Påskafton och superväder. En kopp te på verandan i solen.

Glad Påsk!

Idag är det skärtorsdag och trots att det är den sista semesterdagen för mig den här veckan så är det ju faktiskt fyra dagar kvar! Härligt! Och apropå skärtorsdag och påskkärringar och sånt så hittade jag en bild när jag satt och kollade igenom gamla bilder. En bild från många år sedan, en påskhelg när vi var nere i Skåne. Från en tid när mamma i alla fall fortfarande var ganska mycket mamma och där de i hennes by hade dekorerat med en flygande häxa.

Jag tyckte den var rolig och tog en bild på den. Och den bilden hittade jag nu igen och hamnade lite i gamla tider. Jag som inte brukar vara speciellt nostalgisk av mig. Kommer kanske med åldern? Funderade på mamma, på byn där jag gick i skolan och där jag den här påskhelgen visade dåvarande sambon (numera maken) lite favoritställen och det var vacker väder och vår  på gång.

Ganska längesedan, men ändå nästan igår. Visst är det läskigt så fort tiden går.

Har ni hört den där sketchen med Magnus och Brasse, den där de är piloter, åtminstone tror jag de var piloter? I alla fall berättar Brasse att han köpt en sådan där elektrisk orgel med olikfärgade tangenter där han fick med notblad där noterna hade olika färger på samma sätt som tangenterna så att det skulle vara lätt att lära sig spela. Men att det inte gick så bra eftersom han var färgblind. Det blev bara grå, grå, grå,grå.

Nåväl, just det citatet använder jag emellanåt ”Det blev bara grå, grå, grå, grå”. Och varje år någon gång så här års så brukar det vara som så att jag är ute och går och då plötsligt så bara tittar jag mig omkring och så reagerar jag på hur grått och trist allting ser ut. Grå, grå, grå. Igår var det den dagen. Jag var ute och gick med Iggy och då såg jag det. Hur grått allting var.

För mig betyder det att det är vår. Det är då jag ser hur färglöst det är överallt. Hur grå jag är i ansiktet, hur smutsig jackan känns osv. Det är väl ljuset som kommer tillbaka och får mig att se allting lite klarare. Åtminstone tror jag det.

Men det gäller att titta på de små detaljerna för hitta lite färg. Lite början till färg.

Lite tid till så är vi där! På riktigt!

Lördagen avnjöts i ett härligt solsken. Riktigt, riktigt vackert. Maken ägnade sig åt att beskära träd. Jag gick mest runt och hade det gott. Och lekte lite med hundarna.

Gandalf vill spela boll mest hela tiden när det är så här fint väder. Ligger här och förstår inte att husse och matte inte vill sparka mest hela tiden. Så roligt som det är!

Iggy tycker också om att springa efter bollen, men han tycker att frisbien är rolig den också.

Jag måste bara räkna ut hur jag ska få honom att komma tillbaka med den!

Och så har jag så klart letat upp de där tecknen som dyker upp så här års så fort solen kikar fram. Och som jag blir lika glad åt varenda år, trots att jag vet att de kommer och att de ser likadana ut som förra året.

Några små krokusar.

Och så klart snödropparna.

Visst känns det gott i hjärtat när de kommer.

Joan Miró. Det var enligt mig en fantastisk konstnär. Varje gång jag tittar på hans konst blir jag glad. Den går rakt till barnasinnet tror jag och det är den sortens glädje som spritter fram. Eller vad säger ni om en tavla som helt enkelt heter Blå.

Den är ju helt fantastisk! Och skulle du bli sugen på en annan färg så går det bra med gult också.

Det är de här jag tycker allra mest om, de med klara rena färger. Han har andra i lite mer dämpade färger, tror de kom under senare delen av hans livstid och de är fina de med, men de här färgexplosionerna är de jag verkligen tänder till på.

När vi var i Barcelona för ganska många år sedan nu var vi på Miró-muséet. Och ja, det var bra, men de bästa bilderna finns ju inte där. Någon gång får jag kanske åka till hans studio också, den lär finnas kvar relativt orörd.

Tills dess får jag njuta av min egen Miró som sitter mitt i vår trappa och möter oss när vi går ner.

Den är 100 x 70 cm tror jag. Och att den är äkta det vet jag, för jag har gjort den själv!