Kvällsvälling

Hundar är minsann minst lika stora vanedjur som människor. Saker och ting ska vara rätt. Sådär. När Gandalf förra sommaren blev biten i örat så fick han medicin som gjorde att han fick magkatarr. Jättejobbigt. Han fick mat fem gånger om dygnet och vi brukade till och med gå upp en gång mitt i natten och ge honom lite mat. Var magen tom för länge så kräktes han galla. Ungefär när han slog sönder sina tänder så var magen faktiskt ganska bra på honom. Men när de drog ut tänder så behövde han medicin igen. Antibiotika och antiinflammatoriska. Så vi tänkte som så att lika bra att förebygga direkt. Så vi började ge honom majsvälling (det får våra hundar normalt sett annars när de får diarré). I majsvällingen så hällde vi Fortiflora. Ett pulver som ska hjälpa till så att hundens mage har rätt ph-värde och rätt bakterier. Allt för att försöka se till att tabletterna inte förstörde hans mage. Och det verkade verkligen som att det fungerade. Han käkade sina tabletter och magen var bra. För att det hela inte skulle bli fruktansvärt orättvist så fick även Iggy lite majsvälling på kvällen. För rättvisans skull. Hundar är väldigt mycket för rättvisa. Åtminstone för sin egen del. Det är nämligen som så att majsvälling är gott. Jättegott! Alldeles kollifruktansvärt jättegott till och med. Och om bara Gandalf skulle få det där goda så skulle världen – eller i alla fall matte och husse – vara jätteorättvisa och Iggy skulle bli olycklig.

Eftersom Gandalfs mage – ta i trä – verkar fungera bra just nu så vågar vi inte sluta med varken majsvälling eller Fortiflora. Så nu har vi en ny kvällsvana. När hundarna kommer in från kvällspromenaden ska de ha välling. Majsvälling. Och i Gandalfs skål ska det också vara Fortiflora.

Så fort vi kommer in så springer de och kollar i köket. Ibland har den som är kvar inne gjort vällingen färdig så att den står och väntar på bänken. Det vet hundarna. Och när de sedan får vällingen så smaskas det helt enormt. Som sagt. Jättegott.

Själv tycker jag det ser mest äckligt ut. Men smaken är ju som baken sägs det.

Snacka om bortskämda hundar alltså.