Ibland får jag lära mig saker som jag kommer på att jag egentligen vet. Fast inte har tänkt på. Häromsistens när jag var ute och gick så träffade jag på en stubbe. Och blev helt fascinerad. Visst vet jag vid det här laget att det finns knastar eller kvistar i de plankor vi använder. Däremot har jag inte funderat speciellt mycket på varför de finns där. Förrän nu.
I den här stubben – som är ganska genomrutten vid det här laget- så finns det en gren. Och plötsligt ser jag att grenen ser ju faktiskt lite likadan ut som den gör när den växer utåt. Fast nu är det inåt.
När jag ser det så blir det där med kvistar i mina brädor plötsligt så självklara, varför de ser ut som de gör.
De där grenarna som sticker ut från träden är helt enkelt ordentligt förankrade. 
Tänk vad det går att lära sig på en skogspromenad. Iggy tyckte att jag höll på med den där stubben alldeles för mycket så han var tvungen att ställa sig på bakbenen och titta ner i den han också. Men jag tror inte att han förstod vad det var jag stod och tittade på.
I dessa snabba tider, känns det skönt att någon ger sig tid att se detaljer och hur allting hänger ihop. Det blir ju en aha-upplevelse! Tack för den!
Tack själv 🙂