En liten blyger

Våran Iggy är lite besvärlig i vissa sammanhang. Vid hundmöten. Vid möten med människor han inte känner. Vid möten med saker som är där de inte borde vara. Och lite annat. Och när han blir besvärlig så gör han som han gör med det mesta. Han reagerar till 110 %. Ofta innebär det att vad det än är eller vem det än är så blir den eller det ordentligt utskälld. Faktum är att det kan vara ganska jobbigt. Mycket av detta ligger i att han är osäker. Och att han då tycker att attack liksom är bästa försvaret. Så länge de inte kommer för nära i alla fall. Eller är för stora och farliga.iggypop-1

Det är ganska jobbigt för oss emellanåt, men framförallt så är det ju jobbigt för honom själv.

Så igår började vi en Blygerkurs. En kurs för hundar som är lite osäkra i vissa situationer. Det ska bli spännande att se om det kan göra någon nytta. Om vi kan få med oss så mycket tips att vi kan få våran vovve att känna sig lite säkrare i vissa sammanhang. Och kanske sluta med de här vrålskallen när det kommer något han inte gillar.

Att han sedan är reserverad och inte är så intresserad av nya människor, det ser jag som en helt annan sak. Det kan ju inte vara som så att det ska vara en självklarhet att vem som helst ska kunna luta sig ner och klappa en hund. Hunden måste ju också vilja det i så fall. Så reserverad, det kan han få fortsätta att vara.

Det där med att reagera till 110 % gäller inte bara ilska vill jag säga. 110 % gäller alla känslor. Han blir glad upp över öronen, han blir förvånad så att han nästan trillar omkull och han överöser dig med pussar för att visa sin kärlek. Så det är inte bara negativt det där med 110 %. Det är Iggy. Helt enkelt.

I skogen – igen :)

Gandalf i skogen

Det har varit en konstig helg. Fredag kväll och lördag var jag sjuk. En förkylning som liksom rumstrerat om i kroppen utan att vilja bryta ut bröt äntligen ut. Fick feber på 38+ och kände mig INTE bra. Natten till söndag vände det och igår kände jag mig faktiskt bra. Så bra att jag gjorde äppelmos, bakade en äppelkaka, gjorde vaniljsås och åkte ut med hundarna i skogen. I skogen var det härligt som vanligt. Väldigt varmt och soligt väder. Som en sommardag igen. Verandadörren har kunnat stå öppen hela dagen så att hundarna har kunnat gå ut. Och ändå har det inte blivit kallt inne. Sicket konstigt väder helt enkelt.

I skogen travade vi runt och jag attackerades om och om igen av älgflugor (eller hjortlusflugor som de heter på riktigt), men jag lyckades njuta ändå. Vi tog oss till den lilla tjärnen som har någon växt i kanten som blir nästan orange. Tycker hundarna gör sig så bra mot det där orange.

Iggy vid tjärnentjarnen-2

tjarnen-3

Vi gick lite vilse och matte blev alldeles genomsvettig. Det var mycket varmare än jag trott och jag hade förmodligen lite förkylning kvar i kroppen. Men det var härligt ändå. Nu när det finns GPS är det inte så farligt att gå lite vilse. Bara att plocka fram mobilen och hamna rätt igen.

Och så sitta på en stubbe och bara njuta. Med sina vovvar liggande omkring en. Jag tycker så himla mycket om att vara i skogen.stubbe-1

Mitt lilla skåp

Jag är fortfarande så himla nöjd med hålet som blev mitt lilla skåp. Är helt perfekt att ha som kryddskåp eftersom hyllorna är så grunda att det går att få överblick över kryddorna. koksskap-1

Ibland har man allt rätt att vara stolt över sig själv!

I hate mornings

I alla fall tidiga mornar. När klockan ringer alldeles, alldeles för tidigt. Och jag ska iväg på tjänsteresa. Som idag.

Upp till Stockholm, ner från Stockholm. Samma dag. Åker jag tåg blir det en väldigt lång dag. Idag blir det flyg. Men ändå. Alldeles, alldeles för tidigt.

2016-09-23-06-48-45

Mera mos

Ja, jag kokar lite mera äppelmos jag. Det verkar faktiskt som att vi använder det på vår frukostmat båda två. Gäller att ha den här uppe tror jag och inte ställa ner den i källaren. Ställer vi ner den i källaren så kommer den inte upp igen. Köpte mig lite nya burkar, tyckte de var lite fina så jag ville visa upp dem.appelmos-1

2,3 kg äpplen för att fylla de här båda! Har två burkar till så jag får väl ge mig ut i trädgården och hitta 2,3 kg till.

En annan tradition i Skåne

När vi åker hem från vår Oktoberfest så har det också blivit tradition att vi stannar till i min gamla barndomsort Osby. Där bodde jag tills jag var cirkus sex år. Vi stannar vid inredningsbutiken Fröjd af Sverige.
frojd-9

En lokal som för många år sedan var en affär som sålde bilar. Där min mamma städade om kvällarna. Liten värld!

I år kom vi dit lite efter elva, strax efter öppning och parkeringsplatsen var tom. När vi åkte därifrån var den proppfull!

Vi åker dit inte så mycket för att handla faktiskt, även om de har massor av pryttlar av olika slag.frojd-1 frojd-7 frojd-10 frojd-3 frojd-2 frojd-5 frojd-11

Vi åker faktiskt dit för att äta lunch. För förutom att det är en inredningsbutik så har de också servering. Och vi har inte fått annat än riktigt god mat där så det är kul att åka dit. Och så tycker tydligen många andra för varenda gång vi varit där har det blivit fullt vid alla borden.

I år åt jag päronpizza med chevre och annat gott.frojd-4

Efteråt lyxade vi med kladdkaka och kaffe. Kolla vilket litet hjärta det blev i min kaffekopp!frojd-6

Jag köpte mig en badborste och ett doftljus att ha i badet. Och så såg jag lakritssalt!frojd-8Det kan man ju verkligen undra vad det ska användas till.

Och så bar det av hem. Vilket också var bra! Som jag sa var parkeringsplatsen alldeles full. Så full att det var en bil som stod och väntade ut oss för att ta över vår parkeringsplats.

Oktoberfest

För fjärde året i rad så var maken och jag på Oktoberfest. Inte i München utan i Skåne! I ett samhälle som heter Fulltofta. Där bor ett fantastiskt par som varje år bjuder in cirkus hundra människor till partaj. Har du en gång blivit bjuden så är du alltid bjuden och det tillkommer nya människor samtidigt som andra försvinner. Som i riktiga livet. Det är ett rejält arrangemang. Han har varit en hobbybryggare av öl i många år och har alltid bryggt ölet till festen själv. Det brukar finnas fyra eller fem sorter. Numera driver de båda tillsammans med en annan snubbe ett riktigt bryggeri. Ett gårdsbryggeri i Fulltofta, som säljer sitt öl till några system i Skåne. De har förverkligat en dröm helt enkelt. Nu hoppas vi att det ska gå jättebra för dem! Deras öl smakar i alla fall jättegott. De öl som bryggs till Oktoberfesten är inte desamma som finns på systemet utan bryggs enbart för festen. Varje år så är det dessutom ett lotteri och en lycklig vinnare får vara med och brygga en ölsort till nästa års Oktoberfest.

Vi brukar bo på ett litet hotell med minimala, men helt OK rum ett par-tre kilometer från feststället. Så vi brukar ta oss en promenad dit och hem. Dit är det ljust och vägen är fin.oktoberfest-14 oktoberfest-12

Vi börjar i samhället för att så småningom trava ut på landet. Tills vi kommer till huset och ser en skymt av partytältet.oktoberfest-13

Festen inleds på den del av gräsmattan där det inte slagits upp ett stort partytält. Här får vi skumpa och alla står och väntar.oktoberfest-10

På vadå? Jo på borgmästaren såklart. Ett tidigare år blev nämligen bryggaren utnämnd av sina grannar till borgmästare. På så vis har han fått rätt titel för att kunna ställa sig på taket och inviga oktoberfesten. Det är så klart bara borgmästare som kan göra det.oktoberfest-1

Sedan bjuds vi på mat. Det är samma mat varje år. Korv, surkål, potatissallad och annat som passar på en Oktoberfest.oktoberfest-2

oktoberfest-15
Den här bilden är tagen lite senare på kvällen när inte så många sitter vid borden längre. Jag är inte så bekväm med att ta bilder på människor så jag väntar tills de flyttat sig 🙂

På borden står det hemmakryddade snapsar och vi sjunger sånger. Det är allt som allt riktigt trevligt. Och vi träffar människor som vi bara träffar en gång om året. Vissa inte så kända för oss och andra sådana vi arbetat tillsammans med för flera år sedan.

Och senare på natten tar vi på oss våra pannlampor och travar tillbaka till vårt lilla hotell. Mätta och nöjda och kanske lite onyktra. Vi brukar vara några stycken som bor på hotellet så vi brukar slå följe genom mörket. I år var det dock fullmåne så det var så ljust när vi gick tillbaka att pannlamporna knappt behövdes.

Vi sover i vårt minimala rum. Äter frukost. Hälsar på de övriga som bor på hotellet och innan vi åker hem säger vi:

På återseende nästa år!