Bollplank i vardagsrummet

Jag satt och letade efter något att teckna. Utan framgång. Hittar liksom inte rätt. Däremot hittar jag en massa gamla bilder. T.ex. från när  vi renoverade vardagsrummet. När det var tomt och väggarna inte var fixade så brukade vardagsrummet användas för bollekar med Gandalf. Han älskade det. En gång ställde jag mig med kameran för att jag hoppades få några roliga bilder. Jag lyckades dock inte få en enda där hundrackaren är i fokus. Av någon anledning (läs slöhet) så har inte bilderna blivit raderade. Nu gjorde jag en gif av dem. Blev lite kul även om det inte är bra. Går i alla fall tydligt att se att Gandalf är i sitt esse.

Den ena varianten är lite långsammare än den andra. Bara att välja.

Långsam variant

Snabb variant

Mera vinterförvaring

Som jag skrivit om tidigare så har jag den här sommaren gjort minimalt med arbete i trädgården. Det bestämde jag mig för redan i vintras. Och jag har inte ångrat det.

Mina blommor i källaren har jag dock planterat om och ställt ut. Eftersom jag nu har dem så får jag i alla fall ge dem lite uppmärksamhet. Resten av sommaren har de dock inte fått mycket tillsyn. Lite vatten då och då är det enda.

Pelargonerna åkte ju ner i källaren för ett par helger sedan. Denna helgen var det fuchsiornas tur.20161030_10550501
Jag tog mig till och med i kragen och klippte ner dem lite. 20161030_105211_hdr01

20161030_105357_hdr01Här står några av dem redo för en flytt ner i källaren.20161030_105116_hdr01

Det känns alltid lite tråkigt att klippa ner fuchsiorna på hösten. De är alltid som finast då och det går aldrig att vara säker på att de kommer tillbaka nästa år.

Bara hoppas.

Ett litet stativ

Den lokala konstnärsbutiken hade lite rea så jag kunde inte låta bli. Jag åkte dit och köpte mig ett litet bordsstativ.Bordsstativ

Det har blivit väldigt lite tecknande efter det att semestern tog slut, men jag ska förhoppningsvis komma igång igen och någon liten ny pryl eller något nytt konstnärsmaterial brukar kunna få en bli sugen på att köra igen. Det  var inget dyrt stativ och det är som ni ser ganska litet, men det känns ganska stabilt och bra ändå.

Lördagsshopping!

Härlig höstdag

Det har varit några fina höstdagar den här veckan. Jag tycker INTE om att det blir mörkare och mörkare, det gör jag verkligen inte, men jag måste erkänna att det har varit väldigt fina färger just nu och det har dessutom varit väldigt fint väder som visat upp färgerna. Jag har som sagt haft mycket att tänka på och det har blivit långa promenader. Hundarna har inte varit ledsna för det. Och det har funnits mycket fina, mustiga färger att beundra.

20161028_14053402

Vi har promenixat och vi har stannat här och där för att njuta av utsikter. Till exempel vid den här bänken.

20161028_145934-0101

Och det vi satt (eller låg) och tittade på var den här lilla dammen.20161028_150049-0101Trots att den är liten så bor det ganska stora fiskar i den och ibland har vi tur och ser fiskar som hoppar. Dock så inte den här dagen.

Vi avslutade promenaden på vid en av våra favoritbänkar strax innan vi gick hem. Iggy måste så klart stå på bordet. Det finns liksom inte några andra alternativ.

20161028_15161801

Även här har vi fin utsikt. Ner över hela stan faktiskt. Men den glömde jag fotografera. Hundarna fick spel och satte igång bus och rus runt runt runt. Det var så roligt att titta på att det faktiskt inte kändes så intressant att fotografera längre.

Mina psykologer

När jag behöver tänka är det bästa sättet för mig att göra det under tiden som jag är ute och går. Gärna i skogen och helst med hundarna. Emellanåt går jag och pratar med hundarna och förklarar mina olika alternativ för dem. Jag brukar inte få så många svar, men jag tycker det känns som att jag får mycket förståelse.

Just nu har jag haft en del att tänka på. Himla tur att foten fungerar bättre och bättre. Hundarna har fått promenera och de har fått lyssna på mina funderingar.  De är väldigt bra psykologer de där. Och när vi stannar och pausar så blir det att sitta nära och få kli. Något som nog är bra terapi för både hundarna och mig. När vi sedan kommer hem så småningom så mår jag ofta lite bättre och har även ofta lyckats reda ut i alla fall lite av mina funderingar. Dessutom litar jag på att ingen av mina promenadkompisar kommer att skvallra om något av det jag sagt.

Mina små psykologer.

20161027_151217-01-01

Vidvinkel och vanlig vinkel

Nu för tiden går i princip alla runt med en kamera. På ont och gott. Som fotograferna brukar säga så är den bästa kameran den du har med dig vilket innebär att du inte missar rätt ögonblick. Samtidigt så påstås det att det vid olyckor har blivit viktigare för människor att fotografera eller filma olyckan innan man hjälper till. Vilket i och för sig förmodligen mer beror på att vilja ha något sensationellt att få visa upp på något socialt media än på att alla går runt med en kamera. Oavsett så är det en otäck utveckling. Av människan då och inte av kameran. Jag har ju någon slags idealistisk syn på människan och kan inte ännu sluta hoppas på att den, som ras, håller på att bli bättre. Och jag håller fast vid det trots att det inte finns så där jättemycket  bevis på att det går åt det hållet.

Själv fick jag en ny kamera i min mobil som jag köpte. En som påstås vara ganska bra för att vara i en mobiltelefon. Den har dubbla kameror som är så inne nu i mobilvärlden och den ena har en vanlig vinkel och den andra har en vidvinkel. Jag var tvungen att testa nu när det i den gråa trista hösten plötsligt var några sekunder blå himmel. Och inte ansträngde jag mig, jag gick bara fram till fönstret och knäppte av inåt trädgården. Men så här blev det med en vanlig vinkel.20161027_10562001

Och när jag slog om kameran till vidvinkel blev bilden, från precis samma ställe innanför fönstret, så här istället.20161027_105629_hdr01

Ganska fascinerande tyckte jag. Att en kamera kan ta in så mycket mera eller mindre bara på grund av olika objektiv i en kamera.

Vad detta har att göra med huruvida mänskligheten håller på att bli bättre eller värre har jag ingen aning om, men kanske det också är vanlig vinkel och vidvinkel.

The Lunchbox

Jag råkade läsa om den här filmen och blev väldigt nyfiken. Men sedan glömde jag den igen. Tills häromdagen, då jag var lite kass och ville ligga i soffan och titta på en film. Då fick jag syn på den här filmen och valde att titta på den.

Filmen är från Indien, men är inte någon vanlig Bollywoodfilm. Tydligen är det som att det finns ett lunchlådesystem i Indien. Du skickar antingen en lunchlåda hemifrån, eller om den är beställd från en restaurang, via en service som kommer och plockar upp lunchlådan och sedan levererar den till den arbetsplats den ska till.

Ila gör lunchlådor till sin man, men så en dag hamnar lunchlådan fel och handlar hos en äldre man, Saajan, som snart ska gå i pension. Hans fru dog för många år sedan så han lever ensam och Ila i sin tur är helt ensam i sitt förhållande med sin man. Den tomma lunchlådan skickas via samma service hem till Ila igen och via den här lunchlådan börjar Ila och Saajan att brevväxla. Saajan som är en tjurig äldre man börjar vakna till liv igen och Ila som är en hemmafru, med – som det visar sig – en otrogen man, får någon att ”prata” med. De berättar om sin vardag för varandra och en vänskap – och kanske kärlek – växer fram mellan två främlingar. Förutom att det är intressant att följa deras historia så blir jag väldigt hungrig. Det verkar vara väldig god mat i den där lunchlådan.

En extraordinär historia om ganska (tror jag) ordinära liv i Mumbai, Indien.