Jag råkade läsa om den här filmen och blev väldigt nyfiken. Men sedan glömde jag den igen. Tills häromdagen, då jag var lite kass och ville ligga i soffan och titta på en film. Då fick jag syn på den här filmen och valde att titta på den.
Filmen är från Indien, men är inte någon vanlig Bollywoodfilm. Tydligen är det som att det finns ett lunchlådesystem i Indien. Du skickar antingen en lunchlåda hemifrån, eller om den är beställd från en restaurang, via en service som kommer och plockar upp lunchlådan och sedan levererar den till den arbetsplats den ska till.
Ila gör lunchlådor till sin man, men så en dag hamnar lunchlådan fel och handlar hos en äldre man, Saajan, som snart ska gå i pension. Hans fru dog för många år sedan så han lever ensam och Ila i sin tur är helt ensam i sitt förhållande med sin man. Den tomma lunchlådan skickas via samma service hem till Ila igen och via den här lunchlådan börjar Ila och Saajan att brevväxla. Saajan som är en tjurig äldre man börjar vakna till liv igen och Ila som är en hemmafru, med – som det visar sig – en otrogen man, får någon att ”prata” med. De berättar om sin vardag för varandra och en vänskap – och kanske kärlek – växer fram mellan två främlingar. Förutom att det är intressant att följa deras historia så blir jag väldigt hungrig. Det verkar vara väldig god mat i den där lunchlådan.
En extraordinär historia om ganska (tror jag) ordinära liv i Mumbai, Indien.
Lite för lång för min hälsporre, men jag kunde inte riktigt låta bli. Har längtat så dant efter de här långpromenaderna. Det småregnade så jag var ganska så blöt när jag kom hem, men det vart fortfarande så pass varmt att det inte gjorde något.
Löven har börjat trilla på riktigt och de som sitter kvar pryder sin plats. Även om jag tycker att färgerna är inte fullt så intensiva som de brukar vara om det varit lite frost också.
