Jag testar: Vegansk choklad

Igår var maken ute på galej. Då fick jag för mig att jag skulle ha lite galej för mig själv så jag köpte faktiskt hem ostbågar, eller något liknande i alla fall. När jag skulle betala fick jag se vegansk choklad.2016-10-08-12-12-45
Varför inte tänkte jag. Eftersom jag funderar mycket på det där med vegetariskt och veganskt. Varför inte testa. Inte för att choklad är någon viktig del i mitt liv eller något jag inte kan vara utan, men för ändå kolla vad det smakar.

När det gäller den här chokladen så kan jag faktiskt säga att till skillnad från den där korven jag testade så var chokladen riktigt god. Smakade som vanlig choklad. Den var lite väl söt, men det är inte ovanligt att vit choklad är det.

Så för den som vill äta mindre från djur men som fortfarande vill äta choklad så var choklad helt ok som veganskt.

Kvällsvälling

Hundar är minsann minst lika stora vanedjur som människor. Saker och ting ska vara rätt. Sådär. När Gandalf förra sommaren blev biten i örat så fick han medicin som gjorde att han fick magkatarr. Jättejobbigt. Han fick mat fem gånger om dygnet och vi brukade till och med gå upp en gång mitt i natten och ge honom lite mat. Var magen tom för länge så kräktes han galla. Ungefär när han slog sönder sina tänder så var magen faktiskt ganska bra på honom. Men när de drog ut tänder så behövde han medicin igen. Antibiotika och antiinflammatoriska. Så vi tänkte som så att lika bra att förebygga direkt. Så vi började ge honom majsvälling (det får våra hundar normalt sett annars när de får diarré). I majsvällingen så hällde vi Fortiflora. Ett pulver som ska hjälpa till så att hundens mage har rätt ph-värde och rätt bakterier. Allt för att försöka se till att tabletterna inte förstörde hans mage. Och det verkade verkligen som att det fungerade. Han käkade sina tabletter och magen var bra. För att det hela inte skulle bli fruktansvärt orättvist så fick även Iggy lite majsvälling på kvällen. För rättvisans skull. Hundar är väldigt mycket för rättvisa. Åtminstone för sin egen del. Det är nämligen som så att majsvälling är gott. Jättegott! Alldeles kollifruktansvärt jättegott till och med. Och om bara Gandalf skulle få det där goda så skulle världen – eller i alla fall matte och husse – vara jätteorättvisa och Iggy skulle bli olycklig.

dsc03616

Eftersom Gandalfs mage – ta i trä – verkar fungera bra just nu så vågar vi inte sluta med varken majsvälling eller Fortiflora. Så nu har vi en ny kvällsvana. När hundarna kommer in från kvällspromenaden ska de ha välling. Majsvälling. Och i Gandalfs skål ska det också vara Fortiflora.

Så fort vi kommer in så springer de och kollar i köket. Ibland har den som är kvar inne gjort vällingen färdig så att den står och väntar på bänken. Det vet hundarna. Och när de sedan får vällingen så smaskas det helt enormt. Som sagt. Jättegott.

dsc03618

Själv tycker jag det ser mest äckligt ut. Men smaken är ju som baken sägs det.

Snacka om bortskämda hundar alltså.

Ny telefon – eller inte?

Som jag skrivit om tidigare så beställde jag mig en ny telefon. Som exploderade! Ja, inte min telefon, för jag hann aldrig få den. Men andra telefoner av samma modell gjorde det. Samsung Galaxy Note 7 alltså. Så Samsung återkallade alla telefoner och skulle byta ut batterier.

Jag funderade i det läget på att byta till Iphone istället, men när de valde att inte ha något hörlursuttag föll den bort. Bestämde mig för att vänta på min Note 7.

Jag tänkte väl som så att det ska väl ordna sig. Har följt ett forum på Swedroid med människor som också väntar på en Note 7. Nästan terapi. Kikat på filmer om telefonen på Youtube då och då. Som ersättning under tiden. Eller nåt.

Ersättningstelefoner har börjat säljas på olika ställen i världen nu. Så då borde det väl vara bra. Eller?

Nej, för nu börjar tydligen ersättningstelefonerna också att explodera. Nu börjar jag verkligen tvivla. Ska det bli någon ny telefon? Eller ska jag skippa den här telefonen? Så typiskt bara. När jag nu äntligen bestämt mig så bestämmer jag mig för en exploderande telefon.

Den 4 oktober så lanserades Googles nya telefon. Pixel. Kan den vara något? Nu tycker jag i och för sig att telefonen är ful, men det lär jag glömma när jag haft den ett tag, åtminstone om den fungerar bra. Den har i alla fall ett hörlursuttag. Och – åtminstone enligt Google – en bra kamera.

Inte för jag vet när, eller ens om, den kommer till Sverige. Det lär väl också dröja.

Men jag måste i alla fall fundera. Kanske jag inte ska ha någon Note 7. Samtidigt behöver jag verkligen en ny telefon. Min är full och ibland måste jag starta om den för att få den att fungera över huvudtaget. Jag rensar och jag rensar, men det hjälper inte. Den där telefonen är numera en viktig del i ens liv. Telefon är det minsta den fungerar som, men i övrigt. Jag fotograferar med den, jag läser böcker på den, jag lyssnar på ljudböcker med hjälp av den. Musiken finns via den. Jag redigerar foton i den. Jag går igenom jobbdokument och presentationer på den, jag använder mail och meddelandefunktioner på den. Jag har inte facebook (det är det bara bloggen som har :)) så där är jag inte och kikar, men jag kikar på Instagram som jag tycker är ett ganska roligt socialt forum. Jag tittar på film, jag har mina gympaprogram liggandes på mobilen, castar dem till TV:n med hjälp av Chromecast. Osv. Det kommer nya användningsområden hela tiden. Så jag behöver en telefon!!! Och jag vill ha en ny.

Ja, det här var totalt osorterade tankar om absolut ingenting. Förmodligen ett ganska vanligt läge i min skalle.

Fryser

OK, nu överdriver jag. Men så här kände jag mig förbaske mig igår när jag gav mig av till jobbet.

Och ja, jag överdriver. Vi har inga frostgrader. Men det blåste från norr och graderna var inte mycket över noll. Är det inte den värsta kylan på något sätt? Det där när det blåser och det är bara nästan frost. Den blir så extra rå.

Så nu får jag väl erkänna på riktigt att det är höst. Kvällspromenaden med hundarna, med fleecejacka under den riktiga jackan och jag blev inte ens svettig.

Ett förråd

Som det är i många gamla hus så finns det inte så mycket förrådsutrymmen i vårt hus. I och för sig så har vi en stor källare och en stor vind. Men i själva bostaden finns det inte mycket. Så vi har bestämt oss för att bygga ut ett förråd som delvis finns. Här har maken satt dit en ”dörr”.

Dörr till förrådetDörren ska kläs i pärlspont så att den går ihop med väggen i övrigt. Väggen som syns innanför ska tas bort och så ska vi ha upp hyllor mm på hela väggen till vänster. Svårt att förklara för det är ju helt klart ett lite mysko utrymme. Men jag tror att det ska bli bra. Äntligen kanske vi får ett utrymme där vi kan ställa dammsugaren. Så att den slipper stå mitt på golvet i vardagsrummet. Eller så. Framförallt nu när vi har Suget – vår lilla robotdammsugare. Listen nere till höger är lite biten av en liten hundvalp en gång i tiden. Nu får vi fixa till den också.

Fortsättning följer…

Collateral damage

Sidoskador (engelska collateral damage) är i militär terminologi skadeverkningar som uppstår oavsiktligt eller genom misstag i samband med militär verksamhet. Begreppet används i första hand om skadeverkningar på civil egendom och civilpersoner; oavsiktlig bekämpning av egen trupp betecknas traditionellt vådabekämpning. Det engelskspråkiga begreppet collateral damage har kommit att användas även utanför militär verksamhet.

Då begreppet omfattar allt från smärre skador på egendom till dödsoffer bland oskyldig civilbefolkning uppfattas termen ibland som en eufemism, även när den används strikt om sådana verkningar som ryms inom krigets lagar.

Fenomenet med sidoskador inom militära operationer har fått ökad medial uppmärksamhet från 1990-talet i samband med fredsfrämjande operationer och kriget mot terrorismen, eftersom dessa typer av operationer ofta sker nära civilbefolkning, riktar sig mot svåridentifierade fiender och fiender som medvetet grupperar sig bland civilbefolkningen, och syftar till att uppnå mål som anses försvåras av dödsoffer bland oskyldiga civila.

 

Härom helgen såg vi en film som heter Eye in the sky som beskrivs så här:

”Överste Katherine Powell leder ett hemligt drönaruppdrag, från högkvarteret i England,  med mål att fånga en ökänd terroristgrupp som gömmer sig i Nairobi, Kenya. När hon och hennes team upptäcker att terroristerna planerar att utföra en självmordsattack, ändras ordern snabbt från ”tillfångata” till ”döda”. Precis när man ska inleda den dödliga attacken mot terroristernas näste upptäcker piloten en lekande nioårig flicka precis vid huset, och man ställs inför ett svårt val.”

Vad som inte står i beskrivningen – eller det gör det väl eftersom det heter ett drönaruppdrag – men filmen heter alltså Eye in the sky därför att allting försigår på långt avstånd. Via satellit, via spionkameror mm. Till och med när de till sist ska döda de där terroristerna så sker det från ett långt avstånd.

Den där filmen fick mig att må riktigt dåligt. De där militärerna, de väljer att döda ett gäng terrorister även om en civil kan råka att dö samtidigt. I det här fallet en liten flicka. Och för flera där så är det liksom självklart att det är OK att döda oskyldiga om det behövs för att döda terroristerna. De ljuger till och med för att få göra det.

Som vanligt är säkert verkligheten värre än all vår fantasi. Så det här händer säkert, och förmodligen inte alltför sällan. När jag ser den här filmen så kan jag bara inte låta bli att undra. Om det är så vi och våra militärer beter sig, vad skiljer då oss från terroristerna? Den som väljer att den oskyldige får dö gör ju också det för ”saken”.

Det är väl som så att det är meningen att filmen ska få oss att fundera på precis det här. Vad som egentligen är OK. Och vad som inte är det. Säkerligen är det viktigt att lyfta fram att sådant pågår, att få människor att tänka och debattera. Men för min egen del är jag för känslig. För blödig. Och jag mår bara dåligt när jag tittar på den här filmen. Trots att jag varit med om både det ena och det andra så har jag ändå alltid behållit den där idealisten inom mig. Jag kan bara inte fatta det där med verklig ondska. Egentligen vet jag att den finns där. Ser det hela tiden. I hur människor behandlar varandra, hur de behandlar djur och hur de behandlar vår planet.

Samtidigt så ser jag ju också de där andra. Som offrar sig själva för att rädda eller hjälpa andra. Som tar hand om djur som far illa och som åker ut i världen och tar hand om sjuka och skadade människor. De finns också där. Och i mitt idealistiska hjärta så vill jag ju att det är de som ska vinna. Jag hoppas det. Så mycket. Eftersom det liksom är det enda scenariot där vi verkligen överlever. Är det dumt att hoppas på det så vill jag nog förbli dum.

Är det höst nu?

I fredags när jag cyklade till jobbet var det riktigt jäkla kallt. Jag önskade faktiskt att jag hade haft både strumpor och handskar. Så när jag skulle gå ut med hundarna på morgonen idag så tog jag på mig ordentligt. Jag ville ju inte frysa. Istället blev jag alldeles svettig. För det var jättevarmt. Det är faktiskt ganska konstigt väder nu. 1 oktober. Och inte sådär jättehöstigt  precis.

2016-10-01-11-53-19

Vid en första koll på promenadstigarna så ser det nästan ut som sommar om jag ska var ärlig.2016-10-01-11-53-00

Men så kanske. Lite bruna löv på träden och en del på marken.2016-10-01-11-52-42Himlen är extra hög när den är blå. Och så det värsta kanske. Det blir mörkt. Alldeles för tidigt. Det värsta av allt. Och nu kommer det att bli mörkt tidigare och tidigare. Snart kommer också vintertiden och gör det jättemycket mörkare i ett jättenafs. Så jo, visst är det höst på gång. Hur jag än försöker låta bli att se det. Ärligt talat dock så hjälper naturen till. Genom att det är så varmt. 2016-10-01-11-52-05

Hjälper till med att lura mig. Och jag låter mig gärna luras. Egentligen tycker jag om hösten. Problemet med hösten är bara att den liksom är farstun till vintern. Om vinter tycker jag INTE. Förmodligen därför som jag vill att sommaren ska var så länge som möjligt. Så att nästa steg inte är vinter utan höst.2016-10-01-11-52-21

Godis är gott – eller?

Jag har migrän emellanåt. Förr fick jag det oftast en gång i månaden när jag hade mens, men också ibland av andra orsaker. När jag var yngre fick jag höra att det skulle gå över när jag fick barn. Nu fick jag aldrig några barn så migränen var kvar. Äldre damer talade då om för mig att det skulle gå över när jag hamnade i klimakteriet. Jackpot! Bli av med BÅDE mens och migrän. Nu blev ju inte så roligt heller. Min migrän stannade kvar även om mensen inte gjorde det. Istället blev den faktiskt värre. Jag fick en helt ny variant. Tidigare brukade jag få en som höll sig i höger halva  av huvudet och som alltid startade med att jag fick tandvärk i övre delen av höger sida i munnen och att höger öga började bli mysko. Nu kom en ny sort, som sträckte sig över båda ögonen. En som är sju resor värre än den här som bara kommer över höger öga.

Så jag har varit noga med att hålla koll på vad som kan tänkas påverka så att jag får migrän. Stress så klart, det kan ju ge hur många biverkningar som helst. Jag kom också på att rödvin kan ge mig migrän ibland. Och som ett brev på posten så gjorde mitt huvud något med mitt smaksinne. Plötsligt så var inte längre rödvin gott. Varje gång jag blev bjuden eller funderade på att dricka rödvin så kände jag i munnen att neej – det är inte gott. Så nu för tiden dricker jag nästan inte rödvin alls längre.

En annan sak jag kommit på är att om jag äter söta saker för sent på kvällen så vaknar jag alldeles för ofta med migrän på morgonen. Så jag försöker tänka mig för och inte äta något sött för sent. Förutom att vi rent allmänt försöker att inte äta för mycket godis.

Igår skulle jag sitta sent och jobba. Jag gick ut och köpte mig en macka för att orka. Fick också för mig att jag skulle köpa mig lite godis. Eftersom det faktiskt var lite synd om mig som skulle sitta och jobba länge. Och så hade jag ju faktiskt inte ätit godis på länge. Så jag gick och köpte mig en påse blandgodis. Socker, gelatin och färgämnen är ju min grej liksom. Satte mig och jobbade. Åt min macka. Tog mig en kopp te och skulle börja äta mitt godis.

Det var inte gott!! Inte alls gott!

Nu hindrade ju inte det mig från att äta upp en del av godiset, var ju tvungen att testa olika sorter för att se om alla var icke-goda. Och det var de. Så jag slängde faktiskt halva påsen. Har aldrig hänt förut.

Kan det vara som så att mitt huvud numera förknippar även godis med migrän? Och övertygar mig om att det inte är gott?

Inte vet jag. Men godiset var inte gott och jag är inte längre sugen på godis.

Inget ont som inte har något gott med sig. Eller vad det nu är man säger.

Även om det i det här fallet inte är godis som är gott.