Om renoveringar, hundar, mat och livet i allmänhet
Nu har maken satt upp alla foder i arbetsrummet och lilla hallen, det blir sex dörrar det. Han har kört på. Nu har han köpt hem både golv- och taklister och lagt upp taklisterna redo för målning. Det blev min uppgift det.
Det är ganska häftigt det där hur foder och lister ändrar på saker och ting. Plötsligt blir tapeterna finare och allt börjar se lite färdigare ut.
Foderna ska så klart spacklas lite och så ska de målas igen.
Varje steg mot färdiga rum känns väldigt bra.
Idag är det riktigt varmt igen. Underligt att det var just idag jag hade tänkt ägna mig åt trädgårdsarbete. Jag skippade det så fort jag kom utanför dörren och kände värmen som börjar flöda. Förhoppningsvis ska den inte vara alltför länge. Istället har jag fått sitta vid datorn en stund och försökt fixa till sådant som en uppdatering av WordPress kan ställa till när du inte tänker dig för. Inbillar mig i alla fall att jag lyckats få ihop det nu. Finns några smådetaljer kvar, men de är så små att de får vänta till en dag när jag har lust att sitta och fixa.
Annars har vi haft lite mer normalt svenskt sommarväder här. Lite över 20 grander och inte så kvavt. Det går att ta promenader med hundarna utan att vare sig de eller jag känner för att krevera. Det är så vackert nu.
Väldigt grönt och lummigt. Blir så fina skuggspel.
Iggy har fått sin sommarklippning. Gandalfs päls skyddar mot både kyla och värme (till en viss grad naturligtvis), men Iggys är inte så bra när det blir varmt ute, så när värmen kommer brukar jag klippa honom kort.
Gandalf är med, även om långpromenaderna går väldigt långsamt nu för tiden för hans del. Det är inte lätt att bli gammal.
Det bästa är när jag går promenader där han kan gå lös för då går han lite snabbare. Det har nog mer med tjurigheten att göra än med kroppsliga problem. Han har fått börja ha sockar på sig på framfötterna när vi går på asfalt för han drar tassarna på ett sätt som gör att han sliter sönder sina klor och börjar blöda. Men med sockarna så går det bra och vi märker att han går mycket lättare. Vilket inte är så konstigt för det gör väl helt enkelt inte ont. Men det kommer ju att gå åt ett antal sockar och även om de inte kostar supermycket att köpa så funderar jag på att försöka sy på egen hand. Framförallt som de som finns att köpa är antingen röda eller knallblå, skulle inte ha något emot mer diskreta färger. Det kan inte vara någon supervetenskap, gäller bara att hitta bra tyg. Tänker att bävernylon som används till barnoveraller kunde vara användbart.
När vi kommer fram till skogen tar jag dock av sockarna för det går bra att gå utan när marken är lite mjukare. Och så blir inte sockarna blöta när Gandalf går ner i bäcken.
Men idag ska ska det bli varmt så det blir nog inte någon långpromenad. Men å andra sidan har vi varit på två kalas den här veckan och både Gandalf och Iggy har fått spela fotboll så de knappt orkar stå. Gandalf är helt tokig med att spela fotboll, han lufsar mest runt nu för tiden, men han tycker att det är så himla roligt och när det är många samlade som är beredda på att spela fotboll med honom så är han i himmelriket. Iggy tycker också det är roligt, men han låter mycket och så snor han fotbollen och springer iväg med den om de som spelar inte är tillräckligt snabba. Han springer bara så långt så att det är meningen att de ska komma efter och hämta den, men det kan ju störa rytmen.
De är roliga på olika sätt de där hundarna.
Jag har aldrig varit förtjust i havregrynsgröt. När jag var liten kräktes jag visst när mamma försökte mata mig med det. Och det har hängt i. Det är något med konsistensen. Länge gjorde det att jag aldrig försökte mig så mycket på gröt överhuvudtaget. Sedan köpte jag Grynblandning någon gång och då upptäckte jag att gröt av grynblandning var helt OK. Men havregrynsgröt fungerade fortfarande inte. Så läste jag om gröt eller rättare sagt om Grød – grötrestauranger i Köpenhamn. Ja det är ganska längesedan jag lästa om dem första gången, men nu hamnade jag där igen. Läse om deras grötrecept och jag läste om deras syn på havregryn. Att havregryn skulle vara grovvalsade för att fungera i gröt. Så då ville jag testa igen. Det låter väl helt galet, men jag beställde havregryn från danmark. Och ett par grytblandningar till.Bara för att testa.
Och så började jag testa. Jag gjorde gröt på deras recept.
1 dl gryn
1,5 dl mjölk (i mitt fall havremjölk)
1,5 dl vatten
salt
Blanda, koka upp och låt sedan sjuda tills den är lagom. Och den ska vara lite krämig. Sedan lägger du på toppings lite som du känner för. Inte mjölk ovanpå igen – som i vart fall jag varit uppväxt med att jag skulle hälla på gröten – istället har du en krämig gröt och behöver inte någon mjölk.
Och det ÄR skillnad med mer grovvalsade havregryn. Jag kan äta den gröten. Fortfarande inte min favorit dock. Däremot så köpte jag en påse med en blandning av Spelt och emmer plus lite dadlar i. Den var riktigt god. Men jag kan inte fortsätta att importera gröt från danmark, det blir lite för dyrt i längden. Inte fruktansvärt dyrt, men dyrare än det behöver vara. Så jag började söka på nätet och kunde konstatera att det går att köpa grovvalsade havregryn OCH andra sorters flingor. Så nu har jag gjort det. Med dessa har jag gjort en egen grytblandning. I den finns det nu grovvalsade havregryn, spelt (eller dinkel) flingor och emmerflingor. Där finns också hackade dadlar och tranbär. Den ska väl vara ett tag eller vad tror ni?
Härligt är också just nu att kunna gå ut i trädgården och plocka bär till gröten. Det går bra att göra det under tiden som gröten sjuder.
Längtar tills blåbärsbuskarna och björnbärsbuskarna också har växt så mycket att de ger bär. Vi har just nu också massor av röda vinbär, men jag vet aldrig riktigt vad jag ska göra med dem. Förutom vispegröt ett par gånger, men det är bara cirkus två liter bär totalt som går åt till det. De som ägde det här huset innan oss måste ha älskat röda vinbär. Så många buskar som det finns här. Men jag ska testa även vinbär på gröten tror jag. De är ju goda färska.
Förutom bär toppar jag med valnötter och någon sorts frö eller så. Just nu är det puffad quiona innan dess var det hampafrö (något som visade sig vara gruvligt gott helt oväntat).
Så – gröt! Hoppas jag gillar det så länge att jag äter upp grytblandningen. Jag är ju lite ombytlig just när det gäller frukost. Ett tag var jag övertygad om att havre/chia-overnightblanding var den perfekta frukosten. Just nu är det gröt.
Den som lever får se.
Jag fick veta att det inte gått att kommentera här på min sida. Jag tror att jag har fixat problemet nu. Skulle någon försöka skriva något och inte lyckas, skicka gärna ett mail till mig asta snabela astanet.se.
Efter det så hoppar vi till själva inlägget jag tänkte göra idag.
Jag gillar mysdeckare. Underligt egentligen, att något som handlar om mord samtidigt kan anses vara mysigt. Av någon anledning så är tydligen sommaren den tid då du ska titta på just mysdeckare. Och bästa stället att hitta de här mysdeckarna är fortfarande svtplay. Så det är där jag letat. Och hittat.Det finns sådana jag redan sett och där det inte kommit nya avsnitt just nu. Min lista på mysdeckare på svtplay således.
Unge kommissarie Morse
Jag menar, jag tittade på den gamle Morse på den tiden, men den unge Morse är också bra. Sett alla avsnitt.
Kommissarie Lewis, en avstickare från Midsummer Murders (vilket alltså är fel – är en avstickare till kommissarie Morse – den gamle dårå).
Lewis är en trevlig personlighet i sig själv. Gillar honom helt enkelt. Och serien.
Sedan har det kommit nya avsnitt i gamla serier som jag också börjat kika på. Ett fall för Vera t.ex.
Den gamla tanten som åker omkring i sin gamla Jeep. Några nya avsnitt i sommar också. Alla sådana här mysdeckare är ganska orealistiska, men denna är väl nästan den som är mest orealistisk. Vera (Brenda Blethyn) är 75 år gammal. Och även om Sverige är ett åldersdiskriminerande land så tror jag inte att ens England har poliser som är så gamla. Som åker ut och pratar med bovar. Men vad gör det, Vera är mysig och har en rolig karaktär. Finns inte mycket att inte gilla.
Och till och med Morden i Midsummer kommer fortfarande med nya avsnitt.
De är väl inte vad de brukade vara, och jag tycker fortfarande inte att den nuvarande Barnaby är lika bra som den gamle, men du kan inte få allt här i världen. Avsnitt 1 i den nya säsongen var i alla fall helt OK.
Och en ny favorit. 
Kustpärlans mysterier. Mysdeckare från en liten kuststad. Storstadspolisen kommer dit för ett fall och stannar. Dels för att han kanske faktiskt gillar stället. I vart fall så vet han inte var han annars skulle få tag i Oysterbeer, men också för att där råkar finnas en särdeles trevlig restauranginnehavare. Som dessutom extraknäcker lite som privatdetektiv. Smårolig och småmysig. Ny favorit som sagt.
Och så en miniserie att rekommendera. Ingen direkt mysdeckare, men brittisk deckarminiserie i bästa brittiska stil. Har du inte sett den så titta gärna på den. Väl använd tid enligt min åsikt.
Den här är “based on a true story” som det heter. Handlar om att nya händelser väcker upp mord begångna på 80-talet och löser dem. Riktigt, riktigt bra.
Och allt finns som sagt på SVT-Play. Alldeles gratis.
Igår var det lite svalare, och framförallt blåste det vindar från norr så jag fick för mig att testa min lycka och ge mig ut i skogen. Dagen innan var vi också i skogen, men senare på kvällen för att slippa värsta hettan. Vilket vi förmodligen gjorde, men det innebär ju inte att det var svalt. Tvärtom. Det var bara inte fruktansvärt varmt. Genomsvettig blev jag i alla fall innan turen var slut.
Igår blåste det svala vindar och det var inte lika varmt så jag tänkte att vi kunde ge oss av redan under eftermiddagen. Vi körde upp till skogen och började promenera. Det är väldigt vackert bland träden. Skuggspelet som blir på marken. Eller överallt runtomkring en.
Vi hade inte gått så långt förrän det slutade blåsa och blev nästan vindstilla. Tänk vilken tur vi har vovvarna och jag!
Tack och lov hade jag vatten med mig till både mig och hundarna. Vi var i princip ensamma hela turen, vilket med tanke på värmen kanske inte var så konstigt. Det kom två joggare, men underligt nog satt vi vid sidan av stigen och pausade och drack vatten vid båda tillfällena och då pausade vi bara just två gånger.
Gandalf fick gå lös. Dels lyder han ganska bra, och dels är han inte så snabb längre, så till och med jag klarar av att springa ifatt honom. Han går bättre om han är lös, drar inte fötterna efter sig på samma sätt som om han har koppel på sig. Han blir envisare och envisare ju äldre han blir den här vovven. Precis som människor.
Ovanligt nog så var det Iggy som hamnade mer på efterkälken. Han gick bakom mig nästan hela turen. Det var nog för varmt helt enkelt. Han är mer känslig för värmen än vad Gandalf är. Gandalf har mycket päls, men den skyddar honom både från värme och kyla. Iggys päls fungerar inte på samma sätt. Av den anledningen är han också sommarklippt även i år. Kort päls så att han inte blir lika varm. Men det märks att han lider av för mycket värme. Han blir långsam och går med lite nedböjt huvud. Han har så väldigt tydligt kroppspråk den här killen.
Och så klart blev jag genomsvettig även igår. Men var beredd på det i alla fall. Jag vill verkligen vara ute och gå, men jag vill samtidigt inte vara ute när det är så varmt. Det är inte alltid lätt att välja.
Skönheten i det som är omkring oss är i vart fall inte något att klaga på. Mer något att längta efter.
Förmodligen börjar blåbären bli mogna ute i naturen. Vi får väl se om jag får något sådant där idiotisk infall som säger att jag gillar att plocka bär och förtränger sanningen att jag egentligen avskyr det. Ett sådant där infall jag får vart och vartannat år.
Just nu känner jag mig dock klokare än så. Vi får hoppas att det håller i.