Asta på vift...

Jag gillar ketchup. Framförallt på pasta. Inte så att jag är en barbar som häller ketchup på all pasta, men på vissa sorter. T.ex. när jag äter fancy mat som makaroner och “kött”bullar. Eller ibland när det serveras bolognese. Antingen parmesanost eller ketchup. Och om jag äter korv med bröd. Då ska det också vara ketchup. Och stark senap.

Som det är håller jag på att dra ner på socker i det mesta. De gånger jag bakar kaka så minst halverar jag sockret i förhållande till receptet. Och ibland skippar jag sockret helt och hållet, om det finns någon söt frukt i till exempel. Och så även med ketchup. För ganska länge sedan började vi köpa Felix osötade ketchup. Och med osötad menas verkligen osötad, den har varken socker eller sötningsmedel. Tomaterna får räcka som sötma. Först var den kanske lite skarp, men sedan dess har vi vant oss och nu tycker jag att den är god.

För några veckor sedan var maken ute på vift i naturen och de skulle äta korv med bröd och han köpte då en liten flaska ketchup för att den var enkel att ta med sig. Och då blev det vanlig sötad ketchup. Heinz var det.

Idag åt vi överbliven pasta från igår och jag tänkte att jag skulle ha lite ketchup  på den. När jag kikade i kylskåpet så stod den där Heinzflaskan där och det var inte så mycket kvar i den så jag tänkte att jag tar av den så tar den slut. Och gjorde så. Då visade det sig verkligen att vanor kan ändras, men att den ändrade vanan blir lika stark som den gamla. För min pasta smakade hur äckligt som helst. Den var jättesöt, kändes som att jag slängt ett par matskedar socker i min mat. Jag åt upp maten, kan inte bara kasta den så där. Samtidigt så blev jag helt övertygad om att här är det osötad ketchup som gäller framöver som gäller i min mat.

Det är min vana nu för tiden.

Det är ju galet hur fort tiden går. Nu har det snart gått en vecka till. Och snart är augusti slut. Sensommaren. Vädret har varit riktigt skönt.  Lagom varmt att promenera i skogen, för det mesta i alla fall. Tre olika skogar har det blivit denna veckan. En tur i löpspåret, sedan var vi en tur på mossen. Regnade när vi kom dit, men det slutade efter en liten stund. Därefter övergick det till lite dramatiskt väder över mossen.

När vi kom till skogsdelen så var det solsken.

Det kan gå fort med väderbytena, framförallt den här sommaren. Jag vet inte hur många dagar SMHI har sagt att det inte ska regna och så har det gjort det i alla fall. Jag tror att vi bor i ett av de områden i Sverige där det regnat mest i år. Vi skulle fixat grunden på huset, men det har  inte blivit något av det. Har helt enkelt regnat för mycket. Vi har hunnit fixa en del, men inte hälften av det vi hade tänkt göra. Vilket alltihop var uteprojekt. Just den hår sommaren hade det varit bättre att planerat inneprojekt. Luftfuktigheten har varit hög under en lång period. Ett par dagar var den så hög att det var imma utanpå fönsterna. Vete tusan om jag varit med om det i Sverige. Kommer ihåg när jag var i Singapore för många år sedan, där luftfuktigheten var så hög att om jag gick ut med blött hår så torkade det inte. Inte förrän jag kom in i de luftkonditionerade lokalerna i alla fall. Så var det nästan här under de dagarna. Riktigt otäckt. Men inte nu längre, nu är det bara lite lagom förhöjd luftfuktighet.

Idag var vi i en annan skog. Dit vi kunde gå och behövde inte bilen. En del av vägen har ingen skugga så om det är soligt kan det bli väldigt varmt den biten. Gillar inte Iggy. Men han tycker om när vi kommer fram så vi går dit ibland i alla fall. Så får vi vila oss i skuggan en stund när vi kommer fram. Och dricka vatten i bäcken.

Bäcken såg inte så trevlig ut idag dock, alldeles brun. Det är tydligen sedan Hans, det kom inte några hällregn här hos oss, men det kom några ordentliga ösregn och tydligen drog de med sig en massa sediment som färgat bäcken och dammarna bruna. Ser inte så trevligt ut, men ska väl försvinna så småningom.

Iggy åt i alla fall en massa gräs och så drack han av det bruna vattnet. Vet inte varför, men det finns något speciellt gräs vid den bäcken som Iggy alltid vill äta. Han har alltid bråttom ner till bäcken och jag tror ofta att han är törstig och ska dricka, men nej, han ska äta gräs. Och inte för att mår illa utan för att det tydligen är gott.

Och imorgon ska jag leka med lera igen. Vi ska ha en ordentlig drejkursdag. Kanske jag kan få till den där centreringen till sist. Vi får se. Det är roligt att bara hålla på. Och att gagga med de andra tanterna.

Sitter här i soffan efter att ha klämt i mig en jättebit smörgåstårta. Det var en sådan där fredagstreat vi tillåter oss ibland. En räksmörgås eller en liten smörgåstårta och idag var jag väldigt sugen på en smörgåstårta. Förstår inte dem som inte tycker om smörgåstårtor. Det är väl som när jag var liten och hade en kompis som sa att hon inte tyckte om köttfärssås och spagetti. Finns väl ingen som tycker om köttfärssås och spagetti tänkte jag. Lyckades bjuda hem mig själv till dem en gång när hennes mamma hade gjort köttfärssås och spagetti, funderade på om hennes mamma kanske inte kunde göra god köttfärssås. Men det kunde hon! Det var jättegott. Vilket gjorde att jag förstod min kompis ännu mindre. Inte alltid lätt det där med olika smak.

I veckan har jag varit och sprungit nu tre gånger. Måndag – onsdag – fredag. Eller springa är väl att ta i. Först går jag tills jag blir varm, sedan springer jag en minut och går fyra. Och så gör jag det åtta gånger. Det som är  kvar av rundan går jag. Fortsätter jag är det meningen att tiden som jag springer ska öka såklart. Har en tanke att jag ska försöka fixa det här tills mitt ben, eller min höft, säger att det inte går längre. Än så länge har det gått bra. Skulle väldigt gärna vilja klara av att springa fem kilometer. Det är ju ett enkelt sätt att få träning på. Men det har ofta skitit sig på grund av mitt högra ben. Sedan har det nog för det mesta varit mitt eget fel, jag har gått för fort fram. Det går ju bra och då skippar jag några steg och springer för mycket. Vilket leder till att jag får problem med någon del i mitt ben.

Har haft med mig hundarna alla gångerna och det går väl så där. Men tänker att om jag kommer att fortsätta så kanske de vänjer sig. Iggy tycker ju inte om när det är för varmt och med tanke på hans hjärta så ska han inte utsättas för för mycket värme. De båda andra gångerna vi varit ute har det gått så bra. Idag var det varmare och det märktes på honom. Fick pausa i två eller tre av gå-tiderna. Men vatten vill han inte ha. Vi hade en flaska som också är en skål som vi brukade ha med oss, men den gick sönder. Så nu har jag istället haft med mig en hopfällbar vattenskål och en flaska som jag kan fylla på skålen med. Av någon anledning vägrar Iggy att dricka ur den. Vet inte varför. Så jag får väl ge mig ut och hitta en likadan flaska igen. Det ska vara rätt helt enkelt.

Sedan en liten rekommendation till dig som har Netflix. Satte mig och tittade på en film som heter Land.

På Netflix står det så här.
“Tyngd av sorg drar sig en kvinna undan till en isolerad stuga, men saknar vad som krävs för att överleva. En jägare skänker hopp om hon kan hitta ett sätt att läka.”
När jag läste den texten var jag lite orolig för att det skulle vara en sån där töntig romantisk film där jägaren kommer och så blir de förälskade och allting blir bra. Ja, ni vet. Men tyckte inte att bilden såg ut så. Bilden var rätt. Det var en film om sorg,  om läkning, om medmänsklighet och om natur (även om naturen mer  hade en biroll). Inte så mycket prat, och lite mörkt emellanåt. Men den var jättebra. Rekommenderas varmt.

Och nu tar jag helg.

Idag tog jag hundarna till ett ställe med löpspår här i närheten. Inte för att springa så mycket, men för att ta oss runt en av turerna. Turerna är i skogen så det blir en bra skogspromenad. Eftersom det är vardag och semestrarna har börjat ta slut så var där ganska folktomt. Vi tog 4,7 km spåret. Hundarna blev glada och Ville skrek när vi kom fram. Som han gör när vi kommer till något ställe som han inte känner till så mycket. Sedan passade jag på att springa lite också. Bara en minut då och då. Jag får inte springa för mycket för jag är inte van och jag vet hur det blir om jag springer för   mycket. Jag får benhinneinflammation och då är det bara att lägga av springandet helt och hållet. Dessutom är jag inte någon ungdom längre så det gäller att vara lite mer försiktig. Vi får se om jag fortsätter med springandet, men det var i alla fall trevligt att testa. Av någon anledning tycker jag om att springa, drömmer ofta om att jag springer. När jag var liten sprang jag mycket, jag sprang fort och jag älskade det. Kanske det är det som sitter någonstans i mitt huvud och som då och då får mig att tro att jag ska klara av att springa igen. Med höftartros och ett dåligt knä. Men att drömma är väl ändå fritt så vitt jag vet så det får väl snurra i huvudet lite grand till. Men jag ska erkänna att det känns aldrig fel när den här skylten dyker upp.

Kanske får ta med mig badkläder nästa gång. Det ligger en sjö i anslutning till löprundorna och helt fel hade det inte varit med ett dopp. Framförallt nu när det inte är fullpackat med barnfamiljer.

I övrigt har det varit lustigt väder idag. Det har varit väldigt hög luftfuktighet och när jag tog kvällsrundan lite senare var det som att det nästan la sig fuktighet på huden. Jag blev alldeles dyngsur, och det var definitivt inte bara svett. Nu ska vi få en regnig dag igen imorgon, men sedan ska det vara regnfritt flera dagar enligt SMHI. Vi får väl se hur det blir.