Asta på vift...

Och så är jag hemma efter några dagar i Göteborg. Jag behöver vara alldeles ensam ibland och då brukar jag åka någonstans. Det handlar inte om att något är dåligt eller att vi skulle vara sura på varandra eller någonting sådant. Bara att det är något som växer i mig och då behöver jag vara ensam. Några gånger har jag åkt iväg utomlands, men oftast åker jag någonstans i Sverige och tar in på hotell några dagar. Göteborg har jag varit några gånger i. Det är enkelt att åka dit och jag känner till ett hotell som inte är så dyrt. Så därför är det enkelt att ta sig dit.

Jag har mest gått runt. Shoppat lite, men det var inte något direkt mål med resan. Men nytt badskum från Lush blev det. t.ex. en sådan här.

En sådan där badskumsfigur räcker till ett antal bad och jag brukar köpa ett gäng ett par gånger om året, så har jag lyx till mina bad i flera månader.

Helgen som gick firade vi maken som fyllde jämt. Vi var ute med makens familj och åt brunch och det var lyxigt och gott. Det var inte riktigt läge att ha något hemma eftersom vi fortfarande har en dörr liggandes mitt i vardagsrummet och pågående renovering på första våningen. Men maken har jobbat med att räta upp och fixa väggar och se till att det finns något att fästa dörrkarmen i. Han säger att i helgen så ska karmen fästas och då kan vi hänga upp dörrarna på plats. Det kommer att bli hur häftigt som helst!! Sedan ska den målas, men det gör vi när de hänger på plats. Och kanske inte när det är som kallast ute.

Idag och imorgon ska det vara -13-14 grader kallt. Och vi måste ha värme igång på båda våningarna, men inte mer än 13-14 grader på den våning där vi inte är. Jag har blivit så van nu att när jag bodde på mitt hotell så stängde jag av värmen i rummet på natten (fantastiskt bra att det faktiskt gick ibland går det inte utan man tvingas sova i jättevarma rum) och öppnade fönstret på glänt. Det braiga var att det gick att ha värme igång i badrummet samtidigt. Så det var varmt att gå på toa på natten! Det går inte att fixa hemma.

Det var vinter i Göteborg också och ganska isigt på gatorna. Eller på trottoarerna åtminstone. Men det gick bra att gå runt där. Tog inga bilder dock, kom jag på när kom hem. Mer än en. Såg kläder i ett skyltfönster och tänkte att det där var ett trevligt sätt att kombinera kläder. Samma färg, men olika nyanser. Lite lager på lager utan bli för klumpigt.

Sedan såg jag att jag stod vid fönstret på NK och då ville jag kolla vad den här ensemblen skulle kosta. Bara för att liksom. Skjortan, koftan och kjolen kostade tillsammans nästan 15.000 kr. Alltså. Det ser det verkligen inte ut att göra. Jag tänkte till och med, innan jag ens fattat att jag stod vid NK-fönstret, att jag inte tyckte kjolen var så snygg, men att det skulle gå att göra samma sak med en annan, lite snyggare, kjol. Det är ju helt klart att jag inte fattar vad som är “fint”.

Konstaterade att det är dyrt att äta ute. Inte för att jag inte har råd att betala de pengarna, men jag tycker liksom inte det är värt det. Jag käkade ute några gånger, men bara en av de gångerna tyckte jag att det var gott. Det andra var bara liksom blaha blaha. Sista dagen blev jag istället sugen på en helt vanlig ostmacka gjord på något riktigt gott bröd. Inte fasiken hittade jag en ostmacka. Trots de olika fik jag hittade. Så till sist köpte jag ett par fina surdegsbullar. Och så tänkte jag mig köpa en bit ost. Men bara en liten, vilket inte är så lätt. Så jag gick till saluhallen och hittade en god cheddar. Så sa jag som det var, att jag bara ville ha en liten bit så att jag kunde göra ett par mackor på hotellrummet. Han skar mig faktiskt en liten bit ost och den kostade mig 10 kr. Mycket god ost och goda bullar. Och han hade förmodligen en liten historia han kunde berätta så på sitt sätt blev det en win-win av det hela. I en annan butik hittade jag en kardemummakaka som var en av de godaste jag någonsin ätit. Mycket smör och mycket kardemumma i den måste det ha varit. Helt fantastisk.

När jag åkte hem så var naturen helt otroligt vacker. Träden var fulla av rimfrost nästan hela vägen.

Och nu är jag hemma igen. Borta bra, men hemma bäst.

Det blev en längre paus än jag hade tänkt det här. Jag hade bara ingen lust att skriva och bestämde mig för en paus. Inte för att det inte finns något att skriva om, utan därför att jag helt enkelt inte någon lust att skriva. Vet inte om lusten kommit tillbaka ännu, men ville skriva lite om hösten och om vintern som kom, och som är på väg bort igen, för vi brukar gå in på bloggen och kolla sådana  saker.

Vi har haft en ovanligt varm höst här. Till i lördags så har vi haft bara en enda frostig morgon. I övrigt har det bara varit plusgrader.

Faktum är att mina luktärtor har blommat fram till nu, och jag såg i grannens trädgård att deras dahlior fortfarande blommade. Min begonia åkte ner i källaren i fredags, men har klarat sig utmärkt fram tills nu och begonior är definitivt känsliga för frost.

Hundarna och jag har tagit höstpromenader utan att behöva bry oss om halka. Eller jag, hundarna bryr sig ändå inte om halka.

Men så i helgen kom det vinter. Massor av snö bara så där.

Och med snön kom det minusgrader. Inte många, men våra första. De varade över helgen och lite igår. Men nu regnar det så smått igen och vi ska ha plusgrader så långt som vi kan se i prognosen just nu. Det är ett konstigt väder helt klart. Inte för att vi brukar ha snö här så här års, men vi brukar ha betydligt kallare. Å andra sidan så gör det att vi inte behöver värma huset speciellt mycket. Vilket innebär att vi har mer eller mindre svinkallt inomhus. Klär på oss i stället. Allt för att spara el.

Vi eldar i våra kakelugnar och i vedspisen, men vi är inte konsekventa. För att få ut full effekt ska du ju elda i dem varje dag så att de aldrig kallnar, men där är vi inte. Och jag tror ärligt inte att den ved vi har skulle räcka till en hel vinter med sådan eldning heller, men vem vet, när det blir kallare ute sätter vi kanske fart. Kakelugnarna är ju inte så jobbiga att sätta eld i, vedspisen är lite jobbigare, den behöver ju fyllas på hela tiden.

För övrigt håller jag fortfarande på med att räkna ut vem jag är som pensionär. Det är fascinerande faktiskt att det krävs så mycket funderande för det. Mycket har det säkert att göra med att jag är som jag är. Jag behöver alltid analysera saker och ting och komma fram till lösningar. Det är sådan jag är och just nu försöker jag lösa gåtan med att vara pensionär. Men en sak är säker. Även om världen slog till med inflation och höjda räntor och höga elavgifter så ångrar jag inte en sekund att jag valde att bli pensionär i förtid. Jag mår så mycket bättre än när jag jobbade. Jag har till exempel aldrig ont i nacken längre. När jag jobbade spände jag mig mycket i nacken, stress förmodar jag. Jag kommer i håg att jag gick till en naprapat med min nacke en gång. Han undersökte mig och min nacke och sa “Satan, vad spänd du är.” Men inte längre.  Så uppenbarligen en lugnande inverkan. Men mitt problem är fortfarande att få in någon slags struktur. Eftersom jag behöver en struktur. Men jag vet ännu inte vad min struktur behöver innehålla. Vissa saker har jag kommit fram till, men det är fortfarande en bra bit kvar. Att bli pensionär är att som att börja på ett nytt jobb. Jag har en ny uppgift, men jag har inte riktigt koll på vad som behövs och vem jag är i den här uppgiften ännu.

Lite så.

Men jag lever i alla fall.