Idag åkte jag och Ville ut till löpspåret och gjorde en lite mer oficiell premiär av att springa. Vi var ute förra veckan och bara testade lite. Jag ville känna av lite hur formen var och utifrån det se var jag skulle starta mitt springprogram igen. Jag kom ju så långt i höstas att jag faktiskt kunde springa 30 minuter i ett sträck, men sedan dess har det gått utför. Först en jättelång förkylning och sedan en valp som kräver ständig tillsyn och som inte kan springa med i löpspåret ännu. Inte ens med en så dålig löpare som jag själv.
Nåväl. Med hjälp av det där testet så bestämde jag mig för att hoppa tillbaka till vecka fem av nio, vilket idag innebar att springa fem minuter, gå tre, springa fem, gå tre och sedan springa fem igen. Totalt femton minuters springning alltså. Så det var det programmet jag körde igång idag. Och det gick superlätt. Nästan för lätt på ett sätt, för jag blev inte speciellt trött. Men å andra sidan är det också bra, för då är det bara att fortsätta att öka på. Jag tänker köra med programmet som jag använt mig av tidigare, i vart fall upp till nivån där det inte är några gåpauser emellan. När jag kommer dit kan jag lika gärna sätta tiden på klockan och lyssna på en bok istället för på den där människan i programmet.
Jag brukar ju springa på lunchpromenaden, och det kunde jag göra idag, eftersom maken jobbade hemma, men ska jag fixa detta så måste vi nog ge oss ut på kvällarna ett tag Ville och jag. Tills Felix är tillräckligt stor och även har lärt sig att uppföra sig i ett löpspår.
Men jag är nöjd och glad med dagens tur. Alltid trevligt att upptäcka att jag faktiskt underskattade mig själv lite där. Något som kanske går över direkt när jag sätter igång nästa gång, men just idag är jag glad åt dagens framgång!
Nu har Felix bott här i två månader och några dagar. Eftersom han var två månader när han flyttade hit så innebär det att han nu är fyra månader gammal. Det vill säga dubbelt så gammal. Men under tiden har han blivit mer än dubbelt så stor.
Det är helt makalöst så fort det går när våren kommer. Ena dagen snö, nästa dag meteoroligsk vår och det är dags att sätta igång med trädgården. Äppelträd, rosor och allt annat behöver klippas. Det behövs läggs ut extra näring och jord på vissa ställen. Huva!
Felix tar fortfarande mycket tid. Han är i princip rumsren, men eftersom han inte är mer än fyra månader kan han inte hålla sig hur länge som helst så om vi missköter oss kan det hända en olycka inomhus. Men mycket sällan nu. Däremot är det mycket kvar innan vi kan lämna honom ensam hemma, inte ens tillsammans med Ville.
Han behöver också koppeltränas mera och tränas mer i största allmänhet så att det går att köra vanliga promenader med båda hundarna. Just nu går vi mest i skogen när vi går med båda hundarna eftersom vi vill att Felix ska fixa hundmöten på egen hand innan han gör det tillsammans med Ville. Felix är inte speciellt bra på hundmöten just nu, han vill fram till alla. Så här krävs definitivt träning.
Vi har dessutom skapat en riktig knähund. Som jag skrivit tidigare har ingen av våra tidigare hundar varit gosiga eller velat var i knät, ens när de var valpar så vi har tagit igen det nu med Felix, som väldigt gärna ligger i knät.
Här i knät på husse när husse arbetar. Börjar bli lite stor så han får ta hjälp av skrivbordet också.
Jag går runt på olika promenader med Felix. Dels för att förhoppningsvis få hundmöten som vi kan jobba med, men också för att han ska lära sig att promenader kan innebära att gå till många olika ställen. Häromdagen stannade vi till vid Gandalfs bänk och satt där en stund i solen.
Felix har ingen aning om vem Gandalf var, men han kommer ändå att få sitta på Gandalfs bänk.
I övrigt är det lite svårt att hinna med det vanliga livet när du har en valp. Svårt att komma in i någon vardagsrytm och jag har jättesvårt att få igång någon kreativitet på keramiken. Tar mig dit emellanåt för att kanske fixa en ugn och försöka visa lite intresse, men kreativiteten håller sig borta just nu. Kan bara inte komma på något roligt att göra. Har ett par saker jag ska göra som kan underlätta här i hemmet, men det är inte direkt några roliga saker, men det är något. Ville och jag har hunnit ut i löpspåret en gång, men även här är det lite svårt att få till tiden. Mina löprundor har ju varit istället för en hundpromenad så de har liksom inte tagit någon extra tid. Så tänker jag att det ska bli igen, men först behöver Felix bli lite större och sedan måste jag träna dem till att kunna springa tillsammans med mig båda två. Innan vi kommer så långt så kan jag bara springa när maken är hemma och kan passa Felix, så jag får försöka fixa till någon rutin där också. Behöver komma tillbaka i form. Dessutom går Felix och jag på valpkurs en gång i veckan också. Tre veckor till i alla fall.
Ville har börjat vänja sig vid att vi har en familjemedlem till. De leker en hel del, rusar runt utomhus och inomhus. Och brottas. Ibland blir Ville trött på honom och säger till och ibland behöver han vara för sig själv. Då får han gå ut eller så går han upp på andra våningen och lägger sig lite. Felix är nämligen inte så mycket på andra våningen. Han har liksom utsett första våningen till det roliga stället. Det är här det finns en massa leksaker. Och ska sanningen fram så har vi mest hållit till på första våningen eftersom det är enklare att ta ut honom när han behöver uträtta sina ärenden. Nu är det inte så bråttom längre, dessutom kan han gå själv, men när han var mindre så kunde det vara bråttom att hugga tag i honom och snabbt kunna bära ut honom. Det är inte så lätt att göra från andra våningen.
Ville med en av Felix leksaker som kudde.
Han har helt enkelt fått lära sig att det ligger leksaker lite överallt. Ville tycker också om att leka, men han är inte intresserad av alla leksaker, inte ens när Felix går runt med dem i munnen och struttar framför Ville för att försöka fresta (och ja, Felix struttar verkligen framför Ville).
Jag matar i alla fall min surdeg ibland, och idag fick jag ihop ett par bröd. Ändrade lite på min metod bara för att testa, men tror att min vanliga metod fortfarande är bäst för hur just jag bakar. Men det blev bröd i alla fall. Och goda blev de för jag har redan ätit en macka.
Ja, det var väl det just nu. Vi kör på, men det är allt ganska mycket just nu.
Jag har en surfplatta på väggen i köket. Jag använder den främst till matlagning. Det är inte någon fancy platta utan en billig Samsungvariant. Den har börjat bli lite slö, men gör ju inte så mycket när jag bara använder den för matlagning. Häromdagen skulle vi använda den till något och den klarade bara inte av det. Då började jag fundera på hur gammal den kunde vara. Kan väl inte vara mer än tre – fyra år eller så?
Gissa om jag hade fel. Tre år är så långt tid under vilken plattan inte fått någon uppdatering eftersom den är så gammal att alla uppdateringar upphörde för tre år sedan. Kändes inte så bra. En sådan platta är en säkerhetsrisk. Så jag beställde en ny. Även denna en enklare Samsung variant. Behöver inte ha en massa utrymme, har inte många appar på den. Och idag kom den.
Snacka om att överföringen från den gamla gick snabbt. Verkligen inte mycket innehåll.
Men nu har jag en platta som påstås ska hållas uppdateras i sju år så det ska förhoppningsvis dröja så länge till jag behöver köpa en ny. Känns inte jättespännande för den ser nästan exakt likadan ut som den gamla. Bara lite bättre innehåll.
Att ha en surfplatta i köket är något jag har vant mig vid och som jag vill fortsätta med. Den är suveran att läsa recept på och jag kan göra sökningar och beräkningar som kan behövas. Så visst, en utgift, men med tanke på hur länge de faktiskt verkar hålla så blir det inte många kronor per år.
Även idag har det varit soligt och fint väder. Varmt. Felix och jag har varit ute på en träningsrunda där det är meningen att vi ska träna att gå i koppel och att möte hundar och människor. Som jag gjort förut gick jag en runda där det alltid brukar vara mycket hundar. Av någon anledning så råkar jag tydligen gå i någon konstig tidsfas för när jag går ut så är där inga hundar. Men det blir ju koppelträning i alla fall. Och vi får träna möte med människor. Felix är nämligen väldigt intresserad av både människor och hundar så det behövs det också.
Idag gick vi till veterinären och vägde Felix, som numera väger 6,3 kg, sedan gick vi och satte oss tillsammans på en bänk och kollade in sånt som gick och körde förbi.
Och faktum är att det var inte bara som så att vi promenixade i solsken. Vi promenixade också i vårväder. För enligt SMHI så blev det vår här hos oss igår. Fattar inte riktigt hur fort det hände.
Så idag tog jag mina vinterkängor och springskor med piggar på och gömde dem i förrådet. Är det vår så är det!
Idag har det varit en riktigt fin dag. Temperaturen har varit 10-11 grader, himlen har varit blå och solen sken. Så ljuvligt. Detta har varit en förskräcklig vinter ljusmässigt så sådana här dagar är rena rama medicinen. Hundarna och jag åkte ut till ett naturreservat och tog oss en härlig promenad i solen.
Ville fick gå med långlina, vilken är nästan som att vara lös. Samtidigt kan jag enkelt stoppa honom om jag vill. Felix fick springa med sitt koppel. Så de kunde ha roligt när de ville.
Felix fick lära sig av Ville att det gick bra att dricka ur en bäck. De har ju varitf frusna innan så det har liksom inte varit ett val. Men nu vet han! Däremot så var han inte så peppad på att ge ner i bäcken som Ville gjorde. Det var ju blött!
Felix hittade också något att rulla sig i. På hundars vis. Ville tyckte bara att han var töntig.
Vid ett tillfälle var jag lite dum och tog mig ner för en backe. Det visade sig att den i slutet var mycket brantare än jag hade tänkt mig, och dessutom superhal! Lera på tjäle. Men vi tog oss faktiskt ner med lite tur. Med lite hjälp från diverse grenar och tunna stammar som jag kunde hålla i. Så efteråt blev det mest ett äventyr.
Mår så bra av sådana här dagar. Laddar själen med en gång. Ljuvligt.
Här hemmavid har det töat som bara den. Barmark i princip överallt och blött och gäggigt som det är innan tjälen släpper. Och plusgrader. 8-9 idag, imorgon ska det visst bli 10 plusgrader.
Med detta i åtanke så tänkte jag att Ville och jag skulle göra en debut i löpspåret. Så länge sedan jag sprang nu. Först hade jag en riktigt långvarig förkylning innan och under julen och sedan fick vi hem Felix. Felix är inte längre lika krävande som han var i början. Det händer fortfarande olyckor inomhus, men de kommer mera sällan och han kan dessutom hålla sig längre än tidigare. Så vi behöver inte ha ögonen på honom exakt hela tiden. Därför kunde jag passa på att ta Ville med mig ut i skogen och springa.
Tänkte jag i alla fall. Jag tog på mig mina löparkläder och funderade på skor. Var helt övertygad om att jag inte behövde ta med mig mina skor med piggar så det blev de vattentäta istället. Min tanke var att skogen skulle vara som här hemma. Lerig och blöt och då hjälper det inte med piggar.
Jag hade fel. Stället där vi brukar springa är på ett kallare ställe än här hemma och det visade sig verkligen när vi kom dit.
Så här såg spåren ut.
Alltså fulla med is. Det var visserligen tö där också, men det innebar bara att isen förut att vara is, också hade vatten ovanpå, vilket innebär att det var ännu halare än det är med bara is. Vi tog oss runt en lite kortare runda än den vi brukar springa. Och naturligtvis så sprang vi inte. Vi gick i kanten utanför isen så det tog ganska lång tid att ta sig runt, men vi fick i alla fall motion.
Får nog vänta några dagar till innan det är lönt att försöka springa. Vill verkligen komma igång igen med träning. Har varit slö så länge nu. Finns orsaker till det, men det gör det inte det hela bättre. Känner att kroppen inte mår bra. Den behöver röra på sig. Det är också lätt att fastna i slöheten även om du inte gillar den och nu när Felix har blivit lite enklare att hantera måste jag ut ur slöheten.
På tal om Felix så har han kommit över att han inte har någon snö att uträtta sina behov på. Nöden har ju ingen lag så han hade ju inget val.
I år har vi haft en ovanligt kall och stabil vinter här. Det innebär att sedan Felix flyttade hit så har det varit snö här. Och det är i snö han har lärt sig gå ut och uträtta sina behov. Nu smälter snön bort och Felix känner sig lite vilsen när han ska gå ut och göra vad han ska. Vart ska han ta vägen?
Han hittar fortfarande någon liten snöfläck, men de börjar krympa ihop och snart kommer de att vara helt borta. Detta är något helt nytt för honom. Konstig mark som plötsligt kommer fram. Det kommer nog att vara lite jobbigt för honom ett tag innan han vänjer sig vid detta nya.
Vi har också börjat på valpkurs, gått en gång än så länge. Tog en fin bild när han satt på golvet (kursen är inomhus), tittade inte på den förrän lite senare och då såg den ut så här.
Den är ju ovanlig om inget annat.
Felix har också börjat åka bak i bilen tillsammans med Ville. Vi har en bur i baksätet, där Iggy brukade åka, men nu försöker vi lära Felix att åka på båda ställena. Kan vara bra att kunna variera om vi vill ha packning med i bilen. Felix är väldigt nöjd med att åka tillsammans med Ville. Han gillar ju Ville.
Jag sydde en dyna till Ville för längesedan och nu har jag fixat en även till Felix sida. Vi brukar lägga dit handdukar för att ta hand om smutsen, men de behöver samtidigt ha något mjukt att ligga på så jag fixar dynor. Måtten är så konstiga att det inte går att köpa något färdigt.
När han åker ensam i bilen får han däremot åka i baksätet i Iggys gamla bur. Jag tycker om att se buren där. Efter att Iggy försvann så var det hemskt att öppna bildörren och inte se någon bur. Iggy lärde sig aldrig att åka där bak, han älskade sin bur. Det var där han skulle åka. Vi köpte en sele till honom en gång som fästs i bilens säkerhetsbälte vilket innebar att han kunde åka i baksätet utan någon bur, men han tyckte det var hemskt. Vi var på en bilsemester och vi fick åka in på en djuraffär och köpa en ny bur. Så fort han kom in i buren blev han alldeles lugn. Vanans makt är viktig. Så därför är det så viktigt att lära Felix att åka på båda ställena för det är inte så lätt att ändra när han väl har vant sig.
Satt och läste om hundens utveckling och då stod det att vid fyra månader, som Felix blir om en vecka, så har hunden uppnått ungefär halva sin vuxna vikt. Jag kanske får gå och väga honom om en vecka. Vi har en veterinär inom gångavstånd och jag brukar gå dit och väga hundarna emellanåt. Väldigt praktiskt. Och så får de vänja sig vid att gå in till veterinären också.
