En valp på åtta veckor vänder allt på ända. Och under en period känns det som fullt kaos. Det kommer att gå över, men just nu är vi i fullt kaos. Försöker att få lite ordning på lille killen, men det gäller att ta en bit i taget. T.ex. är han helt galen i mat och kastar sig över mat om det går. För att få liiite ordning på mat och godisbiten så har jag jobbat med att han ska sitta ner och titta mig i ögonen innan han får vare sig mat eller godis. Nu har han börjat sätta sig ner och titta mig i ögonen så fort han har möjlighet. Hoppas på få något gott så klart.

Han sover den mesta tiden, vilket är en himla tur, för den tid han inte sover är väldigt intensiv. Det är spring och lek om vartannat. Plus försök att käka upp vissa mattor. Så där gäller det att hålla koll om vi vill behålla våra mattor. Och när han börjar bli övertrött så är han precis som vanliga barn, helt jädrans omöjlig. Har han börjat bita på t.ex. en matta och så lyfter du bort honom då rusar han tillbaka till mattan och biter i den igen. Detta gör han om och om igen. Bästa i det läget är helt enkelt att lyfta upp honom och hålla honom lugn lite och då somnar han ganska direkt. Problemet just nu är att han blivit lite för van att sova i soffan. Det är visserligen ett tillfälligt problem för det är i och för sig helt OK att han sover i soffan, det har alla våra hundar fått göra. Problemet är att han är lite för liten för att hoppa ner från soffan ännu och därför är jag lite rädd att lämna honom ensam i soffan utan tillsyn. Jag försöker lyfta ner honom att ligga någon annanstans på en lägre nivå. Detta fungerar emellertid bara ibland. När det inte fungerar vaknar han till och vill upp i soffan igen. 

När han är vaken så kan han sysselsätta sig själv med leksaker en hel del, men det gäller också att leka med honom så att vi bygger upp vår kontakt. Det är mycket som ska göras så här i början. Nästa vecka har han varit här en vecka och då tänkte jag åka med bussen ner till stan en sväng. Så att han får se vilka konstigheter som finns där nere. Viktigt att se mer av världen än bara vårt hus. 

Tuggben är något som ger en lite frihet och hunden är ändå sysselsatt. Eftersom tuggben är nästan samma sak som att äta så är han väldigt förtjust i tuggben.

Även om dagarna såklart är jobbiga är de helt överkomliga. Men jag har lite problem med nätterna måste jag erkänna. Han måste ut på natten och jag är har problem med att somna om när jag en gång blivit väckt. Så nattsömnen är ganska störd just nu och jag är känslig för störd nattsömn. Något som också kommer att lösa sig så småningom. Om ett tag kommer han att kunna sova hela natten utan att behöva gå ut och kissa. Men tills vi är där är det bara att leva med lite störd nattsömn. Sedan ska jag vara ärlig och erkänna att maken tar de flesta natturerna. Jag försöker sitta uppe så sent jag orkar så att första natturen är klar innan jag går och lägger mig. Och då sover maken. Sedan tar han en tur på natten och är sedan den som går först upp på morgonen.

Oj, oj. Vad HAR vi gett oss in på? 

Plötsligt har vi snö nästan överallt. Vintern kom plötsligt och verkar vilja stanna kvar. Promenaderna går längs med gator med snö. Åtminstone häromkring så har plogbilarna inte varit så jättemycket.

Det finns uppenbarligen massor av löptikar i närheten. Eller en som går runt mycket. Ville är i alla fall skitjobbig och nästan helt omöjlig att få kontakt med när vi är ute och går. Någon löptik måste bo i närheten eller gå på promenad förbi vårt hus. För även inomhus har Ville problem. vill inte vara inomhus när vi är hemma, om han får bestämma ska ha vara ute och hålla koll exakt hela tiden. Vem vet, kanske kommer någon löptik hit och vill hälsa på. Tror också att snön gör att dofterna blir extra starka, för många dofter som bara finns där hela tiden blir svagare när de täcks av snö och de nya dofterna, som t.ex ett doftspår från en löptik, märks ännu mera då.

Ville är ganska. likgiltig till snö, men har inget emot den heller. Gandalf älskade snöbollar och jag kunde kasta hur många som helst utan att han tröttnade. Helst skulle jag kasta dem så att han fångade dem i munnen. Och sedan åt han upp den.

Iggy älskade att snurra sig eller gräva ner sig i snön. Vad nu det han höll på med ska kallas. Slutade med att han såg ut så här ibland. Här är han supernöjd. Ser ni det sneda leendet. 🙂

Det enda Ville egentligen tycker om att göra med snön är att äta den. Så på något sätt accepterar han i alla fall att den finns. 

För ett par veckor sedan satte vi vinterdäck på våra cyklar. Men som det är nu har jag inte vågat mig ut på cykeln ännu, så det fick bli bilen till keramiken idag. Laddade en ugn igen, andra har producerat även om jag varit ganska improduktiv. Jag gjord en skata som jag var väldigt nöjd med, men den exploderade i ugnen och sedan har jag inte riktigt haft någon inspiration. Den kommer tillbaka, men inte just nu. Jag mår fortfarande pekka av det eviga mörkret. Och av den där förkylningen som aldrig vill släppa. Svårt att hitta på roliga saker då.

Dagens undran: Hur god måste inte en mogen, nyplockad Pomelo vara när de vi får hit är så goda.

Det blev visst vinter nästan överallt. Och rejäla snöfall nästan överallt. Vi har haft uppehåll från igår kväll, men imorgon ska det snöa igen. Igår kväll var vi bjuda på kalas ungefär en timmes bilväg härifrån. Eftersom det varit ymnigt snöfall här i flera dagar och ända fram till igår kväll så laddade vi bilen med varma kläder, dricka och någon macka. Fall i fall vi skulle fastna på vägen. Vi var väl inte så oroliga för att åka i diket eller så, mer för att hamna i en bilkö efter någon annan som gjort så. Vi är ganska försiktiga av oss när vädret är opålitligt, men det är inte alla. Men det gick bra, vi åkte inte i något dike och var istället på ett trevligt kalas. När vi åkte hem igen så såg vi både hare och rådjur på vägen, dock utan att köra på dem. 

Det är ovanligt mycket snö här och det ska fortsätta vara så i åtminstone tio dagar framåt enligt SMHI. Det är enbart minusgrader i sikte framöver.  När det nu är så mycket snö så är det väl bra att det håller sig på minussidan och inte är minus ena dagen och plus nästa. Fågelmaten börjar plötsligt ta slut mycket snabbare. Får fylla på varje dag, vilket jag inte behövde tidigare. Skulle vara roligt att få se en domherre här, men det händer mycket sällan. Har bara hänt ett par-tre gånger sedan vi flyttade hit. 

För övrigt försöker jag ta mig igenom Stranger Things, det verkar vara något som förväntas av en. Jag såg första säsongen av Stranger Things och tyckte att den var riktigt bra. Sedan såg jag säsong två och tyckte att den var OK. När säsong tre kom började jag titta på den, men blev sedan uttråkad och tittade aldrig klart.  Men nu har det kommit först en fjärde säsong och därefter den femte och sista. Det har skrivits om den överallt och jag har känt att jag måste nog titta klart på den. Så jag har tittat klart på tredje säsongen, den blev inte bättre. Har kört igenom fjärde säsongen nu, blev inte bättre. Håller just nu på med femte säsongen och jag är ärligt talat riktigt uttråkad, men jag SKA klara av det. Efter det behöver jag inte fundera mer. Var den bra eller inte? Då vet jag.

Dessutom så slipper jag se den i Netflixappen med frågan Fortsätt titta?

Påminnelse till mig själv: Kom ihåg att du har råghalvor i frysen och att de är så.himla.goda!

Här får vi mer snö hela tiden. Och molnen är tjocka på himlen. Samma mörker som vi hade i december och jag märker vilken enorm skillnad det gjorde med de där soliga dagarna vi hade emellan. Jag mådde så mycket bättre de dagarna och decembermörkret kändes nästan som helt bortglömt. Nu är det tvärtom, mörkt, mörkt och de där ljusa dagarna med blå himmel är borta ur minnet. Obevekligen trillar jag ner i det mörka hålet igen. Visst är det lite ljusare än det var den mörkaste dagen, men det behövs lite mer för att välmående ska komma tillbaka.

Idag när jag var ute med Ville var det inte lika välplogat som igår när vi gick ner till restaurangen. Idag fick jag bitvis pulsa. Och mer snö kom det när vi gick. 

Helt klart är det fler fåglar här nu. De flög precis när jag tog bilden, men de syns ändå som suddiga figurer. Nu gäller det att inte glömma att fylla på. Egentligen är det väl så att när det inte är frost så behöver fåglarna kanske inte så mycket mat, men när det är frost och snö är det inte så lätt för dem att hitta något. Jag gömde även en sorts cylinder gjord av jordnötssmör och andra gottigheter inne i en buske där jag tror att de stora fåglarna inte kan ta sig, men ingen har velat äta av den förrän idag. Idag när jag stod i fönstret såg jag nämligen en fågel sitta där inne för sig själv och äta på cylindern. Bara en fågel, en fågel som fick ett riktigt skrovmål. Så kanske cylindern går åt i alla fall. Har två till så det vore bra om någon vill äta dem.

Maken håller på med räcket i trappan och börjar komma långt nu. Vi har hjälpts åt med att försöka räkna ut avstånd mellan pinnarna i trappan. När du inte är van vid det så är det inte så lätt att fatta att måtten blir annorlunda när de mäter rakt än när du mäter snett.

Jistanes vad vi har fått fundera fram och tillbaka båda två. Sedan när vi kom fram till de rätta måtten så var det egentligen väldigt enklet. Vilket alltid är fallet när du kan något. Som vi brukade säga ”Att göra en baklängeskullerbytta är enkelt…om du kan det.”.

Så här efteråt är det nästan skrattretande hur komplicerat vi gjorde det. 

Men uträkningen är klar och nu ska de snedsågade pinnarna komma på plats. Resten är raka så det borde bli lättare. Finns andra vinklar att räkna ut där, men de kommer fortfarande att bli enklare.

Jippi för framsteg med trappräcke. Bu för vintermörker.

Efter nyåret har vädret vänt ordentligt, som det ofta gör efter vintersolståndet och sommarsolståndet. Så nu har vi det kallare. -5 till -8 sådar. Ingenting mot längre norröver, men för att vara här är är det lite kallt. Framförallt som det under nästan hela december låg på 6-8 plusgrader. 

Dessutom har snön kommit. Snöat i ett par dagar och det ska tydligen fortsätta.

Just nu är det OK, vi har inte haft någon tö så snön är hårt packad på gatorna och trottoarerna vilket gör det relativt enkelt att gå. Så länge vi har minusgrader utan några avbrott med plusgrader så är det här vädret som sagt helt OK.

Ikväll har vi varit ute och ätit tapas med en vän. Jag trodde det skulle vara jobbigt att gå dit, med tanke på all snö som kommit, men det visade sig att det var plogat överallt så jag kom fram mycket tidigare än vad jag hade trott. Det var länge sedan jag åt tapas så det var trevligt att äta det igen. Och även gott. Det är lite tråkigt att man ska begränsas av att bara få sitta i två timmar, vi hade så mycket att prata om att vi hade kunnat sitta där ett tag till.

Min förkylning verkar äntligen släppa förutom att jag fortfarande har lock för höger öra. För andra gången i vinter tappade jag rösten nästan helt och hållet. Var tvungen att dricka om jag ville säga något. Men även rösten är tillbaka nu.

Nu håller vi en tumme att jag får vara frisk så att jag kan ge mig ut i löpspåret igen. 

Och nu var det nytt år. Vi får se vad det här året har i sitt sköte. Jag vet en rolig sak som snart ska hända, men i övrigt vet jag inte så mycket. 

Nyhetsfirandet hos oss var lugnt. Vi hade tre rätter, men inga krångligheter. Chips med löjrom, gräddfil, rödlök och dill till förrätt. Paella med fisk och jätteräkor till huvudrätt (jättegod förresten) och semlekladdkaka med mandelmassa till efterrätt.

Semlekladdkakan var god och passade ju bra till nyår för nu kommer ju alla att börja sälja semlor. Den var lite i sötaste laget, men bakar jag den igen blir det ännu mindre socker. Jag förstår inte varför det ska vara så mycket socker i alla kakor. Det blir liksom olidligt sött. I den här kakan skulle det vara 200 gram mandelmassa, som består av 50 procent socker, och utöver det skulle det vara 2,5 dl socker. Jag valde att sätta bara 1 dl socker i smeten, men kunde haft mindre, blir det någon nästa gång kommer jag att nöja mig med en halv deciliter tror jag. Eller så får det till och med räcka med mandelmassan. Men god i alla fall och med florsocker på och lite vispad grädde så blev det ganska mycket som en semla. 

Själv nyårsskiftet gick riktigt bra. Vi var oroliga för hur det skulle gå för Ville, men det gick bättre än vad vi hade väntat oss. De startade tidigt med smällarna tyvärr och Ville skällde en del och sedan somnade han. När de körde igång ordentligt med smällare fick han leta godis på golvet och när han gjorde det så brydde han sig inte så mycket om smällarna. Det verkar som att han har blivit lite bättre på det där med smällare. Tur är det för i vår stad smälls det massor, mer än vad som är rimligt. Året om. Önskar de kunde få stopp på det. 

Själv lyckades jag åka på en förkylning som bröt ut på nyårsafton och som inte är över ännu. Jag fattar inte hur många förkylningar jag haft den här vintern. Eller är det samma förkylning som aldrig går över?