Asta på vift...

Kring en vecka eller så har vi haft fantastiskt fint väder här. Solsken, blå himmel och bara vid ett tillfälle lite snö. Och då var det också LITE snö. Sköna promenader där det varit lätt att klä sig precis lagom utan att frysa eller bli för varm. Det har känts som vår på riktigt. Det är ljusare och solen börjar värma så smått. En tydlig gräns där skuggan slutar och solen kommer åt.

Överallt vi går är det samma sak. Vårkänslor.

Svårt att känna något annat. Jag tror inte det kommer att bli så mycket vinter mer i år. Kan naturligtvis komma mera snö och mera kyla, men jag tror inte det blir långvarigt.

Från och med i morgon kommer plusgraderna istället. Det har jag inte något emot. Tyvärr kommer det samtidigt att bli molnigt. Så det blir alltså mörkt igen. Och regn lite till och från också.

Men vi har lyckats njuta av vårsolen. Kolla bara den här lille livsnjutaren.

Solen på sommaren gillar han inte, har aldrig gillat, men vårsolen är skön. När solen skiner och det är lite kallare ute, då vill han gå ut. Och då kan han ligga i solen och njuta ett tag. Ser alltid så skönt ut. Och jag förstår honom. Jag får samma känsla på våren.

Färgerna är också så skarpa när solen skiner så här års. Jag såg en konstnär som målade en tall mot en blå himmel. Jag tyckte att hon hade lite för skarpa färger på sin bild även om den var fin. Nu har jag emellertid konstaterat att hon har målat bilden vår eller höst, för nu har jag sett just sådana tallar och sådan blå himmel som på hennes bild.

Japp, det är sant. Jag har drabbats av vårkänslor av starkaste slag.

Nu sitter jag här med en tand mindre i munnen. Jag fick min tid flyttad två gånger, men idag blev det gjort. Tredje gången gillt. Jag har dragit ut en tand en gång tidigare, längst bak, upptill på höger sida. Det tog 45 minuter. Hon höll på och hon höll på. Så jag var ganska orolig idag. Kändes lite läskigt. I onödan. Idag drog hon ut motsvarande tand på vänster sida och det tog kanske två minuter. Själva utdragningen, jag fick ju bedövning innan och det tog en liten stund. Men sedan sa hon att hon skulle börja rucka lite  på tanden för att se om bedövningen tagit och tjoff var tanden borta. Väldigt enkelt. Kostade mig en tusenlapp. Känns lite konstigt att dra ut en helt frisk tand, men eftersom den var jättevass och konstant tog sönder tandköttet under på nedre käken så hoppas jag att det ska vara värt det. De där visdomständerna är bara skräp. Var tvungen att söka på varför vi överhuvudtaget får visdomständer. Läste det här:

”Visdomständer var nyttiga för våra förfäder som åt en grov kost, till exempel blad, rötter och kött. Idag har visdomständerna inte samma funktion och över tid har våra munnar blivit mindre och därför får inte alltid visdomständerna plats i käken.”

Hade ingen aning om att våra munnar blivit mindre genom tiderna. Känns dock som ett litet misslyckande från Naturens sida att inte samtidigt ta bort visdomständerna helt och hållet. Troligen är de på väg bort. Tandläkaren sa att det är inte ovanligt att inte få dem alls.

Vädret är soligt och fint idag. Enligt SMHI ska vi ha fint väder nu några dagar framåt. Hoppas att det fortsätter så. Det gör så stor skillnad för det psykiska välmåendet om det är sol eller inte. De där gråa tunga dagarna är jobbiga. Stora delar av januari har det varit så. Februari brukar ju ha bättre väder så vi håller en tumme för att det fortsätter så.

Märks redan att det börjar bli ljusare igen. Vi är väl motsvarande november nu i ljushet. Kanske själen snart vaknar lite mer till liv igen? Kan åtminstone hoppas på det.

I helgen har vi börjat tapetsera i trappuppgången. Ett stort steg framåt i renoveringen. Det innebär att taket är klart och underarbetet. Inte det lättaste stället att tapetsera på. Dels får vi tapetsera snett eftersom vi dels ska sätta upp pärlspontspanel och dels, ja för att det är en trappa. Våderna blir också våldigt olika långa i en trappuppgång. De längsta kommer i nästa omgång tapetsering. Hörnen är inte heller raka i ett gammalt hus och det måste kompenseras i varje hörn. Och då hörnet är 290 cm högt blir det lite jobb. Men vi har ändå lyckats helt OK så här långt. Kanske vi är klara med ungefär hälften?

Svårt att visa hur tapeten riktigt ser ut, vinterdagen ger inget ljus och arbetslampan ger ett väldigt kallt ljus. Men så här ser den i alla fall  ut i kallt, starkt ljus. Men jag står fast vid vad jag har tyckt förut. Jag gillar INTE non-woventapet. Dvs att du ska sätta limmet på väggen istället för på tapeten. Tyvärr är det som så att allt fler tapeter är av den typen. Förstår inte varför det ska vara så mycket bättre. Kanske om du har ett hus med alldeles raka väggar och alldeles raka hörn, har du det så kan du så klart bara dra på tapeten. Har du ett gammalt hus är det en helt annan sak. Och håller du på med ett lite annorlunda utrymme, som vi gör nu, hade det också varit bättre med limmet på tapeten istället för på väggen.

Tyvärr tycker jag inte mina färgprover fungerar riktigt längre. Jag får kolla i dagsljus också. Annars är det bara att ge sig iväg till färgaffären igen. Jag som trodde att jag var klar med det. Måste också ta tag i att måla taklisterna. På riktigt. När vi fått upp taklisterna också kan vi nämligen ta ner byggnadsställningen. Som bara varit där i ett och ett halvt år nu. Panel och trappräcke kan vi sätta upp utan byggnadsställning. Panel och räcke kommer också att ta sin lilla tid, men det blir klart så småningom. Inomhus är vinterarbete. Ett par månader till så är det utomhusarbete istället. Vi ska få målat en eller två sidor av huset i sommar har vi tänkt oss. Plus alla fönster på de sidorna då också. Innan de blir dåliga på riktigt.

Surdegsbrödet jag bakade häromdagen blev i alla fall väldigt gott. Bara att göra om och antingen använda mindre formar, eller göra en större deg och använda samma formar. Det gäller att lära sig av de fel du gör. Annars anses du vara galen har jag förstått. Jag har i alla fall läst att galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. Alltså ska jag göra något annorlunda nästa gång. Förmodligen en större deg tror jag.

Gillar de där brödformarna.

Igår satte jag en surdeg och fixade till två bröd som jag la i formar. Dessa har sedan fått stå i kylskåpet över natten för att bakas idag. När jag plockade ut dem idag så tyckte jag inte det hade hänt så mycket. Besviken. Surdegsgrunden som var så pigg! De fick stå ute ett tag, men sedan tänkte jag att även om de inte jäst så bra så måste jag såklart baka dem. Kan ju bli bra, eller inte.

Har jag nu fixat till två formar med deg så måste jag testa i alla fall. Eftersom jag inte hade speciellt mycket hopp om de här bröden så tänkte jag köra ett litet experiment som jag läst om. Att ställa in bröden i en kall ugn och sedan sätta igång den på önskad temperatur. Har kikat på lite Youtubefilmer där de testat olika sätt att baka bröd. De säger ju alltid i recepten att du ska sätta igång ugnen och låta den stå ett tag varm innan su ställer in bröden. Så det har jag gjort. I de här filmerna testade de att göra så, att ställa in dem i ugn som precis blivit varm och att ställa in dem i kall ugn. Och alla tre blev bra. Därför tänkte jag att jag skulle testa att ställa in i kall ugn. Borde ju ge degen en liten extra möjlighet att jäsa. Därför tänkte jag att det fick bli kall ugn idag.

Och vet ni vad, det blev helt OK bröd och experimentet med att ställa in bröden i en kall ugn verkar fungera alldeles utmärkt.

Degen var för lös, formarna förmodligen lite för stora, men det det blev trots det bra surdegsbröd. Surade lite innan de åkte in i ugnen och ångrade mig att jag inte lagt i typ 3-4 gram jäst vilket jag ibland gör när jag bakar med surdeg. Men uppenbarligen fungerade det ändå. Så jag får kanske testa lite igen, och se till att degen inte blir för lös.

I övrigt gick hundarna och jag ut på promenad i skogen idag. Det var kring nollan, men solen sken och det var riktigt härligt. Fick riktiga vårkänslor, kanske inte så svårt att förstå när det såg ut så här där vi gick.

OK, det är bara den 6 februari, men för min del får våren gärna komma, Jag vet att jag kommer att bli besviken, men en flicka måste väl få drömma.