Asta på vift...

Det finns mycket med den nya digitala världen som jag gillar. Jag är trots allt en tekniknörd. Till en viss grad. Det finns också mycket jag ogillar. Och det jag ogillar allra mest är att allting jag gör blir registrerat i databaser. Databaser som pratar med varandra eftersom många tjänar pengar på det. Vilket innebär att det finns lagrat mer fakta om mig än jag vill att det ska göra, i händerna på fler än jag vill att det ska finnas. Och detta trots att jag är en dum idiot som nekar cookies överallt och också lägger ner tid på att bocka i varenda ruta som behöver bockas i eller bockas ur för att slippa cookies eller reklam.

Vi är månadsgivare till tre organisationer. WWF, läkare utan gränser och Unicef. Då hamnar man i någon slags  ”de här skänker bort pengar, försök att mjölka dem på så mycket som möjligt”- databas. Och får konstant tiggarbrev i brevlådan.

Det är från behjärtansvärda ändamål. Hjärnfonden, Alzheimerfonden, Läkarmissionen, Rädda barnen m.fl. Men det gör ingen skillnad. Det är fortfarande tiggarbrev. Av någon som vill utnyttja mig. För att de hittat mitt namn i en mjölka-på-pengar-bas.

Jag vill bara tipsa er hjälporganisationer om en sak. Jag kommer aldrig att sänka pengar till de av er som tigger pengar genom att skicka mig brev. Jag öppnar dem inte ens. De organisationer jag skänker pengar till letar jag upp själv. Och bara om de inte överöser mig med tiggarbrev.

Påskafton blev en varm dag. Över 20 grader. Hade klänning på mig. Utan någon jacka. Och blev ändå för varm på promenaden. Det har smällt lite ute under dagen så maken och jag tog varsin hund eftersom Gandalf är vansinnigt rädd för smällare. Han blir lite lättare att hantera när du går ensam med honom. Så maken tog Gandalf och jag tog Iggy. Och götapetter vilket väder. Nu kommer det bara att explodera i naturen. Idag var knopparna på gång, imorgon eller i övermorgon har de slagit ut.

De där tidiga trädblomningarna börjar bli klara.

På marken låg det massor av tappade hängen.

Såg ut som små gulliga, luddiga larver.

Det var så härlig solsken.

Vitsipporna fanns överallt på marken, inte i sådan mängd att det blev täcken av vitt, men vackert ändå. Grönt och vitt tillsammans.

Iggy och jag blev nästan lite väl varma. För första gången i år så var det intressant att dricka vatten i bäckarna igen.

Vi hade tänkt gått en ännu längre runda, men det var faktiskt för varmt. Igen av oss har vant sig vid det ännu. Och hur glad jag än är över solen så fick det gärna komma lite regn. Det börjar redan bli torrt i markerna. Kanske inte så konstigt. Det regnade inte på hela förra sommaren, kom nästan inte någon regn under hösten och här hos oss har det varit väldigt lite snö under vintern. Kontentan av det är att det inte finns direkt några vattenreserver och jag såg idag att en av bäckarna redan har mindre vatten än den borde ha.

Men nu väljer vi att strunta i det, i all fall just nu, för det var trots allt väldigt härligt väder idag.

Denna helgen har gått väldigt fort. Det gör helger i och för sig alltid, men den här har gått extra fort. Jag har gått en helgkurs igen. Lördag-söndag 10-15. Det där med kurser på helgen är både bra och dåligt. Det är bra därför att du kan hålla på i ganska många timmar och det stör inte jobbandet. Det är jobbigt därför att det blir liksom ingen ledighet, fast du egentligen är alldeles extraledig och får göra något roligt. Inte så lätt att förklara, men så är det i alla fall. Samtidigt så känns helgen både lång och kort. Kort därför att du har roligt och tiden går fort. Lång därför att när du slutar klockan tre så är det fortfarande ganska mycket dag kvar så det blir liksom som om det är två parallella helger. Även om lördagens tid hemma inte blev så lång eftersom jag var så trött så jag bara somnade. Idag var jag faktiskt inte lika trött. Jag tror dock att jag var så trött igår för jag fick inte min förmiddag. Lördagförmiddag går nämligen oftast till att sitta och ta det lugnt och liksom känna att det är helg. Eftersom jag skulle på kurs så blev det inte någon sådan förmiddag den här helgen.

Dessutom har jag SÅ svårt att vänja mig vid sommartid. Det är likadant vartenda år. Det tar mig flera veckor att vänja mig. Och då går jag INTE runt och tänker ”klockan är egentligen…”. Min kropp bara inte vänjer sig.

Men oavsett allt snack så var det roligt med kurs. Det handlade om att blanda tusch och akvarell. Något som jag i och för sig gjort tidigare, men jag tyckte ändå det kunde vara roligt med en kurs. Dels får du tiden att sitta och göra något du tycker är roligt, du får träna och du får alltid lära dig något nytt. Så även den här gången.

Ett tips som jag tyckte var jättebra var att ”måla det du har framför dig”. Ibland vill du måla, men kommer inte på något motiv. Måla då något du har framför dig. Därför fick vi börja med att måla av våra penslar och pennor.

Här ser ni en några av våra alster. Jag ska se om jag kanske fotograferar mina olika alster från dagarna, för det blev faktiskt några stycken. Jätteroligt som sag.

Nu längtar vi efter Påsk och ledighet. Eller egentligen längtar vi efter ledighet. Påsk bryr jag mig inte så mycket om.

I helgen supervärme härligt. Sen. Svinkallt. Riktigt jäkla svinkallt. Och snö.

Bara så där en stund på morgonen, men ändå! Jag bytte till sommardäck på cykeln i veckan. Kanske därför det blev snö. För att retas.

Idag blev det sol igen, men inte varmt. Men maskrosorna har börjat blomma. Som de ofta gör i soliga lägen. Undrar varför vi så sällan nämner maskrosen som vårblomma.

Oavsett.

Det räcker med bakslag nu. Nu tar vi gärna vår.