De där luftvärmepumparna

Jag berättade i somras att vi skulle installera luftvärmepumpar i huset. En uppe och en nere. Satt här och kom på att jag inte berättade hur det hela blev i slutänden. Vi satte dem där killen rekommenderade att de skulle vara. Det innebär att vi nu har en luftvärmepump i vardagsrummet och en i gula rummet på övervåningen. Och på en sida av huset har vi två stycken jättefula utedelar. Den enda fördelen med just det senare är att de är på en sida av huset där vi in princip aldrig är. De syns inte så mycket överhuvudtaget eftersom det finns mycket växtlighet där.

I vardagsrummet hamnade den längst in.

Det är inte någon vacker pjäs och jag tycker verkligen inte om den utseendemässigt. Installatören tyckte dock inte om att jag envisades med att säga att den var ful. Men det är den.

Där uppe tog vi en golvmodell. Den försvinner lite bättre tycker jag.

Ser mer ut som ett större element. Det är inte vackert runtomkring som ni ser. Detta rummet är förberett för renovering och har varit det i ett par-tre år nu, men ett par-tre år till så kanske det dessutom blir färdigt.  Vem vet. Tyvärr passade det inte att ha en golvmodell där nere.

På utsidan har jag en bild från när de installerades.

Två rejält fula åbäken. Men som tur är märks de inte så mycket eftersom det liksom blir lite gömt där på ovansidan av huset.

Det är svårt att säga hur pass bra de är för vi har inte haft någon värmebölja sedan vi fick dem installerade och inte heller haft speciellt kallt ute. Men med det väder vi har får vi upp värme snabbt och det är lätt att sätta igång dem. De går att styra via wifi och det går också att programmera in ett schema. Vilket vi inte gjort ännu, men vi får väl fundera på det till vintern. Känns dock inte som att det varit någon brådska för det går så lätt att slå på dem. Med hjälp av mobilen.

Däremot så har det visat sig att vårt wifi inte riktigt klarar av alla enheter vi kopplat upp mot det. Förmodligen är det för många enheter. Vi fixade relativt nyligen till vårt wifi så det känns inte så kul att det inte fungerar så bra. Att vi kanske behöver något annat system. Den jättelika murstocken i mitten på vårt hus är inte att leka med!

Får återkomma om hur luftvärmepumparna funkar när det blir kallare ute.

One pot: Pasta med tomater och kapris

Precis som så många andra gillar jag matprogram. Nu kan jag dessutom hitta så många matprogram jag vill på Youtube. Jag har några favoriter jag följer. En av dem har haft en serie avsnitt med mat som blir klar på 15 minuter. Det här är en av de rätterna och den är dessutom en riktig höjdare. Så enkel att göra, ner med alla ingredienserna  i en gryta, koka i ca 15 minuter  och du har en färdig middag. Pasta med en krämig härlig  tomat- och kaprissås. Krämigheten kommer troligen  i och med att du kokar pastan i såsen. Testa! Jag lovar att du inte kommer att ångra dig. Såvida du gillar pasta. Och tomater. Men det går väl inte att INTE gilla pasta?   Eller tomater?

Jag ber om ursäkt för de riktigt dåliga bilderna. Det var mörkt när jag lagade maten och jag är inte någon matbloggare så jag lägger inte ner något jättearbete  på bilderna.

Ingredienser

200 gram pasta
1 gul eller röd lök, finhackad
2-3 klyftor vitlök, skurna i tunna skivor
ca 5 dl körsbärs – eller andra små-tomater (Ett paket med ca 400 gr brukar räcka) – dela dem i halvor
2 msk tomatpuré
5-6 dl vatten (kan behövas mera efter hand)
1 tärning grönsaksbuljong
3 msk liten kapris
2 msk olivolja (kan uteslutas)
2 tsk svartpeppar
1 tsk salt
1 tsk paprikapulver

Gör så här

Lägg allting i en gryta som har ett lock. Koka upp och låt sedan koka i 12-15 minuter på medelvärme.

Rör då och då så att inte pastan kokar ihop och att inget fastnar i botten.  Kolla också ifall du kanske behöver hälla på lite mera vatten. När pastan är al dente är maträtten klar.

Alltså – det är nästan magi!!!

Sätt på parmesanost om du gillar det.

En varm höst

 

Jag fortsätter att njuta av den fina hösten vi har i år. Försöker gå ut med hundarna och njuta ordentligt. Eftersom Gandalfs höft har varit dålig så har det inte blivit de längsta promenaderna. Tack och lov verkar det som att gubben Gandalf börjar bli bättre och gladare.  Medicinen han fick gick inte ihop med hans mage så den fick vi sluta med. Men han har också fått sprutor med något som ska hjälpa till att bilda brosk och vad som har hjälpt vet jag inte, men han mår helt klart bättre. Förutom det har han också haft problem med något som kallas hotspot och som leder till vätskande eksem som gör ont. Han hade sådana hotspots förra året också och det är svårt att bli av med. Men just nu så är även hotspoten bättre och Gandalfgubben slickar inte lägre så han behöver inte ha tratt. Alltså totalt sett bättre. Det innebär också att jag vågar mig på lite längre promenader. Inte de längsta jag brukar gå  ännu, men något längre promenader. Och förhoppningsvis ska vi våga oss på allt längre efter hand.

Det har regnat en del i höst, men jag har inte något emot det. Tvärtom. Sommaren var så grymt torr så det behövs vatten i naturen.  Och det gör ju också att det finns vatten att dricka i bäckarna för den som så vill.

Det blir så fina färger i skogarna också på hösten. Inte bara höstfärgerna, men det gröna blir också extra grönt på något sätt. Det måste vara något med ljuset.

Den här hösten har hitintills varit ovanligt varm häromkring. Vi har haft ett par nätter där det blev minus framåt morgonen, men inte mer än att jag inte ens tagit in mina pelargoner ännu. På nätterna stänger vi av värmen i huset och öppnar fönster för att få in lite luft. Ja inte bara ett fönster, utan två fönster och en balkongdörr. Och inte blir det för kallt för det. Faktum är att det är en 11-12 grader varmt om nätterna fortfarande. Vilket såklart gör att det är ännu varmare på dagarna. Varmt att gå på promenader. Alltså, inte FÖR varmt, men varmare än vad jag förväntar mig och det är inte ovanligt att jag har tagit på mig för mycket kläder. Så mycket som jag tror att jag behöver ha och så visar det sig vara alldeles för mycket.  Tur att jag oftast har lager på lager så det går att fixa till.

Det går  knappt att fatta att snart oktober är slut. Och pelargonerna fortfarande står ute!

Men, vare sig det är normalt eller inte, så tänker jag fortsätta att njuta. Hösten är härlig helt enkelt. Egentligen är det nog den årstid jag tycker bäst om. Det som är trist med hösten är att det är inkörsporten till vinter. Hade det gått från höst direkt till vår så hade jag nog tyckt ännu mer om hösten.

 

Smuldegspaj med bara lite socker

Vi har inte fått många äpplen på våra äppelträd i år, men det har räckt till några äppelkakor och kommer att räcka til några till. Något som jag jobbat med i de här äppelkakorna är att använda mindre och mindre socker. Jag har överhuvudtaget börja använda mindre socker när jag bakar något. Och än så länge har det inte  blivit sämre smak för det. Tvärtom. Andra smaker kommer ju fram bättre om det inte är överöst med socker.  När det gäller äppelpajerna med smuldeg så har jag helt slutat med att ha socker blandat i äpplena. Där blandar jag bara ner kanel. Äpplen är söta nog i sig själva. Och i smuldegen har jag OCKSÅ haft i mindre och mindre socker. Detta är den senaste varianten. Som bara innehåller två matskedar socker. Faktum är att det skulle nog gå att plocka bort nästan helt eftersom äpplena i sig är söta. Dessutom har vi ju alltid vaniljsås eller glass till. Glass är där så klart mycket socker i, men gör jag egen vaniljsås är där inte mycket socker i den heller, bara ett par matskedar.

En annan sak som jag märkt är att om du använder mindre och minde socker så blir det till sist som så att det du äter och som har ”normalmycket” socker blir så sött att det knappt går att äta. Förmodligen bara  nyttigt. Sedan är jag inte så dum att jag tror att det någonsin blir så äckligt med socker att jag inte vill äta det. Jag menar, sedan modersmjölken är vi ju programmerade att tycka om socker.

Smuldegspaj

Äpplen 4-5 stycken – så många att formen blir full. Skär dem i bitar (strunta i att skala) lägg dem i formen. Blanda med 1-2 matskedar kanel.

Smuldeg

100 g smör, rumstempererat
2 msk strösocker
2 dl vetemjöl
1 1/2 dl havregryn
1 tsk vaniljsocker
(1-2 msk kardemumma – frivilligt, men jag älskar kardemumma)

Blanda ihop med fingrarna till en smulig deg. Lägg över äpplena.

Baka i 200 grader i 30-35  minuter.

Jag gillar höst

Färgerna, den lagom svala luften.

Att det finns mer plats till oss eftersom andra håller sig hemma.

Och även om det börjar bli mörkt, så är det fortfarande inte mörkt på riktigt. Det är helt OK ljust.

Trött på kaos

Runt omkring här där vi bor har de hållit på att byta ut vatten- och avloppsledningar i en tre-fyra år nu. Och jag är SÅ trött på det. Ena dagen är de och gräver på ett ställe och ett par dagar senare på ett annat. Från ena dagen till nästa så vet vi inte var vi kan köra med bilen. Eller cykeln för den delen. Just nu får vi cykla omvägar för att komma till och från jobbet.

Tack och lov så är de i alla fall klara på vår gata och den tillfälliga vattenledningen vi hade är borttagen. Gatan är dock fortfarande utan asfalt. Vi bor i ett väldigt lugnt område och vi har haft gäster som sagt att där vi bor är det ”som att bo på landet fast mitt i stan” och nu är det ännu mera så. För nu bor vi längs en grusväg. Fast det kanske är bra när det blir frost? Inte lika halt.

Hundarna är väl inte så missnöjda just nu. För tillfället är det möjligt att gå åt de olika håll som de vill gå. Även om de kan förvånas över att det dyker upp saker på ställen där det, enligt dem, inte ska vara saker. Framförallt Iggy störs väldigt mycket när det inte är som det brukar vara. Gandalf är väl lite mer lugn där. Så länge de inte förstör hans chanser att gå de promenader han vill.

Snälla  rara kommunen. Kan ni inte se till att bli klara snart? Och flytta er till någon annan del av stan.

Och så blev det höst

Bara så där blev det höst. Idag åkte jag till Stockholm och plockade faktiskt fram vinterjackan. Det ska vara ett par kalla dagar nu. I övrigt har vi inte haft det speciellt kallt. Jag har t.ex. inte plockat in pelargonerna ännu. Det blir förmodligen nästa helg. Har inte vare sig orkat eller hunnit den här helgen.

Igår var maken ute och vandrade med delar av sin familj. Och Iggy. Vilket i och för sig också är en del av hans familj. Gandalf var hemma hos mig. Han har börjat få problem med sin artroshöft igen och fixar just nu inte någon lång vandring. VI har varit hos veterinären och han har fått en ny medicin. Jag hoppas verkligen den här medicinen fungerar med hans mage. Han har hitintills fått magkatarr varenda gång han får sån där medicin. Oavsett sort. Det är därför vi slutar med den emellanåt. Den här gången fick han någon slags medicin som egentligen är för magsår som han ska ta innan den antiinflammatoriska. Vi får väl se hur det fungerar. Dessutom ska han få någon slags sprutor som ska hjälpa till att bygga upp brosk. Det är så jobbigt när ens vovvar mår dåligt. Och börjar bli gamla.

Igår var det i alla fall en fantastisk fin dag, så som dagarna ofta kan vara på hösten. Och eftersom maken och Iggy var iväg på sitt håll så tog jag och Gandalf vår egen promenad. En som Gandalf helt och hållet fick bestämma hastigheten på. Han älskar att lukta och lukta länge. Så det fick han göra igår.

Det var så himla vackert i skogen. Himlen är aldrig så fin som den är på hösten. Den är alldeles extra blå då.

Skogen bjöd på skådespel som vanligt. Det är inte bara Gandalf som vill ta lite tid på sig ibland, även matte tycker om att stanna och bara njuta emellanåt.

Löven börjar trilla. Och det är precis som det ska. Hösten tycker jag om. Vi har varit ute i skogen och plockat kantareller några gånger. Den senaste gången även lite trattkantareller som börjar komma nu.

När jag går med bara Gandalf kan han vara lös för det mesta. När jag går med båda är det inte lika lätt för de kan gadda ihop sig och då är det tyvärr inte säkert att lydnaden är vad den borde vara. Vilket är helt och hållet vårt eget fel och inte en skugga ligger på hundarna för detta.

Vi såg till att stanna och vila ett par gånger. Både Gandalf och jag njuter av att stanna till och se vad som händer och sker runtomkring oss. Gandalf är alldeles extra förtjust om han skulle ha turen att där finns lite folk att titta på. Just där har vi inte samma preferenser.

Jag är mer för att njuta av utsikt eller av natur, beroende på var jag är någonstans. Men det viktigaste är väl att vi är nöjda båda två.

Lustigt är också att vi ser ofta många människor när det är fint väder, men när du kommer en bit iväg så ser du ingen. Det är inte så många som egentligen vill gå så långt, de bara känner att de liksom måste ge sig ut när det är så fint väder. Just detta är jag väldigt nöjd med, för det inenbär att vi för det mesta är alldeles ensamma där ute i skogen. Som igår.

Vi har börjat att ta ut varsin hund nu ibland. Det är lite synd om Iggy när Gandalf är så långsam att Iggy får vänta hela tiden. Men förhoppningsvis ska medicinen och de där sprutorna ge Gandalfgubben lite lindring så att det kan bli långpromenader igen. För han älskar verkligen när vi är ute.

Och idag sitter jag alltså på ett hotellrum. Jag har betalat 200 kr extra själv för att få ett superiorrum. Jag gör det ibland. Det är kanske tramsigt, men när jag kommer upp lite tidigare på dagen och vet att jag kommer att sitta en del på hotellrummet så känns det värt det. Som idag. Jag var lite sen med att beställa tågresan så det var fullt på de senare tider jag brukar åka så jag fick åka såpass tidigt att jag var uppe redan vid halvfem. Så ett lite bättre hotellrum och ett glas vitt vin fick kompensera tiden som jag förlorade.

Imorgon blir det en arbetsdag i Stockholm och sedan hem igen. I år har det varit alldeles för många resor till Stockholm. Jag hoppas det blir bättre nästa år.

Det är bara att konstatera. Det är skönare i skogen.

 

Lite mera öland

OK nu är det en vecka sedan vi var på Öland, men jag tänkte skriva lite i alla fall. Jag har bott ett par år på Gotland så kanske är det därför jag gillar Öland så mycket. De är ganska lika och har också liknande växtlighet. Men Öland är lite mer lättillgängligt. Vi var två hela dagar på Öland den här gången också. Tre övernattningar. Nästa gång vill jag vara där längre. Förhoppningsvis i september då också, ett annat år.

Första dagen som var fredag åkte vi söderut. Ända  längst ner till Långe Jan. Och jag förstår verkligen varför de har en fågelstation där, för där bara vimlar av fåglar.

Vi stannade också till vid Gråborg som är Ölands äldsta fornborg.

Ett väldigt fascinerande byggnadsverk. Att gå in genom porten och bara se hur stor yta det är innanför murarna får tankarna att börja snurra.

Hur bodde de här? Det finns plats till en hel by därinne. Läste att storleken innanför murarna är 210 x 160 meter. När de här borgarna byggdes så levde de bland annat på att vara pirater så det är inte så svårt att första att det fanns ett behov av att kunna skydda sig. Om du piratar andra så finns det en risk att andra piratar dig. Eller hur!

Satte helt klart fart på tankarna i huvudet. Mycket intressant.

Eftersom det var min födelsedag den dagen så hade jag bestämt att vi skulle åka till Färjestaden och käka lunch på Ölands choklad. Så det gjorde vi. Där åt jag Scrocchiarella som jag aldrig hade hört talas om förut, men gärna hör talas om igen. Det är pizza fast på ett surdegsbröd. Jag är inte någon väldigt aktiv instagrammare, så jag tog aldrig någon bild på maten. Men den var mycket god. Jag tog en med getost och valnötter och lite annat. Och det där med surdegsbrödet var SÅ gott, det var nästan som att äta foccaccia med pizzafyllning på. Vi kunde dessutom sitta på uteserveringen med hundarna. Det blev lite efterrätt också. Är det födelsedag så är det. Jag åt en kladdkaka och maken tog chokladbräck. De gjorde nämligen choklad där också. Därav namnet.

På väg neråt så åkte vi förbi naturbokhandeln. Jag fick för mig att jag skulle köpa mig en liten handkikare. Som jag kan ha med mig i skogen. Maken passade på att köpa en bok med vandringsleder på Öland. Bara det en anledning att åka tillbaka.

Dag två, lördagen, bestämde vi oss för att gå en av lederna i boken. Den började precis där vi bodde så vi behövde inte ens köra någonstans. Vädret var härligt. 20 grader varmt, men ganska mycket vind. Perfekt när du ska röra dig.

Vi gick längs med vattnet åt båda hållen, men först en bit upp och sedan ner på stranden.

Att gå är alltid härligt. Hundarna är nöjda när vi går alla tillsammans. Och vi med.

Det var väldigt vackert. Åt båda hållen.

Det var lite jobbigt att gå på den steniga stranden tyckte Gandalf så vi fick pausa emellanåt. Och Gandalf är en mästare på att vila. Han kan vila på vilket underlag som helst. Och se helt bekväm ut.

Här syns det att det blåser.

Tång eller vad det nu är. Fina färger i alla fall.

Och så ett fiskeläge, även om det inte är riktigt på riktigt. Har varit ett fiskeläge här, men det som är där nu är nyrenoverat eller nytt.

Och så ett par båtar. Såg så franskt ut att jag kunde inte låta bli att fotografera.

Ja, det var en härlig tur.

Sedan tog vi bilen och åkte till ett fiskrökeri och shoppade fisk och lite annat. Som chokladpraliner från Ölandschoklad. Varför inte liksom? Det tog vi med oss och och åt upp i lägenheten.

Och sedan gick vi ut på promenad igen. Det var en sån fin solnedgång och den ville vi inte missa.

Eller hur?

Ja, det var lite Öland det. Vi får hoppas det inte dröjer massor av år tills vi åker dit igen.