Idag är det lördag och sedan är det söndag. Och sedan är det söndag igen. I alla fall nästan. Det är en måndag som är som en söndag. Och det är ju bra. För jag har vänt dygnet helt och hållet. Eller inte egentligen, men jag har haft ett enormt sömnbehov den här ledigheten och har sovit länge på morgonen. Alltså kommer det att bli lite segt att behöva ställa klockan på tisdag. Fördelen är att det faktiskt är en tisdag, så det blir en något kortare vecka.

Igår var jag hos frissan så det har blivit fixat både tandläkarbesök och frissa den här ledigheten. Något har jag gjort. I övrigt har inte mycket hänt. Jag hade lite planer, men det blev inte något av dem. Strax innan ledigheten lyckades jag ju gå och halka omkull igen (hur ska det bli när jag blir gammal på riktigt?) och måste ha sträckt en muskel i låret för jag har haft rejält ont under ledigheten. Äntligen har det börjat släppa dock, lagom tills jag ska börja jobba igen. Visst är det härligt? Men att ha ont leder till trötthet och leder också till att det har inte blivit så många långpromenader som jag hade tänkt mig. Vilket leder till kanske ett något sämre humör. Jag skulle behövt lite mer ledighet. Nu, när jag blivit bättre så att jag kunde använt den där ledigheten. Men, men det kommer väl nya ledigheter.

Nu är det januari och då börjar mina sinnen tänka att det ska bli vår. Med de nya väderförhållanden vi har så är det inte så lätt att veta när vi kan förvänta oss vår riktigt. Vi har inte haft vinter ännu. Visserligen är det minusgrader idag (läs typ en), men det regnade igår och imorgon ska det bli plus igen. Vi har haft den här typen av ”vinter” någon gång förut, och det året så blev det istället riktig vinter väldigt sent och vi hade vinter långt in i april. Det var som så att vi hade minusgrader och två veckor senare var det tjugo plus. Gick från vinter direkt till sommar och blev liksom aldrig någon vår. När det nu ändå har gått så lång tid som det har gjort så vill jag naturligtvis inte att det ska bli vinter nu. För då vet jag aldrig hur länge den kan tänkas vara. Men oavsett så vill hela mitt intre ha vår nu. Så är det varje år. Mitt förnuft vet att det inte blir så, men det hjälper inte, för hela resten av mig (alltså det som finns förutom det sunda förnuftet) vill ha vår. Och det innebär att ju längre våren dröjer desto jobbigare blir det att vänta.

Men ändå. Vi hoppas på januari, februari och sedan vår.

Det sägs att hoppet är det sista som dör…

Idag hade jag tid hos Folktandvården. Min återkommande kontroll. Den gick bra. Tänderna var lika bra, eller lika illa, som förra gången. Det finns lite hål på gång, men de hålen har varit på gång i flera år och inte ändrat utseende så de hålen gör de ingenting åt. Som tandhygiensten sa – sådana hål på gång kan man ha hela livet. Så länge de inte växer är de ingen fara.

Efter att ha varit på Folktandvården tog jag en sväng till Kjell & Company och shoppade en del pryttlar som vi behövde. Och när jag ändå var där så tog jag en liten sväng på stan. Plus lite käk och en fika. Det blev Espressohouse. Där beställde jag en latte. Det fanns två storlekar, men jag gjorde ett litet experiment. Jag sa bara latte för att se om hon skulle fråga efter vilken storlek jag ville ha, men hon gick direkt på den stora. Jag sa inget om det, det var fem kronors skillnad och jag gjorde ju medvetet ett litet experiment.

Gick in och kikade på ett par reor, men eftersom jag egentligen inte behöver något så tittade jag bara. Det enda inköpet utöver Kjell blev två buntar tulpaner. Vi är trots allt på andra sidan nyår nu och då är det väl dags att köpa tulpaner?

När jag cyklade ner till stan tänkte jag att det skulle vara mycket folk på stan. Jag menar det är trots allt fortfarande mellandagar, massor av människor är lediga och det var rea överallt. Jag tänkte att jag skulle ta en fika, det låter kanske underligt, men jag gillar att sitta för mig själv och ta en fika. Jag funderade lite på om det skulle finnas plats för mig att sitta. Men det där med mycket folk på stan är inte hur det är längre. Mycket shopping sker via nätet. Det vet jag för jag gör det själv. Och de flesta som vill ut och shoppa själva de åker till stora köpcentrat. Det stället undviker jag alltid själv när det är ledigheter. Eftersom vi bor nära så är det enklare för oss att åka en kväll i veckan. Mitt i veckan, en vanlig vecka, så är det alltid lite folk där.

Nu var det inte stora köpcentrat jag hade i tankarna när jag började skriva, utan stadcentrat. Jag ska vara ärlig och säga att jag för min del gillar att att det är så lite folk, men jag är inte dummare än att jag vet att så lite folk leder i förlängningen till att affärerna försvinner. En affär som jag gillar mycket och som funnits där i många år hade utförsäljning. Jag letade efter en annan affär och när jag inte hittade den tänkte jag att jag inte mindes var den låg så jag googlade den. Det visade sig att det var inte mitt minne det var fel på, butiken fanns inte längre. Stadskärnorna blir utarmade. Något som fick mig att börja fundera på om vi i en framtid, inte så långt borta, kommer att ha några stadskärnor? Åtminstone som de är idag, med butiker och fik och restauranger? Kommer affärerna att bli bostäder och kontor istället? Och varför är det så? Vi vill fixa saker enkelt, antingen shoppar vi på nätet eller så åker vi till stora shoppingcentrat där alla affärer finns under ett och samma tak och det är enkelt att köra dit och det finns alltid parkeringsplatser. Har det alltid varit så? För bara några år sedan hade det varit en mardröm ( för sådana som mig) att åka ner till stan en dag som idag. När jag åker ner till stan åker jag dit för att ”gå på stan” som jag kallar det. Inte egentligen för att shoppa. Utan för att gå omkring och strosa och så ta en fika eller en lunch. Vi har kanske inte det behovet längre? Eller har vi blivit så stressade att vi inte längre tar oss tid till sådant?

Jag bara undrar.

Jag skulle bara gå på stan lite…

 

Idag fick vi lite snö. Och någon minusgrad. Det kommer att försvinna igen om någon dag eller så.

Hundarna var nöjda,  de gillar snö. Det var väl bra att de inte blev så smutsiga, men matte höll på att halka omkull som vanligt. Gillar inte is. Tyvärr är det fortfarande så himla mörkt. Det hade varit trevligt med lite tunnare molntäcke så att något ljus kunde bryta igenom. Fotot ovan är inte mörkt på grund av  dålig bild utan det är så mörkt det är. Känns som om jag aldrig riktigt vaknar. Trodde att ledigheten skulle hjälpa mig att komma ifatt mig själv, men inte så än i alla fall. Är en del ledighet kvar så vi får hoppas på att den räcker. Imorrn kanske…

När jag ska ha en ny jacka letar jag alltid efter jackor med mycket fickor. Det är bra när jag är ute och går med hundarna och eftersom jag inte längre använder någon handväska är det bra även annars. Och något jag gärna vill ha är innerfickor.. Den här gången var jag inte riktigt på  jakt eftersom det inte är speciellt kallt här hos oss,  men när jag fick syn på den här jackan och visste att om det BLIR kallt så behöver jag en jacka så kunde jag inte låta bli. Det fick bli min julklapp till mig själv.

Och när den kom fram så visade det sig att den var perfekt! Den är gjord av gamla pet-flaskor så jag behöver in oroa mig för dun. Plus. Två jättestora innerfickor. En mindre innerficka med dragkedja och så två ytterfickor med två öppningar. Love it! Den fick stanna. Maken undrade vad jag skulle ha den till om det inte blir kallt. Då får den vänta tills det BLIR kallt. Nu får den finnas här i ganska många vintrar nämligen. Den gamla jag har är minst tio år så denna ska förhoppningsvis också kunna hålla så länge.

En annan härlig sak var att idag såg jag en glimt av solen på vår långpromenad.

Vilken känsla! Molntäcket har varit tjockt och heltäckande länge nu så den där glimten var mycket välkommen

Hej hopp. Nu väntar jag på Janssons som maken ska laga till.

Idag är det vintersolstånd. Så nu vänder det. Även om det blir först ett decembermörker och sedan ett novembermörker till så går det i alla fall åt rätt håll. Det är härligt med den här arbetstagarjulen. Så många lediga dagar innan det är julafton. Känns skönt. Inte för att vi behöver en massa förberedelsetid, i år tar vi det verkligen lugnt. Vi är bara två och vi har inte tänkt göra så himla mycket. Det viktigaste med ledigheten är att få ta det lugnt. Att komma ifatt oss själva lite grand. Det tar alltid några dagar att komma dit efter en jobbhöst. Att julen närmar sig märks om inte annat på statistiken på bloggen. Många, många träffar på julgodis och julmat. Brunkål och finsk potatislåda är väldigt poppis. Vilket jag fullt och fast förstår. Faktum är att jag hade inte tänkt göra brunkål, men jag råkade gå in på receptet  när jag såg hur många träffar det var på receptet och sedan var jag tvungen att göra det själv. Jag har köpt en quorn julskinka så jag får väl testa att äta den till brunkålen.

Vädret är inte det minsta juligt. Har vi tur regnar det inte på oss när vi promenerar, men tur har vi kanske inte så ofta. Så här juligt och vintrigt ser det ut på våra promenader.

Grå himmel, blöt mark och relativt grönt gräs.

Jag har inte ens fått upp fågelmatarna än. Har liksom inte blivit av. Maken har dock varit snäll och satt upp stolpen de ska hänga på så vilken dag som helst nu…

Förhoppningsvis hittar några fåglar hit även om maten kommer ut sent i år. När det nu blir…

Hoppas ni som kikar hit har det bra och inte stressar för mycket. Det är bara jul, ta det inte så allvarligt.