Jag läste en artikel i DN för ett tag sedan. Idag när jag tömde diskmaskinen kom jag att tänka på den där artikeln igen. I den artikeln läste jag att folk tydligen kan bli osams om i vilken ordning besticken ska ligga i lådan. Det fanns åsikter om både det ena och det andra. Tydligt var det också att vi pratade om viktiga saker här. Självklart skulle gafflarna ligga längst till vänster sedan kniven för det var så de dukade. Nej, du kniven ska ligga längst till vänster. Håll käften, skeden ska ligga längst till vänster.

Jag försökte komma ihåg i vilken ordning våra bestick ligger och jag kunde inte komma på det. Inte ens om någon hotat mig till livet hade jag kunnat säga det. Faktum är att jag tror inte ens att de ligger likadant jämt. Skulle det ha blivit tomt i besticklådan så blir troligen ordningen någon annan än den var tidigare.

Kan ni svara på det rakt av?  I vilken ordning ligger era bestick?

Nu ser jag till och med den 30 januari i SMHI:s app. Fortfarande inga minusgrader. Slutet av januari och början av februari ska vara den kallaste perioden. Så nu börjar jag bli orolig för att vi ska få en sån vinter som vi hade för två år sen (tror jag), att vintern kommer i mars och stannar till april. Det året så var det flera minusgrader ända in i april och sedan tog det två veckor och så var det över tjugo grader plus. Så vill jag INTE ha det. Vet inte om jag orkar hålla mig vaken om vi hamnar där igen. Jag är knappt vaken nu.

Vi pratade om det idag på jobbet. Hur jäkla mörkt det varit. Sedan oktober typ. Någon enstaka solig dag, men över lag bara mörker. Igår var en sådan dag då det var lite sol. Fascinerande att plötsligt se en massa människor vara utomhus. Det var många som blev väckta igår. Det jag tycker är underligt är alla hundar och hundägare jag plötsligt ser. Sådana som jag inte ser alla de andra dagarna. Då när det regnar. Går de inte ut med sina hundar då? Eller vad gör de egentligen. Själv går jag ungefär samma promenader vare sig det regnar eller är fint väder. Jag njuter kanske lite olika av dem dock. Det är bara när det är snö och halka som det blir andra promenader. Då blir de oftast kortare. Ut går jag dock, och hundarna får promenader. Men de där hundägarna som jag bara ser när det är fint väder, vad gör de??

Det känns som att jag sällan längtat efter vår så mycket som jag gör i år. Samtidigt har jag en känsla av att jag säger så varje år. Och faktum är att även om jag skulle säga det varje år så kan det vara sant. Kanske det är som så att min vårlängtan blir starkare och starkare med åldern, min oförmåga att stå ut med mörkret kanske blir sämre och sämre.

Huva.

Jag längtar efter våren.

Känner ni igen den? Det där vita på bilden? Solen heter den. Idag har jag sett den.

Jag var ute med hundarna och tog lunchpromenaden idag. Himlen var blå och solen sken. Jag bara njöt. Tog djupa andetag och bara njöt. Det märktes till och med på hundarna att de mådde bra av solen. Framförallt Gandalf var lite hoppig och studsig. Glad helt enkelt.

Nu är det kväll, men jag känner mig piggare än på länge. Det behövs sol! Jag ska inte påstå att mina livsandar har vaknat igen, men de fick definitivt energi av solen.

Och inte behövde jag duscha hundarna heller.

Mer av detta tack!

Tunga moln, regn, grått, mörker, uppgrävda gator, regn, lera, mörker, regn. Nej, det finns inte tillräckligt mycket D-vitaminer för att inte påverkas av det. Till och med hundarna påverkas. Ingen av dem vill vara ute i trädgården. När vi går ut stannar de ofta i dörren och bara tittar. ”Det kan inte vara sant! Regnar det igen? Matte/husse varför har ni gjort så här?”. För så verkar det vara, hundarna tycker att det är vårt fel att det är skitväder när de ska gå ut. Och sedan vill de knappt gå in igen, eftersom de vet att de måste duscha. Det är inte superhemskt att duscha, men det är inte roligt. Hade vi bara haft regnet så hade de inte behövt duscha, då hade det räckt med en handduk, men eftersom vi just nu är omgivna av uppgrävda gator leder regnet till att vi konstant går runt i lervälling. Och DÅ måste vi duscha.

Jag skulle också gärna stanna inne. Lägga mig i sängen och dra täcket över mig. Och inte dra av det igen förrän solen skiner. De flesta dagar är det så mörkt att det behövs belysning hela dagen. Om vi hade bott någonstans i närheten av polcirkeln hade jag kanske sett det som normalt, men här är det inte normalt. Framförallt inte som vi sägs gå mot ljusare tider. Tröttheten bara växer, den riskerar att ta över en helt och hållet. SMHI lovar oss just nu lite sol i början av nästa vecka. Hoppas att löftet håller. Vi behöver ljus för att leva. Vi är som klorofyllet, vi behöver också ljus, inte för att skapa syre, men för att skapa livsglädje.

Jag brukar inte ha något emot vintrar med plusgrader eftersom jag inte gillar när det blir halt ute. Men i vinter hade jag föredragit minusgrader, det hade bundit leran i alla fall. Jag är så trött på att leva i ständigt vägarbete, vilket kanske inte är så konstigt eftersom vi varit omgivna av det nu i flera år. Fler och flergator runt omkring oss består av lera. Vår gata används dessutom konstant som transportsträcka av grävmaskiner och stora lastbilar och jag lovar, det blir inte mindre lera av det. När jag just nu sitter i vardagsrummet ser jag genom trädgårdarna hur de orange lamporna blinkar på vår parallellgata. Blir inte gladare av det. Sällan har jag längtat så mycket efter sol. Och jag tror inte vi har jätteproblem med torka längre. Bäckarna i skogen flödar, en promenad jag brukar gå kan jag knappt gå längre, bäcken har blivit så livlig och bred att jag har problem att komma över den och i söndags var det en bäck som lät som ett riktigt vattenfall. Värre än när det är vårflod. Det är lite så med vädret nu verkar det som, det är antingen eller. Och när det väl har blivit ett visst väder så bara fortsätter det att vara sånt väder. Två somrar i rad har varit supertorra, nästan inget regn alls. Nu verkar regnet komma för båda de här somrarna. Och det bara fortsätter, och fortsätter och fortsätter…