Utslängda

I onsdags kom Folkhälsomyndigheten med nya rekommendationer. Igår fick vi besked från vår arbetsgivare (ja, maken och jag har samma): Gå hem. Så nu är vi utslängda från jobbet och tillsagda att jobba hemma. Den som vill får ta med sig datorskärm och arbetsstol hem från jobbet. Och datorn såklart, vi har alla bärbara datorer så det är inte så jobbigt. Vi har idag fått besked via intranätet att det verkligen är hemmajobb som gäller, vi ska INTE gå till jobbet om inte vi kommit överens med vår chef om det. Så nu sitter vi hemma båda två. Vi har en arbetsplats på varje våning så vi stör inte varandra även om vi har telefon- eller Skypemöten. Nu återstår väl mest att se om vi går varandra på nerverna när vi är hemma båda två hela dagarna.

Det är alltså här som gäller ett tag nu. 

A week in the life

Söndag kväll. Och sommartid, imorgon kommer det att bli väldigt jobbigt att gå upp, det kan jag lova. Framförallt som jag dessutom sov väldigt dåligt natten till idag. Men, men det är värdsliga ting.

Det har varit en konstig vecka. Hur kan det bli annat när allting är konstigt just nu. Jag har jobbat hemma nästan hela veckan. Jag jobbar en del hemma även i vanliga fall, men det känns annorlunda på något sätt nu. Fast jag gör likadant. Så mycket av veckan har tillbringats här vid mitt lilla skrivbord i hörnet av matrummet.

Ett utrymme som jag är väldigt nöjd med. Eftersom det börjar bli vår på riktigt tycker hundarna om att vara utomhus när jag är hemma och då är det bra att sitta på första våningen. Vi har fixat till ytterligare en arbetsplats i sovrummet för vi tror att det kommer att bli mer hemarbete framöver. Var jag nu får sådana idéer ifrån?

I torsdags fyllde Iggy sju år. Det är helt galet, hur har det gått sju år sedan han kom till oss? Jag fattar det faktiskt inte. Så här såg han ut på sin födelsedag. Jag hittade ett gammalt märgben i frysen så det fick bli hans födelsedagspresent. Han verkade väldigt nöjd med presenten och var sysselsatt i ett par timmar med det.

Söt som alltid lillkillen. Snart är det väl dags att ge honom en sommarklippning. Jag klippte honom förra sommaren och det förenklade mycket så vi tänker nog göra det i år igen. Gandalfgubben var hos veterinären samma dag och har en uttänjd handled eller vad man ska säga. Vi får se om vi få gå till en ortoped med honom och kanske få något fotstöd. Jag har köpt ett benskydd till honom som vi använder när vi är ute och går med honom och det hjälper faktiskt lite. Det är synd om stackarn, som har så mycket strul med sina leder. 

Igår, när det var lördag ville jag liksom se om världen fortfarande finns därute så jag tog bilen och åkte till Plantagen. Och till Ica Maxi. Båda ställena var fulla med folk så världen finns helt klart där ute. Hyllorna i butiken var inte tomma och de flesta jag såg handlade helt normalt. Men jag såg några som verkade bunkra. Intressant att se vad som är viktigt. Flera flaskor med 2 kg ketchup t.ex. Kanske inte det första jag tänker på som en livsnödvändighet. På Plantagen köpte jag jord så att jag kan plantera om mina pelargoner, vilket kanske blir i påsk. Jag köpte mig årets pelargon.

Kanske den inte var så jättevacker, men när jag var där så tänkte jag. Varför inte? Någon eller några av mina pelargoner i källaren lär ha dött så någon ny kan säkert passa in i det hela. Jag gick runt och kikade på växthus och annat, bara för att drömma lite. Och så tyckte jag att jag var värd något färgglatt så det blev en bukett tulpaner också.

Och visst var det trevligt att gå runt på Plantagen och se att det såg ut som vanligt.

Var väldigt sugen på de här ranunklarna, men vet att jag alltid tar död på dem, så det blev ingen. Bra att man kan ta bilder.

Vi har haft ganska fint väder i veckan. Sett solen. I fredags var det väldigt varmt, över tio grader. Därefter har det varit lite kallare och natten till idag var det nästan storm. Men så fort solen visar sig så värmer den. Titta bara så vårlikt det kan se ut, fast där inte finns något grönt.

Fast nu ljuger jag lite. För tittar du närmre på marken under bokarna så är vitsipporna där. Marken är inte vit ännu, men det är många som har slagit ut, eftersom det är lite kallt så stänger de igen sig när inte solen skiner direkt på dem. Fina är de i alla fall.

Dagens rubrik beror lite på att vi tittade på Yesterday i fredags. Det var en trevlig liten film. Jag ville ha en feelgood film och det är förbaske mig inte så lätt att hitta. Men detta var en sådan, definitivt. 

Jag har också tittat på en miniserie på Netflix som jag gärna rekommenderar. Selfmade.

Den är ”inspirerad av verkliga händelser” som det så vackert heter och jag var tvungen att söka lite på internet för att kolla upp det hela. Den handlar om Madam CJ Walker som kring sekelskiftet 1800-1900 bestämmer sig att hon vill göra karriär och gör det också. Hon lär vara den första self-made kvinnliga miljonären i USA och hon var som ni ser, dessutom färgad. Kan inte ha varit så enkelt. Hon ville också  hjälpa andra färgade kvinnor att kunna ha egna arbeten. Rekommenderas att titta på. Och kom ihåg, även om den naturligtvis är tillfixad och bara ”inspirerad av” madam CJ Walker, så fanns hon faktiskt. Och hon var stark och bestämd och tog sig fram i en vit, manlig värld – en betydligt manligare värld än idag – det är jag fullkomligt övertygad om. 

Ja, det här var delar av min vecka. Mitt i den pågående virvelvinden.

Det blir vår i alla fall

Idag sken solen och det var riktigt varmt i luften. När jag gick ut med hundarna så blev det så varmt att jag fick ta av mig jackan och knyta den om midjan. Våren är  verkligen här. Vad som än händer runtomkring. Vitsipporna har börjat blomma, tusenskönorna blommar i gräsmattorna, rosornas blad börjar slå ut. Och här och var ser jag de där små gula solarna som är så välkomna.

Inte är det så mycket som slår tussilago som vårtecken. Och ändå så är det svårt att glädjas. När allting är upp och ner. På vårt jobb är det mesta som vanligt än så länge. Även om en del jobbar hemma eftersom det trots allt ÄR förkylningstider och uppmaningen är att stanna hemma om du känner några förkylningssymptom. Vårt IT-folk har fått jobba hårt med att öka på möjligheterna att ansluta sig på distans eftersom bland de vi stödjer runt om i landet är det fler och fler som behöver jobba hemifrån. 

När vi går ut och äter lunch så är lunchrestaurangerna öppna och vi är inte ensamma i lokalerna. Det ÄR tommare på gatorna än normalt, men det är inte tomt. Men allting känns ändå så konstigt. Allt det här skrämmer mig och jag har svårt att koncentrera mig på jobbet. Och det är inte influensan som skrämmer mig utan hur hela världen plötsligt blivit galen. Miljoner dör av föroreningar, klimatförändringar, svält, krig mm, men på grund av det händer det inte mycket mer än att politikerna säger usch. Möjligen. Nu kom det något som hamnade så nära så att de kunde se det. På riktigt. Och på deras egen tröskel. DÅ går det plötsligt att agera hur mycket som helst. Och media är i sitt esse och eldar på allt de bara kan. 

Kanske det då är skönt att se att oavsett vad som håller på att hända så blir det vår. I alla fall.

Pestofrikadeller med tomatsås

Jag skulle kunna skriva mycket om det här med corona och om att det känns som att världen håller på att bli galen, men det skrivs så mycket om det här viruset så jag orkar inte jag också. Såg det här på instagram och det fick mig att skratta i alla fall.

Istället så tror jag att jag pratar mat. Mat är gott och gör en lite glad i alla fall. Och vi behöver alltid mat. Jag surfar mycket efter recept. Alldeles för mycket egentligen, men jag kan bara inte låta bli. Det här receptet hittade jag på Coop så det är snott. Förutom att originalet är gjort på köttfärs och jag gjorde det på vegofärs (den som vill ha köttfärs hittar receptet på Coops sida). Men oavsett så var detta ett superrecept. Så gott! Och enkelt att göra. Det här kommer att lagas flera gånger hemma hos oss. Så glad när jag hittar rätter som kan bli bra vardagsmat.

Bild från coop

Ingredienser

70 g grön pesto
400 g anamma formbar färs
1 msk olivolja
3 vitlöksklyftor, finhackade
800 g krossade tomater
1 dl vatten
1 citron, finrivet skal (endast det gula) och saft
0.5 tsk svartpeppar
2 msk honung
400 g spagetti
1 tsk salt

Parmesan till servering

Gör så här

Rör ihop pesto, färs, salt och peppar. Smaka av smeten. Forma till runda frikadeller med blöta händer.

Hetta upp olja i en stekpanna och fräs vitlöken. Häll i krossade tomater och vatten. Tillsätt citron, salt, peppar och honung.

Lägg varsamt ner frikadellerna och ruska pannan lätt så de täcks av såsen. Låt sjuda under lock ca 5 min.

Koka pastan enligt anvisning på förpackningen.

Servera med nykokt pasta och finriven parmesan.

Jag hör fåglar

På vårt jobb har vi ett parkeringsgarage i källaren. Där kan du hyra parkeringsplats om du vill. Men du kan också parkera din cykel där helt gratis. Det brukar jag göra. En dag när jag skulle hämta min cykel där så råkade jag stöta i själva cykelstället ganska ordentligt. Den rörelsen satte igång larmet på en av cyklarna i stället. Ja, det var faktiskt som så att någon hade ett larm på sin cykel. Larmet var väldigt högt och det blev liksom ännu högre där i betonggaraget i källaren. Men vad skulle jag göra? Det var bara att få ut min cykel och ta mig därifrån.

Ganska snart efter märkte jag att jag började höra ljud. Inte röster eller så, men fåglar. Så fort det är tillräckligt låga ljud runtomkring mig så hör jag ett ljud som låter som fåglar. Lite grand som såna där uppspelningar av fågelljud de har i butiker ibland. Förmodligen är det någon spegling av den där sirenen som cykeln hade. Larmet lät nämligen som en amerikansk polisbil på högsta volym.

Nu har jag hört det där ljudet i flera veckor. Jag hoppas fortfarande att det ska gå över. Har ingen aning om hur sånt där kan fungera. En på jobbet sa att han haft problem med ett ljud under några månader, men att det sedan faktiskt slutat. Hoppas att mitt gör likadant.

Tills dess får jag väl vara glad att det är fåglar jag hör och inte höga pipande ljud.

Filmer med finesser

Jag kan fastna för vissa saker i en film. Väldigt bra musik. En häftig scen. Oväntade scener eller oväntade slut. Tänkte tipsa om några.

När lammen tystnar – vet inte hur många gånger jag sett den, bara för att höra slutrepliken: ”I’m having a good friend for dinner.”

 


Nyckeln till frihet (The Shawshank Redemption) – alltså sista delen av filmen. När de visar hur det gick till Andy Dufresne planerade och genomförde sin rymning från fängelset. Och  hur han satte dit fängelsedirektören. Alltså! Kan det bli bättre?

 


Notting Hill – inte för kärlekshistorian, utan för scenen när Hugh Grant (har glömt vad hans rollfigur heter) går längs med Portobello Road (?) och ett helt år förflyter och säsongerna ändras. SÅ häftig scen.

Mycket bra musik i den filmen också.

 


Blåsningen – för just Blåsningen som kommer i slutet av filmen, när de lyckas lura den stora skurken. Gammal film, men alltså Love it. Gillar också musiken. Ragtime. Hur bra!

Människan förändras inte

Jag läste i Aftonbladet om Greta Thunberg. Att hon när hon var yngre hamnade i en djup depression för att hon kommit på hur mycket som var fel med hur vi hanterade klimatet. Att hon inte klarade av att gå till skolan och hade problem med att leva helt enkelt.  Jag tror ibland att jag hamnat i något liknande läge. All information vi så lätt får påverkar mig väldigt mycket. Jag har alltid varit sådan. Lätt påverkad av elände jag får vetskap om och tar på mig mycket ansvar för det som händer. Jag är en människa, alltså har jag ett delansvar i det som mänskligheten gör.

Vi var på semester i Malaga maken och jag. Vi gick runt och tittade på sevärdheter. Bland annat en borg uppe på ett berg.

Vi såg också resterna av en romersk teater byggd på 100-talet efter kristus, ska tydligen vara den äldsta på iberiska halvön.

En dag på vår resa åkte vi till Granada och till Alhambra. Alhambra är ett stort borg-, park- och palatsområde på en höjd i Granada. Det är byggt av morer på 1200-talet och ska vara det sista moriska fästena i Spanien. Det är välbevarat och du kan tydligt se att de där morerna det var rika typer. Parkerna är välplanerade och det finns många tankar bakom. Palatsen har hur många detaljer som helst. Konst av olika slag överallt.

Jag har länge velat se Alhambra så det var roligt att komma dit. Eftersom vi var och reste utanför värsta turistsäsongen så kunde vi också gå runt relativt ostörda.

Varför skriver jag om allt det här? Vad har Greta Thunberg och mina dåliga samveten med Malaga och Alhambra att göra? Jo, att allting liksom hänger ihop. Den romerska teatern hade hålor där de förvarat djur (och förmodligen slavar) som skulle användas i spelen på teatern. Alhambra har beställts av rika morer. Hur många människor och djur som dog för att de skulle byggas upp är det inte någon som vet. Och vi som turister kan stå där och förfasas över hur de kunde behandla djur och människor. Hur de kunde användas för lek och hur de kunde tvinga människor till ”lek” och arbete. Just det här gör mig ledsen. Vi står alltså där hundratals, kanske nästan ett par tusen, år senare – och vi har inte blivit ett dugg bättre. Frågan är om vi inte blivit värre. Vi har inte lärt oss NÅGONTING av historien. Vi utnyttjar människor till slavarbete, vi torterar och slår ihjäl varandra, vi torterar och slår ihjäl djur, vi gör så mycket hemska saker att jag blir ledsen när jag tänker på det. Och även när jag inte medvetet tänker på det så finns det där i huvudet ändå. Jag kan göra mitt lilla, lilla bidrag, men samtidigt undrar jag om det egentligen gör någon skillnad. Även om mitt mantra brukar vara just det, att du kan inte ändra alla, men du kan ändra dig själv och ju fler vi är som ändrar oss själva, desto större påverkan får det. Detta är vad jag säger till mig själv, försöker verkligen övertyga mig själv om det här, men ibland når jag inte fram. Till mig alltså. Då har jag sett någon Youtube film om en hund som blivit räddad från elände. När jag sett den där filmen är jag inte glad över den hunden som räddats, utan undrar hur många som svält ihjäl eller blev slagna eller på annat sätt illa behandlade och inte räddade. Och jag kan inte göra någonting åt det. På samma sätt läser jag om barn som svälter ihjäl, kvinnor som våldtas, människor som torteras och jag kan inte ens beskriva allt elände som jag ser överallt när jag läser. Och jag påverkas. Hela tiden.

Det händer att jag påverkas positivt också. Som Esther the Wonderpig. Som har miljontals följare och har fått många människor att sluta äta kött. För ingen vill äta Esther, och de har kommit på att egentligen är varenda gris en Esther. Esthers ”pappor” har lyckats nå ut till så många människor. Genom att bry sig om, ta hand om och sprida detta har de faktiskt påverkat många enskilda. DET är positivt. Samtidigt som det finns de som då inte klarar av det här. Esthers pappor vågar inte lämna sin gris ensam vid något enda tillfälle, för de vet att då är risken stor att någon kommer att slå ihjäl henne. Det är så människor gör, de känner sig hotade. Istället för att vara nyfiken och ta reda på vad det där lite okända är för något så tar vi död på det. Men Esther fick mig att sluta äta kött helt och hållet. Innan dess åt jag bara kött från djur som jag visste fötts upp bra. Men med Esther så kändes det plötsligt som äta kött var samma sak som att äta upp våra hundar. Eller grannens katt. Som jag visserligen inte gillar, men jag kan fortfarande inte tänka mig att äta upp den.

Ni ser, det är mycket saker som snurrar i mitt huvud just nu. Och jag får dem inte att sluta snurra.

Emellanåt får de mig att inte må så bra.