En semestervardag

Det har gått bra med Iggy än så länge. Han har börjat piggna till så det kommer inte bli lätt att få honom att fatta att han ska hålla sig stilla. Vi har byggt en liten hage av kompostgaller som vi lägger kring hans säng som gör att han inte kan springa runt. Vi kan också stänga av verandan så att han bara kan vara där, då slipper han buren.

Eller som just nu att jag sitter i ett rum med dörren stängd. Finns liksom inte så mycket att göra då. Vi har, med mycket ångest från Iggys sida, tagit bort morfinplåstret så snart ska han inte behöva ha den där tröjan på sig hoppas vi. Vi låter den vara på lite till så att inte det finns några rester kvar på huden.

Det kommer att ta lång tid innan han får gå så mycket så jag har faktiskt beställt en cykelvagn som också går att använda som joggingkärra.  Kanske är lite löjligt, men jag tänkte att om han åker i en kärra så kan man ju faktiskt ta med sig båda hundarna på längre promenader emellanåt. Iggy får komma ut lite då och då och Gandalf får gå vid sidan av. Det kan i alla fall vara värt att testa. På så vis händer det ju något i alla fall. Jag har en känsla av att det kommer att bli väldigt svårt att hålla honom stilla.

Idag gjorde jag amerikanska pannkakor, fast mer som mat. Inget socker utan örter och fetaost istället. Och fullkornsmjöl. Och chili. Och salladslök, både i och på. Var ett litet experiment, men det blev faktiskt riktigt gott. Jag skulle mata surdegen så då använde jag den surdeg som jag annars skulle kastat till lite pannkakor.

Apropå något helt annat. Jag är ju blodgivare och har så varit sedan jag var arton, med några års uppehåll när jag flyttade runt en del. Vilket var tur för annars hade de inte hittat min hemokromatos. Även här har tekniken börjat hjälpa till. Kallelser och påminnelser kommer via mail och sms. Men inte bara kallelser, utan när ditt blod verkligen används får du veta det också. Coolt va!

Lillkillen är hemma

Nu är Iggy hemma igen, vi hämtade hem honom igår vid tvåtiden. Maken var inne och hämtade upp honom, just nu får bara en gå in och jag var inte säker på att jag skulle klara av att bära Iggy om det skulle behövas. Men oj vad glad Iggy var att se mig när han kom ut. Jag var också glad så klart. Här är en bild från när vi kom hem och skulle försöka få honom att kissa lite. Så det glada gick över, här ser han INTE glad ut.

Han ska röra sig så lite som möjligt så vi har gjort en bur av kompostgaller som han får hålla sig i. Just nu är han inte i buren. Jag sitter i soffan och han ligger bakom mig. Han gillar att ligga där bakom soffan.

Fast just nu ligger han i en säng. När jag tog bilden han hade gått till mig där bakom soffan. Sedan bar husse ut honom så att han fick kissa och då passade jag på att lägga ut sängen bakom soffan. Än så länge är det inte svårt att få honom att hålla sig stilla. Förmodligen har han ont och är säkerligen också trött. Han har ett morfinplåster på sig som skickar ut lite lagom doser.

Här är alltså såret och där är morfinplåstret. På grund av morfinplåstret så behöver han ha något på överkroppen. När han kom hem så hade han en body på sig.

Den blåa som syns här på bilden. Plus ett benskydd då. Men den där bodyn är riktigt krånglig att ta av och på så vi har bytt ut den  mot en gammal t-shirt som jag klippt sönder lite. Det är den svarta som syns när han ligger bakom soffan. Den kan ha på sig hela tiden utan att vi behöver ta den av och på. Den behöver han bara ha till imorgon för imorgon för då ska vi ta av honom morfinplåstret. Sedan behöver han bara ha benskyddet. Jättebra att han kan ha ett sånt benskydd för det gör att han inte behöver ha tratt på sig. Han kan inte slicka sig med benskyddet på och det är så tjockt så skulle han slicka ovanpå det så gör det inte något.

Den 27:e ska vi ta stygnen. Men nu är det väldigt lite rörelse som gäller under en ganska lång period framåt. Framförallt de kommande två veckorna. Därefter ska han, om allting går bra, få öka på lite mera vecka efter vecka.

Mycket oro just nu

Sitter just nu med tårar i ögonen, ont i huvudet, ont i magen och mår illa. Lillkillen är hos veterinären och ska bli opererad. De ska göra det på förmiddagen så det ska väl inte dröja allt för länge innan vi får veta hur det går. Men jag är så orolig. Det känns som att jag inte ska få träffa honom mer. Så ska det så klart inte bli, men känslor är som känslor är. Och så vet jag att när han kommer hem (när, inte om) så blir det så jobbigt för honom. Han kommer att ha ont, han kommer inte att få gå eller springa på länge. Nej, bara att vänta.

Men för en bergsbestigare som Iggy så ska det här så klart gå bra!!

Trädgårdsarbete

Idag en dag utan regn. Jag gillar inte supervarma somrar, men jag ska vara ärlig och säga att jag gillar inte heller när det är 14 grader och regnar varenda dag. Jag vill ha 18-20 grader och sol ibland och regn ibland. Idag har det varit en sådan dag. Vovvarna och maken är och hälsar på gammelmatte och gammelhusse en sväng. Dels är det födelsedag och dels så tänkte vi att de skulle få hälsa på Iggy lite innan han blir opererad. För imorgon är det dags. Då ska älsklingen opereras. Vi ska lämna in honom på morgonen och inte hämta honom förrän på tisdag. Och  jag är supernervös. Men det får jag prata om senare.

Idag har jag planterat ett par lavendelplantor. För ett tag sedan nu så beställde jag 12 lavendelplantor på Granngården. De var inte jättetjusiga plantorna som kom, men vi tänkt vi planterar dem och då kanske de tar sig.

En av dem dog ganska direkt. Den tog sig inte. Då lämnade jag in en reklamation till Granngården. När de fortfarande inte hört av sig efter tre veckor så ringde jag upp. Då bad de om ursäkt och sa att de skulle skicka någon fråga till odlaren. Och vips så hade det gått en dryg vecka till. Då blev jag förbannad och skrev ett mail till dem. Jag skrev att om de märker att de har gjort ett sånt fel att de inte ens svarat på en reklamation på tre veckor och nu en vecka till så borde de skicka mig en ny planta oavsett om jag har rätt eller inte. Det tog ca 20 minuter tror jag, sedan ringde någon och frågade om jag ville ha en ny planta eller pengarna tillbaka. Jag ville ha en ny planta och han sa vi skickar direkt. Det är underligt att man ska behöva bli arg. Men det ska INTE ta en månad att få svar på en reklamation.
Sedan fick jag ett paket och då visar det sig att jag inte fått en planta utan sex. Vilket väl var bra på så vis att en planta till hade gått hädan, men i allmänhet lite många. Från början köpte jag två paket med sex i varje och det var ett sådant paket jag fick.

Jag har tänkt mig att försöka hålla lite bättre koll på mitt kryddland och att jag ska ha en lavendelhäck runtomkring.  Så det är vad vi planterat. Så här såg den ut när den var nyplanterad.

Den har växt lite sedan dess.

Idag planterade jag ner de två nya plantorna och så får jag fundera på vad jag ska göra med de fyra andra. Kanske får sätta dem i någon kruka så länge. Min lilla lavendelhäck ska få växa fritt i år och så ska jag klippa ner den ordentligt till våren om den fortfarande lever. Drömmer om en tät rund liten häck. Vi får väl se.

Och så tog jag tag i vår kaprifol och i Flammentanz. Klippte bort en massa kaprifol som klängde på rosen och äppelträdet. Och så började jag klippa döda grenar av rosen samt binda upp den lite. Men det visade sig att där är en del som jag helt enkelt inte når. Jag får vänta på maken som både är längre och har längre armar. Jag vet att han inte vill att jag ska börja klättra på saker när  han inte hemma. Men ändå, en bit på vägen.

Sedan var jag så svettig att jag gick in och tog ett bad istället. Jag har ju trots allt semester!

Semester, älsklingsrosen och ett par till

Idag är det sista arbetsdagen innan det är dags för semester. Jag firar det med att presentera favoritrosen. Ghislaine de feligonde. Vi planterade varannan Ghislaine och varannan New Dawn mot gatan. Tänkte de skulle agera klätterrosor och ge oss insynsskydd på framsidan. New Dawn-rosorna frös bort en vinter under det att Ghislaine överlevde. Enligt allt jag hade läst borde det varit tvärtom. Men Ghislaine verkar ha trivts. Vissa år har några grenar frusit bort, men totalt sett så växer de. Och i vintras var det ju aldrig vinter så de överlevde väldigt bra. Och de har blommat något helt galet. Jag undrar nästan om den kommer att orka blomma mer i år. Det är annars en reverterande ros (dvs den blommar igen). Som synes på bilderna så är vi inte så duktiga på att beskära våra rosor. Samtidigt ska jag vara ärlig och säga att jag vill inte beskära dem så mycket. Jag älskar när de hänger och är överdådiga. Tycker om när de ser lite vilda ut. Nästa år har jag tänkt klippa ner dem lite (om de inte fryser i vinter vill säga), men jag kommer inte att ta jättemycket av dem.

Det roliga med Ghislaine är att blommorna byter färg. Från aprikos till nästan vit vartefter den slår ut.

Så här ser det ut från gatan. Ghislaine och vit klematis som klänger. Vi börjar få det där insynsskyddet vi ville ha. Samtidigt är det svårt för annat att ta sig i rabatten eftersom det blir mörkt.

Och efteråt ser det ut som om det har snöat.

Men Ghislaine är utan tvekan min favorit. Överflödig blomning, flera olika färger och en lite lagom doft. För mycket doft hade blivit väl bra när det är så många blommor.

Sedan har vi två rosor till. En gul som jag flyttat på och som jag funderar på att ta bort. Om jag INTE tar bort den måste jag nog flytta den någon annanstans och vet inte vart.

Sedan har vi en rosa som hänger där i tomtkanten, den sprider som ogräs och den är bara jättefin. Står där och trängs lite med den gula rosen även om den rosa är mycket större.

Och doftar så himla gott. Jag tror att det är en riktigt gammal ros som funnits här länge.

Orsaken till att jag tror det är att jag har sett den i flera trädgårdar här runtomkring. Tänker mig att det är någon i grannskapet som delat med sig under årens lopp.

Egentligen skulle jag vilja ha den någon annanstans så att den syntes bättre, men har inte kommit dit ännu. Precis som Mme Plantier är den rosa rosen känslig för regn och även här kan jag behöva gå runt och hjälpa till med att öppna upp knopparna ibland.

 

Och även om flera av rosorna doftar så är det denna som doftar mest och godast.

Slut på rosor! Tänka sig att jag som en gång i tiden inte var speciellt förtjust i rosor nu har blivit ett stort fan. Förmodligen för att de är så lättskötta!

Tankar och sånt

Jag går min kvällspromenad med hundarna. Jag njuter av sommaren fast det är lite kallare. Oavsett så är det grönt och vackert och härligt att vara ute. Älggräset har börjat blomma och det är så himla fint.

Jag går där och tittar på mina vovvar. Oftast går Iggy först, jag i mitten och Gandalf sist. Men det händer att de går tillsammans först också.

Då går de ofta ganska tätt tillsammans och håller samma takt. Idag gick de så en stor del av promenaden.Och jag blev ledsen när jag tittade på dem. På måndag ska Iggy opereras. Och sedan blir det inte några sådana här promenader på flera månader. Det är så underligt. Det syns inte hans problem och han verkar inte ha ont, men ändå finns det där.

Mina vovvar.

I sommaren. Bland det blommande älggräset.

OK två vänner till – Flammentanz och honungsrosen

Vi kör vidare med två rosor till. Den första är vår Flammentanz – åtminstone tror jag att det är en sådan. Den är så härligt röd och uppseendeväckande. Den fanns här i trädgården när vi flyttade in. Då klättrade den på ett gammalt päronträd som inte hade länge kvar. Numera är päronträdet utbytt mot ett armeringsnät. Även Flammentanzen är kanske lite stor och behövde ansas lite. Kommer nog att klippa lite när den blommat klart. De flesta andra rosor ska klippas på våren, men Flammentanzen går bra att klippa efter blomning. Men ska jag var ärlig så gillar jag när de är lite för stora och när de hänger lite. Det måste dock vara möjligt att röra sig i närheten utan att fastna på taggar och Flammentanzen har onekligen ordentliga taggar.

Färgen är härligt, djupt röd, men svår att fånga på bild. Vet inte varför, men det verkar vara svårt att få rätt färg på rött när jag fotograferar. Men å andra sidan är den fin ändå.

Också på baksidan finns honungsrosen. Den har vi planterat själva. Där den står stod det tidigare ett dött äppelträd. Detta äppelträd fick under några år vara klätterställning till honungsrosen och till en klematis. Väldigt effektfullt var det. Till den dag då äppelträdet blåste omkull. Klematisen fick flytta till framsidan, men vi hade ingenstans att göra av rosen så den fick stå kvar. Med lite hård klippning med jämna mellanrum så går det att ha den där som någon slags buskros.

Blommorna är härliga tycker jag och kommer alltid i mängd.

En fin blandning av färger.

Och väldigt poppis hos humlor och bin.

Plus att den doftar så himla gott.