Maken gjorde ett jättejobb och byggde en ny trappa till Lilla huset.
Den gamla trappan hade börjat trilla sönder lite. Spik/skruvhål hade börjat töjas ut så brädorna började lossna. Men nu är där en ny fin trappa.
(Bilden är dock tagen något år senare)
Det finns egentligen inget behov för oss att gå till hundrastgården. Våra hundar får springa löst och de får långa promenader. Så egentligen kan vi bara gå förbi dem. Om det inte vore för en sak. Gandalf. Gandalf tycker att hundrastgårdarna är nödvändigheter att kolla in. Vare sig där är hundar i dem eller inte. Jag går inte gärna in i hundrastgården om där är andra hundar av två orsaker. Iggy har problem med andra hundar och Gandalf kan få för sig att gruffa med andra hundar. Trots att han börjar bli en gammal gubbe. Är där en tik så kan det hända att vi går in, tjejer går ju alltid bra, men annars brukar jag undvika.
Hundrastgården är emellertid lika viktig, om inte viktigare, för Gandalf när den är tom. Då finns där möjligheter att gå runt och kolla alla dofterna och det brukar jag låta honom göra.
Han går runt en halv evighet och bara kollar in alla dofterna. Iggy kan bli lite intresserad emellanåt han också.
Framförallt om Gandalf hittat något som verkar alldeles vansinnigt intressant. Men för det mesta går Iggy runt en liten sväng och hoppar sedan upp bredvid mig på bänken där jag sitter och väntar på Gandalf.
Det kan ju komma någon annan så det gäller att hålla lite koll också. Är det någon hund därute som är på väg hit?
Och hela rastgården behöver kollas. In i minsta detalj.
Jag brukar säga att det är som att läsa tidningen. Vad har hänt i hundvärlden? Vem har varit här? Är det någon tik som löper i närheten? etc. etc. Förmodligen så finns det massor av annan information som inte vi i människovärlden har den minsta koll på.
Här finns två hundrastgårdar precis bredvid varandra och båda var tomma den här gången. Ändå tyckte Gandalf att vi borde gå in i även den andra hundrastgården och kolla, men där fick han ge sig. Iggy och jag tycker att det är nog att sitta och vänta i en av dem. Vi fortsatte istället på en långpromenad. Gandalf var bara tjurig en liten stund och sedan blev han nöjd igen. Det finns ju alltid nya dofter och det var svalt och skönt att vara ute och gå.
Sommaren vände. Jag har en teori och det är att sommarvädret vänder kring sommarsolståndet. Så är det regnigt och kallt innan sommarsolståndet så blir det soligt och varmt sen, och tvärtom. Vi hade det väldigt varmt och soligt innan och kring sommarsolståndet och nu är det regnigt och kallt. Så min teori har stämt i år också. Och visst det är inte så roligt att det regnar och att det är kallare, men ska jag vara riktigt ärlig så föredrar jag det framför riktig hetta. När det är så där supervarmt så kan jag inte göra någonting, mer än hålla mig undan från värmen. Nu för tiden kan vi stänga till huset och sätta oss inomhus med våra luftvärmepumpar igång. Men hur kul är det på en skala?
Nåja nu var det inte det jag skulle skriva om, utan om våra rosor. Det verkar som att våra rosor har gillat att ha en kall vår och sedan en explosion av värme och sol för de har blommat som galningar.
Och nu hade jag tänkt göra ett inlägg och berätta om våra rosor. Gjorde det faktiskt också, men när jag började lägga in bilder så konstaterade jag att det blev för många bilder. De är helt enkelt alldeles för fina. Jag får dela upp dem på några olika inlägg helt enkelt. Rosor, i alla fall vissa sorter, verkar vara väldigt lättskötta blommor. Med tanke på vilken dålig trädgårdsmästare jag är så är det helt makalöst att vi kan ha så fina rosor.
Jag börjar med hörnet i trädgården där Poppius och Mme Plantier bestämmer. För så har det blivit. De har blivit så stora att de liksom tagit över det hörnet.
Poppius har jag själv köpt in. Köpte den som barrotad och fick en pinne med lite rötter på posten. Jag var ute efter en ros som skulle påminna om den som fanns vid torpet i Finland. En rosa ros. Poppius är inte denna ros, men duger verkligen ändå. Från en pinne till en helt enormt stor buske på tio år.
Blommar tidigt, redan i början av juni. Beroende på våren kan det till och med börja i maj. Den har en sån härligt kall, rosa färg. Jättesvår att få till på bild. Men här tycker jag ändå att jag har lyckats.
Många rosor på samma gång.
På de här två bilderna ser du verkligen hur olika färgen kan se ut beroende på ljus, kamera mm. Och den översta är alltså mer rätt än den understa.
Ska vi gå över till Mme Plantier? Henne hittade jag när jag skulle ta bort en rabatt som var lite konstigt placerad här i trädgåden. Det var en liten pinne mellan några stenar. Jag fattade faktiskt inte att det var en ros, men fattade att det var någonting och planterade om henne för att se vad det skulle bli. Och det blev Mme Plantier. Ståtlig, omfångsrik och vacker.
Hon står uppbunden mot ett armeringsnät. Tyvärr är hon lite känslig för regn. Regnar det vid fel tillfälle har hon svårt att slå ut. Jag brukar hjälpa till lite. Det som händer är att de yttersta kronbladen liksom fastnar på något sätt och hindrar resten av blomman att slå ut. Så jag gör helt enkelt som så att jag petar bort de yttersta kronbladen och då öppnar sig rosen direkt. En ganska häftig effekt faktiskt.
OK ovanstående bilder är inte så bra, men det syns ändå att hon är stor och att hon blommat mycket. Här på bilden har hon börjat bli lite regnskadad och har även blommat ett tag. Rosorna i sig är täta. Kanske är det därför hon har svårt att slå ut när det regnat?
Men de är så vackra!
Och jag är ju lite konstig av mig så jag tycker också om de vissna knopparna. De har en annan sorts skönhet.
Och doften på den här rosen är så underbar. Den doftar verkligen ros, en masse.
Och detta var Poppius och Mme Plantier som står tillsammans i ett hörn av vår trädgård. Mera rosor en annan dag.
Den här våren har det inte blivit någon klädshoppning i princip alls. Hade tänkt köpa mig en vårjacka att ha till jobbet, men eftersom jobbet för närvarande är placerat i vardagsrummet eller på verandan så har det inte behövts någon vårjacka. Men nu har det blivit lite klädshoppning ändå. När jag var liten och vi bodde i ett hyreshus brukade jag gå ut på gården och sätta mig på en bänk när jag hade nya kläder. I förhoppningen att någon skulle se och säga att det var fint. Eftersom jag just nu inte kan visa upp mina kläder för så många andra än maken så får jag visa upp dem här.
Min nya regnjacka – inköpt på rea.
Och även ett par korta gummistövlar/skor – något som jag tänkt köpa ganska länge. Också på rea.
Och så en lite finare klänning, även om jag tänker mig att den ska användas till vardags.
Sedan till sist så har jag köpt en riktig vardagsklänning. En Fjällräven, bra för att röra sig mycket i. Jag är ju en sån som gillar att ha klänning på sommaren, inte så mycket shorts.
Så, min sommarshopping.
Äntligen, äntligen, äntligen har vi fått asfalt på vår lilla gata igen.
Snart kanske det blir som vanligt här igen. 4-5 år nu så har det grävts någonstans och var vi kunnat ta oss fram har ändrats från dag till dag. Och våran lilla gata har varit en grusväg nu alldeles för länge. I vintras när det regnade nästan dagligen gick vi i lervälling varenda dag. Och Gandalf som har problem med sina framben har tyckt det varit jobbigt att gå på det knöliga underlaget. Det är ju inte som så att vi haft en sån där fin grusväg utan en grusväg som det tidigare legat asfalt på och som de sedan tagit bort asfalten från. Med makadam och annat och dessutom uppgrävd och igengrävd igen. Och det har grävts uppåt och neråt och vi har inte kunnat gå som vi velat, eller som Gandalf velat. Då har han blivit lite upprörd emellanåt.
Men nu börjar det alltså äntligen ordna till sig. Lite till så kanske vi kan köra och gå var vi vill igen. Och gå på gatan när det regnar utan att ta med oss halva gatan med oss in.
För nu har vi asfalt!!
Känner några stycken som skulle behöva läsa det här.
OK – de har satt ord på det!
Jag har flyttat ut min arbetsplats på verandan. Och det går bra vare sig det är fint väder, som igår.
(Observera måsarna. Grannarna på båda sidor har körsbär som börjar mogna. Då kommer måsarna. Jag har inte något emot det, tycker det är lite roande faktiskt.)
Eller om det varit lite regnigare som idag.
Det blir egentligen bara mysigt. Jag sitter under tak och behöver jag mera tak kan jag fälla ut markisen. Jobbar denna och nästa vecka innan det blir semester. Och jag tror att jag kommer att sitta ute så mycket som möjligt. De gånger jag behöver sitta inomhus är om jag skulle behöva en större skärm. Samtidigt så blir jag allt skickligare på att använda den lilla skärmen. Bara för att slippa att gå in.
Semestern kommer att bli hemma i år. Dels på grund av corona, men framförallt på grund av lillkillen Iggy. Vi har just fått besked om dels att han ska opereras den 13 juni och dels att vi får pengar på hans försäkring. Han ska alltså operera knät på sitt ena bakben. Han har något som heter patellaluxation vilket innebär att hans knäskål hamnat i fel läge. Så han kommer att få en titanplatta eller något annat av titan i benet i stället och det kommer att vara en lång rehabperiod. De första två-tre veckorna efter operationen får han knappt gå alls och även därefter blir det korta promenader. Hela läkeperioden beräknas ta 4-6 månader. Förhoppningsvis ska han kunna vara nästan helt normal igen efter det. Hoppas, hoppas.
Vi har sagt att vi får åka iväg lite så att han får se annat än vår trädgård. Han kan ju gå korta promenader någon annanstans om han först får åka lite.
Jag har dock inget emot att vara hemma, vi hade redan ställt in oss på det. Vi får fixa lite hemma projekt istället.
Men först, jobba lite till. Även om det blir tyngre och tyngre för var dag som går. Till och med om jag sitter på verandan.
