Långjästa baguetter

Har läst på flera ställen om det här med att långjäsa bröd. Du behöver lägga ner väldigt lite jobb på själva bakningen. Knådningen ersätts av tid och smaken förbättras också av tid. Har läst en bok som heter Långjäst och lättbakat som handlar om detta och även boken Bröd, bröd, bröd har en del sådana recept. De här baguetterna kommer emellertid från boken Långjäst och lättbakat.

Vi skulle käka räkor med bröd, majonnäs och lite vitt vin hade vi bestämt. För en gångs skulle hade vi kommit på detta i god tid innan och inte fem-tio minuter innan som det kan vara ibland. Det var en fredag och vi jobbade hemma. Jag testade därför att fixa till de här baguetterna på morgonen. Fixade till degen och formade baguetterna. Sedan fick de stå och jäsa i kylskåpet hela dagen under tiden som vi jobbade och lite innan det var dags att äta så bakade jag dem. De blev jättegoda! Så de här kommer jag att göra igen. En annan gång när jag kan vara ute i god tid.

Ingredienser

300 gram kallt vatten
10 gram färsk jäst
10 gram honung
1 1/2 tsk salt
450 gram vetemjöl special

Gör så här

  1. Blanda ut jästen i det kalla vattnet.

  2. Häll i övriga ingredienser och rör ihop degen. Den behöver inte knådas eller köras runt i en maskin utan det viktiga är att röra ihop degen så att alla ingredienserna har blandats. Gick ganska bra att göra med en slickepott.

  3. Täck sedan bunken med ett lock eller plast och låt degen vila i ca en timme.

  4. Strö mjöl på bakbordet och häll ner degen. Den är lite kladdig, men blir enkel att hantera om du smörjer händerna med lite olja. Dela degen i två bitar. Platta ut degen lite och rulla ihop den som en rulltårta. Rulla sedan rulltårtorna på bakbordet tills de blir så långa du vill ha dem. Vill de dra ihop sig så vänta lite och gör om det.

  5. Snurra eller vrid dem ett par varv, typ som en polkagris. På så vis flyter de inte ut under jäsningen utan håller ihop. Lägg dem på ett bakplåtspapper som du viker så att det finns liksom en ”vägg” mellan bröden. Gör sedan en liten ”vägg” på varje sida av baguetterna och lägg en rullad handduk på varje sida. Detta gör att de får stöd när de jäser, och samtidigt så fastnar de inte i varandra. Tänk bara på att det ska finnas plats för baguetterna att jäsa också, alltså inte för trångt. Anledningen att jag gör en ”vägg” även på utsidan av baguetterna är att bakplåtspappret annars får ett eget liv och är i vägen helt enkelt.  
  6. Det här ska sedan ställas in i kylskåpet.  Har du plats för en plåt i kylskåpet kan du lägga bakplåtspappret direkt på plåten. Har du inte plats för en plåt i kylskåpet, vilket inte jag har, så hitta en lagom bricka eller motsvarande där baguetterna får plats. Lägg en handduk över och täck med plast. Själv la jag in brickan i en vanlig plastkasse. Ställ sedan in i kylskåpet.

  7. Låt baguetterna stå i kylskåpet 8-12 timmar. Lite längre gör nog inte heller någonting.

  8. Sätt ugnen på varmluft 230 – 250 grader (vanlig ugn 250 grader). Dra över bakplåtspappret på en vanlig plåt om du inte redan hade dem på en plåt. Dra ut bakplåtspappret så att ”väggarna” slätas ut. På så vis har du nu också avstånd mellan baguetterna. Gör några snitt på snedden med en vass kniv.

  9. Baka dem i ca 18 minuter eller tills de är lagom bruna och fina.

Överflöd

Det börjar bli varmt ute. Men inte sommarvarmt även om det påstås att det ska bli så i veckan. Inte alltid så lätt att veta vad du ska ta på dig när du går ut och går. Jag klagar emellertid inte. Jag njuter. Naturens överflöd. Och ibland med hjälp av människan också. Vi gick en sväng i Stadsparken hundarna och jag. Då såg jag att de på ett ställe planterat narcisser. Ett hav av narcisser.

Jag blev så förvånad. De var planterade på ett ställe där inte så många går, nästan lite undanskymt. Varför har de planterat alla dessa narcisser där och inte någonstans där alla ser dem? Eller så är det just så. Någon tyckte att den som går runt ordentligt ska få en liten extra present. En liten överraskning. Bara så där.

I så fall lyckades de. Det VAR en riktigt trevlig överraskning.

Kirskålspesto

Jag rensade ogräs. Eftersom kirskålen var liten och ny så bestämde jag mig för att spara den och göra något med den. Har läst om recept med ogräs många gånger och tänkte att äntligen skulle det bli av.

Jag hade läst olika recept med kirskål och bestämde mig för att testa ett av dem. Och det blev pesto. Kirskålspesto. Som  vi åt med spagetti. Den var verkligen jättegod! Räckte till tre gånger.

Ingredienser

2-3 liter nyplockad kirskål (så lite stjälkar som möjligt)
ca 3 dl mandel (jag varken skalade eller rostade den)
3 vitlöksklyftor
1,5-2 dl parmesanost
drygt 2 dl olivolja
salt och peppar

Gör så här

I receptet jag läste så ångade de kirskålen lite. För att den inte skulle vara bitter. Jag gjorde det jag också. Hällde kirskålen i ett durkslag som jag höll lite över en gryta med kokande vatten. Jag är dock tveksam till om det är nödvändigt att ånga kirskålen, jag smakade på kirskålen innan jag ångade den och jag tyckte inte den smakade bitter. Kan tänkas att det beror på hur nyuppväxt kirskålen är.

Sedan hällde jag ner kirskål, mandel, vitlök och osten (som jag skurit i bitar) i en matberedare och körde den tills det börjar bli lite finfördelat. 

Häll i olivoljan. Lite i taget under tiden som matberedaren går. Tills du får lagom konsistens. Smaka sedan av med lite salt och peppar. Behövs inte mycket eftersom parmesanen är ganska salt. Häll upp på en burk eller ät upp allt! 

Vi har ätit den med spagetti. Alla tre gångerna. Och alla tre gångerna var den god. Precis som med all pesto så gäller det att det finns tillräckligt med olja om du ska spara den i kylskåpet.

Vilken helg!

Vädret har varit helt fantastiskt den här helgen. Soligt, relativt varmt. Jag har varit i skogen både lördag och söndag och det har varit så fint. Så fint att det nästan gjort ont att gå runt och titta på det.

Det har varit en relativt kall vår och kanske är det därför som vitsipporna har blommat såpass länge. Och nu är de verkligen i sitt esse.

Varje steg där i skogen. Och de bara lyser. Naturens egna konstverk. Finns inget bättre.

Och vovvarna har inte något emot att vara i skogen de heller.

Vi sitter vid en damm. Där är väldigt vackert. På en pytteliten ”ö” ligger en kanadagås på sina ägg. Hannen simmar runt ön och vaktar sin familj.

Och nere i vattnet simmar det runt grodor. De håller på att fixa så att vi får grodyngel i år också.

Visst är det härligt att få vara med om allt det här. Inget märkvärdigt, samtidigt helt fantastiskt.

 

Att baka eller inte baka

Den här pandemin har tydligen fått människor att tro att det inte kommer att finnas bröd att köpa. Jäst tar slut i butikerna och är det inte slut så har de börjat med ransonering. Det kan inte bero på de som brukar baka för då skulle det vara som vanligt. Istället måste de som inte brukar baka av någon anledning gått helt bananas. Jag har sett det här på min lilla hemsida också. Får massor av träffar varje dag på olika brödrecept. Bland annat har jag ett recept som heter Enkelt surdegsbröd, det receptet får hur många träffar som helst. En kollega på jobbet berättade att en man i affären kom och tog hela lådan med jäst innan hon hann ta ens ett paket. Fattar inte riktigt vad de ska göra med en hel låda färsk jäst. Den har ju ändå en begränsad hållbarhet. Oavsett så har även jag hamnat i en bakperiod när jag ser alla sökningar som gjorts. Blir sugen på att testa nya saker. Jag har bakperioder med jämna mellanrum. Då bakar jag bröd för det mesta, men någon kaka eller bulle kan slinka med emellanåt. Nu när vi båda jobbar hemma så är det lite gott att ta en fika med något sött på eftermiddagen. Häromdagen blev det alltså kanelbullar. Med massor av smör. Vilket förmodligen har en stor del i att de blev så saftiga och goda.

Alla sökningar på Enkelt surdegsbröd har också gjort mig sugen på att jobba lite med surdeg igen. Något som också går i perioder eftersom jag till sist brukar ta död på min surdegsgrund. Vi är trots allt bara två i hushållet så det finns en begränsad mängd bröd vi kan äta. Och vi har bara en frys. Men, men jag har alltså startat upp en ny surdegsgrund igen. Med den har jag gjort surdegspannkakor. Och nu också bakat ett par bröd. Valnötsbröd. Och de blev jättegoda.

Stod och jäste två dygn i kylskåpet. Mums filibabba. Enligt receptet skulle det inte vara formbröd, men jag har inte plats i kylskåpet med två vanliga bröd. Formar är lättare att gömma undan någonstans i kylen. Mina formar var kanske lite stora, med mindre  formar hade jag fått högre bröd, men faktum är att de är höga nog. Och nu är de skivade och inlagda i frysen. Rostade valnötterna till det här brödet och fasiken vad goda valnötterna är när de rostats en stund. Jag har rostat valnötter flera gånger till bröd, men av någon anledning har jag inte smaka på dem utan bara slängt ner dem i brödet. Eller så HAR jag smakat på dem och totalt glömt bort dem. Men goda var de i alla fall, supergoda. I fall jag skulle glömma bort det igen.

Fredag kväll tänkte vi att vi skulle ha räkor och då fick jag för mig att jag skulle baka baguetter. Har läst om det där med långjästa bröd. Det vill säga du gör bröd med väldigt lite jäst och så får de istället stå och jäsa länge. Det borde väl också vara bra i pandemitider. Att få jästen att räcka till flera bröd. Den här gången gjorde jag ett par baguetter på morgonen och sedan stod de och jäste hela dagen i kylskåpet under tiden som jag jobbade. Bakade dem strax innan vi skulle äta dem.

De blev både snygga och goda! Kommer nog att göras igen. Ska kika på flera sådana där långjästa bröd.
Tog en gratisprenumeration på Nextory bara för att se om de hade samma utbud som Storytel. Kunde konstatera att när det gäller ljudböcker så hittade jag nog lite mera på Storytel,  men det jag hittade på Nextory var ett gäng e-böcker. Bland annat  ett antal kokböcker. En av dessa handlade om långjästa bröd. Därav mina baguetter. Ska nog lägga in receptet för de var väldigt enkla att göra, om du börjar i tid vill säga. 

Lite till…

OK, jag är troligen lite tjatig, men det GÅR liksom inte att tröttna på det här.

Solen skiner, det är relativt varmt och det blir grönare och grönare för varje dag.

Gick och tänkte på den där Karin Boye dikten ”Ja visst gör det ont när knoppar brister…”. Jag vet inte om jag tror det. Jag tror att träden njuter av att äntligen få släppa loss.

Och vitsipporna. De blommar så tidigt, och inte så länge, så det är väl helt naturligt att njuta av dem exakt hela tiden.

Exakt hela tiden.

 

Hur tänkte de här?

Så här ser det ut i början av gång och cykelvägen (från mitt håll).

Och så här ser det ut i slutet av gång/cykelvägen.

Jag undrar var någonstans längs med vägen det är dags att byta sida? Det framgår inte.