Jag gjorde falafel!

Jag har länge, väldigt länge faktiskt, haft torkade kikärtor i förrådet. Jag har också länge, fast inte lika länge, tänkt att jag skulle göra egen falafel. Äntligen blev det av! Igår kväll la jag ärtor i blöt och idag har jag jobbat med falafel. Först skulle ärtorna mosas. För första gången så räckte det inte med vår gamla matberedare. Den lyckades inte riktigt få till en smet av ärtorna. Jag fick ta till vår blender.

Smeten visade sig vara ganska kladdig och det var lite jobbigt att få till själva bollarna. Nu förstår jag varför det finns speciella formar, eller järn, att göra falaflar i. Inte bara för att det ska vara tjusigt. I ett annat recept än det jag jobbade med läste jag sedan i att du skulle ställa smeten i kylskåpet innan du börjar forma och tillaga den. Synd jag inte läste det receptet först. Men jag lyckades få till lite former trots allt.

Och fritera!

Något som jag inte är alls bevandrad i. Fritera alltså. Men det gick bra. Och jag fick fram falaflar.

Ganska många.

Så numera är jag nästan falafelmästare!

En liten kärra

Som jag skrev om i ett tidigare inlägg så köpte vi en kärra till Iggy, Och nu har vi börjat använda den. I nuläget får Iggy gå promenader om fem minuter. Det är nytt för denna veckan. Tidigare fick han bara röra sig så mycket han behövde för att kunna uträtta sina ärenden. Men faktum är att med fem minuter kommer du inte speciellt långt. Kanske i normal Iggy-fart, men han får för närvarande inte gå för fort. Han få bara gå så fort att han hela tiden stöttar på sitt opererade ben.

Vi har varit ute några gånger nu med hans kärra.

Han tycker nog att det är ganska underligt, men samtidigt så är han intresserad av att sitta och titta på saker och ting. Och han får se annat än trädgården. Det kanske är lite löjligt att köra runt med en hund i en kärra, men vill man sin lilla vovve väl så är det väl ändå inte så dumt. Han väger trots allt nästan 15 kilo. Något som kanske inte låter så mycket, men du blir ganska trött av att gå och bära 15 kg i famnen en längre sträcka.

Våran vagnhund.

Liten paus i promenaden.

Soffpotatisar

Eftersom Iggy inte får röra sig för mycket eller för häftigt så ligger han för det mesta. Vi ger honom inte så mycket stimulans helt enkelt.  Något som gör att man ärligt talat känner sig lite taskig. Han är ju egentligen en aktiv hund. Så nu för tiden är han lite av en soffpotatis.

Men idag har det blivit lite som så att vi alla varit soffpotatisar. För idag, som ungefär alla dagar, så regnar det. Fast just idag regnar det alldeles extra. För idag är det som så att rätt som det regnar så kommer det en skur. Och då menar jag verkligen en skur.

Så även Gandalf som annars är ute hela dagarna har fått vara inne. Och har varierat sig mellan att ligga på soffan och på golvet.

Gallret är alltså inte för att Gandalf är i en bur utan just nu är det jag som är i buren. Kompostgaller för soffan så att inte Iggy kan hoppa. För det får han inte. Idag var han och jag på rehab. Tack och lov kändes hans knä bra enligt rehabmänniskan. Han fick gå i vatten och och fick laser och lite annat. Han får fortfarande inte gå i trappor och inte göra några häftiga rörelser och inte gå speciellt mycket. Men fem minuter i sträck får han gå ute nu i alla fall. Några gånger om dagen.

Själv sitter jag också i soffan just nu. Jag har dock inte varit BARA en soffpotatis idag. Jag har ju varit på rehab med Iggy, jag har fixat till fried rice till lunch, något som vi äter ganska ofta och är ganska förtjusta i.

Dessutom håller jag på att baka surdegsbröd, men vi får se om det blir något. Testar med lite extra blöt deg och vete fasiken om den inte är lite väl blöt. Men, men om du inte testar så får du ju aldrig veta.

Maken är väl den enda som arbetar lite mer konstant idag. Han håller på och slipar och annat i vårt arbetsrum. Som ska bli klart någon gång det också. 🙂

Och detta är alltså våran dag.  Hur går det för er idag?

Och nu är stygnen borta

Idag har maken varit med Iggy på Djursjukhuset och Iggys stygn har blivit borttagna. Förhoppningsvis ska han snart slippa ha på sig det där benskyddet.

Imorgon ska Iggy och jag gå på ett rehabmöte. Då hoppas jag verkligen att vi ska få lite bra besked. Dels att benet ser bra ut, det är det jag vill höra mest. Men kanske också att han kan få börja röra sig lite mera. Han blir ju snart deprimerad av att inte få göra något roligt. Inte ens gå på promenad. Han ser alltid lite ledsen ut när Gandalf får gå ut och gå.

I övrigt händer det inte mycket här. Vi hade makens syster och hennes familj på besök i lördags. Det var mycket trevligt och det var konstigt nog bra väder och lagom varmt så vi kunde faktiskt sitta utomhus.

Det myckna regnandet gör att vi har svårt att komma igång med de utomhus projekt vi hade tänkt göra. Iggys operation gör att det är svårt att komma igång med någonting alls. Åtminstone för min del. Jag får väl ta mig i kragen och fixa till en stol till i alla fall. Skulle vilja få fixat en hylla i köksfönstret också. Får förklara vad det innebär en annan dag.

Idag har det annars faktiskt varit en regnfri dag. Och en fin dag. Även om det varit väldigt kvavt i luften. Börjar dock lätta vid det här laget. En lite konstig semester. Makens systers familj hade gjort lite inhemsk resa och varit i Strömstad. Visade bilder från världens störst godisbutik som tydligen ligger där i trakterna. Just nu utan norrmän dock. De sa att det var väldigt lugnt och skönt i Strömstad, ingen gränshandel för närvarande.

Annars hoppas jag mest att vi ska få lite positiva besked på rehabmötet imorgon.

Jag fixade en stol

Den här semestern har jag än så länge svårt att komma mig för att göra någonting vettigt. Dels på grund av Iggys operation, han ska ju röra sig så lite som möjligt och inte hoppa upp och ner i möbler eller klättra i trappor. Vi vill helt enkelt ha koll på honom. Så en kan göra lite mer och den andre får göra sådant som kan göras i närheten av Iggy. På tisdag ska vi gå till en rehabmänniska och då får vi förhoppningsvis mer klarhet i vad Iggy får göra och inte får göra. Det är långt kvar till långpromenader och tossiga springlekar, men kanske vissa andra saker kan bli lite mer normala. Och jag vill veta hur pass ömtålig han egentligen är.

Några stunder ett par dagar i rad fixade jag i alla fall till en stol. Våra matbordsstolar är gamla stolar jag köpt på Erikshjälpen. Från 30-40-talet någon gång. De har börjat bli lite dåliga, faller helt enkelt isär. Maken har försökt skruva ihop ett par, men jag tänkte att jag skulle försöka mig på ett lite större arbete. Frågade en möbelsnickare jag följer på Instragram om råd för att få isär stolen och fick ett par tips. Tipset var värme och lite ricka fram och tillbaka. Så det rådet följde jag och till sist hade jag en finfördelad stol.

Jag jobbade med att få bort allt gammalt lim. Med hjälp av värme, en skrapa och så slippapper. Lyckades relativt bra tror jag. Sedan limmade jag ihop hela stolen med nytt lim och höll tummarna för att jag skulle få en stabil stol. Och det fick jag!!! Bättrade på med lite ny färg också eftersom jag lyckades skrapa bort lite av den gamla. Vilket inte var så konstigt och något jag helt och hållet räknat med.

Och nej, det går inte att se den minsta skillnad, den stora skillnaden är att den numera går att sitta på utan att börja gå isär. Så nu när jag lärt mig tricket ska jag plocka isär fler stolar när det är min ”lediga dag” nästa gång. Tänkte byta ut sitsarna också. Det är ganska många år sedan de gjordes av skumplast (heter det så?), men tänkte jag skulle se om jag kunde göra nya av vår gamla tempurmadrass som jag sparat i källaren. Lite memoryfoam borde väl vara bra att sitta på?  Tyvärr finns det inte längre någon butik i vår stad där jag kan beställa skumplast så jag tänkte testa med våran madrass först. De gamla sitsarna börjar nämligen bli lite väl nersuttna.

Det är skönt i soffan

Jag måste erkänna att den här sommaren är lite tråkig. Det här med att det ska komma någon skur varenda dag gör att det är svårt att hålla på med utomhusprojekt. Men, men det är bara att acceptera. Ingen idé att sitta och tjura. Igår hade jag ett inomhusprojekt. Jag var nere i källaren och försökte reparera en av våra stolar till matbordet. Vi har ju gamla stolar från 30 eller 40-talet som jag målat och de börjar bli lite dåliga. Igår tänkte jag att jag skulle testa så jag plockade isär en av dem som var dålig och har klistrat ihop den igen. Nu står den i källaren och lite senare ska jag gå ner och se om den känns stabilare och bättra på färgen. I så fall kanske jag får gå på en till.

Igår var vi ute och gick med Iggy i den nya vagnen. Iggy tyckte det var lite konstigt, men det gick faktiskt ganska bra. Han är ju van vid att åka i en nästan liknande bur i bilen så han ska nog kunna bli riktigt van. Han tyckte ju så klart att han egentligen borde varit utanför och sprungit. Det är ju en billig vagn jag köpt, även om den faktiskt var betydligt mer stabil än jag väntat mig, men den har alltså inga bromsar. Vagnar med broms på var jättemycket dyrare så jag valde denna. Och det går bra. Gäller bara att komma ihåg att inte släppa vagnen. Vi bor ju mitt i en backe och går i backar överallt.

Eftersom maken och Gandalf är ute och går just nu sitter jag i soffan och skriver det här och har lite sällskap.

Flera sovstilar demonstreras.

Som synes är det i eller av soffan som gäller. Staketet stänger både ute och inne. Med hjälp av kompostgallret så kan i alla fall vi styra åtkomsten. Eller hoppen.

Maken klippte klorna på Gandalf en bit bort, normalt sett när han gör det brukar Iggy springa upp och gömma sig på övervåningen för säkerhets skull, något som han alltså inte kan göra nu. Dels instängd på soffan och dels hindrad från att gå upp för trappen. Då kan han se så här lagom förskräckt ut.

Va? Vad händer?? Och var ska jag bli av???

Mycket Iggy nu för tiden, men det är så det är här hemma också. Ska bli SÅ skönt att få prata med en rehabmänniska nästa vecka. Så vi får lite koll. Jag är livrädd hela tiden att han rör sig för mycket.

Helt dagvill

Nu har jag hamnat i semestermode för jag har inte en aning om vilken veckodag det är. Inte för att det har så stor betydelse för det mesta. Igår blev det inte mycket gjort kan jag garantera. Men jag kom i alla fall iväg till affären och köpte mjukost och lax så jag fick mig en laxbagel till slut.

Blev faktiskt väldigt nöjd med mina bagels. Det får jag göra om. Bra bak när du har semester för det tar en del tid. Inte så mycket arbetstid, men väntetid. En fördeg som ska stå 2-3 timmar t.ex.

Iggys sår ser ut att läka väldigt bra, men vi har ju inte någon aning om hur det ser ut inuti. Han har ju fått reservdelar inopererade och de får ju inte ha hoppat fel eller så. Han ska vara i ”absolut stillhet”, men det går ju inte att hålla ett djur i absolut stillhet, så vi försöker se till att han rör sig så lite som möjligt.

Bästa sättet att få honom att röra sig så lite som möjligt är att se till att han har det så tråkigt som möjligt. Att han helt enkelt blir understimulerad. Han vill springa och hoppa och klättra och göra allting som han brukar göra. Han har lyckats hoppa upp i soffan innan vi han stoppa honom så nu har vi ”staket” till soffan.

Han får ligga i soffan, men bara om vi lyfter upp honom. Han ska nämligen inte gå i trappor eller hoppa i möbler. Vi sätter saker för trappan och stänger så att han inte kommer till trappan på verandan. Lite tråkigt för Gandalf det här eftersom det hindrar honom från att göra sådant som han vill göra. Hur vi än gör så känns det som att vi gör fel just nu.

På måndag ska vi ta stygnen och på tisdag ska vi på ett rehabmöte så då får vi i alla fall veta vad han kan och får göra. Det ska i alla fall bli bra, känns så långt till måndag bara… (känns inte som något jag brukar säga ”långt till måndag”).

Tiden går

Tiden går. En vecka av semestern är förbi och det känns som att ingen tid har gått alls. Och inte mycket har vi gjort. Och är trötta, men vi konstaterade idag att det troligen har att göra med att vi går runt och är oroliga mesta delen av tiden. För Iggy alltså. Hans sår ser bra ut, men vi vet ju inte hur det ser ut inuti. Veterinären skriver att Iggy ska vara absolut stilla. Jo pytt. Hur får man en hund att var absolut stilla? Inga häftiga rörelser.  Alla Iggys rörelser är ju häftiga. Vi försöker stoppa honom med  kompostgaller och annat. Men han tycker ju att han kan göra allt. Vi märker dock att han antingen blir trött eller får ont när han går lite mer. I övrigt är han tillbaka i sitt vanliga jag. Går runt i köket och letar efter något gott.

Slickar sig om munnen och hoppas matte ska tappa ner något.

En av oss försöker också hålla sig stilla så att han har någon att förhålla sig till. Igår satt jag t.ex. på verandan med Iggy när maken höll på med att klippa buskar. Och träd uppenbarligen. Plötsligt kommer han upp på verandan och slänger en stor gren på bordet.

Från körsbärsträdet. Körsbären på vårt körsbärsträd är pyttesmå, men jättegoda

Men tyvärr är grenarna så högt upp att det brukar inte bli så många bär vi kommer åt. De flesta försvinner till fåglarna. Men nu fick jag ett gäng i alla fall. Gottgottigottgott.

Häromveckan så skulle jag göra  ugnspannkaka. Något jag egentligen aldrig gör, men fick för mig att jag skulle göra. Lyckades missa lite med formen och hällde ut en del av smeten. Hela spisen blev superfin.

Så har den varit ett par veckor nu. Men idag tog jag tag i det hela och tvättade och putsade. Så nu har vi en ren spis i alla fall.

Trodde den skulle se renare ut när jag fotade, men där är i alla fall inte en massa intorkad ugnspannkaka på den. Innan jag gjorde rent den så bakade jag bagels i den.

Fick för mig att jag ville ha bagels. Jag har varit lite sån nu ett tag. Blir sugen på än det ena och än det andra. Ugnspannkaka (och det gick ju bra), stuvad spenat. Och nu bagels. Det är något lite kul med att baka bagels. Att slänga ner dem i kokande vatten.

Kolla bara hur de växer när du slänger dem i grytan. På plåten är de med frön på sådana som varit i grytan och de andra inte.

De blev riktigt goda faktiskt. Får väl åka och köpa mjukost och lax imorgon. Det skall det ju vara på en bagel.