Jag blev inte lurad

I början av året så satt jag och läste på ett av de olika ställen med ”extraerbjudanden” som finns. Campadre, letsdeal, groupon, members etc. Jag har handlat några gånger på framförallt Campadre och det har alltid fungerat bra. Nu hittade jag en fotokurs som skulle gå på nätet och som kostade 399 kr. Det stod att den annars kostade typ 6.000 kr. Ja, ja tänkte jag, det må vara hur som helst med de där sextusen kronorna, men kan kursen vara värd 400 kr? Jag var mycket skeptisk, men eftersom jag har en önskan om att lära mig hantera min kamera så köpte jag faktiskt den där kursen. Tänkte som så att blir jag lurad så handlar det i alla fall bara om 400 kr. För några år sedan hade jag ungefär samma tanke, jag köpte mig en systemkamera, en Nikon D90 som såldes ut till ett bra pris just då. Jag anmälde mig till en kvällskurs här i stan och gick den. Och gick ifrån kursen ungefär lika dum som jag kom dit. Det var helt enkelt inte en bra lärare. Eller så var jag en ovanligt dum student.

Nåväl, min webfotokurs. Efter ett tag fick jag ett mail om kursen. Det visade sig att den skulle gå som tio stycken entimmes webinarier. Alltså betydligt mer avancerat än jag hade trott. Jag började tro att det här faktiskt kunde bli något vettigt. Och så började min kurs. Jag har suttit varje måndag och onsdagkväll nu i fem veckor och haft webinariekurs. Ungefrä en och en halvtimme per gång. Och kursen har varit så bra!! Den kvällskurs jag gick en gång den utgick från systemkameran. ”Om du snurrar på den ratten så händer det här” – typ. Den kurs jag gick nu utgick ifrån VARFÖR saker och ting ska göras och hur de hänger ihop. De förklarade saker och ting så att jag förstod. Och nu har jag varit ute och kört Manuellt läge på min kamera flera gånger. Det blir inga fantastiska alster eller så, men jag klarar av att ändra värden så att det går att ta bilder i olika ljus. Utan Autoläge alls! Och jag känner mig så glad. Detta var väl investerade 400 kr! Sedan tjatar de på mig att köpa fortsättningskursen för en massa pengar, men det är bara att stå på sig och säga nej. Även om jag är övertygad om att den också är bra. Nu tänker jag fortsätta att lära mig på annat håll och genom träning. Så roligt! Att förstå! Lite bilder från min hundpromenad i vårsolens glans!

skogen1

skogen2

skogen3

skogen4

skogen5

skogen6

skogen7

skogen8

skogen9

skogen10

skogen11

Att förbättra luften inomhus

I vårt hus har det troligen aldrig funnits någon köksfläkt. Det har däremot funnits en ventilationskanal över spisen upp i skorstenen. Den har det i och för sig varit ganska bra drag i. Tills att vi börjat täta huset. Och inte satt in några ventiler. Än. På senare tid har det verkligen inte varit trevligt att steka mat här. Det har blivit rök precis överallt. Utan någon bra inluft så blir det inte något drag i skorstenen och röken stannar inomhus.

Flakt1

Nog för att vi tänker fixa ventiler här – förhoppningsvis i sommar, men vi har ändå tänkt att vi skulle stoppa in en köksfläkt. Och nu har det helt enkelt blivit ett behov som hela tiden eskalerar. Så vi tog tag i saken och beställde oss en fläkt.Flakt3

Och nu har alltså huset fått en fläkt. För vad jag tror är första gången i dess historia!

DSC_0002

Och inte är det helt fel att ha fått en bra belysning över spisen heller:).

Det gror

gror

Något har jag gjort rätt i alla fall, för min fröer gror. Något annat däremot har jag gjort fel. Jag har planterat två olika fröer i samma bytta, men jag har inte alls kollat om de har likartade grotider eller inte.

SÅ typiskt mig. Jag har gjort det felet förut och känner jag mig själv rätt lär jag göra det igen!

Bokbloggsjerka – om dediceringar

Jaha – bokbloggsjerkan 6-9 mars var väldigt enkel för mig att besvara. Frågan är:

Brukar du läsa dedikeringarna som brukar finnas i början eller slutet av böckerna? Vilken är i så fall den mest minnesvärda?

Mitt svar på den frågan är att ja, jag brukar nog läsa de där dediceringarna för det mesta, men jag har uppenbarligen inte läst någon som jag kommer ihåg. Jag minns bara att man brukar tacka för att ha fått hjälp med research eller någon som läst igenom boken. Eller en rad till frun eller maken med något som ”utan dig hade jag aldrig klarat av att skriva den här boken”.

Så ganska tomt från mig den här gången.

 

Jag och blommor

Det är som så att jag älskar blommor. Både ute och inne. Jag skulle vilja ha en trädgård som har blommor nästan överallt och jag skulle vilja ha fönsterbrädor som har gröna blommande växter jämt. Men det har jag inte. För att de flesta blommor och jag kommer helt enkelt inte överens. De envisas med att vilja ha vatten. Hela tiden. Och inte vill de ha lika mycket vatten heller. Olika blommor vill ha olika mycket vatten. Men de vill ha vatten. Och jag är dåligt på det. Att vattna dem alltså. Åtminstone så ofta som de vill. Och det gäller både inomhus och utomhus. Och så vill de ha gödning. Regelbundet. Olika mycket och olika regelbundet. Inte det heller klarar jag av. Kanske en kort period. Men inte i längden. Jag köper blommor och så bestämmer jag mig för att jag faktiskt kan det där. Vattna rätt och regelbundet. Uppenbarligen kan jag inte det. För de dör!

Sist jag var i Stockholm så hittade jag några gröna krukor som jag tyckte var så vackra. Jag köpte mig en sådan och till den köpte jag också en orkidé. En lite ovanlig en. Var mycket nöjd. Fick för mig att det skulle ju vara snyggt med två orkidéer i likadana krukro så när jag turligt nog hade ytterligare en tjänsteresa till Stockholm så köpte jag en kruka till. Det var bara det att när jag kom hem med krukan och tittade på den där orkidéen så var den mer eller mindre död. Jag hade lyckats döda en orkidé på typ två veckor. Det måste ändå vara ganska ovanligt? Bara att kasta den där orkidén. Vilket innebar att jag stod med två tomma krukor.
ros1

Så kunde naturligtvis inte få vara! Så jag tog mig till blomsteraffären för att inhandla ett par gröna, tåliga växter som skulle passa i mina krukor och tåla att få vatten lite nu och då. Vad kom jag hem med? Ungkarlsblomma? Nej inte gjorde jag det. Jag kom hem med två jättevackra rosor som kräver regelbunden vattning och som inte får torka ut. Visst är jag smart!ros2

Nu har jag i alla fall ställt två små krukor med vatten i botten av de höga krukorna och dragit en tråd från dessa krukor upp i roskrukan. Jag vet inte om det fungerar ännu, men jag hyser hopp. Eftersom blommorna inte är så gamla så lever de fortfarande och jag kommer dessutom fortfarande i håg att vattna dem. Regelbundet. Eller varje dag faktiskt. Väldigt regelbundet. Så om jag inte slutar och de torkar till döds så finns det nu istället en risk för att jag dränker dem. Med vatten och kärlek.

Det är inte lätt det där. Med blommor. Faktiskt!

En begonia

Sommaren 2009 köpte jag mig en liten krukbegonia. Jag satte om den i en lite större kruka och då såg den ut så här.

Den där knölen har hängt med sedan dess. Och blivit större och större. Jag brukar ha den vid ingången varje sommar som ett glatt mottagande. Den blommar hela sommaren och är bara helt fantastisk. Knölen blir lite större för varje år som går och kräver då också lite mera plats hela tiden.

Så här såg den ut 2011 – med en liten Gandalf bakom grinden.

 

Och här är den knöl jag satt om i år.

begonia2

Den får inte plats i någon liten vanlig kruka längre. Men nu har den fått ny jord och lite, lite vatten och nu hoppas jag att den ska vakna.

Bara att vänta och hålla koll!

Äntligen!

I år har jag återigen köpt mig lite fröer – något som jag hoppade förra året. Men det är ju en sak att köpa och en annan att så dem. För någr helger sedan var jag och införskaffade mig såjord, något som väl i alla fall får anses som ett första steg. Längre än så har jag dock inte kommit. Förrän nu! Igår sådde jag de fröer som jag ville få sådda. Lite sent kanske, men å andra sidan är det ganska länge tills jag kan plantera ut dem.

Frosadder

Nu står de ialla fall där. I smutten. Finns för en gångs skulle lite plats till dem. De har inte fått något extra lysrör det här året. Får se hur det går utan. Jag testar dessutom något som jag sett på flera ställen, att plantera i gamla vindruvslådor. Varje vindruvslåda blir som ett eget litet växthus. Och så mitt lilla växthus jag köpte på IKEA. En litet impulsköp. Kanske inte det smartaste, tror det var min allmänna längtan efter ett växthus som slog till där. Å andra sidan, det kanske hjälper mig att få fart på basilikafröerna, det återstår väl att se.

Det mesta som såtts här är olika blommor. Vi har inte så mycket rabatter, men jag vill ändå försöka trycka in så många blommor det bara går! Jag älskar blommor! Jag gillar de där engelska rabatterna med ett ordnat överflöd av blommor. Så vill jag att mina ska vara. Att vara så himla ordnat är kanske inte helt nödvändigt, men ett överflöd av blommor skulle inte vara fel. Alls! Utöver blommor så har det kommit ner basilikafröer och tomatfröer.

Har i år igen satt fröer till jätteverbena. Lyckas med dem vissa år och inte andra så vi får väl se hur det går i år.

Trädgårdssäsongen är alltså igång!!!

Bokbloggsjerka

(Hej hopp, men jag har upptäckt någonting nytt och något som verkar roligt. Bokbloggsjerka. En ny uppgift om böcker delas ut en gång i veckan och du ska skriva om det någon gång fredag- måndag. OK – för min egen del så är jag således en dag för sen just nu. Men, men vi får hoppas att det kan vara OK att få vara lite sen när det är första gången. Den här gången så ska bokbloggsjerkan handla om följande:

Den mest uppenbara frågan borde väl egentligen handla om bokrean, men i stället väljer jag att fråga dig om du har läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför? Om du inte läser serier kan du väl i stället berätta om vilken bok som har haft det perfekta slutet (utan att lämna ut för många detaljer förstås). Naturligtvis finns det ingenting som stoppar dig från att besvara båda frågorna om du vill.

Jag gillar deckare, och följer gärna serier om de är bra. En sådan som jag fortfarande inte tröttnat på är Michael Connelly och hans böcker om Harry Bosch. Där hoppar jag fortfarande på varje ny bok.

Under en period läste jag gärna böckerna om Kay Scarpetta, som skrivs av Patricia Cornwell. Vid något tillfälle i böckerna så kommer Kays systerdotter in i bilden, något som i sig var väldigt trevligt för det där är en annorlunda och ganska häftig ung dam. Det som gjorde att jag började tröttna på serien det var när systerdottern blir äldre, men Kay Scarpetta inte blir det. Eftersom jag har slutat läsa bokserien så vet jag inte hur det har gått, men när jag hoppade av så kändes det som att efter ett par böcker till så skulle de båda vara lika gamla. Och så började jag också bli trött på hur det hela tiden skulle förklaras hur snygg Scarpetta är. Och ganska detaljerat också. Så bye, bye Scarpetta.

En annan deckarserie jag hoppat av är Jan Mårtenssons serie om antikvitetshandlaren Homan. De böckerna har jag haft mycket glädje av. Ofta roliga detaljer och roliga vändningar.Tills författaren – och därmed också Homan – började bli rejält gubbsjuk. Då fick det vara för mig. Alltså bye, bye Homan.

Och en bok med det perfekta slutet? För mig var det Water for Elephants av Sarah Gruen. När jag läst ut den boken så var jag helt lycklig. Och blir det fortfarande när jag tänker på saken.

För visst är det ändå härligt att kunna tänka sig att oavsett hur gammal du är så är det fortfarande möjligt att rymma med cirkusen!!

(Lite spoiler – sorry)