Jag går ut med hundarna varje dag. Och jag gillar det. För det mesta – om jag är ärlig – går jag bara, njuter så klart av själva promenaden och sällskapet av hundarna, men inte mer. Vissa gånger när jag är ute så händer det att jag plötsligt SER saker och ting. Reagerar på hur vackert något är, hur konstigt något är eller hur någonting bara är. Idag när jag tog morgonpromenaden med hundarna och var nästan hemma så stod jag där plötsligt och tittade ner. Och då såg jag hur vackert det var. Så himla vackert. Solen höll på att gå upp och det var så härliga färger. Jag stod faktiskt där en liten stund och bara njöt. Och av någon anledning så stod faktiskt hundarna också stilla.
Jag tog en bild, men det gör ju ingenting rättvisa. Men kanske det går att känna lite, lite av det vackra. Vårt hus är det gula som syns lite i vänstra sidan. Så så här mitt i en backe bor vi. Ska vi ut och gå är det alltid nerför eller uppför. Eller egentligen nerför OCH uppför. Men det leder också till en del fina utsikter.
Önskar alla ett Gott Nytt År så småningom. Utom ni som ska envisas med att skjuta smällare alla tider på dygnet och inte kan hålla er till tolvslaget. För er del så hoppas jag att ni bränner er på fingrarna. Så det känns!
Det blev jul hos oss också. Och det var en lugn och skön julafton. Det var maken och jag och en pensionerad kollega till oss båda som bor ensam sedan hennes make gick bort för ett par år sedan. Vi var bortresta i två veckor innan jul, något som var väldigt skönt, vi slapp all julstress – jag har så ont av att se allt shoppande som pågår med sådan frenesi från slutet av oktober. Vi bor i en stad och här blir vägarna så fulla med bilar innan jul att de faktiskt byggde om infarter och vägar kring dem för att inte det skulle bli helt stopp. Och jag kan inte hjälpa det, men jag tycker det är hemskt. Att vi lägger så mycket pengar på att köpa saker som ingen behöver. Det slapp jag i vart fall delvis se. På Teneriffa fanns det inte den minsta känsla av jul och det var härligt. Sedan var det ändå härligt att komma hem och uppleva lite jul. På en lagom nivå. Det bästa av allt var att vi i år faktiskt kunde fira jul i vårt vardagsrum. Det gjorde vi i och för sig förra året också, men då var det masonit på golvet och mycket var ofärdigt. I år var det klart!
Och som i en amerikansk film började det snöa på julafton! På morgonen när jag var ute med hundarna regnade det, men sedan kom plötsligt snön. Vete tusan om jag någonsin varit med om det. Att det börjat snöa på julafton alltså, inte att det först regnat och sedan snöat.
Vi hade inga dyra doftljus, men jag hade min lilla doftlykta som en fd kollega till mig gjort. Den fyllde jag med kanel, pomerans, stjärnanis och nejlikor – då blir det äkta, goda dofter!
Jag vet inte hur julig den är, men gullig är den och doften är definitivt julig.
Hann också baka en helt enorm saffranskrans. Var efter ett recept av Ernst, den blev jättegod, men som sagt väldigt stor!
Eftersom vi varit lediga i två veckor så jobbade vi måndag-tisdag. Jag hann ändå åka iväg och hämta griskött från Linderödsgrisar som gått ute i hela sitt liv. De tom slaktas på gården för att inte behöva stressas av att flyttas. Skinkan hade vi fått rimmad så den lagade vi till på julafton. Det var en väldigt fin skinka! Och god!
Så här såg den ut dagen efter när den åts till frukost.
Jag tände ljuset som jag fick på mammas begravning och detta ljus fick bli en hälsning till alla våra döda. För på något sätt så blir julen ändå en tid för lite eftertanke. Förmodligen för att man är ledig och tar det lite lugnt. Börjar sätta fart på tänkandet.
VI hade städat det mesta innan vi åkte. Så det var ingen större stress där heller. Tror att detta var en av mina bästa jular. Faktiskt.
Kan också bero på att jag har så dåligt minne att jag inte minns så många jular.
Maken och jag har just varit två veckor på Teneriffa. Två ljuvliga veckor. Och vi har sett ljuset.
Det som inte funnits här hemma och som inte heller vill visa sig nu. Det är fascinerande hur viktigt ljuset är. Och inte är det helt fel med lite värme heller. Eller en uppvärmd pool. Vi har varit borta sedan den 7 december och vi kom hem sent den 21 december. Jag har inte velat skriva något här om detta. Jag är liksom rädd att jag då bjuder in inbrottstjuvar till huset. Visst är det tråkigt att det liksom blivit så. Egentligen vill jag ju skrika ut att ”Jag ska åka på semester och det ska bli så härligt!” långt i förväg. Men vågar inte. Det är mycket som är tråkigt i världen just nu och sådant här är en av dessa saker. Fast jag ska inte vara så negativ inte. För vi hade en härlig semester. Kopplade verkligen av. Gjorde inte så jättemycket, vilket var det som var meningen. Jag simmade dock mycket, en timme om dagen. Jag älskar nämligen att simma, och att vara i vatten, så när jag befinner mig på ett ställe som är varmt och som dessutom har en uppvärmd pool så vore det väl attan om jag inte skulle utnyttja den möjligheten!
Vi hade bra wi-fi på rummet och jag hade tagit med mig min dator och en hdmi-kabel så på flera kvällar kunde vi titta på film tillsammans, något som vi gillar att göra, men som liksom inte blivit av på länge. Vi har varit för trötta på kvällarna. Eller maken har, han går upp så himla tidigt på morgonen så när kvällen kommer är han trött.Vi har inte legat och solbadat, är inte någon av mina favoritsysselsättningar. Även om bada är det.
Vi hittade en trevlig italiensk restaurang som vi gick till tre gånger. Varför ändra ett vinnande koncept? Och vi matade katten som brukade sitta under trappan utanför frukostmatsalen.
Den satt så fint där varje morgon. Om någon gick till den så jamade den och tog gärna emot mat. Lite tonfisk eller lax var inte fel. Annars störde den ingen. Jag gillar den lite naturligare attityden som finns till djur där. Här hade det ju gapat och skrikits direkt. Om allergier och hygien och jag vet inte vad. Där är det mycket mera laid-back. Det är helt OK för den lille gamle gubben att gå in på fiket med sin gamle vovve också. Ingen bryr sig. Härligt!
VI hade fint väder, utom en dag då vi gjorde en utflykt till grannön La Gomera. Där regnade det och var dimmigt, men vi såg mycket vackert ändå. Tex två meter höga maskrosor (sant) och flera meter hög ljung(sant) i en regnskog som tydligen är en kvarleva sedan Kanarieöarna var en del av Afrika. Lite häftigt!
Jättemaskros som guiden pekar på
Vi var också på en tripp till vulkanen Teide – vars namn tydligen betyder Helvetet (eller var det djävulen?)
Runt omkring vulkanen så såg det mer eller mindre ut som ett månlandskap. Eller en västernöken. Tydligen så har det spelats in många filmer där. Ibland stängs vägen av för filminspelning på stället.
Och i övrigt har vi alltså haft det bara skönt. Det ger så mycket att åka iväg under årets mörkaste månader. Det behöver egentligen inte vara så himla varmt dit resan går, bara det är ljust! Ljuset som åtminstone jag hungrar efter så förtvivlat så här års.
Men nu ska vi fira jul! Och igår vände ljuset och på annandagen så kommer dagen att vara en tuppfjät längre, som min mamma brukade säga.
Under julledigheten är det väldigt vanligt att planera in massor av saker som ska göras. Eftersom vi pratar oceaner av tid! Vilket det naturligtvis inte är när du väl är där. Då springer dagarna iväg som ingenting alls! Så vad har jag gjort i år då! Jo, planerat in massor av saker som ska göras så klart. Ja, men hallå! Det är ju massor av ledig tid!
Nåväl, något som jag definitivt tänker försöka hinna med det är att bygga mig en byrå till min smutt. Nu har jag i vart fall bestämt mig för att försöka bygga en byrå själv. Av nya och gamla minibyråer från IKEA. Har jag bara räknat rätt så ska jag – om jag köper två nya från IKEA- ha material att bygga en sådan här byrå. Det finns en del sådana här byråer hemma och det är ju faktiskt synd att inte använda dem.
Har mätt och ritat och känner mig riktigt nöjd med designen nu. Det blir så klart lite kompromisser och det kan bli något annorlunda innan det är klart, men huvudprinciperna är klara. För att slippa såga upp alla skivorna själv så kommer jag att be K-rauta om hjälp. De tar 18 kr snittet och det kommer det att vara värt! Då visar det sig om jag har tänkt rätt när det gäller måtten. Att måla kommer att bli det största jobbet tror jag. OM jag har mätt rätt så tror jag att själva bygget kommer att gå relativt fort. Vet dock inte ännu vilken färg den ska ha. Kräver funderingar.
Den kommer att bli högre än fönsterbrädan och det ville jag först inte, men jag har köpt att det får bli så nu. Jag måste ändå tänka på vad jag behöver för förvaring. Och den blir bra att ställa blommor på den också! Framförallt de här frösådderna som jag ägnar mig åt ibland.
Intensivt arbete i vår lilla smutt. Nu har golvet målats tre gånger med Pärlgrå från Ottossons. Väldigt lik 2% grön umbra från Gysinge kan jag säga. mjukt ljusgrå. Passar väldigt bra till väggfärgen om jag får säga det själv. Nu ska golvet få härda lite, sedan är det dags för golvlist och el. Känns som att det inte är så väldigt långt borta innan rummet kan användas.
Känns så väldigt bra!! Jag har ändrat mig lite avseende de möbler som ska hamna där, men har nästan bestämt mig på nytt.
Förmodligen är det inte ens längre inne med en tavelvägg. Eftersom det där med att vara inne aldrig har varit så viktigt för mig så har jag i alla fall fixat en därhemma nu. I vårt blåa rum. Som kallas just det – blå rummet. Undrar om vi kommer att kalla det blå rummet även om vi någon gång målar om det. Då blir det väl före detta blå rummet.
I alla fall så var där en vägg över soffan som såg väldigt stor ut. Och tom. Och väldigt blå.
På vinden hade vi en låda med en massa tavlor. En del av dessa tänkte jag kunde passa utmärkt på den här väggen. För att liva upp den lite.
Här tänkte jag visa hur nyttigt ett datorprogram kan vara. Jag fotograferade mina tavlor och mätte dem. La sedan in bilderna med rätt mått i datorn och jobbade runt i ett datorprogram. Photoshop Elements ifall någon undrar. När jag blev nöjd såg mitt animerade resultat ut så här. Vete tusan hur jag skulle gjort utan programmet.
Det tar jag sa inte polisen utan jag och satte igång det riktiga arbetet med att hänga upp tavlorna. Och det blev så här,
visst blev det väldans likt?
Och jag blev nöjd.
Det har även kommit upp en extra taklampa som ni kanske ser. Detta är vårt TV-rum, soffan är stor och rymmer utan problem en matte, en husse och två hundar. Och hörnet där den extra lampan hänger är mitt hörn. Där jag emellanåt ägnar mig åt olika hobbies. Konstigt nog så fanns det ett uttag till en extra taklampa precis ovanför mitt hörn. Nästan som om det var uttänkt.
En av mina favoritpromenader är ett spår runt mossen. Det är lite blandad natur och den tar en dryg timme att gå. Ganska lagom promenad således. Hundarna gillar den också. De gillar att rusa runt i skogen och att rusa på spångarna, åtminstone vissa av dem. För att ha riktigt roligt som hund ska man vara lös. Våra hundar är tyvärr inte några lydnadsfantaster när det gäller kom-kommandot. Framförallt inte om det lite längre bort finns något roligare, farligare, mer spännande eller något som helt enkelt behöver skällas ut. Och på sommaren finns det mycket sånt som går runt på mossen. Det vill säga människor och andra hundar. Alltså går vi inte dit på sommaren. Om det inte regnar, för då vill ingen annan vara där och vi kan göra som vi vill.
Och så nu. Nu är det vår tid. När det är mörkt. Vi åker dit efter jobbet, jag tar på min pannlampa och vi går. Och vi är nöjda hela bunten. Och alldeles ensamma. Idag när jag kom dit konstaterade jag att jag hade glömt min pannlampa hemma. Jag hade bara min lilla ficklampa med mig. Alltså ingen mossenrunda. Jag bestämde mig dock för en annan promenad där det räcker med ficklampan. När all belysning från bilen slocknat konstaterade jag att det var nästan fullmåne. Och klar himmel.Vägen var upplyst som om det vore en sommarkväll. Så ficklampan fick vara en stund och vi gick där i månens sken. Fantastiskt ljus, och mossen såg mystisk ut. Som ett hav i en Tolkien-film.
