Allting på plats

Den där smutten alltså – det har känts som att den funnits inom räckhåll så länge nu. Och så viktig att få färdig. Ja, naturligtvis för att jag vill ha ett färdigt hobby/arbetsrum som är bara mitt, men också, och kanske är det ännu viktigare, för att få bocka av någonting som färdigt.

Och idag fick vi det sista på plats! Gardinerna. Som ni ser hade jag så bråttom att fotografera dem att skruvdragaren ligger kvar på golvet och vattenpassen vid sidorna. Men det kändes bara så bra. Att ha fått upp det sista. Nu ska det piffas lite. Har tänkt plantera om några av mina pelargoner och ställa här uppe. Och så ska jag leta upp alla mina hobbyprylar och få in dem i olika lådor. Det kommer att ta ett tag för de finns både här och där.

Har också funderingar på att få igång lite fröodlingar ovanpå min lilla byrå.

Men ja, gardinerna. Det blev 1700-tals rullgardiner. Jag har använt dem förut, de finns just nu även i vardagsrummet. De är bara så praktiska! Och enkla att göra. Den här gången har jag fuskat mer än vanligt. Precis som vanligt har jag använt häftpistol istället för att nubba fast tyget. Men jag har varit ännu slöare än så. Jag har fixat kanterna med vliseline. Bara vikt dem och strukit fast dem.

Något som trillar av stolen? Förmodligen inte. Jag hade dessutom inte tillräckligt många ringar hemma så jag plockade helt enkelt gardinringar. Jag tror att det var så man gjorde förr. Man tog vad man hade. Det var inte som så att det var tvunget att ha glasringar, hade de inga glasringar så är jag övertygad om att de använde något annat. Som tex gardinringar. Märktes dock tydligt att våra gamla fönster var mycket mindre, även om de egentligen var ungefär lika stora. De hade dock så himla tjocka karmar att fönsterna liksom blev gluggar. Jag återanvände nämligen band från gardiner jag hade i de gamla fönsterna. I de här fönsterna räckte emellertid inte banden. Rullgardinen gick inte att rulla ända ner. Jag fick använda två snören till varje fönster istället! Sicken en tur att jag hade sparat så många snören.

Gardiner i smuttenEgentligen tycker jag det är liksom synd att täcka de här fönsterna. De är ju så fina! Men som maken sa, det är nödvändigt. Så här års känner jag mig som i en bur som alla kan titta in i om jag sitter där när det är mörkt.  Och när solen skiner är det en nödvändighet med gardiner, smutten ligger mot söder och det blir fruktansvärt varmt att sitta där utan att kunna dra för några gardiner. Så gardinerna behövs.

Och visst är det härligt med alla fjärilarna! Jag som har sådan vårlängtan kan ignorera snön utanför fönsterna och titta på de färgglada fjärilarna istället. Och lura mig själv en liten stund.

Bara piffning kvar!!!!

4 Kommentarer

  1. Hejsan hejsan i smutten vad fint det blev/ Vonne

  2. Tack! När jag piffat färdigt ska jag ta några bilder på alltihop. Du får komma hit och titta snart.

  3. Ja jag kommer snart och kollar.

  4. Jag förstår din känsla av förnöjsamhet! Ett eget fixa-arbetsrum.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *