Detaljer

När maken och jag är ute och går så ser vi olika saker. Maken ser mer stora saker, stigar, träd, berg, hus och sånt. Och så kartan. Maken älskar kartor. För min egen del ser jag mer små saker, en fin blomma, en konstig svamp, ett konstigt märke, ett roligt fönster och dylika saker. Så tillsammans ser vi väldigt mycket. Maken har börjat lära sig nu att när jag säger ”åh, jag måste stanna och ta en bild” så finns det något där som inte han ser. Ingen idé att fråga. Något roligt, något läskigt, något fint eller något fult. Nu när vi var i Wien t.ex. och var vid Stephansdomen så såg jag inte så mycket av kyrkan, men jag såg några duvor som var ganska roliga. Den ena satt snett ovanför den ena och glodde verkligen snett på den andra. Där tänkte jag mig ta en bild. Skulle bara vänta på några gamla damer som skulle gå förbi där först. Tror ni inte den sista damen (kärringen) lyfte sin käpp och hyttade bort de där duvorna! Shit vad sur jag blev. Kärringj-vel. Ja, det sa jag faktiskt på plats och ställe.

Jag såg dock andra detaljer också. Inte så pyttesmå, men inte så jättestora heller.

Jag såg ett jättefint apotek. Det apoteket har förmodligen extra bra medicin.

Ett annat apotek. Dit är det nog bra för blivande föräldrar att gå. Eller kanske de som vill bli föräldrar.

På Prater som är ett nöjesfält såg jag följande skylt. Inte för att jag kanske tänkte så jättemycket på att åka den där karusellen, men den här skylten såg verkligen till att jag inte åkte. Är så sur på mig själv bara, har alltid varit harig när det gäller karuseller, men det blir bara värre. Har en väldigt stor längtan att åka en slänggunga som finns på många nöjesfält, men har hitintills inte vågat. Den är dock 100 meter hög. Det är det enda läskiga med den, men känns fortfarande lite väl läskigt. Karuseller som nedanstående som snurrade åt alla håll och kanter. Verkligen ALLA håll och kanter, känner jag mig inte det minsta lockade av.

Den här restaurangen tyckte jag hade helt underbart namn. Kuckuck! Och dessutom en underbar skylt. Ångrar lite att jag inte lade lite mer tid på att få en bättre bild. Jag tror inte maken förstod riktigt varför den här skylten och det här namnet var så roligt.:)

En häftig ringanordning såg jag. Fick säga titta! tre gånger till maken innan han ens fattade vad jag menade. Han såg huset och dörren (tror jag) men hängde inte med på ringanordningen förrän jag specifikt pekade ut den. Undrar om den plingade riktigt högt.

Och så slutligen några dörrar. Så vackra! De hade jag velat ha! Någonstans i vårt hus hade jag kunnat få in de här!

Ja, det var några av de detaljer jag råkade på i Wien. Jag fotograferar inte alla jag ser – de flesta stannar jag bara till och njuter av en liten stund. Eller visar maken och försöker förklara för honom varför de är så speciella.