Det här är egentligen en riktigt dålig bild. Kvalitetsmässigt. Men vad bilden visar är Gandalf, när han visar sin ”Bara-så-du-vet-det-så-går-du-åt-fel-håll”-min.
Våran Gandalf är emellanåt väldigt bestämd när det gäller vart vi ska gå. När han har tänkt att vi ska gå åt ett visst håll och vi går åt ett annat så stannar han bara och tittar på en. Och har ett väldigt tydligt ansiktsuttryck. Och en frågande min. ”Är du dum i huvudet? Det fattar du väl att vi inte ska gå åt det hållet!” Fortsätter man att gå åt fel håll så vägrar han att gå med. Han bara står kvar. Travar man på åt fel håll så är den enda lösningen att dra med sig hunden tills han ger sig och följer med. Att försöka vara rolig eller bjuda på gott godis, det är bara fullkomligt meningslöst. Vi går ju åt fel håll – varför ska jag äta godis då? Hur långt som han får dras fram beror på hur mycket han har bestämt sig för att vi skulle gå åt HANS håll.
Vissa gånger, framförallt på kvällspromenaden så får han bestämma. Orken att stå emot finns inte riktigt då. Och kanske är det en orsak till att jycken blir allt mer envis.
Från samma tillfälle, ännu sämre bild, men nästan tydligare min.
Faktum är att många gånger när det plötsligt blir fel håll så har han travat på så glatt en lång stund. Och så plötsligt så svänger du ”fel”. Då bara tvärnitar han. Och tittar på dig som om du vore en idiot.
Och vad vet jag? Kanske det är Gandalf som vet bäst och vi är faktiskt idioter!
Lämna ett svar