Blomkålsris

blomkalsris1

OK, det här är så enkelt så det är knappt ett recept. Men det är så bra! Och kanske någon har missat det. Ett bra alternativ till ris emellanåt.

Ingredienser

Ett blomkålshuvud. Eller ett halv eller så mycket ris du nu vill ha.

Gör så här

Skär blomkålshuvudet i lite större bitar. Lagom stora att stoppa i din matberedare. För det här receptet behöver du verkligen ha en matberedare. Annars fungerar det inte.

Lägg bitarna i matberedaren och kör tills bitarna ser ut ungefär som ris.

Lägg ”riset” i en skål som går att köra i micron. Täck skålen med plastfolie.

Kör 7 minuter på full effekt. Färdigt!

Används som vanligt ris.

blomkalsris2

Äntligen färdigt!

Även om sensommaren och hösten har varit hur fin som helst så var inte sommaren på vår sida. Sådant som vi hade tänkt fixa på utsidan gick inte att genomföra eftersom det regnade mest hela tiden under vår semester. Så grunden får vänta till nästa år liksom målning av källarfönsterna. Det vi tänkt göra på verandan har vi emellertid äntligen lyckats bli klara med. Vi har fått fixa det kvällar och helger eftersom det var efter vi börjat jobba som det fina vädret kom. Detta var i alla fall vad vi började med.

verandafore

Och detta är vad vi har nu.verandeefter

Vi har gått igenom och fixat verandaräcket, som hade åkt på stryk på ett par ställen. Vi har målat hela räcket och även alla stolparna runt verandan.

Det har lagt en stengång till trappan, lite rundat. Och innanför har vi lagt singel. I det kan jag nu ställa krukor. Krukor som inte behöver lyftas undan varenda gång som gräset ska klippas. Ett galler har kommit upp och målats. Ett som döljer röran under trappan. Trappan får fortsätta vara omålad. Tror fortfarande att det är bäst så. Vitt skulle lysa lite för mycket och grått blir inte heller bra. Så just nu får den vara som den är. Golvet är dessutom rengjort och behandlat, men det är lite svårt att visa upp.

Visst har det blivit till det bättre! Även om blommorna kan arrangeras bättre, det är något jag får fundera på nästa år.

Kompletterar förresten med en riktigt gammal förebild.

verandafore1

Smulkaka

smulkakaNär jag var liten – och även sedan när jag blev stor – brukade mamma baka en kaka som jag kallade smulkaka. Någon gång när jag frågade henne om receptet så sa hon att det vara bara att göra en ”fin” vetedeg och sedan göra smulor av smör och socker och mjöl. Mammas vanliga variant på recept. Nu ett tag har jag velat hitta ett recept på den där kakan. Jag var helt säker på att detta var en finsk kaka så jag sökte på finsk kaka + vetedeg + smuldeg. Och fick så småningom helt klart för mig att det här är en tysk kaka! Som heter Streusselkuche. Där fick jag. Förmodligen har mamma hittat den någon gång i en veckotidning. Hon läste flera sådana nämligen. Och testade ofta nya recept ur dem. Nu har jag i alla fall, med hjälp av lite tyska recept, fått fram något som faktiskt blev väldigt likt mammas smulkaka. Så nu kan jag faktiskt baka en sådan också!

Ingredienser

Vetedeg
2,5 dl mjölk
100 gr smör
1 msk kardemumma
25 gr jäst
0,5 dl socker
0,5 tsk salt
1 ägg
8-9 dl vetemjöl

Smuldeg
100 gr smör
3 dl mjöl
1,5 dl socker

Gör så här

Vetedeg
Har du hel kardemumma (som så klart är godast) så mortla den till lagom stora bitar.

Värm mjölken i en kastrull, lägg i smöret och låt det ligga tills det är smält. Lägg i kardemumman. När blandningen är ca 37 grader blanda den med jästen.

Häll i socker, salt och en del av mjölet. Blanda. Lägg sedan i ägget och resten av mjölet. Blanda till en smidig deg.

Låt jäsa i 30 minuter. Sätt ugnen på 200 grader.

Smuldeg
Gör under tiden smuldegen. Smöret ska vara rumsvarmt. Häll i mjöl och socker och blanda med fingrarna tills du får en smulig deg. Ställ gärna in den i kylskåpet tills den ska användas.

Kaka
När vetedegen är jäst kavla ut den lite och lägg den antingen i en långpanna, eller, om du som jag vill ha den lite tjockare, i en stor form.

Häll över smulorna och tryck till lite, bara försiktigt.

Baka den i 20-30 minuter.

Om den blir precis som mammas kan jag inte riktigt säga. Men god blev den.

 

Bildbevis

2015-10-07 19.57.01Trattkantarellerna är på G. Och är lika goda som vanligt. Jag har inte fått ihop så det räcker till en soppa ännu, men lite stekta på en macka har jag fått.

Gott!

Vackert

Igår gick jag hem redan vid tretiden från jobbet. Jag hämtade hundarna från dagis, och min syster hemifrån. Sedan åkte vi en snabbis till skogen. Hundarna behövde få springa fritt och vi ville ha lite lingon till vispegröt. Och så ville jag se om trattkantarellerna hade börjat komma. Jag hade plockat fram kameran eftersom jag tänkte att det kanske kunde bli någon fin bild också. Vilket det säkert hade. Om jag bara hade kommit ihåg att ta kameran med mig. För det var verkligen vackert. Himlen var knallblå och solen sken så vackert mellan träden. Jag fick nöja mig med mobilen.

skogen

Och ja, jag är medveten om den dåliga kvalitén, men visst kan man ändå ana hur vackert det var?

20151002_162221

Och för den som undrar. Ja, trattkantarellerna hade börjat komma, inte i någon större mängd, men vi fick lite trattisar, lite gula kantareller och en liten Karl Johan som jag fräste upp till varsin svampmacka. Innan vi åt vår vispegröt som vi gjorde på lingon.

Mission accomplished.

Den blommar – igen

Jag är INTE bra på blommor. Jag gillar blommor jättemycket, men jag är dålig på att sköta dem och i princip alla mina krukväxter brukar dö. Utom några väldigt tåliga som i sin tur verkar leva i evighet oavsett hur jag sköter dem. Men det är porslinsblomma, kaktusar och sånt. Jag brukar även vara expert på att ta död på orkidéer. Som alla säger inte ska vara möjliga att ta död på. Det har jag brukat kunna göra på expertkort tid. Nu verkar  någonting ha hänt. Jag struntar i hur folk säger att de ska skötas och gör som jag vill. Och plötsligt så blommar alla orkidéer om!

Den här orkidén – som jag tror heter Venussko – fick min man på sin födelsedag för snart två år sedan.

venussko

Den fick jag att blomma om förra året och var väldigt stolt. Den står i ett fönster som får väldigt stark sol hela förmiddagen, men jag har lyckats trots allt. I år stoltserar den plötsligt med TVÅ blommor. Helt fascinerande. Jag börjar ju bli rena rama orkidétanten!

Sedan är jag lite kluven till just den här arten av orkidé. Jag vet inte vad det är, men jag tycker att den är liksom lite läskig. Den ser på något sätt mer ut som ett monster av något slag än som en vacker orkidé. Kanske är det den där filmen om Triffiderna? Men visst går det att urskilja ett ganska läskigt gap? Lite rödaktigt av det blod från offer som den ätit upp?

Eller nåt.

En ny teckning

Det här med att börja teckna och måla igen är trevligt. Men det märks väldigt väl att det krävs träning. Faktum är att det är med teckning som med allting annat, det krävs träning för att blir bättre. Och visst, du kan ha lite olika läggning för det och det kan vara olika lätt för olika människor, men trots det så kan nästan vem som helst bli duktig med träning. Som med allting annat! Sedan är det så klart som med all annan träning, det är olika roligt! Eller ofta tråkigt. För när du tränar så misslyckas du titt som tätt och om du inte kommer ihåg att även ett misslyckande ger dig träning, en ny lärdom, så känns det mest tråkigt. Själv misslyckades jag med en blyertsteckning och blev lite sur. Så för att göra något helt annat så testade jag med lite färg. Med mina gamla akvarellpennor. Och det var roligt! Jag är inte helt nöjd, lyckades inte få ut så mörka färger som jag ville ur pennorna, men jag tycker ändå det blev helt OK.2015-09-29 12.15.32

Nästa kanske blir en blyertsteckning igen, vem vet. Denna gången har jag i alla fall lärt mig att jag ska inte kasta mig över det svåraste motivet, utan ta ett lite enklare.