Det kom snö

27dec-270048

Imorse när vi vaknade så låg det tjockt med snö. Jag är ju inte så glad i snö, men jag kan uppskatta att det är vackert och jag kan glädjas med våra vovvar som verkligen gillar den. Åtminstone för det mesta. Och då det enligt SMHI ska regna imorgon så gäller det att passa på.

27dec-11

Kasta snöboll är ju alltid roligt.

27dec-270109

27dec-270074

27dec-270176

27dec-270214

Iggy kollar in Gandalf efter att ha sprungit runt själv.

27dec-270066

Faktum är att Iggy tycker väldigt mycket om snö han också. Åtminstone till den fastnar i pälsen på honom i stora bollar. Då blir han så här olycklig.

27dec-270223

Då kan det hända att han lägger sig under blobben där han fixat sig ett litet hål som är liksom hans ställe. Då kan han ligga i fred och dra bort snöbollar ur pälsen.

27dec-270091

En tuppfjät

Namnlöst-1

Min mamma sa alltid att annandag jul var dagen en tuppfjät längre. Eller rättare sagt så sa hon att hennes mamma brukade säga så. Min mormor alltså, som dog när jag var tre och som jag egentligen aldrig kände. En tuppfjät eftersom det precis varit vintersolståndet och ljuset har bestämt sig för att börja komma tillbaka. Något som kanske inte märks så mycket annandag jul, men som trots allt hänt. Dagen är lite, lite ljusare. Ett litet tuppsteg. Så för att föra en tradition vidare och för att komma ihåg att nu blir det inte mörkare den här vintern så säger jag:

”Min mamma sa alltid att annandag jul var dagen en tuppfjät längre. ”

Det ÄR lite konstigt

Alltså, den som varit bara liiite här på bloggen tror jag vet att jag inte är någon vintermänniska. Vår  – YES, Sommar – YES och Höst – YES, men vinter är big NO NO. Så egentligen borde jag väl inte fundera. På varför det ser ut så här i vår trädgård när det är ett par dagar kvar till jul.

Det ser ut som vår eller nästan vår. Enligt maken så växer till och med gräset fortfarande.

Lite grand så där i normalfallet så skulle jag väl inte funderat så mycket, utan tackat min lyckliga stjärna för att det är tö och jag slipper halka omkring (vilket jag redan gjort tillräckligt mycket den här vintern – den där enstaka halkiga dagen vi faktiskt hade). Men nu är det ju inte riktigt normalfall. Eller så är det som så att det håller på att bli normalfall som gör att jag reagerar. Den där klimatändringen. Som börjar bli varaktig. Den gillar jag väl kanske inte. Eftersom det är vi människor som högst troligen är orsak till den. Så därför kan jag inte låta bli att fundera. Och reagera.

Sedan finns det en orsak till som gör att jag reagerar. Och den är högst personlig. Och egoistisk (eftersom jag inte kan göra något åt vädret så skäms jag inte det minsta för mina åsikter  i det här fallet). Det jag tänker på då är det här. Om vintern inte kommer i november, och inte i december och knappt ens i januari, då finns det en risk för att det blir vinter i februari-mars. Då när det enligt mig vintern ska börja försvinna istället. För att ge plats för våren. Det har varit några år nu (inte i följd, men flera) som våren blivit nästan överhoppad för att vintern varit så sen. Och eftersom jag ÄLSKAR våren så gillar jag inte när vintern tar över våren.

Så. Har ingen aning om vad jag egentligen ville få sagt. Men jag har i alla fall sagt det nu.

Aj, aj och så färdigtapetserat

Den där smällen i gatan jag gjorde i måndags, det är bara att konstatera att den var förmodligen riktigt rejäl. Har fortfarande ordentligt ont och som det verkar när jag läser runt kommer jag att ha det ganska länge. Inte roligt. Hur kan det göra så förbaskat ont att ha klämt i svanskotan? Men jag gör mitt bästa.

Nu har vi fått hem rätt tapetrulle, tack Tapetorama, jättebra service! Och nu är den uppe också. Hela rummet är numera färdigtapetserat och vi har helt övervunnit vår rädsla för att tapetsera! Nu har vi verkligen fått blodad tand och pratar om att tapetsera överallt. Bara för att vi kan!

Närbild tapet

Och jag älskar den här tapeten den är så vacker! Plus att den är väldigt praktisk på våra väggar som inte är alldeles släta överallt. Bakgrunden på den här tapeten är inte en slät färg utan är liksom en färg penslad över en annan vilket ger en väldigt förlåtande yta.

Som syntes tidigare har vi lite grönmålad pärlspont som ska sitta på en garderob. På den första garderoben finns det pärlspont uppsatt och den ska nu under julledigheten målas grön den också. Och så ska resten av pärlsponten upp. Mycket måla blir det nu. Här ser man hur pärlsponten går emot tapeten. Tror att det kommer att bli super med den grön.

tapet nära

Tapet m pärlspont

Ja däruppe ska det komma taklist så klart.

All tapet fick vi således upp igår, även om jag kände mig halvt handikappad efteråt. Det är jättejobbigt att luta sig framåt när man slagit i svanskotan kan jag berätta!

Dörren har fått sig ytterligare ett lager färg, men shellacken slår igenom så det får nog bli ett lager till innan jag är klar. Vi har köpt en annan shellack än vi brukar och det är som att denna är lite krångligare att täcka.

Vi har i princip ingen jul i det här huset i år. Har liksom inte hunnit med. Men nu har jag i alla fall gjort brunkål, och så fixade jag till några saffranskringlor.

kringlor

Julskinkan hämtades i fredags så den finns också på plats. Finfin skinka från Linderödsgris. Så lite julmat blir det även om det inte kommer att bli något jättejulbord här.

Sånt som stör planerna

Visst är det irriterande! När du har tänkt att göra något och så kommer det dumma saker i vägen. Som när du tänker dig att måla dörren i sovrummet så att den blir färdig, men så ramlar du omkull i halkan och får ont i svanskotan (bara att säga det! Ha ont i svanskotan).

tapet

Eller så kommer du fram till att du vill tapetsera en bit vägg, beställer en rulle tapet och börjar sätta upp den och så visar det sig att du fått fel färg så du måste få hem en ny rulle!

Visst är sådant INTE roligt. När tiden redan gått mer än vad du hoppats innan allting blir klart.

Inte skämmas för broddar!

Idag gick jag till jobbet. Inte så ovanligt, det gör jag de flesta vardagar. Det som var ovanligt idag var att det var lite pudersnö ute på gatan. Och minusgrader. Något som vi inte haft mycket av ännu så länge i vinter (inte mig emot dock).

Jag tog mig ut på gatan och gick en liten bit. Kom då på att jag inte tagit med mig mina broddar. Jag kände lite på gatan med foten och tyckte att nej, det var inte speciellt halt, inte behöver jag gå tillbaka upp för backen och hämta mina broddar inte. Slöfocken vann således. Travade istället på i ordentlig fart. Tills det hände något som förmodligen såg ut ungefär så här.

 

Jag flög helt enkelt som en vante. Det var en liten isfläck där under pudersnön. Ont som helsike gjorde det i svanskotan. Som den envisa människa jag är så reste jag mig i alla fall och stapplade till jobbet. Det tog lite längre tid än vanligt får jag allt erkänna.

Väl på jobbet gjorde det så förbaskat ont att jag faktiskt ringde till vårdcentralen och gjorde även ett besök där. Jag kan gå runt och ha ont, men jag vill veta så att det inte är något allvarligt. Efter att ha känt runt så sa läkaren att det troligen inte rörde sig om något brott på svanskotan, något som dessutom är väldigt ovanligt tydligen, men att det skulle kunna vara en spricka. Eller att jag bara klämt till den ordentligt. Skulle det vara en spricka så gör man ändå inget åt det utan det är bara att gå runt och ha ont och vänta tills det går över.

Så i det läget är jag just nu. Jag går alltså runt och har ont och väntar på att det ska över. Förhoppningsvis ska det inte ta evigheter.

Vad vill jag ha sagt med det här? Förutom att berätta och få lite medömkan? Jo, att skäms inte för att ha broddar på dig när det är halt ute. Använd dem! Du blir inte automatiskt pensionär för att du använder broddar, du blir inte plötsligt gammal – du ser bara till att du är lite säkrare när du går i halkan.