Jahapp, nu är min julledighet slut och det är dags att gå till jobbet igen. Ledigheten har inte varit den bästa eftersom jag varit sjuk större delen av ledigheten, men vi har ändå lyckats bli nästan klara med sovrummet. Ett par helger till och en del kvällsjobb till så ska det snart vara klart. Hade jag inte blivit sjuk hade det varit klart. Nu har ju maken fått jobba på själv plus att han fått gå ut med hundarna också.
Kylan har, som i övriga Sverige, kommit även till oss. Nu de sista två-tre dagarna har jag kunnat ta längre promenader med hundarna igen. Tog med mig dem ut i skogen och tänkte att jag skulle ta lite fina hundbilder.
Vädret var ju också fint så det var bra ljus för att få bilder.
Men vad händer då? Jo, batteriet i kameran är slut! Så innan jag kommer till stället där jag tänkt jag skulle fotografera lite så somnade kameran in. I väntan på lite ny batterikraft.
Hundarna var lika glada för det.
Så blir det när man inte kollar sin utrustning innan man ger sig ut på vift…
Kyla tömmer kameranatterierna i ett nafs. Jag provade fota när jag var till ishotellet i Jukkasjärvi för några år sedan, och fick kanske 8 foton innan de splitt nya batterierna lade av. En tröst är att bildena blev fina, även om de var få. 😉
Ja, det kan ju vara som så att kylan gjorde sitt till. Men jag får nog ta på mig lite ansvar jag också.
Vad mysigt med snön som ligger kvar lite. Och det där med batterier känner jag ingen. 🙂
Ja, det är väl lite både och. Hundarna gillar snön. Inte jag. Jag är skåning från början och jag är nog skåning i kropp och själ verkar det som. Inte någon vintermänniska.