Jahapp, idag så har jag min sista sjukskrivningsdag och idag ska jag gå och ta stygnen på magen. Det känns bra, för jag har lite frågor som jag vill kunna ställa till någon. Om att ha ont, behöver jag vara försiktig mm. Och imorgon ska jag börja jobba igen. Det ska också bli bra, jag tror att jag behöver få i gång huvudet att tänka på lite annat nu.

Och om vi ska tro SMHI så ska våren komma nu i dagarna. Jag hoppas innerligen att de har rätt.

Jag har fått tulpaner både från några arbetskamrater och från maken. Precis som alla andra så älskar jag tulpaner, men just nu så påminner de mig också om att våren kanske är på gång. Längtar efter att slippa att använda min vinterjacka. Dragkedjan har gått sönder på fickan jag brukar ha min plånbok i så det känns som att det är dags.

Så bye, bye till operationsstygn och välkommen till en kommande vår. För den kommer det vet jag.

Jag ska vara ärlig och säga att jag har aldrig funderat på hur kroppen reagerar på en operation. Vilket förmodligen är ganska normalt. Nu när jag har blivit opererad så har jag reagerat på hur mycket ork som försvinner. Och detta är ju bara en liten operation. OK det var en brusten blindtarm, men det är ändå bara fem stygn. Och oj så mycket ork som försvann med de där fem stygnen. Kanske har infektionen hjälpt till. Och all antibiotika. Jag vet faktiskt inte, men oerhört påverkad har jag i alla fall blivit. Igår tog jag min längsta promenad sedan operationen. Jag gick till Konsum som ligger en bit bort. Inte för att jag var tvungen att handla, utan för att jag behöver någon orsak att gå. Vågar ju inte gå med hundarna ännu.

Och jag trodde nog inte det skulle vara speciellt jobbigt, jag har trots allt rört mig ganska mycket här hemma. Men nu kan jag säga. Det är INTE samma sak. Det gjorde ont också. Att gå alltså. Nu förstår jag varför jag har möjlighet att köpa ut fler värktabletter på receptet. Jag funderade faktiskt innan igår att jag skulle sluta med de där värktabletterna, nu tror jag att jag fortsätter ett tag till.

När jag gick hem från affären så såg jag ett litet hjärta där i snön. Det tar jag som ett tecken på att det ska nog gå bra det här.

Det får bli en lite längre promenad idag. Vi får se om jag vågar ta med mig Iggy.

Just nu vräker jag i mig antibiotika känns det som. Två olika sorter, tre gånger om dagen. Men slipper jag bara infektion efter den brustna blindtarmen så får det vara så. Jag ska bara äta dem till och med fredag så det börjar ändå närma sig.

Det finns ju lite tråkiga följder av det där med antibiotika. Den ena är att jag har en otäck metallsmak i munnen hela tiden. De påstod att den skulle försvinna efter en liten stund, men det gör den inte. Metallsmaken påverkar det mesta jag stoppar i munnen, te t.ex. smakar inte speciellt gott. Och jag som älskar te.

Den andra följden känner väl alla till. Den där med magen. Antibiotikan ska ju ta död på alla bakterier, bra eller dåliga. Så en till två timmar efter varje antibiotikaomgång försöker jag stoppa ner lite nya goda bakterier i magen. Det kan jag göra genom att hälla i mig yoghurt eller något med massa bakterier i och det är väl exakt vad jag gör. Jag tänker dock att det går ju faktiskt att lyxa till även sådant lite. Så jag gör mig en smoothie. Jag häller Proviva, någon yoghurt med massor av goda bakterier i och så lite fryst frukt, t.ex. mango, i min smoothiemixer och mixar till det lite.

Visst ser det där godare ut än att bara ta ett glas yoghurt!

Gott är det också. Förutom den där hinten av metallsmak som allting har just nu.

Jag är väldigt trött just nu, det är sant, men jag sover inte så mycket ändå. Går mest runt och är trött. Försöker göra lite nytta och orkar mer för varje dag, men det är ändå lite begränsat. Vad jag gjort, som kanske inte är så produktivt, det är att spela lite spel. Huvudet är lite segt och efter en stund så tröttnar jag, men ändå. Och då gick jag tillbaka till ett spel jag köpte för ganska länge sedan, Monument Valley. Återupptäckte återigen hur trevligt det spelet är. Det är vackert, trevlig musik och det skapar verkligen utmaningar för hjärnan.

Kolla bara vad vackert. Och det är roligt att spela, det utmanar verkligen ens sinnen. Det är lite som den där bilden av en trappa som aldrig tar slut, minns ni den? Penrose stairs heter det viss enligt Wikipedia där jag också hittade bilden nedan.

Den går uppåt hela tiden, men det är ju liksom inte möjligt! Och ändå gör den det. Så är det hela tiden i det här spelet. Plötsligt kan du gå upp och ner och beroende på vinkel så är saker möjliga eller omöjliga. Utmanar verkligen tankeverksamheten.

Det är ett sånt där spel där du måste testa olika lösningar, räkna ut vad som händer beroende på vad etc. och jag tror att det är nyttigt för hjärnan. Den behöver liksom träning det också.

Så ett gamingtips från mig helt enkelt. Monument Valley. Och det finns enligt uppgift för både Android och IOS.

Det snöade nästan hela dan igår och det har fortsatt hela natten. Nu är det plusgrader och ändå så fortsätter det att snöa. När jag tittade ut så hade vi fått en sån fin knopp på verandaräcket så jag tänkte att jag måste fotografera den innan den försvinner, för det kommer den snart att göra. Så jag tog på mig ett par ordentliga skor, vill INTE halka omkull just nu. Det vill jag väl i och för sig aldrig, men ännu mindre just nu.

Visst var den fin! En sådan knopp skulle vi ju ha där jämt!

Mycket snö, men mjuk och blöt. Hörde ett ljud när jag stod där och det visade sig vara ett rådjur som hoppade över grinden till grannens trädgård. Förmodligen slog den fötterna i grinden. Ganska fantastiskt hur högt de kan hoppa. Vi har inte ofta rådjursbesök sedan vi satte upp staket och skaffade hundarna, men just nu verkar det vara ett lite yngre rådjur som kikar in då och då. Hoppas inte det kommer och äter upp alla mina rosenknoppar till våren bara.

Det är ganska makalöst så påverkad man blir av en liten operation. Blindtarmsoperation ska ju vara en väldigt liten sak. Sedan påverkar det väl att den brast och att jag fick en liten infektion, men i alla fall. Jag gör något och sedan är jag helt färdig en stund. Men det är väl bara att tvinga sig att göra lite mera för varje dag. Nästa måndag är det jobbdags igen. Längtar efter att kunna gå ut med hundarna också, dels har jag dåligt samvete för att maken får ta alla promenader men mest så saknar jag promenaderna.