Jag skrev tidigare om att jag startat upp ett projekt med en Moleskine anteckningsbok. En teckning om dagen. Och jag älskar det här projektet! Det kräver så där lagom mycket på något sätt. Jag har fått för mig att jag vill komma igång med att rita och måla igen, men inspirationen har helt klart trutit. Då är det här projektet helt suveränt. Att tvinga sig själv att göra något. Ibland blir det ett enkelt mönster, bara för att det ska bli något. Men jag märker att det liksom kryper fram betydligt mer i huvudet på mig. Lite skaparlust och inspiration. Roligt är också att testa olika tekniker. Och att känna att en del av det som jag vet finns i fingrarna börjar krypa fram igen.
Jag har t.ex. upptäckt den vanliga bläckpennan som en ny teknik. Den har tidigare bara använts för att rita bilder vid möten. 🙂
Hittat vattenfast bläck som det sedan är helt OK att måla med vattenfärg på.
Att ha barnasinnet kvarMönster och ploppar
Den vanliga hederliga blyertspennan är ju aldrig fel.
KungsfågelPilfinkBlåmesIggy Pop när han fyllde år den 26 mars! Hipp hipp hurra!!
Eller varför inte bara bläck.
Koltrasten sjunger
Och så en annan nyfunnen teknik. Blyertspennor (grafit) som går att använda som vattenfärg! Dem gillar jag mycket!
Här har vi inte firat speciellt mycket påsk. Eller ska jag vara ärlig så har vi inte firat påsk överhuvudtaget. Vi har konstaterat att vi inte är några direkta påskfirare någon av oss. Egentligen skulle vi varit och hälsat på min syster i påsk, men det får vänta tills senare i vår eftersom min dumma blindtarm fortfarande gör sig påmind. Eller ska jag säga bristen på den. På påskafton fick vi för oss att vi skulle storhandla. Ungefär vid lunchtid. Tänkte av någon anledning att de flesta människor är väl hemma och firar påsk då. Det var de inte! De var ute och körde bil. Dels var det många som skulle till affärerna, dels var det många som skulle till en mässa som hölls här i påsk. Vi hade tänkt oss att åka till stora varuhuset, men vi höll oss till ICA Maxi istället. Dit gick det i alla fall att komma fram.
Vi tog oss dock en liten sväng till Plantagen också. Dels ville jag ha någon blomma för att fylla på när jag nu slutligen ska kasta julens amaryllis. Dels tänkte vi oss att köpa några sättpotatisar för att plantera i ett par spannar vi har. Lite egen potatis kan väl vara lite mysigt.
På Plantagen hade de mönjeliljor. Min mamma brukade ha en mönjelilja. Och jag tänkte att en mönjelilja ska väl trivas i ett gammalt hus. Plantan är väl lite ynklig, men skulle den trivas vet jag att den får en massa småplantor vid sidan av. Nu kommer våran att stå i ett norrfönster så vi får väl se hur det går, men ofta är det ju så med de där gammeldags blommorna att de står ut med det mesta, utom elementvärme.
En liten tulpanbukett fick också följa med hem. Fast den åkte faktiskt med från ICA.
Och nu, dags att börja jobba efter en ledig vecka. Och även om orken inte ännu är på topp så börjar jag känna mig mycket, mycket bättre.
Idag är jag mörk, har mörka tankar. Kanske för att det är långfredag? Flyktingströmmar, Bombattentat, Tjuvjagade noshörningar och elefanter, vanskötta djur m.m. Fy faen vad mycket elände det finns, och allt beror på oss människor.
Jag har en bok med citat som jag samlat på mig genom åren. Ett av de där citaten lyder:
”Jag bryr mig visst om vad som händer i världen. Jag har ju sagt usch flera gånger.”
Och när jag läser på nätet, i tidningar, på bloggar m.m. så verkar det som att det är ungefär så mycket som de flesta av oss engagerar oss. Vi engagerar oss hellre i inredning, smink, fina väskor och dyra skor. Vi tittar på vackra hem på instagram eller bloggar och frågar ”Var har du köpt den!”. Vi läser tidningen, lyssnar på nyheter och förskräcker oss om beslut om att stoppa flyktingströmmen och om flyktingbarn som blivit ensamma, sedan går vi tillbaka till att shoppa nya saker eller att måla om våra hem. I många fall så att vi har något att visa upp för andra. Vi tittar på hur Afrikas djur snart är helt borta på grund av urbanisering och grymt tjuvskytte, vi ser hur djur föds upp och hanteras på fruktansvärda sätt för att sedan avlivas och ätas upp. Sedan går vi ut och käkar lunch
Hur många av oss tänker att jag ska skippa den där designerväskan eller den där renoveringen och istället skicka de här pengarna till en djurskyddsorganisation eller till någon organisation som hanterar flyktingar. Hur många av oss tömmer något eller några rum hemma, tvingar barnen att dela rum, och öppnar upp hemmet till någon som inte har ett hem? Hur många säger att i år köper vi inte en enda julklapp i den här familjen utan skänker istället alla pengarna till någon som behöver dem bättre. Hur många?
Vi har mycket åsikter, och vi vill så väl. Så länge det inte på något sätt inverkar på min vardag. Jag ska inte behöva avstå från något. Egentligen. Jag kan skänka pengar som jag har över, men jag avstår inte något för att skänka pengar. Jag kan tänka på de där djuren som plågas, men vi blir inte veganer alla för att inga djur ska behöva vanskötas. Vilka ynkedomar vi egentligen är.
Jag är likadan. Visst vi skänker pengar till UNICEF och Läkare utan gränser varje månad och jag brukar skicka pengar till olika djurskyddsorganisationer. När vi handlar försöker vi göra medvetna val. Köpa det som är ekologiskt. Köpa kött från gårdar som föder upp sina djur på bra villkor. Men inget som verkligen påverkar våra liv i någon större omfattning. Inget som innebär någonting omvälvande eller som leder till att jag behöver ändra på eller avstå från någonting i min vardag.
Hur ska vi kunna få en bättre värld när de flesta av oss faktiskt inte är beredda att offra någonting för att den ska bli bättre?
Jag avslutar med ett annat citat:
”Felet med jämlikhet är att vi alltid vill bli jämlika med dem som har det bättre”
Inherit the Dust- Fotobok av Nick Brandt – klicka på bilden för att se fler av hans mycket talande bilder.
Idag är det skärtorsdag och trots att det är den sista semesterdagen för mig den här veckan så är det ju faktiskt fyra dagar kvar! Härligt! Och apropå skärtorsdag och påskkärringar och sånt så hittade jag en bild när jag satt och kollade igenom gamla bilder. En bild från många år sedan, en påskhelg när vi var nere i Skåne. Från en tid när mamma i alla fall fortfarande var ganska mycket mamma och där de i hennes by hade dekorerat med en flygande häxa.
Jag tyckte den var rolig och tog en bild på den. Och den bilden hittade jag nu igen och hamnade lite i gamla tider. Jag som inte brukar vara speciellt nostalgisk av mig. Kommer kanske med åldern? Funderade på mamma, på byn där jag gick i skolan och där jag den här påskhelgen visade dåvarande sambon (numera maken) lite favoritställen och det var vacker väder och vår på gång.
Ganska längesedan, men ändå nästan igår. Visst är det läskigt så fort tiden går.
Har ni hört den där sketchen med Magnus och Brasse, den där de är piloter, åtminstone tror jag de var piloter? I alla fall berättar Brasse att han köpt en sådan där elektrisk orgel med olikfärgade tangenter där han fick med notblad där noterna hade olika färger på samma sätt som tangenterna så att det skulle vara lätt att lära sig spela. Men att det inte gick så bra eftersom han var färgblind. Det blev bara grå, grå, grå,grå.
Nåväl, just det citatet använder jag emellanåt ”Det blev bara grå, grå, grå, grå”. Och varje år någon gång så här års så brukar det vara som så att jag är ute och går och då plötsligt så bara tittar jag mig omkring och så reagerar jag på hur grått och trist allting ser ut. Grå, grå, grå. Igår var det den dagen. Jag var ute och gick med Iggy och då såg jag det. Hur grått allting var.
För mig betyder det att det är vår. Det är då jag ser hur färglöst det är överallt. Hur grå jag är i ansiktet, hur smutsig jackan känns osv. Det är väl ljuset som kommer tillbaka och får mig att se allting lite klarare. Åtminstone tror jag det.
Men det gäller att titta på de små detaljerna för hitta lite färg. Lite början till färg.
Hittat vattenfast bläck som det sedan är helt OK att måla med vattenfärg på.
Sånt där som vi unnar oss ibland när det finns ork och tid. Och surdeg.
