Som jag skrev häromdagen så är jag väldigt trött. Och påverkad. Inte av droger eller alkohol (även om jag inte säger nej tack till ett glas whisky), men av allt. Det känns som att allt påverkar mig just nu. På ett inte positivt sätt.

Jag fick en så bra kommentar av Maria till det inlägget också och det fick mig att börja tänka. Och jag kunde konstatera att jag har inte haft en endaste andningspaus sedan semestern förra året. Under jul- och nyårs”ledigheten” låg jag med influensa och när påsken kom led jag av sviterna efter en blindtarmsoperation. Utöver det så har jag ju lyckats med att skada svanskotan, stuka foten och ha plantar fasciitis (inflammation i hälen/foten) så det är kanske inte så konstigt om jag funderar på när jag egentligen ska hinna hämta andan. Så jag bestämde mig bara för att nu vill jag ha semester. Jag tog ett snack med min chef och bara så där har jag nu semester den vecka som börjar med den 2 maj. Jippi! Jag tänker, även om det är kort om tid, hitta någonstans att ta vägen. Jag är sådan nämligen att ibland behöver jag låsa in mig med mig själv och bara vara. För att liksom hitta mig själv igen. Det tänker jag göra nu. Så nu gäller det att leta efter en resa till mig själv. Har ingen aning om vart, men något ska jag väl hitta.

Jag åkte till IKEA för att köpa mig ett par ramar till affischer som jag köpt. Gick lite snabbt igenom varuhuset strax innan stängningsdags. Såg en riktigt söt lampa som jag tyckte kunde passa i ett av våra sovrumsfönster.

Grabbar tag i en låda när jag går förbi på väg till kassan. När jag kommer hem så visar det sig att den fanns tydligen i krom också. Och den hade jag fått med mig hem. Klantarsle!

Nu får jag dit och byta igen. Men jag tycker fortfarande att lampan är fin!

Nu blommar Mönjeliljan jag köpte för ett tag sedan. Och jag får lite nostalgivibbar.

Mamma hade i många år en mönjelilja. Jag tror att den stod på en piedestal. Den fick sidoskott och blev större med tiden. Men jag minns speciellt blommorna. Jag har alltid varit väldigt förtjust i orange så jag älskade när den blommade.

Som denna! Så fin.

Vid påsk beskar maken äppelträden. Jag hyste inte så mycket hopp, men jag tog in några kvistar i alla fall. Och kolla vad jag såg när jag kom ner idag.

Detta borde väl också innebära att det blir lite blommor ute senare. Du är nämligen en undran jag har varje år eftersom det verkar som att vissa år bör det inga blommor och inga äpplen. Det största äppelträdet börjar bli gammalt och äpplena mindre, men det är fortfarande väldigt vackert när det blommar. Och det blir nog några i år också som det ser ut.