Lördagen avnjöts i ett härligt solsken. Riktigt, riktigt vackert. Maken ägnade sig åt att beskära träd. Jag gick mest runt och hade det gott. Och lekte lite med hundarna.

Gandalf vill spela boll mest hela tiden när det är så här fint väder. Ligger här och förstår inte att husse och matte inte vill sparka mest hela tiden. Så roligt som det är!

Iggy tycker också om att springa efter bollen, men han tycker att frisbien är rolig den också.

Jag måste bara räkna ut hur jag ska få honom att komma tillbaka med den!

Och så har jag så klart letat upp de där tecknen som dyker upp så här års så fort solen kikar fram. Och som jag blir lika glad åt varenda år, trots att jag vet att de kommer och att de ser likadana ut som förra året.

Några små krokusar.

Och så klart snödropparna.

Visst känns det gott i hjärtat när de kommer.

Joan Miró. Det var enligt mig en fantastisk konstnär. Varje gång jag tittar på hans konst blir jag glad. Den går rakt till barnasinnet tror jag och det är den sortens glädje som spritter fram. Eller vad säger ni om en tavla som helt enkelt heter Blå.

Den är ju helt fantastisk! Och skulle du bli sugen på en annan färg så går det bra med gult också.

Det är de här jag tycker allra mest om, de med klara rena färger. Han har andra i lite mer dämpade färger, tror de kom under senare delen av hans livstid och de är fina de med, men de här färgexplosionerna är de jag verkligen tänder till på.

När vi var i Barcelona för ganska många år sedan nu var vi på Miró-muséet. Och ja, det var bra, men de bästa bilderna finns ju inte där. Någon gång får jag kanske åka till hans studio också, den lär finnas kvar relativt orörd.

Tills dess får jag njuta av min egen Miró som sitter mitt i vår trappa och möter oss när vi går ner.

Den är 100 x 70 cm tror jag. Och att den är äkta det vet jag, för jag har gjort den själv!

Jag är ljudboksberoende. Om man nu kan vara det. Det började med cd-skivor, kanske inte så fanatisk då eftersom de där cd-skivorna var ganska jobbiga. Sedan skaffade jag mig en mini-disc spelare och då blev det plötsligt mycket enklare. Spelaren var liten, discarna var små och det behövdes inte så många skivor. Sedan kom mp3-spelaren och det blev ännu enklare. Och nu är det smartphone som gäller.  Och olika ljudbokstjänster. Under flera år har jag använt mig av Audible som jag gillat, men där alla böcker köps och lagras i ditt virtuella bibliotek och du är begränsad till ett visst antal per månad. Just nu kör jag både Audible och Storytel. Storytel blir allt bättre och de har också ett ganska stort utbud av engelska böcker. Dock ännu inte tillräckligt stort. Jag föredrar nämligen att lyssna på böcker skrivna på engelska oöversatta. Det är därför jag har båda tjänsterna.

Jag läser/lyssnar överallt. När jag går till jobbet, när jag åker tåg, när jag sitter och fikar och faktiskt – när jag duschar. Inte varje gång jag duschar, men om det är en riktigt bra bok. Jag ställer telefonen i fönstret i duschen och får då någon slags ljudlåda, med extra förstärkning av ljudet.

Jag har läst böcker så länge jag har kunnat läsa. Jag var en kändis på biblioteket när jag var barn och bibliotekarierna brukade skämta om min bokhögar och fråga om jag verkligen läste alla de där böckerna. Vilket jag så klart gjorde. Ibland sa jag till mamma att säga till mina kompisar att jag inte fick gå ut och leka. För att jag ville läsa istället. Jag läste allt jag kom över. Böcker av alla de slag. Och det här med att läsa i duschen är inte nytt. Eller nästan i alla fall. När jag var liten brukade jag ställa kranarna på handfatet på ett speciellt sätt så att jag kunde ha boken ståendes där när jag tvättade mig eller borstade tänderna.

På så vis var de gamla kranarna mycket bättre 🙂

När jag studerade så gjorde min pappa ett bord till mig som jag kunde ha i badkaret. Ett fällbart så att böckerna kunde liksom halvstå på det. Så ja, jag har alltid varit boktokig.

Eller nej förresten, egentligen inte boktokig, men tokig i att läsa.

Så även om jag samlat hyllmeter efter hyllmeter efter hyllmeter så har jag så småningom konstaterat att det är inte den fysiska boken i sig som är det viktiga. Jag kom på det ordentligt en gång och bara kastade massor av böcker. Och vet ni, det kändes jättebra! Varför samla böcker som jag aldrig kommer att läsa igen? De flesta av böckerna är ju faktiskt sådana. De böcker som finns kvar är de som verkligen betyder någonting.

Det som är viktigt för mig är det som är inuti boken. Fantasin. Eller kunskapen. Jag slukar båda. Älskar fantasi. Älskar kunskap. Men båda sakerna byter form. Från böcker som jag måste köpa eller leta upp på bibliotek till ljud som jag laddar ner och till sökningar på Internet. Eller e-böcker. Men egentligen är det samma sak. Det är bara formen som ändrar sig. Så det viktiga är inte att fortsätta att köpa böcker. Utan att var hungrig på innehållet. Den hungern hoppas jag ska fortsätta hela livet. Oavsett vilken form det hinner bli innan jag försvinner från jordytan.

Igår var jag och tog stygnen efter operationen. Sjuksköterskan (kan faktiskt inte hjälpa att jag tycker det är konstigt att kalla en man för sjuksköterska) sa att såret såg jättefint ut. Och så sa han att jag kunde titta om jag ville. Alltså jag vet inte, jag är väl inte den mest böjliga människan i världen, men hur många kan se nederdelen av sin mage i liggandes på rygg? Eller så är det jag som är dum och inte riktigt begriper. Jag kunde inte det i alla fall.

Kom på nu att jag kanske kunde lagt mig på sidan. Det hade kanske fungerat?

I alla fall. Jag tänkte jag skulle promenixa ner till vårdcentralen, en promenad på 20-30 minuter. Tog på mig de ytterkläder jag använt hela vintern. Och blev jättevarm! Alltså, igår var det vår. Solen sken inte utan det var ganska grått, men det är ta mig tusan vår och idag när jag ska börja jobba så ska jag ta på mig en annan jacka. Funderade på min Fjällrävenjacka, men ville ha en lite längre så jag gick in på deras hemsida för att kolla lite vad de har. På första sidan så hittade jag följande bild.

Det var väl intressant så jag klickade på ”För henne” och fick upp nedanstående.

Och då kan jag undra lite. Ska jag ta det personligt eller? 16 tältnyheter? Visserligen behöver jag gå ner några kilon, men det är väl ändå att ta i?

Hmm. Jag får fundera vidare på den där jackan.

Trädgården börjar också få vårkänslor. Fåglarna sjunger som tokiga i buskarna. Och i rabatterna så börjar det sticka upp lite saker här och var.

Det kommer, det kommer!

Och nu. Jobba!