Oktoberfest

För fjärde året i rad så var maken och jag på Oktoberfest. Inte i München utan i Skåne! I ett samhälle som heter Fulltofta. Där bor ett fantastiskt par som varje år bjuder in cirkus hundra människor till partaj. Har du en gång blivit bjuden så är du alltid bjuden och det tillkommer nya människor samtidigt som andra försvinner. Som i riktiga livet. Det är ett rejält arrangemang. Han har varit en hobbybryggare av öl i många år och har alltid bryggt ölet till festen själv. Det brukar finnas fyra eller fem sorter. Numera driver de båda tillsammans med en annan snubbe ett riktigt bryggeri. Ett gårdsbryggeri i Fulltofta, som säljer sitt öl till några system i Skåne. De har förverkligat en dröm helt enkelt. Nu hoppas vi att det ska gå jättebra för dem! Deras öl smakar i alla fall jättegott. De öl som bryggs till Oktoberfesten är inte desamma som finns på systemet utan bryggs enbart för festen. Varje år så är det dessutom ett lotteri och en lycklig vinnare får vara med och brygga en ölsort till nästa års Oktoberfest.

Vi brukar bo på ett litet hotell med minimala, men helt OK rum ett par-tre kilometer från feststället. Så vi brukar ta oss en promenad dit och hem. Dit är det ljust och vägen är fin.oktoberfest-14 oktoberfest-12

Vi börjar i samhället för att så småningom trava ut på landet. Tills vi kommer till huset och ser en skymt av partytältet.oktoberfest-13

Festen inleds på den del av gräsmattan där det inte slagits upp ett stort partytält. Här får vi skumpa och alla står och väntar.oktoberfest-10

På vadå? Jo på borgmästaren såklart. Ett tidigare år blev nämligen bryggaren utnämnd av sina grannar till borgmästare. På så vis har han fått rätt titel för att kunna ställa sig på taket och inviga oktoberfesten. Det är så klart bara borgmästare som kan göra det.oktoberfest-1

Sedan bjuds vi på mat. Det är samma mat varje år. Korv, surkål, potatissallad och annat som passar på en Oktoberfest.oktoberfest-2

oktoberfest-15

Den här bilden är tagen lite senare på kvällen när inte så många sitter vid borden längre. Jag är inte så bekväm med att ta bilder på människor så jag väntar tills de flyttat sig 🙂

På borden står det hemmakryddade snapsar och vi sjunger sånger. Det är allt som allt riktigt trevligt. Och vi träffar människor som vi bara träffar en gång om året. Vissa inte så kända för oss och andra sådana vi arbetat tillsammans med för flera år sedan.

Och senare på natten tar vi på oss våra pannlampor och travar tillbaka till vårt lilla hotell. Mätta och nöjda och kanske lite onyktra. Vi brukar vara några stycken som bor på hotellet så vi brukar slå följe genom mörket. I år var det dock fullmåne så det var så ljust när vi gick tillbaka att pannlamporna knappt behövdes.

Vi sover i vårt minimala rum. Äter frukost. Hälsar på de övriga som bor på hotellet och innan vi åker hem säger vi:

På återseende nästa år!

Kommentera