Att vara så där lite halvt om halvt handikappad

Det här med att ha en gipsad tumme är faktiskt lite krångligare än vad jag hade trott. Och tro då inte annat än att jag är väldigt nöjd med att jag inte slog sönder huvudet och tycker det är attan så bra att i det sammanhanget bara ha en gipsad tumme. Trots det så upplever jag det som något besvärligt.

Jag kan inte knäppa ett par långbyxor. Gäller alltså att ha klänning.

Jag kan inte skära min egen mat, så går jag ut och äter kan jag bara äta sådant som går att äta med pinnar eller med en gaffel Sushi upptäckte jag var perfekt mat.

Lagom enkelt att tvätta håret med en hand, samtidigt som den andra handen inte ska bli blöt. Tur att jag har ett badkar så att jag kan sitta ner och använda en handdusch.

Det där med att borsta tänderna på hundarna är bara att glömma. Där krävs två händer. Tur att jag har en snäll make.

Gå ut med två hundar samtidigt är inte heller möjligt. Har varit ute med Gandalf ett par gånger. Tur att jag haren snäll make.

Osv, osv.

Jag är väldigt glad att det här bandaget bara behövs under några veckor och inte under flera månader. Fy bubblan säger jag bara.

5 Kommentarer

  1. visst är det bökigt! Det kräver en hel del tankekraft om hur man ska lösa saker. Bädda sängen blir en zen-meditation… man saktar ner och blir medveten om vad man gör. Opererade karpaltunnel på högerhanden i somras, först nu som det börjar bli ok med rörligheten. En tumme borde dock gå snabbare att återhämta sig från. det håller vi tummarna för!

  2. Vet hur det känns att gå med gips, det äär krångligt och i vägen. Jag hade gips förra året eftersom jag snubblade över min lilla hund och bröt handleden.
    Igår inhandlades en slowjuicer kuvings b6100. Vi litade på ditt goda omdöme och bestämde oss för den. Eftersom det var black friday fick vi en rejäl rabatt. Imorgon ska vi prova att pressa äpplen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *