Glöm inte fåglarna

Med en bild av min väldigt fula fågelmatarstation så vill jag påminna om att nu när det är vinter så gäller det att tänka på våra småfåglar. Det är väldigt uppskattat av fåglarna och det ger mycket tillbaka.Och fåglarna är lika glada även om den plats där de får sin mat är så ful som den jag erbjuder. Jag har hängt upp matare i ställningen som kaprifolen ska klänga på. Jag har inga fina öppna fågelbord, även om jag gärna hade haft det, men i det här området så blir vi fullständigt invaderade av kajor och duvor. Så jag försvårar så mycket som möjligt, dels med burar runt om själva fågelmaten, som gör att bara små fåglar kommer in till maten. Dessutom har jag byggt en bur av kompostgaller under själva matarna för att stoppa duvor och kajor så mycket som möjligt att komma åt maten på marken. De kommer åt en del av fröna, men det hindrar dem från att bli riktigt många.

Jag får många kommentarer om att ”Ja, men kajor och duvor behöver också mat”, men de som säger så har inte invaderats av dem. Vi pratar inte några stycken. Vi pratar så många att det blir en sanitär olägenhet. Plus att de blir så många att det inte går för småfåglarna att komma åt maten.

Nog tjatat om de stora fåglarna. Matar du de små fåglarna så är det inte bara som så att du hjälper dem att överleva vintern. Du hjälper dem också att förstå  att din trädgård är ett väldigt bra ställe så när sommaren kommer stannar många av dem kvar i närheten och käkar upp ännu mindre djur som kanske vill förstöra dina äpplen eller annat som du odlar. Plus att de sprider frön naturligtvis. Sätter du upp ett par holkar så brukar de dessutom erbjuda fin underhållning med ulliga fågelungar.

Förresten, tänk på att gärna ha en buske eller något annat att gömma sig i närheten av maten. Så kan fåglarna gömma sig om det kommer en katt eller en rovfågel. Någon småfågel går förmodligen åt ändå, men det är trots allt livet.

Nyårslöften?

När jag går ut med hundarna så möter jag så klart andra människor. Och hundar.

Just nu tycker jag dock att jag möter ovanligt många människor mot vad jag brukar göra. Väldigt många går i rask takt i splajsans nya träningskläder och lysande rena skor. Kan detta månne vara nyårslöftesmänniskorna? De som brukar synas strax efter nyår på gym, löpspår och promenadstråk? De som har lovat att de ska börja träna. Och det gör de ju! Jag vet inte hur det är med de där löftena, alltså hur länge behöver du träna för att ha uppfyllt löftet? De flesta av dem brukar nämligen försvinna igen efter ett tag. Framförallt om vädret skulle bli lite sämre.

Samma människor brukar också synas en tid strax efter att semestrarna är slut

Och det blev vinter

Och så blev det vinter här också. Kallt. Och snön faller på Lilla huset.
Gandalf blir störtlycklig. Han vill att matte ska kasta snöbollar. Syns det inte i blicken? Hur han säger Matte, matte kom ut och kasta snöbollar! 

Och när inte det hjälper så kommer han närmre. Och säger det ännu tydligare. Att jag redan varit ute och kastat snöbollar har ingen betydelse, det blir aldrig tillräckligt många snöbollar. Så är det bara.

Iggy blir först också glad, men sedan kommer han på att det är kallt och att snön fastnar mellan hans tår och vill hellre gå in och ligga i soffan. Jag förstår honom. Jag är ju inte heller någon vinterälskare.

Förbud för raketer?

Det här stått om hur poliser, brandmän och ambulanser blir ”beskjutna”  av raketer. Att det tydligen är någon slags nöje att skjuta dem mot människor, hundar och allt annat som kommer i vägen. Jag har läst det och jag har naturligtvis tänkt att det är en förskräcklig utveckling och var är deras föräldrar och hur fasiken kan de ha råd och en massa annat. Men ska jag vara riktigt ärlig så har jag än mer tänkt att yes, NU måste de väl ändå göra något åt det här med raketer.

Och idag läser jag att branschen själv vill stoppa raketerna. Att de föreslår en mer styrd reglering.

De får min röst. Och hundarnas.

Att fotografera hundar

Trots att det är mina egna hundar och det borde vara skitenkelt att få dem att titta på mig och knäppa av en fin bild. Men icke. Ibland är det helt och hållet mitt eget fel. Slinter till, hundarna kikar åt något håll och det blir suddigt.

Sedan får jag dem att titta på mig, men precis när jag knäpper av har Iggy tröttnat och börjar kika åt ett annat håll. Samtidigt så hör Gandalf något som han är säker på är en hund och måste så klart kolla.

Samma situation igen- jag står och låter och uppför mig som en mysko person, har båda hundarnas uppmärksamhet och knäpper till. Och vad händer? Ja, det låter någon annanstans och Gandalf svänger åt andra hållet och kollar. Såklart. Iggy kikar åt mitt håll dock. Alltid något.

Så småningom börjar de bli allmänt uttråkade och så fort jag börjar kika ner i kameran så blir allting annat så himla mycket intressantare.

Jag börjar erkänna mig besegrad och gör ett sista försök. Som visar en hund som tittar på mig, en som blundar och en matte som suddat till allting. Lika bra att ta en promenad istället.

 

Jag läser…

Jag har läst om Trump som ska sänka FN om de inte gör som han vill. Och om attentat i Istanbul. Bilolyckor med dödsoffer.

MEN jag har också läst om att den negativa klimatpåverkan som utsläpp från kol och olja tydligen har stannat av. Den har inte vänt, men den har stannat av. Det är positivt. Jag läste att i Afrika, där går de från ingen el rakt till hållbar el, med vind och sol och vad det nu kan vara. Det tycker jag är positivt.

Jag läste att Kina ska förbjuda import av elfenben under 2017. Det är väldigt positivt. Framförallt som Kina tydligen står för uppemot 70 % av den handeln.klumDet är faktiskt inte bara positivt, det är jäkla fantastiskt!

Det gäller att inte fastna på bara det dåliga. Även om det får de största rubrikerna.

Förskräckliga smällare

Gandalf är rädd för smällarna. Eftersom folk inte kan nöja sig med att smälla kring midnatt på nyårsafton utan håller på många dagar både före och efter nyår så lever han i ständig skräck under en  lång tid. Du kan vara ut och gå med honom och det går bra, sedan smäller någon av en raket någonstans och han blir bara helt skräckslagen. Ibland går det knappt att få honom med sig. Jag avskyr de där smällarna. Det är inte bara hundar som har ont av det. Människor som kommer från krig lär känna av det. Och en massa vilda djur som blir helt skräckslagna. Jag minns ett år när jag stod på balkongen och såg hur en hare helt skräckslagen sprang runt mellan trädgårdarna och inte hade en aning om vart den skulle ta vägen.

I natt tog vi det säkra före det osäkra och halv tolv satte vi oss i bilen och åkte ut i skogen. Där tog vi oss en långpromenad mitt i natten och kom inte hem igen förrän klockan ett. Det hördes smällar på avstånd, men det gick bra. Gandalf tvekade ett par gånger, men det gick faktiskt riktigt bra. Så på det sättet firade vi nyår, långpromenad i skogen, i regnet. Och vet ni vad, det var faktiskt riktigt trevligt.

Iggy känner inte av smällandet på alls samma sätt, men ibland kan det vara lite mycket även för honom. Jag klippte hans lugg och tog ut honom i trädgården för att ta ett litet foto. Jag tänkte mig att ta ett foto på en glad berger, men någon snäll granne körde igång ett gäng smällare precis när vi var ute och på så nära håll blev även Iggy lite skraj. Så istället för en glad berger har vi här en lite ledsen en. Men i vart fall med en nyklippt lugg.

Iggy nyfriserad luggIggy med klippt lugg