Storebror ser dig – igen

Det är fascinerande hur korrekta gamla böcker och gamla TV-serier har siat om framtiden. Asimov om robotar till exempel, hur aktuella börjar inte hans robotiklagar bli? De som han skrev på 40-talet.

1. En robot får aldrig skada en människa eller, genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada.
2. En robot måste lyda order från en människa, förutom om sådana order kommer i konflikt med första lagen.
3. En robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med första eller andra lagen.
Plus den nollte som kom senare
0. En robot får inte genom handling, eller underlåtelse att handla, orsaka att mänskligheten skadas.
Isaac Asimov

Nu finns det drönare, bilar som kör själva och ett gäng andra maskiner som ska hantera sina egna handlingar. Japp, Asimov visste vad som var på gång. Måhända hade han en tidsmaskin?

Och så har vi George Orwell, som skrev 1984. Han skrev den 1948 och vände bara på de sista siffrorna så att det blev 1984. Hans bok som myntat begreppet ”Storebror ser dig” handlar om landet Oceanien som är en diktatur. Varenda medborgare är övervakad genom en stor centraldator, det finns kameror och skärmar i varje hem, som staten har tillgång till. Vi har inte det samhället riktigt ännu (eller har vi det?), men där finns faktiskt alla förutsättningar. Vi har datorer, telefoner och surfplattor med kameror i. Larmbolag installerar kameror i folks hem. Vem vet vem som kan ha tillgång till alla de här kamerorna?

Vi är i princip alla också uppkopplade antingen mot Google eller Apple. Är du som jag en användare av framförallt Googles tjänster kan du faktiskt gå in och kika på hur mycket Google vet om dig. Inte så lite läskigt tycker jag.

Vill du se vad Google vet om din aktivitet på nätet? Gå till

myactivity.google.com

Vill du veta hur mycket Google vet om var du befinner dig? Gå till

google.com/maps/timeline

Visst är det lite läskigt? Mitt egna finns liksom inte längre. Det läskigaste (eller inte) är att så många verkar tycka att det är OK. ”Det är så det är” säger de. Eller så är det som så att de har rätt, vi ska bara se till att anpassa oss. Som små får när fårhunden springer runt oss. Sådana samhällen förenklar i alla fall för typer som Trump eller Putin.

Förresten på samma tema – läs The Circle av Dan Eggers – eller se filmen, den ska visst komma när som helst. Lite av en ny 1984.

Och kom ihåg.
Tänk Twilight Zone musik (- och NEJ det är inte twilight=starletvampyrer (fast vad f-n det är ju ingen som vet vad starlet var heller!!!))

Att bli positivt överraskad

Ibland blir man positivt överraskad. Från oväntat håll.

Vi har en bil som vi köpte ny för tre år sedan. Fem års nybilsgaranti. I den finns det en massa elektronik. Det finns en ”multimediacentral” som har en touchscreen. Via den har du tillgång till GPS, radio, bluetoothuppkoppling till telefon m.m. Väldigt bra egentligen. Framförallt bluetooth gillar jag. Att kunna koppla in telefonen. Gör att det går att ha ett samtal i bilen. Och jag kan lyssna på mina ljudböcker via bilens högtalare. Mycket trevligt.

Den här centralen har krånglat ett tag. Det har liksom inte gått att pricka rätt på skärmen. Ibland fick du trycka ett par centimeter över den knapp du ville trycka på för att få det att fungera. Ibland fungerade det inte alls var du än försökte trycka på skärmen. Och ibland fungerade det faktiskt! Du kunde inte koppla in telefonen via centralen, men det har fortfarande gått att koppla upp bluetooth från telefonen.

Vi visste att vi hade fem års nybilsgaranti och vi visste att bilen skulle på service så i december tog vi en kontakt och bokade tid för service  och fick en tid den 9 januari. När vi lämnade in bilen så påpekade vi den krånglande centralen.

Bilen åkte in på service. Maken fick ett samtal från verkstaden som sa att, jo- det är fel på centralen, ett känt fel dessutom, det kostar 14.000 kr att fixa, men på den utrustningen är det bara tre års garanti och den garantin gick ut igår. Huyndai (som är det bilmärke vi har) brukar vara hårda på garantitiden talar de om för oss. Att vi hade bokat tiden i december gjorde ingen skillnad. Och att vi pratade om en enda dag gjorde inte heller någon skillnad.

Maken gick då in och pratade med en av försäljarna för att peka på dårskapen. Försäljaren höll med och skulle prata med verkstaden. Det gick trögt. Det gick inte att få Huyndai att ändra sig. Med tanke på tiden som gått hade jag nog inte räknat med någon upprättelse. Men, skam den som ger sig! Maken har hållit kontakten med dem och han fick ett samtal häromdagen. Att, nej, Hyundai hade inte ändrat sig, men bilfirman skulle stå för en ny central. Vi har ju köpt bilen där, vi gör vår service där m.m. Trogna kunder helt enkelt.

Så ibland blir man positivt överraskad! Till och med av bilförsäljare. Och det är klart att det är smart av dem också. Chansen att vi köper vår nästa bil hos dem ökar helt klart.  Win-win. Tumme upp till vår bilförsäljare och tumme ner till Huyndai.

Bilen är inne för att få den nya centralen idag så ikväll ska det gå att använda vår GPS igen. Och kunna välja kanal på radion via skärmen. 🙂

 

Pastagratäng med tomatsås och tonfisk

Det här är riktig skåpmat. Alltså jag menar att den går att göra med sådant som oftast brukar finnas åtminstone i våra skåp. Och det går snabbt. Blir en rejäl form som ger både kvällsmat och flera lunchlådor. Vi försöker oftast göra så, att laga många portioner så att det ger lunchlådor till jobbet. Förutom att det så klart är praktiskt så syns det på kontot hur mycket pengar vi sparar på att ta med oss egen lunch. Nåväl, tillbaka till den här pastagratängen. SÅ enkel och snabb. Och god. Maken åt alldeles för mycket vilket innebar att det kanske inte blev så många lunchlådor som var planerat.

Ingredienser

1 stor gul lök el. 2 mindre
2-3 vitlöksklyftor
1 röd chili alt ett par nypor chiliflakes (ta bort om du inte gillar hetta i maten)
3 burkar (à ca 400 gr) krossade tomater
2 burkar tonfisk ( strunta i detta om du vill göra den vegetarisk)
1 – 2 msk torkad oregano
1 – 2 msk torkad basilika
salt och peppar
valfritt: lite andra grönsaker som kan råka finnas hemma, t.ex. hackade morötter, majs, paprika

ca 500 gr pasta  – jag har penne här

ca 150 gr riven ost, valfri sort

valfritt: några basilikablad

Gör så här

Hacka löken, skiva vitlöken och chilin tunt.

Häll lite olja i en stor gryta (grytan ska vara så stor att du kan hälla ner den kokta pastan i den sen – för att spara lite disk). På medelvärme stek löken, vitlöken och chilin några minuter. Häll ner de krossade tomaterna och örtkryddor. Här kan du också hälla ner några extra grönsaker. Jag hade den här gången en röd paprika som börjat bli mjuk, den hackade jag upp och hällde i. Jag hällde också i det sista från en påse jag hade i frysen med ärtor, majs och paprika.

Låt såsen stå och småkoka lite.

Sätt igång pastavatten och sätt också på ugnen på 200 grader. Jag vill gärna att tomatsåsen ska få några extra minuter att koka, vill du snabba på processen så sätter du igång pastavattnet redan innan du börjar med såsen.

Ett par-tre minuter innan pastan är färdigkokt häll ner tonfisken i såsen. Rör om och smaka av med salt och peppar. Låt koka. Vill du göra gratängen vegetarisk så strunta i tonfisken. Bara smaka av med salt och peppar.

Häll av pastavattnet. Häll ner pastan i såsen och rör om. Se till att all pasta är täckt. Häll ner hela blandningen i en stor ugnsform.

Täck med riven ost och om du har färsk basilika hemma kan du lägga några blad basilika också över ytan – har du ingen färsk basilika så strunta i det.

Baka i ugnen  – 200 grader – ca 20 minuter.

 

Jag testar: Risgrynsgröt utan socker

Jag tycker om att laga mat, och jag tycker om risgrynsgröt, men jag tycker inte om att laga risgrynsgröt. Fråga mig inte varför. Men jag skulle kunna tänka mig att det handlar om att det tar för lång tid. Så därför brukar jag köpa färdig gröt när jag är sugen på risgrynsgröt. Jag brukar dock reagera på att jag alltid, oavsett märke, tycker att gröten är alldeles för söt. Därför blev jag väldigt nyfiken när jag häromdagen hittade risgrynsgröt utan socker. Och sockret var inte heller ersatt med sötningsmedel utan gröten var helt enkelt kokt utan socker. Wow! Något jag genast ville testa.


När jag kikade på vem som gjort gröten så såg jag att det var ett märke jag aldrig tidigare lagt märke till. Lecora. Trodde först det kom från något annat land, men när jag läste på rullen så står det att gröten att var tillverkad i Vadstena och när jag kikade på nätet så såg jag på deras webbplats att de kallar sig en liten ny uppstickare.

Vad tyckte jag om gröten då?


Jo, jag tyckte att den var jättegod! Jag äter gärna risgrynsgröt med någon frukt i, vintertid nästan alltid apelsin, och så med kanel på. I den här kombinationen så behövdes det inte tillsättas något socker alls tyckte jag. Det blev precis lagom. Både ris och mjölk har ju lite sötma i sig.

Jag testade lite gröt utan frukt också och då behövdes det lite extra socker. Fördelen är dock att jag kan tillsätta hur mycket, eller hur lite, socker jag vill. Dessutom går den här gröten att använda till att baka Karelska piroger, eftersom de ska göras med osötad risgrynsgröt. Det får jag testa en annan gång.

Hoppas gröten har kommit för att stanna!
(Köpte förresten gröten på Willys)

Surdegsbullar

Vad  använde jag då mina fina ekologiska mjöler till? Jo, jag gjorde surdegsbullar.  I närheten av mitt jobb finns det ett fik som har så himla goda surdegsbullar med tranbär i och jag ville försöka göra sådana själv. Jag lyckades relativt bra.

Surdegen jäste och där blev fina hål i bullarna, men på något sätt blev de ändå lite kompakta mellan hålen. Konstig nog. Men de blev goda! Degen skulle egentligen jäsa i kylskåpet, för att inte jäsa för fort, men det var liksom lite fullt i kylskåpet så jag ställde in degen i vårt förråd istället. Inte kallt som i ett kylskåp, men rejält kallare än i övriga huset. Och det verkade fungera bra faktiskt. Det kommer jag att göra om. Ett annat alternativ är att jäsa bröd nere i källaren. Där är det kallt året om. Jag skulle förmodligen låtit själva bullarna jäsa lite längre, men det började bli rejält sent och jag ville faktiskt sova. En del kan jag offra för goda bullar, men det finna gränser för allt.

Rent mjöl i påsen

Media och bloggar och trender påverkar verkligen vad som finns att köpa i affärerna. Och naturligtvis också vad vi som konsumenter är beredda att betala för. Ekologiskt mjöl till exempel finns idag att köpa i nästan alla affärer. Gillas mycket av mig som gillar att baka bröd, och gärna med surdeg. Surdeg verkar fungera extra bra med ekologiskt mjöl.

Jag vet inte, men jag tycker också att de ofta gör påsarna till det ekologiska mjölet lite extra fina. Eller vad säger ni om de här Rustiquemjölerna från Ramlösa kvarn?

Bra att baka med är de också.

Vart tog snyggingen vägen?

Häromdagen tog jag hundarna med mig till brukshundsklubben. Inte för att jag skulle gå kurs eller kanske ens träna så mycket. Men vi kollade in några agilityhinder som faktiskt var uppe och kikade in i en ny inhägnad. Sedan gick vi en promenad i skogen. Det var framförallt därför vi åkte dit faktiskt, där är väldigt trevliga promenader i skogen vid brukshundsklubben. Och det är ingen som blir sur om de möter en småilsken hund som Iggy. Just den promenaden vi tog slutade vid en av träningsplanerna. Den här planen används mycket till lydnadsträning och där finns ett par stora speglar som du ska använda för att kunna se om hunden sitter rakt när den sätter sig vid din sida.

På långt håll fick Gandalf syn på sin egen spegelbild. Svansen for upp i vädret och han började pipa som han alltid gör när han får syn på en annan hund och så gav han sig iväg för att hälsa på den där snyggingen. Han brukar normalt inte reagera på sin spegelbild, i vart fall inte hemma, men det var väl skillnad så där ute och dessutom på träningsplanen där han vet att det ofta är andra hundar.

Tyvärr han jag inte få upp mobilen i tid, men här är i alla fall situationen strax efteråt. När både Gandalf och Iggy letar efter snyggingen som de nyss sett i spegeln. Mysko dock. Inget ljud och ingen doft!