Idag sken solen och det var riktigt varmt i luften. När jag gick ut med hundarna så blev det så varmt att jag fick ta av mig jackan och knyta den om midjan. Våren är verkligen här. Vad som än händer runtomkring. Vitsipporna har börjat blomma, tusenskönorna blommar i gräsmattorna, rosornas blad börjar slå ut. Och här och var ser jag de där små gula solarna som är så välkomna.
Inte är det så mycket som slår tussilago som vårtecken. Och ändå så är det svårt att glädjas. När allting är upp och ner. På vårt jobb är det mesta som vanligt än så länge. Även om en del jobbar hemma eftersom det trots allt ÄR förkylningstider och uppmaningen är att stanna hemma om du känner några förkylningssymptom. Vårt IT-folk har fått jobba hårt med att öka på möjligheterna att ansluta sig på distans eftersom bland de vi stödjer runt om i landet är det fler och fler som behöver jobba hemifrån.
När vi går ut och äter lunch så är lunchrestaurangerna öppna och vi är inte ensamma i lokalerna. Det ÄR tommare på gatorna än normalt, men det är inte tomt. Men allting känns ändå så konstigt. Allt det här skrämmer mig och jag har svårt att koncentrera mig på jobbet. Och det är inte influensan som skrämmer mig utan hur hela världen plötsligt blivit galen. Miljoner dör av föroreningar, klimatförändringar, svält, krig mm, men på grund av det händer det inte mycket mer än att politikerna säger usch. Möjligen. Nu kom det något som hamnade så nära så att de kunde se det. På riktigt. Och på deras egen tröskel. DÅ går det plötsligt att agera hur mycket som helst. Och media är i sitt esse och eldar på allt de bara kan.
Kanske det då är skönt att se att oavsett vad som håller på att hända så blir det vår. I alla fall.
Lämna ett svar