Jag tänkte jag skulle skriva lite mera om Öland, men kan inte låta bli att visa upp mina fina blombuketter som jag fick när jag fyllde år. Älskar blombuketter, synd bara att de har så begränsad livslängd. Kunde vara åtminstone tre gånger så lång. Och nu har jag två blombuketter!
Fina va!
Japp, nu har jag blivit 60 år gammal. Och då jag inte gillar födelsedagskalas så hade jag inte något sådant. Istället åkte vi en sväng till Öland. Vi brukar göra något sådant när en av oss fyller år. Vi började fira lite innan vi åkte. ICA tyckte tydligen att det var värt att fira så de skänkte mig en tårta. Det var jag inte sen att utnyttja. Så den började vi på i fredags innan vi åkte och tog med oss resten till Öland.
Gandalf fick vara hemma hos makens föräldrar. Han har haft problem med sin tass så det var bättre om han fick vara stilla. Till skillnad från Iggy har han inte någon kärra vi kan dra runt honom i.
Vi bodde på två olika ställen, två nätter på södra Öland och tre nätter på mellersta Öland. Vi ville bott alla nätterna på mellersta Öland, men där var tyvärr inte ledigt de två första nätterna. Inte för att det något fel på södra Öland, tvärtom, bara det att det boende vi brukar bo på är så himla bra.
På södra Öland promenixade vi och tog det lugnt.
Där såg jag de här träden. Tyckte de var så härliga. Ska kanske måla dem. Sned, snedare, snedast.
Iggy var med och fick gå ibland, men eftersom han inte får gå så länge i taget så var det mycket åka vagn.
Han hade så klart hellre gått själv, men har vant sig vid kärran och sitter och studerar allting omkring sig när han åker.
Fin frökapsel!! Som ett konstverk. Kanske behöver måla den också.
Det finns ett antal borgar på Öland och vi har båda blivit ganska fascinerade av dem. Så vi passade på att gå och titta på Eketorps borg, som är en borg som de delvis byggt upp som den såg ut en gång i tiden.
Ena halvan är uppbyggd som den såg ut under järnåldern och den andra halvan är byggd som på medeltiden. För den här borgen har använts länge.
Det fanns en trappa så att vi kunde komma upp i höjd med muren runt borgen. Där var det lätt att förstå varför borgen var bra att vara i. Det går inte att komma i närheten utan att du syns.
Mycket spännande!
På söndagen bytte vi boende och söndagen var också min födelsedag. Vi tänkte vi skulle äta något gott och tänkte oss bland annat ugnsstekta rotsaker. På vägen uppåt stannade vi till i en gårdsbutik som hade öppet alla dagar. Och vilken fantastisk liten butik. Potatis, rotsaker, lök, ägg mm. Allting färdigvägt i påsar. Du fick plocka ihop vad du skulle ha och sedan lägga ner pengar i en låda eller swisha dem. Helt och hållet självbetjäning! Och vilka fina grönsaker.
Det blev så småningom öl och vinägerchips till förrätt. Ugnsstekta rotsaker och lax till varmrätt och prinsesstårta till efterrätt. Det är väl en middag som heter duga på en födelsedag!
Och middagen intogs på vårt favoritboende. Där utsikten från rummet ser ut så här när vi kommer dit framåt kvällningen.
Mera Öland en annan dag!
Idag var det min systers begravning. Jag kunde inte vara med, men jag ville ändå säga farväl. Så jag gjorde det på mitt sätt. Begravningen var på förmiddagen så jag tog ledigt från jobbet. Jag tog mig till minneslunden i den kyrkogård dit vi brukar gå till allhelgona. En stor fin kyrkogård.
Mer som en park än som en kyrkogård. Vid den där lilla vattenpölen brukar de sätta upp ett tält till allhelgona och så spelar en orkester musik där.
Jag hade köpt med mig blommor och hade med mig ett ljus. Så samtidigt som det var begravning satt jag i minneslunden och gjorde det som namnet säger. Jag mindes.
Min syster var 12 år äldre än mig och hon gifte sig och fick barn tidigt. Jag var ofta hos henne på somrarna och hjälpte till med att vara barnvakt till hennes tre barn när dagis och skolor var stängda. Det finns många roliga minnen från det. En gång hade vi varit i samhället och handlat. Vi hade köpt godis som vi åt i bilen tillbaka. Min syster och hennes familj bodde en bit utanför samhället så det tog en stund att åka den biten. Den här gången så räckte inte transportsträckan till att äta upp allt godiset. Så vi stannade på en liten skogsväg och krängde i oss allt godiset. För att vi inte skulle komma hem med godis fast det inte var lördag. Det har vi skojat om många, många gånger. Så jag hade med mig en godispåse till minneslunden. Och jag åt upp allt godiset själv!
Jag kommer ihåg när hon började baka bröd. Gapskrattande ropade hon till mig från fönstret att komma och titta på hennes bröd. Och något hade hänt, för bröden var alldeles platta. Många, många gånger har hon skrattat åt mitt svar. Jag sa nämligen, ”Vad bra, då är det ju bara att vända på dem och bre smör på.”.
Och jag vet inte hur många gånger jag fått höra om den gången jag klättrade upp i ett träd och sedan tappade mina glasögon. Fick ropa på min syster för att få hjälp. Jag var väldigt närsynt på den tiden (har opererat ögonen sedan dess) och kunde inte se tillräckligt bra för att ta mig ner. Hade över -10 dioptrier. Så inte mycket till syn inte.
Jag läste i Lund, och min syster bodde lite utanför Höör. Så jag brukade hälsa på där när jag hade möjlighet. En gång var min syster i Lund och bodde över hos mig. Hon skulle passa min hund när jag skulle tenta. Tror att hon hade tagit tåget dit. När vi drog gardinerna från fönstret hade det kommit massor med snö och jag kom i sista stund till min tenta. Efteråt skulle jag köra hem henne. Vi bestämde oss för att köra ett visst håll ”För det går fortare det hållet.”. Och så började det blåsa. Som det ofta gör i Skåne när det är vinter och snö fick vi snörök över vägen om och om igen. Vi fick stanna många gånger och få bort snö från vägen för att ta oss en liten bit framåt. Varje gång vi var tvungna att stanna skrattade vi och sa ”Vilket tur att vi tog det här hållet för det går så mycket fortare!”
Min syster tyckte inte så mycket om vin. Hon drack väldigt lite alkohol över huvudtaget. Men hon gillade fina flaskor. Så när jag var ute och reste köpte jag ändå med mig vin och alkohol till henne. Men bara om jag hade hittat något som hade en extra fin flaska. Innehållet var inte så noga. När hon fyllde 60 köpte vi henne en sodastreamer. Den användes på kalaset för att göra bubbelvin med!
Eller när min syster och hennes granne, en äldre dam, var inne i Höör och gick runt i parken. De hade delat på sig och plötsligt hör min syster grannen ropa. ”Kom och titta, kom och titta – en blottare!” i glad ton. Jag tror inte blottaren fick riktigt den reaktion han förväntat sig. Han var borta innan min syster kom dit.
Vårt lilla hus var under några år hennes ”sommarstuga” brukade hon skämta om.
Inga speciella saker något av det, men sådana små tillfällen som ändå fastnar och som man kan skratta åt om och om igen.
Sånt och mycket mera satt jag och mindes.
Som synes – åtminstone lite grand – på den här bilden så börjar lilla huset se lite slitet ut. Bilden är tagen från balkongen och är lite suddig.
Det är så klart inte någonting nytt utan har hållit på ett tag. Det behöver en ordentlig genomgång, tak, väggar, ytterdörr, grund och jag vet inte allt. Vi har sparat hyresintäkter plus egna pengar till det här och nu tror vi oss äntligen ha pengar så att det räcker. Dessutom kan vi knappast vänta längre för då börjar förmodligen taket att rosta för mycket. Vi får det naturligtvis inte gjort i år, det är för sent på året, men får vi det bara inplanerat till våren så blir vi glada.
Därför har vi börjat ta in offerter för att se hur mycket våra sparade pengar räcker till. Vi försöker oftast vända oss till lite mindre firmor när vi vill ha något gjort, för man får lite bättre kontakt då. Åtminstone inbillar vi oss det. Igår hade vi två snubbar här. En lite äldre och en lite yngre. De gick runt och kollade och stack med knivar för att kolla träet mm. Mumlade lite och lät allmänt likgiltiga i tonen. Jag tyckte de kändes ganska negativa och tänkte att de inte ville ha jobbet. Plötsligt säger den äldre av dem: ”Det här är en sånt jobb som är roligt. När det innehåller många olika delar och det kommer att bli så fint när det är klart i förhållande till hur det ser ut nu.”
Oj, vad snopen jag blev. Där lärde jag mig att jag inte alltid är så bra på att läsa människor som jag inbillar mig. Det gjorde att det kändes som att de var ett par som gärna får jobba på vårt lilla hus. Vi får hoppas att offerten inte är uppåt väggarna nu. Han tipsade också om att där de brukade köpa färg (vilket är samma ställe vi har köpt färgen till vårt hus) hade färgsättare som kunde hjälpa oss fundera på vilka färger som passar ihop. Jag nämnde nämligen att jag ville att huset skulle ha andra färger än idag.
Bara att vänta och se således, men så här långt kändes de här hantverkarna riktigt bra.
I måndags blev det höst. Jag tycker att det är så nästan vartenda år. Att det blir höst från ena dagen till andra alltså. Luften blir annorlunda. Visst det blir kallare, men det är inte bara det. Fortfarande kan det komma varma dagar, men det gör liksom ingen skillnad. Det är helt enkelt höst. Och jag har inte något emot det. Jag tycker om höst. På ett sätt är hösten den bästa årstiden. Du kan gå ut i skogen utan att svettas och attackeras av flugor. Du kan gå ut mitt på dagen utan att det är alldeles för varmt. Och du kan ofta få de allra finaste dagarna under hela året. Fast kanske inte nu på lördag. 🙂
Kolla hur mycket vatten de påstår att det ska komma här:
Vi får väl hoppas att de ändrar sig lite innan det blir lördag.
Iggys operation är sådan att den har en lång rehabiliteringstid. Upp till sex månader sa veterinären. Och både jag och Iggy tycker att det är jättejobbigt. Fast av olika anledningar. Iggy tycker att det är jobbigt att han bara får gå korta promenader och att han inte får rusa ner i trädgården och skrämma skatorna. Jag tycker det är jobbigt för att jag hela tiden är rädd för att jag gör fel, att benet inte läker som det ska, att hans muskler krymper ihop och oroar mig för situationer när han inte stödjer på benet. Det är verkligen jättejobbigt!!! Den 11 september ska han på röntgen och det tycker jag ska bli bra. Så att vi verkligen får veta om det ser ut som det ska. Jag är hela tiden orolig för att någonting ska hamna fel, att det har läkt fel eller att jag gör något att så att något i benet påverkas negativt.
Idag tänkte jag att han skulle få något annat att titta på i alla fall. Så jag tog bilen och åkte iväg med honom en bit. Han var överlycklig när han fick komma ut ur bilen och fattade var han var. Det är inte så långt iväg, normalt sett promenerar vi dit, men eftersom Iggy bara får gå promenader på 15 minuter i sträck så går det inte att komma dit till fots. De där 15 minuterna ville jag att han skulle använda till att gå i skogen lite.
Titta på hans smala ben!! Jag håller honom korthårig just nu. Så att det ska växa ihop så småningom när pälsen börjar bli lite längre. Men när jag tittade på bilderna idag så ser jag att jag måste ta tag i pälsen på främre delen av kroppen. Syns framförallt på den här bilden.
Det är bara att ta fram saxen.
Vi tog den kortaste promenaden och det visade sig att den blev ungefär 15 minuter. Även om Iggy tyckte att det var löjligt kort. Han börjar som sagt bli ganska trött på det här med rehabilitering. Vi satt en stund på en bänk också. Och Iggy fick kli. Det tyckte han om.
Även om han tyckte att vi skulle promenera hem och inte ta bilen. Det är inte lätt för en hund att förstå varför vi inte gör som vi brukar. Och varför Gandalf får vara hela dagen i trädgården och han själv bara får vara på verandan. Jag tycker faktiskt synd om honom. Och då tänker jag inte på hur benet i sig utan på att han inte får göra NÅGONTING roligt!
Jag letar alltid efter enkel mat att laga. Man kan ju tycka att jag borde ha ett helt bibliotek vid det här laget, men det är inte som så att jag gillar allt jag hittar. Eller så glömmer jag bort, trots att jag sparat undan receptet. Det här är nästan som en paella fast enklare och tar inte lång stund att fixa till. Plus att det blev riktigt, riktigt gott. Jag tänkte inte på att ta någon bild förrän vi var i princip färdigätna så detta är vad som var kvar i stekpannan.
Jag får fixa till några bättre bilder nästa gång jag lagar det. För det här kommer definitivt att lagas igen. Och så enkelt att ändra vad du har i förutom, eller istället för kikärtor, och gröna ärtor.
till 2 personer
2 msk olivolja
1/2 gul lök, finhackad
4 klyftor vitlök, tunt skivade
1 påse saffran (0,5 gr)
1/2 msk sött rökt spanskt paprikapulver
180 gr rundkornigt ris, typ aviori
1 burk kikärtor, sköljda och avrunna
1/2 – 1 dl gröna ärtor
6,5 dl grönsaksbuljong
salt och peppar
Värm upp en stor stekpanna på medium-hög värme och häll i olivoljan. När oljan är varm häll i gul lök och vitlök. Låt steka i ca 3 minuter.
Häll i paprikapulvret och saffran och rör ihop alltihop. Häll i riset, kikärtorna och lite salt och peppar. Blanda allt ordentligt och häll sedan i grönsaksbuljongen. Rör om och låt det sedan puttra på medium-hög värme. Lägg i de gröna ärtorna någon gång under tiden. Om du vill kan du hälla i dem samtidigt med kikärtorna, men jag vill gärna inte koka dem så länge så jag avvaktar lite.
Efter ca 12 minuter så har förhoppningsvis mycket av vattnet gått in i riset. Sänk temperaturen till låg-medium och låt det sjuda 2-3 minuter eller tills buljongen helt sugits upp av riset. Smaka av lite under tiden, KAN behöva fyllas på med lite mer buljong eller vatten. Ska dock finnas en liten kärna kvar i riset, som när du gör risotto.
Sedan är det bara att äta.
Tips!
Vill du använda annat än rundkornigt ris kan du behöva ändra mängden buljong, du får läsa på paketet hur mycket vatten som behövs.
Återigen saknades en bilnyckel. Och jag känner mig alltid skyldig. Det är inte alltid jag som förlagt dem, men det är alldeles för ofta jag. Till sist hittade vi nyckeln och den här gången var det så klart jag! Men nu blev jag sur på riktigt. Tog mig till stora köpcentrat och shoppade mig ett par taggar.
Den där blå ser ni. Den har jag nu kopplat till en app. Är nyckeln i närheten kan jag via appen få den att låta och jag hittar nyckeln. Den lagrar också var nyckeln senast fanns. Men eftersom det oftast handlar om olika ställen i huset så kanske det inte hjälper så mycket. Den säger ju bara att den senast fanns i vårt hus. Inte att den fanns i ”ryggsäcken som jag hade på mig när jag åkte till skogen”.
Nu ska vi väl hitta de förbaskade bilnycklarna!!
