Idag är det sista arbetsdagen innan det är dags för semester. Jag firar det med att presentera favoritrosen. Ghislaine de feligonde. Vi planterade varannan Ghislaine och varannan New Dawn mot gatan. Tänkte de skulle agera klätterrosor och ge oss insynsskydd på framsidan. New Dawn-rosorna frös bort en vinter under det att Ghislaine överlevde. Enligt allt jag hade läst borde det varit tvärtom. Men Ghislaine verkar ha trivts. Vissa år har några grenar frusit bort, men totalt sett så växer de. Och i vintras var det ju aldrig vinter så de överlevde väldigt bra. Och de har blommat något helt galet. Jag undrar nästan om den kommer att orka blomma mer i år. Det är annars en reverterande ros (dvs den blommar igen). Som synes på bilderna så är vi inte så duktiga på att beskära våra rosor. Samtidigt ska jag vara ärlig och säga att jag vill inte beskära dem så mycket. Jag älskar när de hänger och är överdådiga. Tycker om när de ser lite vilda ut. Nästa år har jag tänkt klippa ner dem lite (om de inte fryser i vinter vill säga), men jag kommer inte att ta jättemycket av dem.

Det roliga med Ghislaine är att blommorna byter färg. Från aprikos till nästan vit vartefter den slår ut.

Så här ser det ut från gatan. Ghislaine och vit klematis som klänger. Vi börjar få det där insynsskyddet vi ville ha. Samtidigt är det svårt för annat att ta sig i rabatten eftersom det blir mörkt.

Och efteråt ser det ut som om det har snöat.

Men Ghislaine är utan tvekan min favorit. Överflödig blomning, flera olika färger och en lite lagom doft. För mycket doft hade blivit väl bra när det är så många blommor.

Sedan har vi två rosor till. En gul som jag flyttat på och som jag funderar på att ta bort. Om jag INTE tar bort den måste jag nog flytta den någon annanstans och vet inte vart.

Sedan har vi en rosa som hänger där i tomtkanten, den sprider som ogräs och den är bara jättefin. Står där och trängs lite med den gula rosen även om den rosa är mycket större.

Och doftar så himla gott. Jag tror att det är en riktigt gammal ros som funnits här länge.

Orsaken till att jag tror det är att jag har sett den i flera trädgårdar här runtomkring. Tänker mig att det är någon i grannskapet som delat med sig under årens lopp.

Egentligen skulle jag vilja ha den någon annanstans så att den syntes bättre, men har inte kommit dit ännu. Precis som Mme Plantier är den rosa rosen känslig för regn och även här kan jag behöva gå runt och hjälpa till med att öppna upp knopparna ibland.

 

Och även om flera av rosorna doftar så är det denna som doftar mest och godast.

Slut på rosor! Tänka sig att jag som en gång i tiden inte var speciellt förtjust i rosor nu har blivit ett stort fan. Förmodligen för att de är så lättskötta!

Sommaren vände. Jag har en teori och det är att  sommarvädret vänder kring sommarsolståndet. Så är det regnigt och kallt innan sommarsolståndet så blir det soligt och varmt sen, och tvärtom. Vi hade det väldigt varmt och soligt innan och kring sommarsolståndet och nu är det regnigt och kallt. Så min teori har stämt i år också. Och visst det är inte så roligt att det regnar och att det är kallare, men ska jag vara riktigt ärlig så föredrar jag det framför riktig hetta. När det är så där supervarmt så kan jag inte göra någonting, mer än hålla mig undan från värmen. Nu för tiden kan vi stänga till huset och sätta oss inomhus med våra luftvärmepumpar igång. Men hur kul är det på en skala?

Nåja nu var det inte det jag skulle skriva om, utan om våra rosor. Det verkar som att våra rosor har gillat att ha en kall vår och sedan en explosion av värme och sol för de har blommat som galningar.

Och nu hade jag tänkt göra ett inlägg och berätta om våra rosor. Gjorde det faktiskt också, men när jag började lägga in bilder så konstaterade jag att det blev för många bilder. De är helt enkelt alldeles för fina. Jag får dela upp dem på några olika inlägg helt enkelt. Rosor, i alla fall vissa sorter, verkar vara väldigt lättskötta blommor. Med tanke på vilken dålig trädgårdsmästare jag är så är det helt makalöst att vi kan ha så fina rosor.

Jag börjar med hörnet i trädgården där Poppius och Mme Plantier bestämmer. För så har det blivit. De har blivit så stora att de liksom tagit över det hörnet.

Poppius har jag själv köpt in. Köpte den som barrotad och fick en pinne med lite rötter på posten. Jag var ute efter en ros som skulle påminna om den som fanns vid torpet i Finland. En rosa ros. Poppius är inte denna ros, men duger verkligen ändå. Från en pinne till en helt enormt stor buske på tio år.

Blommar tidigt, redan i början av juni. Beroende på våren kan det till och med börja i maj. Den har en sån härligt kall, rosa färg. Jättesvår att få till på bild. Men här tycker jag ändå att jag har lyckats.

Många rosor på samma gång.

På de här två bilderna ser du verkligen hur olika färgen kan se ut beroende på ljus, kamera mm. Och den översta är alltså mer rätt än den understa.

 

Ska vi gå över till Mme Plantier? Henne hittade jag när jag skulle ta bort en rabatt som var lite konstigt placerad här i trädgåden. Det var en liten pinne mellan några stenar. Jag fattade faktiskt inte att det var en ros, men fattade att det var någonting och planterade om henne för att se vad det skulle bli. Och det blev Mme Plantier. Ståtlig, omfångsrik och vacker.

Hon står uppbunden mot ett armeringsnät. Tyvärr är hon lite känslig för regn. Regnar det vid fel tillfälle har hon svårt att slå ut. Jag brukar hjälpa till lite. Det som händer är att de yttersta kronbladen liksom fastnar på något sätt och hindrar resten av blomman att slå ut. Så jag gör helt enkelt som så att jag petar bort de yttersta kronbladen och då öppnar sig rosen direkt. En ganska häftig effekt faktiskt.

OK ovanstående bilder är inte så bra, men det syns ändå att hon är stor och att hon blommat mycket. Här på bilden har hon börjat bli lite regnskadad och har även blommat ett tag. Rosorna i sig är täta. Kanske är det därför hon har svårt att slå ut när det regnat?

Men de är så vackra!

Och jag är ju lite konstig av mig så jag tycker också om de vissna knopparna. De har en annan sorts skönhet.

Och doften på den här rosen är så underbar. Den doftar verkligen ros, en masse.

 

 

Och detta var Poppius och Mme Plantier som står tillsammans i ett hörn av vår trädgård. Mera rosor en annan dag.