Idag har det varit töväder. Och ändå har det snöat. Hundarna och jag var ute och gick i tö-snövädret. Det var faktiskt ganska skönt. Men från och med imorgon ska det börja bli kallt. Sedan ska det vara kallt framöver. Så långt SMHI kan se. Med tanke på all snö som töat idag så lär det bli rejält halt. Tur att jag har mina Icebugs. Hundarna är ganska förtjusta i snö. Gandalf älskar att äta snö och att springa efter snöbollar. Iggy gillar att gojsa i den. Han kör ner huvudet och sedan kör han liksom runt.

Bäst är det om snön är lite hård.

Dessutom verkar det som att dofterna blir tydligare. Det är mycket nos i spår som finns i snön. Jag tycker att det börjar märkas att dagarna börjar bli lite längre. Lite.

Båda hundarna har åkt på en parasit troligen. Det började med Iggy, han slickade sönder ett sår på sitt ben så det såg rent hemskt ut. Sedan har det tagit jättelång tid att läka och vi kunde se att det fanns någon slags plitor runt om också. Sedan började Gandalf också få ett sår på sitt ena ben. Och plitor. Och slickade upp ett riktigt fult sår. Jag har sytt benskydd till honom också. När vi såg att båda fick det så tänkte vi att nu måste vi gå till veterinären. BÅDA kan ju inte plötsligt ha blivit allergiska. Och veterinären trodde på parasiter. Som vi också hade funderingar på. De fick tabletter för att ta död på parasiter och sedan salva för sina plitor. Gandalf blev rakad på benet och lite upp på magen och då kunde vi se hur många plitor där egentligen fanns. Och de såg INTE trevliga ut. Han fick därför också lite antibiotika. I fredags var de hos veterinären och det börjar redan se mycket bättre ut. Hans ben syns på bilden här nere. Frambenet. Ser ni de röda prickarna på hans rosa hud. Jag tycker det räcker med otur för Gandalf nu. Han skulle kunna få vara så bra han kan nu ett tag tycker jag. Och få tillbaka sin tjocka fina päls.

Vi var tvungna att stanna vid en bänk också på promenaden. Det bestämde Gandalf. Lite kallt att sitta nu kanske, men går bra att sitta på sina vantar. Gandalf vill gärna ligga en stund någon gång under promenaden om den är lite längre. Och jag ska vara ärlig. Jag har inte något emot det jag heller. Ja, jag lägger mig inte på marken som han, men jag gillar att sitta på bänken bredvid.

Gick förbi en stubbe också. Kunde inte låta bli att fundera lite över naturens krafter. Se så vinden slitit sönder det här trädet.

Visst är det fantastiskt. Naturens kraft.

Jag funderar mycket på vad jag ska göra för att må bättre. Både själsligt och kroppsligt. Inte för att det precis varit nyår, utan därför att jag under en längre tid inte mått bra. Att inte må bra, oavsett det är psykiskt eller fysiskt, leder till ofta till en ond cirkel. Har du ont någonstans så du kanske extra trött, vilket leder till att du inte orkar göra det du brukar orka. Vilket i förlängningen kanske leder till att du mår psykiskt dåligt. Mår du psykiskt dålig kanske du inte rör dig som du brukar, kanske du äter för mycket eller äter för lite. Etc, etc. Allt sånt här ingår i mina funderingar. Det är inte så lätt att hitta svar på allting dock. Men jag tänkte att jag skulle testa något i alla fall. Och bestämde mig för Yoga av allt. Yoga och meditation sägs ju vara bra för själen. Jag hoppade på en 30-dagars utmaning som började vid nyår.

Nu har jag kört yoga varje dag i sju dagar. Och fy fasiken vad det är jobbigt! Jag vet inte var jag fått mina bilder av yoga ifrån, men i mitt huvud skulle det vara vilsamt och lugnt. Och lugnt kanske det är, men vilsamt? Fasiken heller. Det är skitjobbigt. Ett par av dagarna har jag varit alldeles skakig efteråt. Men samtidigt så tror jag att det där är väldigt bra styrketräning. Styrketräning utan verktyg. Jag tycker mig märka att armarna börjar bli lite starkare t.ex. Eller så är det bara ett önsketänkande.

Jag kör mina pass direkt efter att jag har gått upp. Funkar i två dagar till, men sedan får vi se hur jag gör när jag börjar jobba igen. Känner mig tveksam till att jag lär hinna det  på morgonen då. Jag har vänt på dygnet lite under min ledighet. Inte med någon egentlig vilja, vad som händer när jag blir ledig är att jag går in i det som jag tror är min normala dygnsrytm. Det är inte som så att det blir senare och senare utan det blir ungefär samma tid varje kväll och varje morgon när jag väl hamnat där min kropp vill vara. Jag går inte upp tidigt om jag kan undvika det, jag mår inte bra tidigt på morgonen, mår illa och bara allmänt usch. Och inte för att jag behöver gå upp supertidigt när jag börjar jobba heller, inte nu när vi jobbar hemma, men jag behöver gå upp tidigare i alla fall. På grund av detta får vi se om det blir yoga före eller efter jobbet. Jag SKA fixa de här 30 dagarna i alla fall. Så får vi se hur det blir sen. Som det känns så känns det som att jag mycket väl skulle kunna tänka mig att fortsätta med yoga. Verkligen bra styrketräning som du inte blir supersvettig av. Däremot inte kanske varje dag.

Bara att vänta och se. Men än så länge är det positivt. Men jobbigt!!!!!!!!!!!

Nyårsafton gick faktiskt relativt bra här. Med tanke på hundar och smällare. Vi brukar åka iväg med hundarna ut i skogen vid tolvslaget, men i år ville vi för en gångs skull kunna äta mat och dricka lite vin till det. Så det gjorde vi. Maken åkte iväg med hundarna till skogen och jag stannade hemma och fixade maten. Sedan låste vi in oss i blå rummet någon timme innan tolvslaget istället. Drog ner rullgardinen och tittade på Star Wars filmer med ganska hög volym. Det VAR läskigt kring tolvslaget, men det gick ändå förhållandevis bra. Det var i vart fall inte panik.

Och det var trevligt att kunna äta en nyårsmiddag och dricka vin och bubbel. Det blev en riktigt god middag. Först åt vi gubbröra med knäckebröd och folköl (jag tog en snaps). Sedan åkte maken till skogen. Under tiden förberedde jag huvudrätten som var portabello provencale med vitlöksrostad potatis, och ett gott rödvin till det. Och jag kan säga att det var supergott!! Riktig festmat. Till efterrätt hade vi nyårssviss. Även den var riktigt god, men det går ju inte heller att misslyckas med marängsviss. Eller hur?!? Och sedan till midnatt blev det lite chips och bubbel. Länge, länge sedan vi kunnat fira på det här viset. Gandalf är fortfarande superrädd för smällare, men han är lugnare inomhus än han varit tidigare.

Från imorgon ska det börja bli kallare här. 3-4 minusgrader. Och snö tydligen. Vi får väl se hur det blir med det hela. Jag är ju ursprungligen skåning så för min del behöver jag varken minusgrader eller snö för att vara nöjd. Det behöver i och för sig inte heller regna varenda dag som det gör just nu. Regnkläder är mina go to ytterkläder just nu.

Eldade lite i kakelugnen idag. Det var länge sedan sist. Men idag var jag lite frusen av mig så jag passade på. Lätt att glömma hur mysigt det faktiskt är. Sotaren kommer den 15 januari och vi skämtade om att vi borde elda lite innan dess. Det var kanske den repliken som fick mig att bli lite sugen på att sätta fyr.

2020 är snart slut och det är väl inte många som är ledsna över det. Samtidigt så hoppas jag att den här pandemin ska ge oss lärdomar. För oss i Sverige att se över hur vi hanterar våra gamla. Jag var inte imponerad när jag höll på med mamma och nu har det visat sig att mitt intryck inte var så fel. Efter vad som hänt så hoppas jag på stora förbättringar.

Jag hoppas på att det ska påverka hur vi arbetar. Mera flexibelt arbetande. Fortsatta möjligheter till hemarbete. Kan leda till billigare arbetslokaler. På vår arbetsplats är vi kanske 300 personer. Vi har öppna landskap, men alla har en egen arbetsplats. Den som ansvarar för lokaler och säkerhetssystem har sagt att för det mesta är vi inte mer än 150 på plats samtidigt. Och då sitter förmodligen många i möte och använder inte sina arbetsplatser. Kanske vi framöver skulle kunna ha mindre lokaler. Spara på statens pengar. Vi får dela på ett visst antal arbetsplatser. I min arbetsgrupp vet jag att vi ytterst sällan är alla på plats. Jag hoppas på fler och bättre digitala verktyg. Mindre resande. Jag hoppas att det där hälsningskramandet försvinner. Jag avskyr att kramas till höger och vänster. Kramar är till för de jag tycker om eller för den som kanske verkligen behöver en kram. Inte istället för att säga hej. När det gäller mig. Kanske när det är influensa- eller vinterkräksjuketider så kan vi arbeta hemma lite mera istället för att gå runt på jobbet och hoppas slippa bli smittad. Ja, lite sånt.

Idag har det förresten nästan varit ljust en stund. Hundarna och jag tog en långpromenad på förmiddagen (för då sover de där som smäller raketer och skit på nätterna). Sedvanligt dricka i bäcken.

Det godaste vattnet finns utomhus enligt Gandalf. Det händer ibland att han står vid verandadörren och vill ut och när vi släpper ut honom går han och dricker vatten i glassbyttan som står där och sedan ska han in igen.

Mossan och ormbunkarna är nästan onaturligt gröna. Förmodligen beroende på allt regnande. Samtidigt är det ganska vackert även om jag får gå runt i regnställ nästan hela tiden.

Folkvandringen är över för i år (förresten, kanske är det en på nyårsdagen också) så vi kunde sitta på vår vanliga bänk och ta det lugnt en stund också. Gandalf vill alltid gå till den bänken och är besviken när vi inte gör det. Även om vi skulle ha suttit på en annan bänk först.

Det var riktigt härligt i skogen idag. Och som sagt nästan ljust. Det var inte sol, molnen var där, men idag var de lite tunnare.

Enligt SMHI ska det börja bli lite kallare här från och med söndag. Inte jättekast, men minusgrader. Stämmer det så får jag väl lyfta in blomlådan som jag fortfarande har ute på verandan.

I övrigt så håller vi på att planera nyårsafton. Inte så mycket hur vi ska äta och så utan hur vi ska göra med hundar och promenader och hundar och tolvslag. Det är ju inte som så att de vänjer sig bara för att det smäller hela tiden, tvärtom så blir framförallt Gandalf mer och mer ljudkänslig ju längre det håller på.

Finns nog en stor risk att det inte blir något skrivet imorgon. Skulle det vara så får ni ha en trevlig nyårsafton ni som kikar hit.

Jag tycker det är svårt att skriva nu. Det är så lätt att hamna i tråkmörker och regntråk. Helt otroligt hur det påverkar åtminstone mig allt det här mörkret. Jag vet att det har vänt, men det tar lika lång tid att få tillbaka ljuset som det tog att förlora det. Kan inte förstå att det inte går att vänja sig. Jag menar det händer ju vartenda år det här. Och ändå är det som nytt vartenda år. Att gå upp på morgonen och att de få timmar som vi skulle kunna ha ljus blir mörkare än nödvändigt därför att hela himlen täcks av tjocka, tjocka moln.

Jag har lyckats drabbas av ryggskott eller något motsvarande. Får gruvligt ont i ryggen när jag står eller går. Jag vågar inte lyfta tunga saker, vilket innebär att jag inte heller vågar lyfta Gandalf i och ur bilen. Något som skulle vara väldigt bra att kunna göra just nu eftersom att åka iväg en bit bort är nästan enda sättet att få Gandalf att gå promenader just nu. Vet inte hur eller varför, men i år är det ovanligt mycket smällare och raketer. Mycket mer än t.ex. förra året. Igår var det raketskjutningen och smällare under hela dagen. Med maximerat användande från cirkus tre-fyra till ett-halvtvå på natten. Det verkar som att det här med ökad reglering är totalt misslyckat. Så här långt innan själva nyårsafton är jag inte van vid att det ska vara den mängden smällare. Någon då och då (vilket ändå förstör hela dagen för Gandalf), men inte hela tiden. Igår tog vi varsin hund vid fyratiden. Jag tog Iggy som inte gillar smällare, men som brukar kunna promenera ändå. Men han och jag hade världens otur. Vi skulle gå förbi en länga med hyreshus när det plötsligt smäller av en raket på bara ca 20 meters avstånd. En sån med massor av färg och massor av ljud. Den var för mycket till och med för Iggy. Framförallt som den var så nära. Så vi fick gå hem. Jag blir allvarligt så ledsen över att man bryr sig så lite om varandra. Förutom att själva raketen inte är godkänd så är det definitivt inte tillåtet att skjuta sådana mitt bland hus. Men det gör kanske det hela mera spännande när det är dubbla förbud. Jag har aldrig varit sådan, inte ens i min ungdom, så jag kan faktiskt inte förstå. Jag har gillat smällare och raketer och jag gillar fortfarande ett fint fyrverkeri, även om det inte är något jag behöver i livet, men jag skulle aldrig fått för mig att skrämma någon med raketer, slänga in smällare i trappuppgångar etc. Finns därför inte minsta möjlighet för mig att förstå varför man ska vara direkt elak. Att det skulle vara spännande på något sätt. Finns inte det minsta spännande i att vara elak.

OK, det där blev en lång harang. Det jag egentligen skulle skriva var att jag åkte iväg och köpte in en hundramp till bilen. Så att Gandalf faktiskt kan gå ut och in i bilen utan att jag behöver lyfta honom. Om någon undrar varför han inte kan hoppa in och ut själv så kan han det, men han SKA inte, det tar för mycket på leder och annat som inte mår bra som de är. Ganska dumt att förvärra det i onödan. Vi testade rampen när vi kom hem, det gäller ju att få hunden att gå på den också. Tur för oss så har jag en gång i tiden, innan Gandalfs höfter blev för dåliga (och min), hållit på lite med agility och dessutom tycker Gandalf om att vara duktig, så det tog ingen tid alls att lära honom att gå upp och ner. Det visade sig dessutom vara en stabil och bra ramp så den var inte speciellt läskig att gå på heller. Så nu kan jag åka iväg med hundarna och med bilen fast jag har ont i ryggen. Det blir bra. Ska faktiskt snart ge mig ut på tur med hundar och pannlampa. Gäller att åka åt rätt och håll och tillräckligt långt också, smällare hörs långt och finns det bebyggelse i närheten så smälls det verkar det som. Är också så glad för pannlampan, tänk vad mycket mer jag kunnat göra tack vare den. Plus min lilla ficklampa jag har i fickan. Funkar inte den ena så ska väl den andra fungera. Jag har en liten röd ficklampa jag köpt och det är faktiskt inte klokt så mycket ljus den ger. Lampor idag är inte vad de var förr. Vare sig pannlampor eller ficklampor.

Och nu – ut i skogen!