Vet ni vad. Jag börjar må bättre. Jag har suttit och funderat lite och då kom jag på att jag emellanåt behöver vara helt ensam lite. Ett vanligt år brukar jag då åka iväg några dagar. Kanske ett par nätter i Göteborg eller Köpenhamn. Ett år bodde jag vid akvarellmuséet. Ett annat åkte jag faktiskt till Paris och lyxade till det. Nu är det ju inte riktigt möjligt. Om jag inte skulle boka in mig på hotell i min egen stad förstås, fast det känns lite som onödiga pengar. Så jag kom överens med maken om att jag skulle få boka in mig på vår övervåning en hel helg. Och bara få vara ensam och få göra precis vad jag vill. Min make, som är en av de snällaste ni kan hitta, lät mig således hållas med det. Jag sydde mig ett par nya mjukisbrallor på min overlock och jag stickade lite och jag bara var.
Dessutom gick min sega förkylning över. Det var så lustigt. I fredags, strax efter lunch, så blev jag ganska rejält dålig och gick upp och la mig och sov i ett par timmar. Kunde helt enkelt inte hålla mig vaken. Och när jag vaknade mådde jag jättebra. Förkylningen var bara borta. Visst var det mysko?
Vi har fått vårt nya skåp, men det har inte varit något dagsljus sedan vi fick i ordning det så något foto har inte varit möjligt. En annan dag. Det var ett färdigmonterat skåp. Inte i ett platt paket. När har du hört talas om det senast?
Hantverkarna jobbar på i Lilla huset. Det är väldigt ovanliga hantverkare. De börjar inte förrän nio på morgonen. Trodde inte att det fanns hantverkare som var morgontrötta. Som jag. Trodde det var ett kriterie för att bli hantverkare att du ska terrorisera dina kunder halvsju på morgonen. Fast det kanske är det som är skillnaden. Finns inga kunder att terrorisera. Eftersom Lilla huset är ett eget hus så kan de komma och gå som de vill.
Ja, lite så. Jag börjar helt enkelt vakna till igen. Lite i taget. Det kommer ett bakslag, men istället för ett steg framåt och två bak så tror jag att det börjar bli mer två steg framåt och ett och ett halvt bakåt. Häromdagen satt jag och läste recept på finsk mat. Såg då att de hade återpublicerat en gammal receptbok med finlandsvenska recept och tänkte att den skulle jag beställa till syrran. Men, det går ju inte. Aldrig mer… Då blev det nog två steg tillbaka igen. Men andra tillfällen så går det mera framåt. Kanske jag snart börjar baka bröd igen. Vi får se.
Vad annars? Jag fortsätter häpna över Trump, men försöker att inte uppröra mig alltför mycket, jag kan inte göra något åt det.
Corona snurrar på, varför behöver folk så hårda restriktioner? Det är ju skitenkelt. Håll dig hemma!! För vår egen del har vi fått förlängt med hemarbete till 15 januari just nu.
Vädret är mysko. Snart slutet på november och vi har haft någon minusgrad vid ett eller två tillfällen någon morgontimma. I övrigt är det varmt. Vi har fortfarande inte värmen igång i huset, inte mer än lite då och då. Men jag är inte ledsen över det. För min del får vintern gärna dröja. Men till helgen vänder det till ett snäpp kallare. På fredag ska det kanske till och med vara en minusgrad framåt morgonen. Men än så länge är det mild höst.
Och jag har fortfarande inte börjat använda strumpor…
Det är mysko väder här också, fast jag bor långt uppe i norr har vi barmark och flera plusgrader – i mitten av november!?! Jag har skrapat bilrutan två gånger! 😯 Men nu lovar de snö imorgon, vi får väl se hur det blir med den saken.
Jag är ju inte ledsen för att det är varmt. Ska jag vara ärlig så passar det mig bra, men samtidigt så pekar det ju på att något inte är riktigt som det ska.