Sådär. Idag var det dags för tredje vaccinsprutan.

Och nu hoppas vi att den hjälper för i veckan ska jag ta tåget till Uppsala. Vi får hoppas att det inte är för trångt på tåget för då kommer jag att vara tvungen att ha munskydd på mig i flera timmar. 

Nu är det töväder och det finns väl en risk att det blir halt. Å andra sidan så verkar det som att det ska vara plusgrader i flera dagar nu så kanske vi har turen att all snö försvinner. Så att det blir tomt och plats för ny snö när nästa period med minusgrader kommer. 

Jag ska visserligen jobba alla mellandagarna, men jag längtar ändå till jul och nyår. Det blir någon extra dag ledigt och jag har inga möten så jag räknar med att få undan en hel del så att jag kan börja det nya jobbåret med en bra känsla. Det har varit en väldigt jobbig höst. På jobbet och för att inte prata om hemma. Jag behöver ett nytt år. 

Fuck 2021.

Det har varit en ganska grå helg. Vi har haft snö, men det har varit kring nollan och mulet hela tiden, så det har liksom inte  blivit ljust om dagarna. Men det har inte hindrat mig och Iggy från att gå långpromenader. Det gäller att passa på. Just nu har det nämligen inte varit halt. Det ligger snö, men har varit lagom kallt så det har fortsatt vara snö och inte blivit is av det hela. Har dessutom inhandlat mig ett par nya  promenadkängor som varit supersköna så det har också hjälpt till. Har redan gått ganska långt med dem och inte fått ett enda litet skoskav. Tycker annars ofta det är svårt med bra gåskor på vintern. 

Så där ljust har det varit tidig eftermiddag. Alltså till och med gatlyktorna har gått igång. Men bra promenadväder. Iggy har blivit lite piggare på att gå. Efter Gandalf gick bort har Iggy fullkomligt klistrat sig på maken. Är maken hemma kommer Iggy knappt ens och hälsar på mig när jag kommer hem. I början ville han nästan inte gå ut och gå med mig om maken var hemma. Jag fick i princip dra honom med mig på promenad. Inte lika roligt att gå långa promenader då. Han klistrar fortfarande sig på maken, men nu är det helt OK att gå ut med mig. Och helt OK att gå långa promenader. Så nu gör vi det igen.

Han har till och med börjat leka igen. Det är en bit kvar, men varje bit åt rätt håll är väl bra. Det är förmodligen väldigt konstigt för en hund när flocken förändras.

Vi pratar lite om att skaffa en hund till. Kanske en collie igen. Det enda är att vi vill i så fall försöka hitta en utan så många rädslor. Gandalf hade, förutom sina kroppsliga åkommor, också mycket rädslor. De flesta lyckades vi träna bort, men när han blev gammal kom de tillbaka igen. Skotträdslan lyckades vi dock aldrig träna bort. Och då vi bor i en stad där folk av någon anledningen smäller av skott både titt som tätt var inte det så roligt för honom. Det går att skaffa en valp lite när som eftersom någon av oss jobbar hemma hela tiden. Dessutom har jag tänkt mig att jag ska gå i pension nästa år då jag fyller 62. Och då blir det inte något problem alls att hinna med två hundar, varav en valp, igen. Men vi får se. Vi kollar lite och tänker. Iggy hade nog också mått bra av en hund till här inbillar vi oss. Han har faktiskt aldrig varit utan en hundkompis i hela sitt liv. 

Maken har varit SÅ duktig och alldeles snart är arbetsrummet klart att använda. Det är bara lite småpill kvar. Sedan ska vi möblera och se hur vi vill ha rummet egentligen. 

Spännande.

Nu har vi vinter här. Den ska visst vara i alla fall en vecka eller så. Sedan får vi se. Vinter som den är just nu är helt OK. Vi har snö och det är kallt hela tiden. Inget tinar och blir till is. Jag kan gå utan att halka omkull för det är torrt. Ganska skönt att gå också. Lagom kallt. Jag fryser inte och jag svettas inte. Alltså precis lagom.

Det verkar som att ögonen läker bra. Jobbigt är bara att mina glasögon inte längre passar ihop med ögonen. De funkar att använda, men det är fel styrka och jag blir trött i ögonen och blir då också väldigt trött överhuvudtaget. Men de sa att jag borde vänta sex till åtta veckor innan jag går och beställer nya glasögon. Tydligen tar det så lång tid för synen att ”sätta” sig. Det är väl bara att försöka att stå ut. Tiden har trots allt en förmåga att gå ganska fort. Utom när du verkligen vill att den ska göra det.

Idag fick jag för mig att jag borde göra något som är lite juligt eller adventsaktigt. Så jag bakade saffransbullar. Degen var Leilas saffransdeg. Verkar som att det var en bra deg för bullarna jäste som tokiga och fortsatta växa i ugnen. Fyllning var mandelmassa, vit choklad, vanilj, äpple, hackad mandel och smör. Tyckte att det blev riktigt gott. Och bullarna blev helt enorma. 40 stycken enorma bullar. 

Svårt att fotografera i vintermörkret bara. Men syns i alla fall att det är bullar.

Fågelmatarna har också fått komma upp. När det blir frostgrader behöver pippifåglarna få mat. Har varit lite sen i år, men nu finns det mat till dem i alla fall. Och de dök upp direkt. Trots att jag var sen.

Nyss var det måndag och nu är det plötsligt fredag. Vad hände med alla dagarna där emellan? Borta är de i alla fall.

Och idag när jag gick upp så hade det plötsligt blivit vinter!

Snö! Bara så där. 

Och den ligger kvar. Enligt SMHI ska det bli riktigt kallt här framöver. Ända ner till 10 minus. Vilket är kallt för oss, åtminstone så här års. Väldigt hopp också. Från nästan tio plus till nästan tio minus. Jag som inte börjat ha strumpor på mig ännu. Kanske börjar bli dags nu.

Idag var det dags för en ny vecka, men jag kände mig inte helt redo. Operationen och vad som hände efteråt gjorde att hela min lördag liksom försvann. Så jag hade lördag igår istället och borde haft söndag idag. Men det gick inte för idag var det måndag. Redo eller inte. 

Morgonen var kall och dagen har också varit ganska kall. Får nog kallas första riktiga frosten. Vi har haft lite frostmorgon tidigare, men bara sån där som kommer framåt morgonen och inte varar så länge. Idag var det ordentlig frost och det såg nästan ut som om det dessutom kommit lite snö. Och sedan var det sol på det idag också. Var ganska ljuskänslig idag så jag har suttit och jobbat i ett rum med neddragna gardiner. Blir så några dagar, sedan ska det nog  bli bra igen.

Efter jobbet blev jag av någon anledning sugen på ett glas glögg. Något som kanske händer en gång om året. Letade efter om vi hade gammal glögg hemma. Vi brukar ha det eftersom vi aldrig dricker upp den glögg vi köper. Kikade runt och hittade verkligen en gammal flaska. Som inte ens var öppnad!!

En oöppnad flaska från 2015! Vi dricker verkligen inte mycket glögg. Idag blev flaskan i alla fall öppnad. Och jag tog mig en mugg glögg. Precis som vanligt så tyckte jag inte det var så himla gott som jag tänkte att det skulle vara.

Det dröjer nog till nästa gång.

Inte långt kvar så är november också slut. Jag vet inte riktigt var tiden har tagit vägen. Jag har inte riktigt hunnit med. Vi förlorade Gandalf, det gick fortare än jag fattade. Tappade lite fotfästet där. Och innan jag hittat fotfästet så sa min optiker att jag förmodligen hade fått starr. Jag fick tid hos en ögonläkare och tänkte att nu äntligen skulle jag få en någorlunda perfekt syn. Så var inte fallet. Mina ögon funkade inte med sådana linser så det kunde jag glömma. Fem minuter efter den undersökningen så satt jag i operationsrummet och opererade första ögat. Hann inte ens ringa maken före. Det fick jag göra efteråt. Han fick ju lämna sitt jobb och komma och hämta både mig och min cykelt.

Varit väldigt noga och hållit noga koll, han som undersökte mig sa nämligen flera gånger att eftersom jag varit så närsynt en gång i tiden så var risken för näthinneavlossning mycket större för mig.

Blev riktigt ljuskänslig. Efter en vecka var jag på kontroll och han sa att jag kunde boka tid för nästa öga. Och jag fick tid igår. Så inom två veckor så blev båda ögonen fixade. Så fort. Igår blev jag lite skraj. Operationen var redan 07.45 på morgonen. Kom hem, allt verkade OK, sedan plötsligt blev allting bara jättedimmigt. Bara så där. Jahapp tänkte jag. Näthinneavlossning! Tvingade maken att köra mig tillbaka till kliniken. Där fick jag veta att det troligen bara var en svullnad på hornhinnan. Något som tydligen inte är ovanligt. Hade ju inte varit dumt om de hade berättat om det innan. Att det kunde hända. Idag när jag gick upp var dimman borta. Tack och lov. 

Iggy och jag gick en långpromenad. Och idag var en sådan dag då jag kände att det tomt. Att Gandalf borde varit med. Känner inte det så ofta längre, men idag gjorde jag det. Älskade våra långpromenader vi tre tillsammans. Att sitta på en bänk och titta på folk. Iggy har inte tålamod till det när inte Gandalf är med. Annars var det fint väder idag. Solen sken så där mitt i november, jag fick ha solglasögon.  Och jag kände saknad. Och förvirring, det har gått fort med operationerna. Och ingen perfekt syn. Bara samma syn som innan operationerna. Bara suddigheten är borta. Och de gula nyanserna. Men annars ingen skillnad. 

Ganska mycket att göra på jobbet. Samtidigt som operationerna har gjort mig ljuskänslig. Har suttit med neddragna gardiner hemma och satt ner styrkan på datorskärmen. Så att det inte skulle vara så ljust. 

Men allting. Gandalf, operationer, jobbet och jag vet inte vad. Jag har inte hunnit med. Känner mig trött och snurrig.

Längtar efter att komma ifatt. Stanna upp lite och komma ifatt. 

Gör inget om det skulle bli lite lugnt nu ett tag.