Igår var vi hos frissan maken och jag. Vi brukar ha familjebesök som vi kallar det. Vi har en väldigt trevlig frisör och det är in liten salong så många gånger är det bara vi där just då. Framförallt som hon gillar att jobba på söndagar och istället tar ledigt på fredagarna. Eftersom Ville inte går att lämna ensam ännu och vi inte vill åka iväg med Ville utan Iggy så åkte vi alla fyra till frissan. Så den här gången var det verkligen ett familjebesök. Liten socialisering blev det så klart också. Och vi hade fått godkänt i förväg.
Så det var bilåkning (Ville har fått en jättestor bur ser ganska kul ut, men den ska passa så småningom), hissåkning, stadspromenad och frisörbesök.
Det blir mycket valp just nu är jag rädd. Jobba heltid och ta hand om valp, det hinns inte med så mycket annat i livet då. Fyra gånger mat om dagen, ett otal besök ut i trädgården, promenader, vilda lekar. Det tar sin tid. Men när lillen somnar med huvudet i knät på en då smälter allt hjärtat lite.
Han verkar vara en kvällspigg kille den här. Jag har kvällskiftet för det mesta och då är det full rulle. Till sist blir det någon slags överstress och då gäller det att lugna ner honom lite. Precis som barn innan de ska sova. Vill inte, vill inte sova jag ska springa, springa, bita, hoppa etc istället. Även igår hade han ett sådant spel. Detta trots att vi tog båda hundarna till skogen och gick runt i mörkret. Iggy är van, men Ville verkade stortrivas. Så vid tolvtiden i natt var Ville och jag ute i trädgården så att han fick springa slut på sig själv lite grand.
Det är nästan som att vara en småbarnsförälder det här. Tack och lov är småbarnstiden inte så lång. Det finns mycket att älska med valpperioden, men jobbig är den.
Lämna ett svar