Lite lyx

Igår var det fantastiskt väder. Solen sken och himlen var blå. Det var någon minusgrad, men det kändes ändå som en riktig vårdag. Jag tog en långlunch och Iggy och jag tog en rejäl promenad. Det är en stor fördel med att jobba hemma, att det är lätt att ta promenader. Jag kan sticka hem från kontoret också och ta en långlunch, men jag måste först ta mig hem, sedan byta kläder, gå en promenad, byta kläder igen, äta något och sedan cykla tillbaka till kontoret. Det blir inte en lika lång promenad helt klart. Nu har jag redan bra promenadkläder på mig och kan bara ge mig ut. Kommer inte att bli det samma när vi går tillbaka till kontoret. Men igår jobbade jag hemma och vi kunde gå ut Iggy och jag. Och då vädret var så härligt så förlängdes promenaden till mer än jag hade tänkt från början. Iggy var av samma åsikt så vi bestämde tillsammans.

Blir ingen bra bild i motljus, men visst syns det att ser vårlikt ut?

När jag skulle operera min starr hade jag tänkt mig att jag skulle investera i linser som gjorde att jag inte behövde glasögon längre. Nu gick inte det med mina ögon, vilket gjorde mig ganska besviken. Då bestämde jag att jag i alla fall skulle lyxa till det och beställa mig ett par RayBan med slipade glas som tröst. Billigare än de där linserna också. Enligt ögonläkaren så kommer jag att ha samma styrka resten av livet nu så solglasögonen kommer att kunna användas länge.

Så fort jag hade varit hos optikern och hade mitt nya glasögonrecept så beställde jag mina RayBan. Och idag kom de fram. Snabbare än mina dagliga glasögon som jag får hämta nästa vecka. Och jag blev så nöjd! Så här ser de ut.

Jag har provat modellen innan så jag visste att den skulle bli bra. Men det mest fantastiska var hur bra jag ser med dem. Jag går fortfarande runt med rejält  felaktiga glasögon till vardags så när jag tog på mig mina lyxglasögon så kunde jag dessutom se superbra. Ska bli SÅ skönt när jag får mina nya vanliga glasögon nästa vecka. Funderade nästan på att gå med solglasögonen hela tiden. Även inomhus, eftersom jag ser så bra med dem.

Och så slutligen en liten valpbild. Den är av väldigt dålig kvalitet för det var mörkt när jag tog den, men det som syns är en liten vovve som har somnat med leksaken i munnen.

Hos Frissan

Igår var vi hos frissan maken och jag. Vi brukar ha familjebesök som vi kallar det. Vi har en väldigt trevlig frisör och det är in liten salong så många gånger är det bara vi där just då. Framförallt som hon gillar att jobba på söndagar och istället tar ledigt på fredagarna. Eftersom Ville inte går att lämna ensam ännu och vi inte vill åka iväg med Ville utan Iggy så åkte vi alla fyra till frissan. Så den här gången var det verkligen ett familjebesök. Liten socialisering blev det så klart också. Och vi hade fått godkänt i förväg.

Så det var bilåkning (Ville har fått en jättestor bur ser ganska kul ut, men den ska passa så småningom), hissåkning, stadspromenad och frisörbesök. 

Det blir mycket valp just nu är jag rädd. Jobba heltid och ta hand om valp, det hinns inte med så mycket annat i livet då. Fyra gånger mat om dagen, ett otal besök ut i trädgården, promenader, vilda lekar. Det tar sin tid. Men när lillen somnar med huvudet i knät på en då smälter allt hjärtat lite.

Han verkar vara en kvällspigg kille den här. Jag har kvällskiftet för det mesta och då är det full rulle. Till sist blir det någon slags överstress och då gäller det att lugna ner honom lite. Precis som barn innan de ska sova. Vill inte, vill inte sova jag ska springa, springa, bita, hoppa etc istället. Även igår hade han ett sådant spel. Detta trots att vi tog båda hundarna till skogen och gick runt i mörkret. Iggy är van, men Ville verkade stortrivas. Så vid tolvtiden i natt var Ville och jag ute i trädgården så att han fick springa slut på sig själv lite grand.

Det är nästan som att vara en småbarnsförälder det här. Tack och lov är småbarnstiden inte så lång. Det finns mycket att älska med valpperioden, men jobbig är den.

Knutan

Vet inte vad den här typen av leksak heter, men hos oss kallas den för knutan.

Knutan på bilden är Gandalfs knuta. Det var en av hans favoritleksaker. Den svängdes runt i munnen och kunde klämma i både kylskåp och annat. Och så skulle det kampas om den, Gandalf älskade att kampa och gärna om knutan. Han visste dessutom att den hette knutan. Vi brukade träna på att hämta olika saker genom att säga ”Hämta knutan”, ”Hämta råttan”, ”Hämta bollen” m.m.

Nu har Ville hittat knutan. Lite glansig i ögonen blir jag och tänker att den ska du inte leka med för den är Gandalfs, men sedan tänker jag att det kanske är bra att nästa generation också får använda den fantastiska knutan.

Lite lustigt att se hur stor knutan är. Samtidigt tänka att Ville kommer att växa ifatt den. Och förmodligen slänga den i luften han också.

Just nu är den spännande kanske just för att den är så stor. 

 

Det vänder

Igår stängde jag ner jobbdatorn lite tidigare än vanligt och tog en långis med Iggy. En långis är ju alltid trevligt, men igår var det extra trevligt. Varför? Jo, det var ljust!

Och faktum är att det var i princip ljust hela promenaden. Det började skymma framåt slutet, men det var fortfarande inte mörkt när vi kom hem. 

Iggy har faktiskt börjat lätta lite på sitt valpförakt. Flera gånger nu har Ville fått lukta runt på Iggy utan att Iggy morrat. Så kanske det kommer framöver. Småungar kan ju vara jobbiga, det vet ju alla.

Ville får vara ute på äventyr. Och jag har då aldrig hört en mer verbal hund. På nya platser så skriker han. Eller skriker är fel ord.Han låter som en jättelik fågelunge.

Vi var ute och gick en promenad i skogen och Ville skrek hela tiden. Vi tog honom till en plats med mycket folk och cyklar och annat och han skrek hela tiden. Det är någon slags skräckblandad förtjusning. Han skriker på samma sätt om han tycker att han skulle ha mera mat eller mera godis. Undrar om han kommer att bli en pratsam hund när han blir stor.

Lite mer kreativt sätt att tugga ben. Det är ju inte bara att ligga stilla och tugga inte. Häromdagen fick han en liten bit clementinklyfta. Den sysselsatte honom en lång stund. Kastades upp i luften. Tuggades på lite och sedan kastades igen. Behövs inte mycket.

Han har lärt sig att förse sig själv ur korgen med hundleksaker.

Leksaker hade vi gott om så det har inte blivit några nya. Dessutom fick vi ett helt gäng leksaker med oss från uppfödaren. Vill du inte ha huset helt sönderslitet så är leksaker och ben en nödvändighet.

Och rumsrenheten går jättebra. Men den hänger ju på att vi är redo hela tiden. Vi kan ju inte – som med både Gandalf och Iggy – ha ytterdörren öppen. Men han är superduktig faktiskt. Igår hade vi varit ute en bra stund i trädgården och jag tänkte lyfta in honom. Då pep han till och sprang åt andra hållet. Upp på gräsplätten där han brukar kissa och kissade en skvätt. Sedan kom han tillbaka till mig.

Och ja, vi lyfter in honom för det mesta. Vi har mycket trappor i och kring vårt hus och jag har läst en utredning som säger att valpar inte bör springa för mycket i trappor innan de är tre månader. Det ska kunna minska risken för höftdysplasi. En månads bärande är inte ett så stort pris för att i alla fall testa. Han är inte det minsta rädd för trapporna och får emellanåt springa i yttertrappan, men inte varje gång.

Brevlådan är i vart fall inte läskig längre och han verkar inte heller ha något emot grannens takarbete. Han har fått träffa en annan grannes barn och vi har fått löfte om att de ställer upp på barnträffar. 

Vi har konstaterat att det är bra att vi har dörrar till förstugan för Ville älskar att käka skor. Här är det en av mina inneskor som råkat illa ut.

Och nu får det vara bra med valpbilder idag. Sömnpausen verkar närma sig sitt slut så nu blir det snart valprusning igen.

 

Att snart se bättre ut och så valp så klart

Alltså jag kommer inte att bli tjusigare, men jag kommer snart att kunna se bra igen. Jag har haft problem med att se vettigt sedan jag gjorde min starroperation. Glasögonen är helt enkelt fel. Med vänsterögat så ser jag OK, men högerögat är helt åt helsike. Ögonen blir väldigt ansträngda och när jag jobbat ett tag (vilket i huvudsak innebär att sitta framför datorn) så är jag jättetrött i ögonen och har emellanåt huvudvärk. Ibland rinner ögonen också. 

Åtta veckor skulle jag vänta efter operation innan jag gick och beställde nya glasögon. Och nu har de åtta veckorna gått och jag gick till optikern. Det visade sig att det var inte så konstigt att jag sett dåligt. Mitt högra öga hade ändrat sig en hel dioptri. Från -2,75 till – 1,50. Vilket, för den som läser och inte har glasögon, är ganska mycket. Så linsen på mitt högra glas var alldeles för stark och det har naturligtvis varit jättejobbigt för ögat. Men om ca två veckor får jag nya glasögon. Gissa om jag längtar. Snart ska jag kunna använda glasögon som verkligen gör att jag ser bättre. 

Och valpen? Jo, det går bra. Att vara valpägare och att jobba samtidigt (även om du jobbar hemma) gör att du inte har en ledig stund. Även om vi turas om att ta hand om Ville. Det är så mycket som ska hanteras i början också. Den här först veckan får han helt enkelt lära sig var han bor och liksom känna sig hemma. Sedan får vi väl ut på vift och socialisera både här och där. Gäller att kolla vad som är lite läskigt. Asfalt var lite mysko att gå på. Inget val där, det kommer han att lära sig. Brevlådan smäller och är lite farlig så nu öppnar vi och stänger den varje gång vi går förbi. Grannarna lägger nytt tak och bullrar, lite läskigt, gäller att var i trädgården när de håller på så att vi blir vana. Och så vidare. Han har fått klor klippta, testat borsten, torkats med handduk (vilket var skitkul) och till och med borstat tänderna. Mycket små saker som ska göras. Ett par nätter i rad nu har han dessutom varit så duktig att han sagt till att han behövde ut och kissa. Annars brukar maken gå ett varv vid tretiden, men de här gångerna blev Ville kissnödig lite tidigare och sa faktiskt till. Hade det varit varmare ute så att dörren kunde stå öppen tror jag faktiskt att han hade gått ut själv. Men dit är det ett tag till.

Vi har varit och kollat in trädgården flera gånger.

Matte är uppenbarligen inte alltid så duktig med att plocka bort gamla krukor.

Eller rensa bort grenar.

Blir en del inkallning tränat i trädgården eftersom Ville gillar att käka harpluttar.

Och fågelfrö.

Nästan allt är roligt när han är  i det läget.

Och sedan blir han trött igen på ett nafs.

Iggy är fortfarande inte helt övertygad, skitungen är ganska jobbig. Dessutom så finns det löptikar utomhus och det är egentligen det enda som är riktigt viktigt i hans liv just nu. Vi får hoppas att han vänjer sig. Jag hoppas SÅ att de ska bli kompisar. Iggy behöver en kompis. Å andra sidan så finns det något att hålla koll på vilket gör att han behöver vara lite på sin vakt hela tiden. Och den som är lite på sin vakt är i alla fall inte likgiltig, vilket Iggy varit sedan Gandalf gick bort.

Och förresten, det blir nog Ville.

En ny familjemedlem

När Gandalf gick bort fick vi ett stort hål, ett stort tomrum i våra lilla flock. Vi var överens om att detta tomrum skulle fyllas med en ny kompis. Ingen ny Gandalf, för det går inte, men med någon som skulle göra vår grupp lite helare. Vi tänkte också att vi skulle vänta tills jag hade gått i pension. Men ibland är det som så att det du tänker är inte alltid rätt. Vi kom på att vi behövde någon  mer i familjen ganska snart. Och eftersom våra arbetsvillkor har ändrat sig så att någon i princip alltid kan jobba hemma så bestämde vi oss för att åtminstone kolla läget. Det gjorde vi och så gick det som det gick. I fredags så hämtade vi hem den här killen. En liten collievalp.

Vi är inte alldeles klara över namnet, vi hade bestämt oss för Harry, men när vi testat så är det inte så lätt att säga. Nu funderar vi på Ville, vilket uppfödaren kallade honom och vi får se, kanske slutar det med det.

Det var en bit iväg så vi körde upp på torsdagen och sov över. Iggy fick vara hos makens föräldrar. Och vi sov på hotell. Fredag morgon hämtade vi vår nya familjemedlem och körde den långa vägen hem. Det var lite gnäll direkt när vi åkte, men ska jag vara ärlig så är jag inte säker på att han gnällde för att vi åkte iväg utan kanske mer för att jag mutat honom med godis och han tyckte att jag mutat honom med för lite. Jag satt i baksätet och hade Iggys bur (berätta inte det för Iggy) bredvid mig och det gick faktiskt över förväntan bra. Vi kunde busa lite i buren och sedan var det en hel del sovande också. I mitt knä eller så kröp han in i buren.

Väl hemma hos makens föräldrar fick han träffa Iggy. Utomhus, på neutral mark. Och även det gick bra. 

Iggy tyckte Villy var riktigt trevlig faktiskt. Tills vi tog honom med hem. Det tyckte han var att ta i lite grand. Men han kommer att vänja sig och redan nu har det gett honom något att tänka på så att han inte behöver vara deppig. Faktum är att det var plötsligt OK att leka igen, något som han inte riktigt velat göra sedan Gandalf försvann.

Ville (som det lutar åt) är en riktig tuffing och snabb som en iller. Gäller att kolla att staketet är rymningsfritt. Men det har gått SÅ bra. Det är fascinerande med valpar. Att de liksom direkt accepterar att de ska vara i en ny flock. 

Det finns mycket bus i killen. 

I sån fart att det inte går att få fokus på kameran.

Och direkt efter så blir man trött.

Och sover som en stock och är jättesöt.

För att vara tillsammans tog vi en långpromenad alla fyra. Så liten som han är får han inte gå så långt så han fick åka hop-on hop-off vagn. Den som vi använde till Iggy när han blev opererad för patellaluxation.

Vagnen var INTE populär. Det peps mycket. Det är ju mycket roligare att springa och inte begriper han att han inte kan springa hela vägen. Vi får se om han lyckas att vänja sig vid den.

Han fick gå lite då och då. Bland annat fick han springa runt i skogen och fick lära sig att gå över en spång över bäcken. Det var lite läskigt, men när det väl var gjort var det inga problem att göra om det.

Han har börjat lära sig att sitta och vänta på sin mat. Det går väl si så där vissa gånger, men det är inte meningen att det ska sätta sig direkt när man inte är mycket mer än åtta veckor.

Välkommen till vår flock!

 

 

En (eller flera?) ovälkommen gäst

Iggy har sin säng i fotändan av vår säng. Där ligger han ibland och tuggar ben, rullar sig, kliar sig eller snarkar. Ja, han snarkar faktiskt ibland våran lillkille. Igår kväll hörde jag ett ljud från hans håll som jag inte kände igen. Lite mer klickande eller så. Jag fick nästan för mig att han fått något anfall och att det var tassarna som ryckte. ”Vad gör han?” sa jag till maken, som lyssnade han också och sedan gick och kollade. Kröp runt på golvet ett tag, sedan sa han det inte var Iggy. Det var en mus. I golvet. IIIIIhhh!!!!!!!!!!

Vi har bott i det här huset sedan 2008 – att vi inte har fått in någon mus tidigare är väl bara  något att vara glad för. I ett sånt här hus går det inte att få det så tätt att det inte finns det minsta hål för en mus att ta sig in. Jag är ganska säker på att alla katter som bor här i området har hjälpt till där. Jag hjälper väl själv inte till när jag matar fåglarna, men jag tycker om att mata fåglarna och de behöver det. Alltid svårt att veta vad som är rätt eller fel och vad som leder till vad.

Nu måste vi väl fixa musfällor. Och plocka ner torr mat i plastboxar. Eller nåt.

Inte glad.

Lugnet efter stormen

Inatt hade vi det rejält blåsigt som på många andra ställen. Jag märkte dock inget, sov som en stock, men maken berättade att det hade blåst. Idag var det lugnet efter stormen och Iggy och jag tog en långpromenad på lunchen. I det fina solskenet.

Det var ganska rått ute även om det inte ser ut så. Det var nordliga vindar som drabbat oss och även om stormen var över så var det kalla fortfarande i luften. Men jag var ordentligt klädd så det var bara skönt. Försökte ta en fin bild på lillkillen, men han såg besvärad ut hela tiden så det blev en liten konstig bild.

Vi får göra ett annat försök en annan dag. Men jag förstår honom, jag gillar inte heller att bli fotograferad. På flera ställen så såg vi att det uppenbarligen hade blåst ordentligt. Vi såg tre stora träd som blåst omkull. Bland annat det här som inte bara ramlat omkull utan trillat rakt igenom två olika staket på vardera sidan av den här gångvägen. Och så klart över hela gången.

Drama med andra ord.