Då har vi levt igenom söndag till och med tisdag. Dags för onsdagsturen. Vi håller oss i de nordligare delarna av Öland hela vår resa – det finns nog där för en hel vecka. Och ännu längre.

 

Bödakusten Västra

På onsdagen åkte vi norrut igen och valde en promenad som halva vägen gick längs stranden och halva vägen genom skog. Vädret var vackert som det varit hela veckan, men med lite mera vind, åtminstone där vi var.

Första delen gick vi på sandstrand och Iggy var lycklig. Han älskar sand!! Sedan övergick det i klappersten.

Det var så vackert att det nästan gjorde ont i bröstet. Att gå där till ljudet av vågor, med solen i ryggen och med en vind som var precis lagom stark för att du skulle slippa svettas. Helt underbart. Lite jobbigt att gå på klapperstenen, men det var värt det. Så länge du inte frågade Iggy, han var inte alldeles förtjust i stenarna.

Såg den här växten, har för mig att det är sådan som TV-kockarna brukar använda. Ångrar att jag inte tog en bit med mig, men när jag kom på att jag skulle göra det upptäckte jag inte flera exemplar.

På flera ställen gick det att se att stranden kryper inåt. Trädrötterna var bara och flera träd var sneda och skulle inte behöva mycket för att ramla omkull.

Någonstans på vägen stannade vi och åt äggmackor som vi hade med oss. Iggy hade en egen – lite lyxigt kanske, men är vi på tur så är vi. Till sist vände vi och gick uppåt och gick tillbaka genom skogen. Bitvis var det typisk strandskog, som jag kallar det, och som jag känner igen från Åhus.

Sand och tallar.

Bitvis var det skog med mycket mera växtlighet på marken, bland annat blåbärsris i mängd. Sommarstugeägarna behöver inte sakna ingrediens till sina blåbärskakor.

Vi pausade lite här och där också. Iggy ville definitivt pausa efter den långa klapperstensturen. Flera kilometer klappersten var flera kilometer klappersten för mycket enligt honom.

Jag hade inte något emot att pausa jag heller.

På flera ställen såg jag slånbärsbuskar. De hade bär i mängder överallt. Måste vara ett ovanligt bra år för slånbär åtminstone på Öland.

Turen var totalt på ca åtta kilometer och efter det tyckte vi att kunde vara värda ett restaurangbesök. Vi åkte till Kalk i Löttorp. En restaurang vi besökt nästan vartenda år vi varit på Öland. Jättetrevlig innergård och god mat. Vi åt burgare gjorda på Ärtor från ön och var sin god efterrätt. Inget att klaga på alls!

I Löttorp ligger också den här affären som jag la märke till. Snacka om att hjälpa till med nästan allt! Men som vi pratade om så är det mer behov av den sortens butiker i glesbygd. Löttorp ligger på norra delen av Öland och du sticker inte iväg till Kalmar hur enkelt som helst. Du har alla möjligheter att vara innovativ och kreativ.

Mittlandsskogen och Ismantorps borg

På torsdagen tog vi en tur på mellersta Öland igen. Vi besökte Mittlandsskogen, som enligt boken är Europas största sammanhängande lövskogsområde om man undantar fjällbjörksskogarna norröver. Jag blev lite orolig när vi kom dit för jag hade tagit fel glasögon och hade inget solskydd för ögonen. Det visade sig snart att det gjorde ingenting alls. Skogen var tät och det var att gå som i en tunnel stora delar av promenaden. En väldigt fin tunnel vill jag tillägga.

Verkade vara ganska orörd skog, som fick växa och utvecklas ganska mycket för sig själv. Många stättor för Iggy att briljerande ta sig över.

Genom skogen gick vi till Ismantorps borg, som numera är raserad. Men du ser hur stor den varit (125 meter i diameter) och med murar som varit 6 meter breda.

Vi gick in i borgen och såg resterna av alla hus – ett 80-tal ska det vara  – som fanns därinne. Vi satte oss på förmodar jag, resterna av en husvägg och åt våran matsäck. Mackor med stekt ägg. Igen. Så bra mat att ta med på tur.

Jag tycker att de där fornborgarna är så fascinerande. Folk har bott och levt där. Jag gillar att stå därinne och liksom fantisera. Försöka föreställa mig hur det kan ha varit att bo där.

Den här byggdes på 200-talet och användes i ca. 400 år. Tydligen är denna borgen lite annorlunda än andra borgar på Öland. Borgen har flera portar än de andra och en väldigt tät bebyggelse. Se den lite ovanifrån på en bild jag lånar från hembygd.se.

Ganska fantastiskt att det finns såpass mycket sten kvar efter så många år.

Nåja, vi fortsatte. Vi gick över våtmarker. Över något som i vandringsboken beskrivs som en vacker göl, men som var snustorr just nu. Bevis på torra somrar förmodar jag. På en sten kunde vi se hur pass högt vattnet brukar stå. Vi gick vidare till Rönnerums fornby. Det ska vara en av Ölands bäst bevarade järnåldersbyar med tio husgrunder. Där fanns odlingsrösen och ett gravfält som ska innehålla ca. 100 gravar. Ärligt, inte så mycket att titta på. Kanske för en arkeolog. Men så hade vi varit där i alla fall.

Promenaden tillbaka ledde oss återigen genom den oerhört vackra skogen.

Och på kvällen fick vi världens solnedgång. Igen! Bara att sitta på balkongen och njuta.

 

Beachen igen och Lindreservatet

Sedan blev det fredag och vår sista hela dag. Vi hade njutit så av stranden häromdagen så vi bestämde oss för att sticka till Böda igen. Packade en matsäck och gav oss av.

Det blev ett antal timmar där bland stråna. Iggy – the beachdog – hade sitt eget hål.

Det blev ganska mycket bad faktiskt. Åtminstone för min del. Maken är nöjd med att doppa sig, men jag vill bada också. Faktum är att det var riktigt skönt i vattnet. Jag såg flera små plattfiskar. Förmodligen födda i år. De hade nästan samma färg som sanden och när jag gick i vattnet så förflyttade de sig och grävde blixtsnabbt ner sig på ett nytt ställe. Hur kul som helst att titta på. Några riktigt rogivande och härliga timmar.

Lite lagom mosiga efter dagen på stranden åkte vi iväg för att gå en liten kort vandring i Lindreservatet. Ett område med – tydligen – ovanligt många lindar. Ett gammalt landskap som brukats av bönder sedan järnåldern.

En del av de gamla lindarna var knotiga från äldre tider då de beskars för att vara vinterfoder till djuren. Delarna i lindskogen var ljusa och vackra.

En annan del av skogen, som förmodligen är lite sank om våren för där var spångar, var som en gammal sagoskog. Det var helt fantastiskt att gå där. Framförallt för en annan som trots mina 60 år ofta fantiserar som ett barn.

Lite drama fick vi också. Baggen hade blivit släppt med fåren och vid ett tillfälle kom hela fårflocken mot Iggy. Han var inte så modig utan kröp mest ihop. Det var inte värre än att de gick att fösa iväg dock. Undrar om Iggy tyckte vi var riktiga hjältar då?

Efter turen åkte vill till Böda fisk och köpte lite rökt fisk som vi inmundigade på balkongen. Till ytterligare en vacker solnedgång. Ingen dålig sista kväll.

Dags att åka hem

På lördagen tömde vi lägenheten och under tiden som den fantastiske maken gjorde rent golvytor m.m. gick Iggy och jag ut. Det var en lite dimmig förmiddag.

Något som gjorde omgivningarna lite mystiska.

Sedan åkte vi hem. Vi stannade till och lunchade i Färjestaden. På Ölands choklad. Där de inte har pizza.

Pizza? Nej, men Scrocchiarella
Surdegsbröd som påminner om pizza, men är mycket luftigare och krispigare. Toppas med godaste godsakerna.

Och gott var det. Vi åt Scrocchiarella med getost, valnötter och honung. Vi avslutade också med en varsin bit paj, jag tog citronpaj, som jag tror är min absoluta favoritpaj. Väljer alltid den när det finns.

Sedan åkte vi hem och semestern var slut. Bara att packa upp och tvätta kläder och lakan och handdukar.

Tillbaka till vardagen.

Japp, vi försvann en vecka till Öland igen. Och vi valde verkligen rätt vecka. Sol och drygt 20 grader varmt i princip varenda dag. Vi bodde där vi alltid brukar bo. Det var maken och jag och Iggy som åkte. Gandalf går inte så bra längre så han fick vara hemma hos makens föräldrar. Vi kom dit på lördag eftermiddag och redan första kvällen fick vi en vacker solnedgång över Kalmarsund från vår balkong.

Vi använde vår vandringsbok och valde ut några vandringar som vi gjorde under veckan. Boken vi använde heter Öland och Blå Jungfrun och även om de flesta vandringsbeskrivningarna är gjorde utifrån en försommaraspekt duger den bra även i september. Det är roligt att gå lite vandringar och upptäcka hur olika natur det kan vara. Till och med på en såpass liten yta som Öland.

 

Knisa Mosse

På söndagen gick vi en tur kring Knisa mosse som är ett naturreservat och i försommartid ett tillhåll för många vadarfåglar. Något som inte var så svårt att förstå.

Vi gick genom ganska torr mossmark – förutom de små sjöarna – på spångar. Knisa mosse lär var den enda mosse på Öland som inte är utdikad. Vi fick ta oss över flera stättor och Iggy blev en riktig hejare på att klättra över dem.

Vi gick genom orörd lövskog.

Och vi gick längs med havet.

Och där vid havet fick jag se en enklare variant av Nike från Samothrace. Originalet finns ju på Louvren så detta var naturligtvis bara en kopia.

Visst ser ni likheten?

Och så avslutades turen där den började. Vid sjön. Fast från ett annat håll.

Observera Iggy nere till vänster som så klart måste upp på högsta stenen.

Efter turen åkte vi hem och åt kantarellpasta. Dagen innan när vi stannade i skogen och pausade på vägen till Öland, åt lite och gick en tur med Iggy hittade vi tillräckligt många kantareller till en pasta. Inte illa va? Bara så där.

 

Borgholms slott och Borga hage och födelsedag dessutom

Måndag valde vi att gå en vandring runt Borgholms slott. 

Vi var aldrig inne i ruinen utan gick alltså istället en vandring runt omkring. Vi gick genom gammal skog, Borga hage, som enligt boken är en av Sveriges största ekskogar med ekar som är upp till 300 år gamla. Utöver det så finns där bokar och ytterligare 23 trädarter. 

Vackert var det i alla fall.

Vi tog en tur till Kråkudden och tittade på Borgholms fyr, som inte varit i bruk på länge. Stor var den inte. Men vi pausade lite och tittade på vattnet. 

Sedan närmade vi oss Solliden och det visade sig att caféet fortfarande var öppet där. Så vi tog oss helt enkelt en födelsedagsfika. Med tårta och kakor. Det var ett trevligt café och fikat var gott. Kungen såg vi inte till. Han var förmodligen någon annanstans.

Och så avslutades turen åter vid Borgholms slott. Fast från andra hållet.

Ytterligare en dag i fantastiskt solsken.

 

En tur till Långe Erik och en eftermiddag på stranden

Vid tidigare tillfälle har vi varit nere vid Långe Jan och då var det väl dags för en tur norrut till Långe Erik också tyckte vi så vi tog bilen till Ölands norra udde och promenerade sedan över bron till den lilla ön med fyren.

Förutom fyren finns där några bostäder kompletterade med bagarstuga, uthus och tvättstuga. När jag läste på informationsskylten så kunde jag konstatera att det var viktigt med titlar även om arbetsplatsen är liten. Där fanns en fyrmästare (bossen så klart) och en fyrvaktare. Utöver det så anställdes så småningom även ett fyrbiträde. Och familjer hade de uppenbarligen för mellan 1843 och 1931 fanns där även en lärarinna boendes. Bron som vi kunde gå över var ett senare bygge.

Vi gick runt den lilla ön och kunde konstatera att förutom vildliv så är ön bebodd av får.

Som uppenbarligen hittade något att äta bland stenarna. Och gillade att bli kliade på pannan.

En sädesärla på en sten hälsade oss adjö när vi gick bron tillbaka.

Stranden nästa. Vi åkte till Böda strand och tillbringade resten av eftermiddagen där. Det var precis lagom varmt och vi både solade och badade i havet. Upptäckte att mina badkläder var alldeles för stora!! Visserligen tappar de väl en del spänst efter ett antal år, men uppenbarligen har jag gått ner i vikt sedan jag använde dem senast! Som tur så var det inte många människor på stranden och ingen nära så jag badade med mina stora kläder i alla fall.

Stranden har precis samma natur som stranden vid Åhus där jag badat många gånger så jag kände mig lite hemma. Vi hittade ett eget litet hål bland gräset.

Och Iggy visade sig vara en riktig Beachdog. Älskade att gräva i sanden och hittade ställen i skuggan av gräs i sanden där han bara tog det lugnt!

Vilken dag!

Och här slutar del 1. Fortsättning följer…