Det vänder

Igår stängde jag ner jobbdatorn lite tidigare än vanligt och tog en långis med Iggy. En långis är ju alltid trevligt, men igår var det extra trevligt. Varför? Jo, det var ljust!

Och faktum är att det var i princip ljust hela promenaden. Det började skymma framåt slutet, men det var fortfarande inte mörkt när vi kom hem. 

Iggy har faktiskt börjat lätta lite på sitt valpförakt. Flera gånger nu har Ville fått lukta runt på Iggy utan att Iggy morrat. Så kanske det kommer framöver. Småungar kan ju vara jobbiga, det vet ju alla.

Ville får vara ute på äventyr. Och jag har då aldrig hört en mer verbal hund. På nya platser så skriker han. Eller skriker är fel ord.Han låter som en jättelik fågelunge.

Vi var ute och gick en promenad i skogen och Ville skrek hela tiden. Vi tog honom till en plats med mycket folk och cyklar och annat och han skrek hela tiden. Det är någon slags skräckblandad förtjusning. Han skriker på samma sätt om han tycker att han skulle ha mera mat eller mera godis. Undrar om han kommer att bli en pratsam hund när han blir stor.

Lite mer kreativt sätt att tugga ben. Det är ju inte bara att ligga stilla och tugga inte. Häromdagen fick han en liten bit clementinklyfta. Den sysselsatte honom en lång stund. Kastades upp i luften. Tuggades på lite och sedan kastades igen. Behövs inte mycket.

Han har lärt sig att förse sig själv ur korgen med hundleksaker.

Leksaker hade vi gott om så det har inte blivit några nya. Dessutom fick vi ett helt gäng leksaker med oss från uppfödaren. Vill du inte ha huset helt sönderslitet så är leksaker och ben en nödvändighet.

Och rumsrenheten går jättebra. Men den hänger ju på att vi är redo hela tiden. Vi kan ju inte – som med både Gandalf och Iggy – ha ytterdörren öppen. Men han är superduktig faktiskt. Igår hade vi varit ute en bra stund i trädgården och jag tänkte lyfta in honom. Då pep han till och sprang åt andra hållet. Upp på gräsplätten där han brukar kissa och kissade en skvätt. Sedan kom han tillbaka till mig.

Och ja, vi lyfter in honom för det mesta. Vi har mycket trappor i och kring vårt hus och jag har läst en utredning som säger att valpar inte bör springa för mycket i trappor innan de är tre månader. Det ska kunna minska risken för höftdysplasi. En månads bärande är inte ett så stort pris för att i alla fall testa. Han är inte det minsta rädd för trapporna och får emellanåt springa i yttertrappan, men inte varje gång.

Brevlådan är i vart fall inte läskig längre och han verkar inte heller ha något emot grannens takarbete. Han har fått träffa en annan grannes barn och vi har fått löfte om att de ställer upp på barnträffar. 

Vi har konstaterat att det är bra att vi har dörrar till förstugan för Ville älskar att käka skor. Här är det en av mina inneskor som råkat illa ut.

Och nu får det vara bra med valpbilder idag. Sömnpausen verkar närma sig sitt slut så nu blir det snart valprusning igen.