Fredag…och vinter

Nyss var det måndag och nu är det plötsligt fredag. Vad hände med alla dagarna där emellan? Borta är de i alla fall.

Och idag när jag gick upp så hade det plötsligt blivit vinter!

Snö! Bara så där. 

Och den ligger kvar. Enligt SMHI ska det bli riktigt kallt här framöver. Ända ner till 10 minus. Vilket är kallt för oss, åtminstone så här års. Väldigt hopp också. Från nästan tio plus till nästan tio minus. Jag som inte börjat ha strumpor på mig ännu. Kanske börjar bli dags nu.

Måndag blir det i alla fall

Idag var det dags för en ny vecka, men jag kände mig inte helt redo. Operationen och vad som hände efteråt gjorde att hela min lördag liksom försvann. Så jag hade lördag igår istället och borde haft söndag idag. Men det gick inte för idag var det måndag. Redo eller inte. 

Morgonen var kall och dagen har också varit ganska kall. Får nog kallas första riktiga frosten. Vi har haft lite frostmorgon tidigare, men bara sån där som kommer framåt morgonen och inte varar så länge. Idag var det ordentlig frost och det såg nästan ut som om det dessutom kommit lite snö. Och sedan var det sol på det idag också. Var ganska ljuskänslig idag så jag har suttit och jobbat i ett rum med neddragna gardiner. Blir så några dagar, sedan ska det nog  bli bra igen.

Efter jobbet blev jag av någon anledning sugen på ett glas glögg. Något som kanske händer en gång om året. Letade efter om vi hade gammal glögg hemma. Vi brukar ha det eftersom vi aldrig dricker upp den glögg vi köper. Kikade runt och hittade verkligen en gammal flaska. Som inte ens var öppnad!!

En oöppnad flaska från 2015! Vi dricker verkligen inte mycket glögg. Idag blev flaskan i alla fall öppnad. Och jag tog mig en mugg glögg. Precis som vanligt så tyckte jag inte det var så himla gott som jag tänkte att det skulle vara.

Det dröjer nog till nästa gång.

Att inte riktigt hinna med

Inte långt kvar så är november också slut. Jag vet inte riktigt var tiden har tagit vägen. Jag har inte riktigt hunnit med. Vi förlorade Gandalf, det gick fortare än jag fattade. Tappade lite fotfästet där. Och innan jag hittat fotfästet så sa min optiker att jag förmodligen hade fått starr. Jag fick tid hos en ögonläkare och tänkte att nu äntligen skulle jag få en någorlunda perfekt syn. Så var inte fallet. Mina ögon funkade inte med sådana linser så det kunde jag glömma. Fem minuter efter den undersökningen så satt jag i operationsrummet och opererade första ögat. Hann inte ens ringa maken före. Det fick jag göra efteråt. Han fick ju lämna sitt jobb och komma och hämta både mig och min cykelt.

Varit väldigt noga och hållit noga koll, han som undersökte mig sa nämligen flera gånger att eftersom jag varit så närsynt en gång i tiden så var risken för näthinneavlossning mycket större för mig.

Blev riktigt ljuskänslig. Efter en vecka var jag på kontroll och han sa att jag kunde boka tid för nästa öga. Och jag fick tid igår. Så inom två veckor så blev båda ögonen fixade. Så fort. Igår blev jag lite skraj. Operationen var redan 07.45 på morgonen. Kom hem, allt verkade OK, sedan plötsligt blev allting bara jättedimmigt. Bara så där. Jahapp tänkte jag. Näthinneavlossning! Tvingade maken att köra mig tillbaka till kliniken. Där fick jag veta att det troligen bara var en svullnad på hornhinnan. Något som tydligen inte är ovanligt. Hade ju inte varit dumt om de hade berättat om det innan. Att det kunde hända. Idag när jag gick upp var dimman borta. Tack och lov. 

Iggy och jag gick en långpromenad. Och idag var en sådan dag då jag kände att det tomt. Att Gandalf borde varit med. Känner inte det så ofta längre, men idag gjorde jag det. Älskade våra långpromenader vi tre tillsammans. Att sitta på en bänk och titta på folk. Iggy har inte tålamod till det när inte Gandalf är med. Annars var det fint väder idag. Solen sken så där mitt i november, jag fick ha solglasögon.  Och jag kände saknad. Och förvirring, det har gått fort med operationerna. Och ingen perfekt syn. Bara samma syn som innan operationerna. Bara suddigheten är borta. Och de gula nyanserna. Men annars ingen skillnad. 

Ganska mycket att göra på jobbet. Samtidigt som operationerna har gjort mig ljuskänslig. Har suttit med neddragna gardiner hemma och satt ner styrkan på datorskärmen. Så att det inte skulle vara så ljust. 

Men allting. Gandalf, operationer, jobbet och jag vet inte vad. Jag har inte hunnit med. Känner mig trött och snurrig.

Längtar efter att komma ifatt. Stanna upp lite och komma ifatt. 

Gör inget om det skulle bli lite lugnt nu ett tag. 

Ibland går det undan

Idag var jag på återbesök efter min starroperation. Det såg tydligen bra ut. Läkningen gick bra och han bad mig boka in mig för nästa operation. Så det gjorde jag. Och den blir på lördag. Jahapp! Så efter lördag har jag två nya linser. Lite läskigt, men det är inte mycket att välja på. Jag hade förväntat mig att det här skulle ta månader. Istället tar det knappt två veckor. Jag kommer i och för sig att ha båda ögonen i en läkningsläge, men på ett sätt är det kanske lika bra. Då ska båda droppas och jag har koll på rutinerna. Har redan kommit överens med min chef om att jag jobbar hemma så gott som hela nästa vecka. Något jag märkte den här veckan har nämligen varit att jag var väldigt ljuskänslig, och det är ljust på vårt kontor. Eftersom vi jobba i öppet landskap så kan jag inte själv bestämma vilket ljus jag vill ha. Hemma drar jag ner gardinerna, sänker ljuset på datorn och jobbar i min bunker.

Samtidigt som jag tycker det är lite läskigt att operera båda ögonen så tycker jag det är bra också, för tiden till jag kan gå och få nya glasögon blir kortare. Jag märker att mina nuvarande glasögon funkar, men de är inte bra. Så ju kortare tid tills jag kan fixa nya glasögon, desto bättre.

På tal om att sitta på kontoret igen. Det är inte bara ljuset jag har problem med, och det är dessutom övergående. Jag har problem med hela grejen. Vi har kunnat ingå ett avtal som innebär att vi kan jobba hemma två dagar i veckan. Vilket naturligtvis är bra. Jag hade dock tyckt det varit bättre med tre. Men nu är det som det är. Problemet jag har är att jag inte riktigt känner att kontoret är det riktiga jobbet. På något sätt så tänker jag att OK, lika bra jag sitter av den här dagen så att jag kan få komma hem och jobba. Jag är mycket mera effektiv när jag jobbar hemma. Inga störningar. Kontorslandskap är inte ett bra ställe för koncentration. Åtminstone inte för mig. Och jag jobbar mycket med sådant som kräver en hel del koncentration. Jag hoppas jag vänjer mig igen, för annars känns det som tre halvbra arbetsdagar där jag måste ta igen det jag missat på två dagar. Inte så bra.

Men först. Ytterligare en operation. På lördag morgon. Wish me luck!

En produktiv helg

Den här helgen har det blivit en hel del gjort. Jag har velat få upp två pallkragar till. Min tanke har varit att få upp dem nu på hösten av två orsaker. Dels för att jag ville få upp dem helt enkelt. Finns annars en väldigt stor risk att när det är dags att plantera så finns de inte där och innan jag fått upp dem så blir det för sent. Den andra orsaken är att jag vill kunna ladda med jord, löv, gamla äpplen och annat som kan få förmultna där i kragen och bli fin jord framöver. Och nu har jag fyra pallkragar där ute. Det blir super!

Och idag fick jag för mig att baka ”pizzabullar” fast i kanske en lite vuxnare variant. Ingen tomatsås utan med oliver, soltorkade tomater och fetaost. Plus att jag tog fullkornsmjöl och lite grahamsmjöl.

De blev riktigt goda så jag tänker skriva ner receptet och lägga ut det så jag har det till nästa gång. Jag tänker testa att ta med mig en bulle de dagar jag jobbar på kontoret och äta vid halvtre-tre för att inte vara hungrig som en toking när jag kommer hem.

Maken har fortsatt att jobba med arbetsrummet och det börjar komma SÅ nära att bli klart. Kanske, kanske är det klart till jul. Det kommer att bli så härligt när det blir klart för då kan vi få ordning på hela övervåningen. Jag är inte speciellt förtjust i att städa, men jag längtar faktiskt efter att städa och fixa övervåningen. Dessutom längtar jag efter att få se rummet klart. Det kommer att bli så fint!!

Mitt opererade öga verkar fungera bra än så länge. Något jag märkte nu när ena ögat är opererat är att jag förutom att ha sett suddigt också har sett allting i något slags gult sken. Förut märkte jag inte det eftersom båda ögonen med högsta sannolikhet färgade världen gul så det blev normalt. Men nu när vänstra ögat ser saker som de är så märker jag tydligt att högerögat gör allting lite gulare. Hoppas verkligen att allting har gått bra med vänsterögat så att jag även kan få det andra ögat opererat.

Imorgon jobb och jobb på kontoret. 

Ett litet ljus

När vi begravde Gandalfs aska så tände vi ett ljus. Det var allhelgona så det var liksom rätt. Men det har känts bra att kika ut genom fönstret och se hur det lyser. Och innan jag gått och lagt mig så har jag gått ut på balkongen och tagit mig ett sista kik. 

Det kändes så bra att se det där ljuset där nere, en liten hälsning eller vad man nu än vill kalla det. Så vi satte ut ett ljus till när det första slocknade. Sedan kände jag att jag ville ha ett ljus ett litet tag till så jag bestämde mig för att köpa ytterligare ett ljus att sätta ut när det andra slocknade. Det fanns inga ljus med lock så jag köpte en liten lykta och ett ljus med en brinntid på 110 timmar istället.  Och när det andra ljuset slocknade så fick det här tredje komma ut. Vi får se, det kanske är det sista, men nu får det lysa ett ljus där så länge det känns bra. 

Som en liten hälsning. Jag vet inte om det är från oss till Gandalf eller från Gandalf till oss. Men oavsett så är det fortfarande lite skönt att kunna gå ut på balkongen på kvällen och titta ner.

En liten hälsning innan jag går och lägger mig.

Bara så där

Idag skulle jag till ögonläkaren på morgonen. Jag hade fått en remiss från min optiker och skulle kolla det där med grå starr. På sätt och vis såg jag fram emot det för äntligen skulle jag komma dithän då jag skulle slippa glasögon. En dröm jag har haft hela livet. Nu blev det inte så. Jag har grå starr konstaterade ögonläkaren, men då mina ögon är påverkade av hemokromatos och då jag dessutom lasrat dem en gång för snart 30 år sedan så gick det inte att få en premiumlins. Jag får nöja mig med den syn jag har och får leva vidare med glasögon. Jag blev ärligt lite ledsen över detta, men på ett sätt inte förvånad. Har aldrig varit någon människa med tur när det gäller den här typen av saker och varför skulle det ändra sig nu. Han tyckte vi skulle operera vänstra ögat först för det var mest påverkat av starr och bad mig gå till sköterskan och boka en tid för operation. Jag gick ut till sköterskan. 

”Kan du nu?” sa hon. Vadå??? Sa jag, vadå nu? Ja, om några minuter? Vi har just fått ett återbud. 

OK tänkte jag ska jag göra det så är det väl lika bra att göra det nu. Alltså körde jag på det. Så på ungefär en timme var jag både på mitt första besök och dessutom opererad på det ena ögat. Eftersom jag en gång i tiden varit väldigt närsynt så är risken för näthinnelossning större för mig än för många andra, men jag känner ju trots det att jag inte har något val. Vänsterögat började bli mer och mer svårt att se med. Och starr blir ju bara sämre, inte bättre. Om någon vecka ska jag på återbesök och då får vi se hur det har gått och hur det blir med högerögat. Läste förresten om starr för ett tag sedan. Tydligen är det som så att de celler vi har i linsen i ögat är de enda celler som inte förnyas. De är lika gamla som vi är själva. Det kan väl säga lite om att enligt naturen blir vi nog äldre än vad naturen tänker sig. De ögon vi föds med borde räcka en livstid tycker naturen. Det är av den anledningen i princip alla drabbas av starr förr eller senare, cellerna förnyas helt enkelt inte. 

Jag hade cyklat ner och den första jag pratade med sa att visst, du kan cykla hem efteråt. Men jag fick något lugnande innan operationen och sedan sa de att jag absolut inte kunde cykla hem, så maken fick avbryta något möte och komma och hämta både mig och cykeln. Ska jag operera högerögat så får jag väl ta bussen istället. Men å andra sidan så hade jag ju inte i huvudet att jag skulle operera ögat idag. Idag skulle jag ju bara göra en undersökning. Så så kan det gå ibland. Jag har opererat ett öga för starr.

Det gick undan. 

November

Precis som tidigare år så har jag svårt att förstå varför november har så dåligt rykte. Både december och januari är mörkare månader. Och i november finns oftast de fina höstfärgerna kvar. Än mer uppskattar jag november när jag är hemma mera. Som nu när vi jobbat hemma 100 % under pandemin och som vi kommer att delvis fortsätta med. Framtidens arbetsplats, åtminstone under överskådlig framtid kommer att bli en kombination av arbete på kontoret och arbete hemma. När du jobbar hemma så ser du mer av den ljusa tiden. De dagar du går till jobbet blir det som förut. Mörkt när du går och mörkt när du kommer hem.

Så länge vi inte har snö och halka är jag nöjd. Så länge jag kan ta mina promenader utan risk för livet är jag nöjd. Så länge jag kan cykla utan att vara rädd att köra omkull är jag nöjd. Uppfyller november detta så är jag relativt nöjd. Om november dessutom erbjuder mig några soliga dagar, vilket november faktiskt redan har gjort, så är jag än mer nöjd.

I november – för det mesta – är det också allhelgona. Det betydde i år att min bror varit och hälsat på. Vi har en tradition att träffas på Allhelgona. Så länge min syster levde och kunde så kom hon också med. Men nu är det bara min bror och jag kvar av vår familj. Nu har det gått ett par år sedan sist av olika orsaker. Vi åker till kyrkogården och sätter ut ljus i minneslunden. Sedan äter vi en middag och pratar om vad som hänt sedan sist. Det är en trevlig tradition. Och var så i år också.

I morgon är det arbete igen. Hemifrån den här måndagen.