Kanske kompisar?

Iggy var verkligen  inte glad när vi tog Ville med oss hem. Samtidigt vaknade han upp från den likgiltiga slummer han befunnit sig i sedan Gandalf gick bort. Han fick ju bevaka sin plats,  hålla koll på vad skitungen gjorde. Kontrollera att inte Ville fick mer klapp eller mer godis. Och tjura till om skitungen kom för nära. OK han gör fortfarande allt det där,  men faktum är att nu händer det emellanåt att surgubben faktiskt leker.

Att han tillåter Ville att komma nära utan att bli sur. 

Och som sagt faktiskt till och med leker lite.

Hade det varit för ett par år sedan hade Ville inte haft en chans. Iggy hade sprungit om honom som ingenting, men Iggy har blivit äldre och har dessutom opererat ett ben så det är Iggy som jagar nu för tiden. Men han jagar! Så roligt.

Så Ville har inte bara livat upp oss. Han börjar även väcka Iggy till liv igen.

Vinterdagen som var

Igår hade vi alltså vinter. Det är fortfarande vinter, men det är plusgrader ute så den är på väg bort. Iggy och jag var ute på vinterpromenad på lunchen.

Sedan på vägen hem mötte vi maken som gick en liten tur med Ville. Ville tycker det var jätteroligt för än så länge är Iggy lite av en idol. Iggy var inte lika glad. Men! Vi gick hemåt tillsammans och på ett ställe (mitt på vägen så klart), började Iggy leka med Ville. Ville blev lite förskräckt, men samtidigt lite förtjust. Jätteroligt tyckte vi. Kanske Iggy öppnar upp sig flera gånger framöver. Vi får ta dem till ställen där Iggy och Gandalf brukade leka. Idag var det nämligen ett sådant ställe. Jag vet inte varför, men de skulle alltid sätta igång att leka mitt på gatan på några ställen.

Ville håller på att lära sig att springa efter snöbollar. Ibland hinner han inte se dem, men när han hinner så tycker han att det är roligt. Han är riktigt snabb på att lära sig saker, behövs inte många försök innan börjar fatta vad det är han ska göra. 

Gräva med näsan i snön leder till.

Snö på näsan!

Det är tydligt det där att valpar gillar att kissa på samma ställe. Ville springer alltid upp på ett visst ställe på gräsmattan när det är dags. Till och med om vi går en promenad så kan han vänta med att kissa tills vi kommer hem så att det blir gjort på rätt ställe. Men den där gräsplätten kan användas till annat också. Till att springa runt på.

Men det finns också mycket att undersöka där. Även om det bara är en liten del av trädgården. Under blobben  t.ex. (dvs våran jättethuja) ligger där både en fotboll och dessutom finns Iggys gömställe där. 

Han har vuxit så dant också på bara den här korta tiden. Huvudet börjar mer och mer likna ett colliehuvud.

 

Tillbaka till vardagen och lite annat

Idag läser jag att restriktionerna med högsta sannolikhet försvinner efter den 9 februari. Något som ger mig lite kluvna känslor. Jag tycker naturligtvis att det är härligt att vi går ut ur pandemin och in i det nya vanliga. Vi får se om det blir det gamla vanliga. Det jag tycker är trist är att jag ska behöva vara tre dagar i veckan på min arbetsplats. Jag har blivit van vid att arbeta hemma och det är där jag är effektiv. Att gå till arbetsplatsen känns som att gå till något slöare. Men, men det är bara att vänja sig. Maken och jag har avtal med våra arbetsplatser om att kunna jobba hemma ett antal dagar i veckan så vi får helt enkelt se till att vi går i omlott och att någon av oss alltid är hemma. Det kommer att gå bra. Jag önskar bara att mitt avtal med arbetet handlade om två dagar på plats och tre hemma istället för tvärtom. Ja, ja inget att tjata om. Så är det bara.

Häromdagen tyckte jag det kändes som vår, solen sken, ingen snö och jag bara njöt. Hittade dessutom snödroppar på gång i trädgården.

Vilket inte alls är konstigt, de kommer alltid så här års, men det är alltid lika härligt att se dem. Tröttnar aldrig på det. Idag är det vinter igen och vi har snö och lite halt. Imorgon kommer det också att vara vinter. Åtminstone på förmiddagen för sedan blir det tö igen. Vädret är verkligen fram och tillbaka hela tiden. 

Och hur har det gått med musen vi hörde i golvet undrar kanske någon? Den finns inte mer. Om det handlar om flera möss så finns det möss kvar, men en av dem är i alla fall borta. Maken köpte musfällor på Granngården, han hade fått order att även köpa Snickers som jag fick tips om, men tyvärr hade de inte Snickers på Granngården. Vi hade räknat ut att musen höll till ganska ofta i skåpet under vasken så det var där maken gillrade en fälla. Då vi inte hade någon Snickers så körde vi med jordnötssmör. Musen klarade dock flera nätter att käka upp jordnötssmöret utan att fällan löstes ut så igår kväll så tyckte maken att nu fick det vara nog och laddade alla fyra fällorna som fanns i paketet. Och i morse hade musen åkt dit. Den hade dock länsat två av fällorna först.

Även här känner jag mig kluven. Jag tycker inte om att musen ska behöva dö. Det hade varit bättre med en fälla där vi kunde fånga den levande och sedan släppa ut den i skogen någonstans. Den hade kanske inte klarat sig där heller, men den hade i alla fall fått en chans. Till våren flyttar de ju ändå utomhus.

En annan gång när en råtta kom upp ur avloppet vid källardörren lyckades jag fånga den i en spann och den körde vi ut i skogen. Det var en ung råtta, annars hade jag nog inte lyckats med det. Känns hårt och onödigt att behöva ta död på dem. Men jag vill inte heller ha dem i min mat. Den hade varit inne i vårt förråd och alla torra skafferivaror vi hade i förrådet packade jag ner i en stor plastlåda som nu står framme på golvet i matrummet. Jag tänker inte ställa tillbaka något förrän vi är säkra på att det inte handlar om flera möss.

Lite lyx

Igår var det fantastiskt väder. Solen sken och himlen var blå. Det var någon minusgrad, men det kändes ändå som en riktig vårdag. Jag tog en långlunch och Iggy och jag tog en rejäl promenad. Det är en stor fördel med att jobba hemma, att det är lätt att ta promenader. Jag kan sticka hem från kontoret också och ta en långlunch, men jag måste först ta mig hem, sedan byta kläder, gå en promenad, byta kläder igen, äta något och sedan cykla tillbaka till kontoret. Det blir inte en lika lång promenad helt klart. Nu har jag redan bra promenadkläder på mig och kan bara ge mig ut. Kommer inte att bli det samma när vi går tillbaka till kontoret. Men igår jobbade jag hemma och vi kunde gå ut Iggy och jag. Och då vädret var så härligt så förlängdes promenaden till mer än jag hade tänkt från början. Iggy var av samma åsikt så vi bestämde tillsammans.

Blir ingen bra bild i motljus, men visst syns det att ser vårlikt ut?

När jag skulle operera min starr hade jag tänkt mig att jag skulle investera i linser som gjorde att jag inte behövde glasögon längre. Nu gick inte det med mina ögon, vilket gjorde mig ganska besviken. Då bestämde jag att jag i alla fall skulle lyxa till det och beställa mig ett par RayBan med slipade glas som tröst. Billigare än de där linserna också. Enligt ögonläkaren så kommer jag att ha samma styrka resten av livet nu så solglasögonen kommer att kunna användas länge.

Så fort jag hade varit hos optikern och hade mitt nya glasögonrecept så beställde jag mina RayBan. Och idag kom de fram. Snabbare än mina dagliga glasögon som jag får hämta nästa vecka. Och jag blev så nöjd! Så här ser de ut.

Jag har provat modellen innan så jag visste att den skulle bli bra. Men det mest fantastiska var hur bra jag ser med dem. Jag går fortfarande runt med rejält  felaktiga glasögon till vardags så när jag tog på mig mina lyxglasögon så kunde jag dessutom se superbra. Ska bli SÅ skönt när jag får mina nya vanliga glasögon nästa vecka. Funderade nästan på att gå med solglasögonen hela tiden. Även inomhus, eftersom jag ser så bra med dem.

Och så slutligen en liten valpbild. Den är av väldigt dålig kvalitet för det var mörkt när jag tog den, men det som syns är en liten vovve som har somnat med leksaken i munnen.

Hos Frissan

Igår var vi hos frissan maken och jag. Vi brukar ha familjebesök som vi kallar det. Vi har en väldigt trevlig frisör och det är in liten salong så många gånger är det bara vi där just då. Framförallt som hon gillar att jobba på söndagar och istället tar ledigt på fredagarna. Eftersom Ville inte går att lämna ensam ännu och vi inte vill åka iväg med Ville utan Iggy så åkte vi alla fyra till frissan. Så den här gången var det verkligen ett familjebesök. Liten socialisering blev det så klart också. Och vi hade fått godkänt i förväg.

Så det var bilåkning (Ville har fått en jättestor bur ser ganska kul ut, men den ska passa så småningom), hissåkning, stadspromenad och frisörbesök. 

Det blir mycket valp just nu är jag rädd. Jobba heltid och ta hand om valp, det hinns inte med så mycket annat i livet då. Fyra gånger mat om dagen, ett otal besök ut i trädgården, promenader, vilda lekar. Det tar sin tid. Men när lillen somnar med huvudet i knät på en då smälter allt hjärtat lite.

Han verkar vara en kvällspigg kille den här. Jag har kvällskiftet för det mesta och då är det full rulle. Till sist blir det någon slags överstress och då gäller det att lugna ner honom lite. Precis som barn innan de ska sova. Vill inte, vill inte sova jag ska springa, springa, bita, hoppa etc istället. Även igår hade han ett sådant spel. Detta trots att vi tog båda hundarna till skogen och gick runt i mörkret. Iggy är van, men Ville verkade stortrivas. Så vid tolvtiden i natt var Ville och jag ute i trädgården så att han fick springa slut på sig själv lite grand.

Det är nästan som att vara en småbarnsförälder det här. Tack och lov är småbarnstiden inte så lång. Det finns mycket att älska med valpperioden, men jobbig är den.

Knutan

Vet inte vad den här typen av leksak heter, men hos oss kallas den för knutan.

Knutan på bilden är Gandalfs knuta. Det var en av hans favoritleksaker. Den svängdes runt i munnen och kunde klämma i både kylskåp och annat. Och så skulle det kampas om den, Gandalf älskade att kampa och gärna om knutan. Han visste dessutom att den hette knutan. Vi brukade träna på att hämta olika saker genom att säga ”Hämta knutan”, ”Hämta råttan”, ”Hämta bollen” m.m.

Nu har Ville hittat knutan. Lite glansig i ögonen blir jag och tänker att den ska du inte leka med för den är Gandalfs, men sedan tänker jag att det kanske är bra att nästa generation också får använda den fantastiska knutan.

Lite lustigt att se hur stor knutan är. Samtidigt tänka att Ville kommer att växa ifatt den. Och förmodligen slänga den i luften han också.

Just nu är den spännande kanske just för att den är så stor. 

 

Det vänder

Igår stängde jag ner jobbdatorn lite tidigare än vanligt och tog en långis med Iggy. En långis är ju alltid trevligt, men igår var det extra trevligt. Varför? Jo, det var ljust!

Och faktum är att det var i princip ljust hela promenaden. Det började skymma framåt slutet, men det var fortfarande inte mörkt när vi kom hem. 

Iggy har faktiskt börjat lätta lite på sitt valpförakt. Flera gånger nu har Ville fått lukta runt på Iggy utan att Iggy morrat. Så kanske det kommer framöver. Småungar kan ju vara jobbiga, det vet ju alla.

Ville får vara ute på äventyr. Och jag har då aldrig hört en mer verbal hund. På nya platser så skriker han. Eller skriker är fel ord.Han låter som en jättelik fågelunge.

Vi var ute och gick en promenad i skogen och Ville skrek hela tiden. Vi tog honom till en plats med mycket folk och cyklar och annat och han skrek hela tiden. Det är någon slags skräckblandad förtjusning. Han skriker på samma sätt om han tycker att han skulle ha mera mat eller mera godis. Undrar om han kommer att bli en pratsam hund när han blir stor.

Lite mer kreativt sätt att tugga ben. Det är ju inte bara att ligga stilla och tugga inte. Häromdagen fick han en liten bit clementinklyfta. Den sysselsatte honom en lång stund. Kastades upp i luften. Tuggades på lite och sedan kastades igen. Behövs inte mycket.

Han har lärt sig att förse sig själv ur korgen med hundleksaker.

Leksaker hade vi gott om så det har inte blivit några nya. Dessutom fick vi ett helt gäng leksaker med oss från uppfödaren. Vill du inte ha huset helt sönderslitet så är leksaker och ben en nödvändighet.

Och rumsrenheten går jättebra. Men den hänger ju på att vi är redo hela tiden. Vi kan ju inte – som med både Gandalf och Iggy – ha ytterdörren öppen. Men han är superduktig faktiskt. Igår hade vi varit ute en bra stund i trädgården och jag tänkte lyfta in honom. Då pep han till och sprang åt andra hållet. Upp på gräsplätten där han brukar kissa och kissade en skvätt. Sedan kom han tillbaka till mig.

Och ja, vi lyfter in honom för det mesta. Vi har mycket trappor i och kring vårt hus och jag har läst en utredning som säger att valpar inte bör springa för mycket i trappor innan de är tre månader. Det ska kunna minska risken för höftdysplasi. En månads bärande är inte ett så stort pris för att i alla fall testa. Han är inte det minsta rädd för trapporna och får emellanåt springa i yttertrappan, men inte varje gång.

Brevlådan är i vart fall inte läskig längre och han verkar inte heller ha något emot grannens takarbete. Han har fått träffa en annan grannes barn och vi har fått löfte om att de ställer upp på barnträffar. 

Vi har konstaterat att det är bra att vi har dörrar till förstugan för Ville älskar att käka skor. Här är det en av mina inneskor som råkat illa ut.

Och nu får det vara bra med valpbilder idag. Sömnpausen verkar närma sig sitt slut så nu blir det snart valprusning igen.

 

Att snart se bättre ut och så valp så klart

Alltså jag kommer inte att bli tjusigare, men jag kommer snart att kunna se bra igen. Jag har haft problem med att se vettigt sedan jag gjorde min starroperation. Glasögonen är helt enkelt fel. Med vänsterögat så ser jag OK, men högerögat är helt åt helsike. Ögonen blir väldigt ansträngda och när jag jobbat ett tag (vilket i huvudsak innebär att sitta framför datorn) så är jag jättetrött i ögonen och har emellanåt huvudvärk. Ibland rinner ögonen också. 

Åtta veckor skulle jag vänta efter operation innan jag gick och beställde nya glasögon. Och nu har de åtta veckorna gått och jag gick till optikern. Det visade sig att det var inte så konstigt att jag sett dåligt. Mitt högra öga hade ändrat sig en hel dioptri. Från -2,75 till – 1,50. Vilket, för den som läser och inte har glasögon, är ganska mycket. Så linsen på mitt högra glas var alldeles för stark och det har naturligtvis varit jättejobbigt för ögat. Men om ca två veckor får jag nya glasögon. Gissa om jag längtar. Snart ska jag kunna använda glasögon som verkligen gör att jag ser bättre. 

Och valpen? Jo, det går bra. Att vara valpägare och att jobba samtidigt (även om du jobbar hemma) gör att du inte har en ledig stund. Även om vi turas om att ta hand om Ville. Det är så mycket som ska hanteras i början också. Den här först veckan får han helt enkelt lära sig var han bor och liksom känna sig hemma. Sedan får vi väl ut på vift och socialisera både här och där. Gäller att kolla vad som är lite läskigt. Asfalt var lite mysko att gå på. Inget val där, det kommer han att lära sig. Brevlådan smäller och är lite farlig så nu öppnar vi och stänger den varje gång vi går förbi. Grannarna lägger nytt tak och bullrar, lite läskigt, gäller att var i trädgården när de håller på så att vi blir vana. Och så vidare. Han har fått klor klippta, testat borsten, torkats med handduk (vilket var skitkul) och till och med borstat tänderna. Mycket små saker som ska göras. Ett par nätter i rad nu har han dessutom varit så duktig att han sagt till att han behövde ut och kissa. Annars brukar maken gå ett varv vid tretiden, men de här gångerna blev Ville kissnödig lite tidigare och sa faktiskt till. Hade det varit varmare ute så att dörren kunde stå öppen tror jag faktiskt att han hade gått ut själv. Men dit är det ett tag till.

Vi har varit och kollat in trädgården flera gånger.

Matte är uppenbarligen inte alltid så duktig med att plocka bort gamla krukor.

Eller rensa bort grenar.

Blir en del inkallning tränat i trädgården eftersom Ville gillar att käka harpluttar.

Och fågelfrö.

Nästan allt är roligt när han är  i det läget.

Och sedan blir han trött igen på ett nafs.

Iggy är fortfarande inte helt övertygad, skitungen är ganska jobbig. Dessutom så finns det löptikar utomhus och det är egentligen det enda som är riktigt viktigt i hans liv just nu. Vi får hoppas att han vänjer sig. Jag hoppas SÅ att de ska bli kompisar. Iggy behöver en kompis. Å andra sidan så finns det något att hålla koll på vilket gör att han behöver vara lite på sin vakt hela tiden. Och den som är lite på sin vakt är i alla fall inte likgiltig, vilket Iggy varit sedan Gandalf gick bort.

Och förresten, det blir nog Ville.