Det går långsamt

Det tog alldeles stopp med den där våren. Förmodligen kommer det bara att säga pang sedan en dag. Vårblommorna började komma, men har stannat upp. En del av dem verkar ha frusit.

Inte vitsipporna dock. De har stannat upp, men det krävs nog mer för att de ska förfrysa.

För övrigt har jag nu skickat in alla ansökningar om pension. Tre ställen ska det skickas till. Om jag inte har missat något. Och det känns så bra!!!! Så när jag går på semester i sommar så kommer jag aldrig att gå tillbaka till jobbet igen. Igen – det känns så BRA!

Men innan dess ska jag ha några dagars semester. Veckan innan påsk. Jag tog inte en enda dag ledigt tiden jul-nyår så några dagar nu känns lite nödvändigt. Även om jag går på livslång semester i sommar.

Men innan dess – vill jag ha vår. På riktigt!

Paus

Våren tog en paus. Vi hade sol och värme. Blåsipporna och vitsipporna började dyka upp. Och så kom pausen. Ungefär – eller ganska precis – när vi gick över till sommartid. Nu är det kallt igen. Precis när jag hade börjat fundera på vilken jacka som fungerade att använda istället för vinterjackan. Så några dagar till använder jag vinterjackan. Och vårblommorna är lite förskräckta, men det är inte första gången som detta händer förmodar jag. 

Här har vi haft lite drama. I förrgår var maken ute med Iggy och Ville. En kvinna gick runt och pratade i mobilen med en lös rottweiler bakom sig. Iggy skällde och rottweilern surade till och hoppade på Iggy. Ville blev jätterädd och lyckades kränga sig ur sin sele och sprang iväg. Kvinnan fick lägga sig över sin hund för att få den att sluta och Ville var borta. Tack och lov blev det inte några hugg på Iggy, dock har han lite problem med sitt bakben just nu och vi undrar om det kan vara en skada från attacken. Vi tog kontakt med veterinären och avvaktar lite efter samråd med dem. Ville var borta en bra stund, men när maken närmade sig bilen som var en halv kilometer bort från där attacken hände så visade det sig att Ville tagit sig dit och gömt sig under bilen. Ändå ganska smart tycker jag. I våra huvuden hade allt möjligt redan hänt, inklusive att Ville sprungit ut på vägen och blivit överkörd. Vi får bara hoppas att han inte får en underlig relation till andra hundar efter det här.

Våra hundar är ju vana vid att vi jobbar hemma och har sina olika stilar när vi är tråkiga.

Ville har dessutom börjat att emellanåt ligga väldigt nära skrivbordstolen. Så här var det ett tag.

Nu för tiden ligger han ännu närmare stolen. Här tog jag en bild när maken sitter på stolen.

Det gäller att kolla innan du flyttar stolen det minsta. Annars riskerar du att göra stackarn illa.

Valpkurs har lillen börjat på också. Och på samma kurs går en av hans bröder. Lite roligt faktiskt. 

Nog för nu.

Födelsedagsgris

Ser ni den här snyggingen?

Det här är Iggy Pop och idag fyller han nio år. Jag fattar inte hur fort tiden går. Nio år sedan den här lillskiten flyttade hem till oss. Knepiga, gulliga Iggy. Maken och Ville är på annat kalas så Iggy och jag har firat på egen hand och han har fått köttbullspaket. Vegoköttbullar, men han är lika glad för dem.

Han blev opererad igen i torsdags, de tog bort ”spikarna” från hans titanknä i bakbenet. Vi hoppas att operationen tar bort de problem han haft med benet nu ett tag. Det skulle dröja uppemot en månad innan vi kunde veta om så är fallet. 

Men visst är han söt våran födelsedagsvovve. Och vilken dag som helst så kommer han att bli sommarklippt. Även om det tyvärr ska bli kallare här igen ett tag nu. Så småningom lär väl sommaren trots allt komma.

 

Vilket väder

Just nu går det inte att klaga på vädret minsann. Sol på dagarna. Blå himmel. Och solen värmer så gott. Men det är rejäl skillnad på att gå i solen och att gå i skuggan. När jag cyklar till jobbet är det svinkallt, men till lunch är det en helt annan värme. Inte lätt att veta vad du ska ta på dig. Skönt är det oavsett. 

Vilken dag som helst kommer det att vara vitsippor längs med den här vägen.

Bäckarna flödar än så länge. Från snön som fortfarande smälter.

Hemma blommar snödroppar.

Och krokus.

Och i källaren ligger det ett gäng vårlökar som aldrig kom i jorden i höstas. Jag får se om det verkar vara någon näring kvar i dem, i så fall får jag väl gräva ner dem i gräsmattan så fort marken blir mjuk och se om de kanske kommer upp nästa år istället.

I helgen testade jag att baka grytbröd.

Väldigt enkelt och fint bröd blev det.

Mitt hade lite grövre mjöl i sig än i receptet, men det jäste bra i alla fall. Ingen knådning överhuvud taget.

Det kommer jag att göra flera gånger.

Long time no see

Oj vad tiden går. Inget särskilt har hänt i livet, men tiden går ändå. Ungefär lika fort. När jag tänker efter så har en ganska stor sak faktiskt hänt. Jag har bestämt mig på riktigt. Jag ska gå i pension i år. I september fyller jag 62 och jag tänker ta min chans och faktiskt gå i pension då. Och det känns superskönt att ha bestämt sig. Jag är inte någon sådan person som älskar mitt jobb eller längtar efter att gå dit. Mitt jobb är något jag gör för att tjäna pengar. Hade jag valt rätt jobb och älskat det hade jag förmodligen fortsatt så länge jag orkat, men nu vill jag hellre göra andra saker så länge jag kan och orkar. Beslutet har varit nästan klart ganska länge, men nu är det 100 %. Och nu när jag bestämt mig så skulle jag vilja sluta med en gång, men det är bara att stå ut några månader till. Om jag räknat rätt tar jag semester från mitten av juli någon gång så det blir då jag går hem även om jag inte slutar på riktigt förrän den sista augusti.

I övrigt så håller det äntligen på att bli vår. Dagstemperaturerna blir högre och högre för varje dag som går. Snödropparna och krokusarna blommar för fullt. Det envisas fortfarande att vara minusgrader på nätterna, men snart så ska även vi få en meteorologisk vår. 

I skogarna runt omkring ligger det fortfarande snö. Dels för att de ligger högre upp och det faktiskt är kallare där och dels för att solen inte kommer åt så bra mellan träden. Men det är hård snö, sån som den är när det börjar bli vår och snön håller på att smälta, men inte kan smälta hela tiden.

Hundarna gillar det oavsett. Skogen är härlig. Där får man vara fri och springa.

Och känna sig stark och mäktig. I alla fall tycker jag att det är vad Iggy utstrålar här. Kom och ta mig den som kan!

Ville börjar få riktigt långa ben och är lika hög som Iggy om inte lite högre.

De långa benen och den lätta kroppen gör att han springer som en gasell.

Han är vild och galen och älskar sina leksaker. Lär sig nya saker snabbt även om hans fönster med tillräcklig uppmärksamhet för träning inte är så långa. Men så ska det vara, han är bara en valp.

Tyvärr har han inte slutat äta sten. Trots att vi envetet försöker träna honom att inte stoppa saker i munnen utan att be om lov. Det är en sak att sköta sig när vi tränar, en helt annan när vi är ute och går eller när han bara är för sig själv. ALLT som är löst åker in i hans mun. Det är oerhört frustrerande eftersom det innebär att jag går runt med hjärtat i halsgropen hela tiden och hela promenaden har ögonen på Villes mun. Är livrädd att något annat ska stanna i tarmen. Vi hittar stenar i bajset, men än så länge har de inte varit större än de gått igenom tarmen. 

På onsdag börjar maken på valpkurs med Ville och på torsdag ska Iggy genomgå en mindre operation där de ska plocka bort spikarna eller piggarna eller vad det nu är det han har som de satte dit vid patellaluxationen. Han har besvär av sitt ben och förhoppningsvis ska det hjälpa. Sedan är en operation alltid en risk och särskilt för honom eftersom han har ett litet hjärtfel. Men vi hoppas och tror att operationen ska ge honom ett bättre liv och tycker det är värt risken. Så klart måste vi ändå vara medvetna om risken. Så håll gärna en liten cybertumme för Iggy på torsdag om du läser här.

Det tänker jag göra.

Det snurrar i huvudet

Det händer så mycket nu runt omkring oss. Jag får inte ihop det riktigt i mitt huvud. En orsak till att jag inte skrivit något här. Försöker vara informerad, men klarar helt enkelt inte av att vara FÖR informerad. Och jag tänker inte skriva om det här, det här får vara min fristad. Åtminstone just nu. 

Här lever vi hundliv. Fast på riktigt. Vi jobbar och så tar vi hand om hundar. Villes värsta valpperiod verkar hålla på att gå över. Samtidigt blir han mer självständig och det där med inkallning blir ännu viktigare. Han börjar se ut som en riktig collie.

Eller i alla fall i vissa vinklar. Benen och nosen börjar bli långa. Svansen är också jättelång. Räcker nästan ner till marken när han står upp och inte har lyft upp den. Den har förmodligen uppnått nästan hela sin längd redan. Nu ska den börja bli som en rävsvans istället.

Fast i andra vinklar ser han fortfarande ut som den valp han fortfande faktiskt är.

Han har fått börja gå i trapporna nu. Först så bestämde vi ju att han skulle bäras upp och ner för trapporna tills han var tre månader. Detta förlängdes sedan lite grand på grund av att han blev opererad. Dessvärre äter han fortfarande sten, framförallt när han börjar bli tjurig. Nästan på trots känns det som. Gäller att hålla koll hela tiden. Förhoppningsvis så är de stenar han lyckas svälja (det GÅR inte att ha koll 100 % av tiden) så små att de kommer ut den naturliga vägen. En positiv sak är att han nu har börjat bära på saker delar av promenaden. En pinne, en tom kaffemugg i papp, någon slags isolering som vägarbetarna lämnat. Saker som är tillräckligt stora att bära och som inte går att svälja. Något som bara är att uppmuntra. När han bär saker kan han inte äta sten. Att han sedan inte är en apporterande hund egentligen vet han uppenbarligen inte om och jag tänker inte påminna honom om det.

Vädret har varit fantastiskt vacker nu i minst en vecka. Soligt och blå himmel. Som det ofta är i februari. Det dröjde lite i år, men det kom. Frostgrader på natten, plus och sol på dagen. Snart ska det kanske trots allt bli vår. Iggy och jag gick förbi hägnet med hjortar och lyckades komma dem riktigt nära. Hade Ville varit med hade de fått en utskällning så då hade vi inte alls lyckats komma nära. Allting nytt ska det skällas på säger Ville. Det är för säkerhets skull. Så vi har skällt på änder, höns, får, getter och alpackor. Vi håller på att vänja oss helt enkelt.

Min lille Iggy

I fredags förmiddag var Iggy hos veterinären på två olika besök. Ett för ultraljud på sitt hjärta. Han han ju ett hjärtproblem och ska ta ett ultraljud om året. Det såg jättebra ut. Sedan var han på koll för sitt ben som han fick opererat för patellaluxation. Vi tycker att det verkar ha irriterat honom emellanåt. Och kanske han behöver ta bort några spikar där i benet. Samtidigt är ju hans hjärta alltid en risk vid operationer. Vi får se där. Men de gav honom lugnande medel och han var inte riktigt kontaktbar när han kom hem.

Det syns nästan på bilden här hur borta han är. Tungan har inte riktigt kommit in i munnen. Han fick ligga bredvid mig i soffan när jag jobbade. Framåt eftermiddagen blev han sig själv igen, men trots det så tyckte jag väldigt synd om honom.

Ville börjar nästan bli lika stor som Iggy nu och de får gå på en del gemensamma promenader.

Vi har haft fantastiskt väder här i helgen som jag tror det varit nästan överallt. Och det går inte att förneka, vårkänslorna kommer som ett brev på  posten.

Iggy hittar sin favoritsnö  lite här och där. Sån där snö som är lite gammal och som har blivit lite hård ovanpå. Han ÄLSKAR att rulla sig i den.

Och ibland när han gör det så finns det mjuk snö under den hårda och då blir han så här fin.

Ser ni det sneda lite nöjda leendet där? Det var en bra omgång rullning det.

 

Tiden går så fort

Plötsligt så har en vecka till gått. Vete tusan vart den tog vägen. Det har varit en riktigt jobbig vecka, men nu börjar det äntligen lätta. Det är inte lätt att ha en valp som bara får röra sig lite grand. Som inte vill röra sig lite grand utan jättemycket. Äntligen har såret läkt och det ser jättefint ut, vilket i sig inte innebär att vi får släppa honom helt. Bukmuskulatur eller vad det är som finns på insidan ska också läkas. Men nu när det yttre såret är läkt så har vi börjat släppa lite på restriktionerna. Igår var vi t.ex. på en relativt lång skogspromenad tillsammans alla fyra.

Vi gick i skymningen för eftersom det var lördag och dessutom soligt så är det folkvandring tidigare på dagen. Det var en höjdare tyckte båda hundarna. Dessutom fick Ville se en häst. Efteråt slocknade Ville som ett ljus och sov riktigt länge.

Jag var på blodgivning på fredagen, där ska du fortfarande ha munskydd på sig. Likadant var det hos veterinären berättade maken när  vi pratade om det. Konstaterade att jag varit blodgivare i över 40 år, men undantag för ett par år. Jag vet inte varför, men direkt jag fyllde 18 så hade jag bestämt mig för att bli blodgivare. Och nu fyller jag snart 62 så det är bara att räkna. 

Vi har haft så underligt väder, inget normalt februariväder alls. Maken brukar gilla februari, det är ofta en ganska solig månad och kall. I år har det definitivt inte varit soligt. Häromdagen tyckte jag det kändes som vår i luften.

Men som ni ser på bilden ovan med hundarna i skogen så gick det över. Sedan dess har vi haft regn, snö, frost, tö, regn och sedan snö igen. Just nu har vi fått en hel mängd snö, men samtidigt är det plusgrader ute så vi får väl se vad som händer med den. Sist det var snö och tö så möttes jag av ett litet hjärta på trappan. Visst var det ganska fint fixat. Av tö, fotsteg och jag vet inte vad. 

Idag har jag gjort egen chiliolja efter ett recept av Jennie Wallden. Den smakar inte likadant som den jag brukar köpa, men jag tror att smaken ändå var bra. Får se när jag börjar använda den. Missbedömde hur mycket det skulle bli så det blev en väldans stor burk med inte så mycket olja i. Eller i vart fall inte så mycket olja som jag hade förväntat mig.

Avslut.

Tandemsovning. Kollar ni noga så ser ni Villes rakade mage.