När Gandalf gick bort fick vi ett stort hål, ett stort tomrum i våra lilla flock. Vi var överens om att detta tomrum skulle fyllas med en ny kompis. Ingen ny Gandalf, för det går inte, men med någon som skulle göra vår grupp lite helare. Vi tänkte också att vi skulle vänta tills jag hade gått i pension. Men ibland är det som så att det du tänker är inte alltid rätt. Vi kom på att vi behövde någon mer i familjen ganska snart. Och eftersom våra arbetsvillkor har ändrat sig så att någon i princip alltid kan jobba hemma så bestämde vi oss för att åtminstone kolla läget. Det gjorde vi och så gick det som det gick. I fredags så hämtade vi hem den här killen. En liten collievalp.
Vi är inte alldeles klara över namnet, vi hade bestämt oss för Harry, men när vi testat så är det inte så lätt att säga. Nu funderar vi på Ville, vilket uppfödaren kallade honom och vi får se, kanske slutar det med det.
Det var en bit iväg så vi körde upp på torsdagen och sov över. Iggy fick vara hos makens föräldrar. Och vi sov på hotell. Fredag morgon hämtade vi vår nya familjemedlem och körde den långa vägen hem. Det var lite gnäll direkt när vi åkte, men ska jag vara ärlig så är jag inte säker på att han gnällde för att vi åkte iväg utan kanske mer för att jag mutat honom med godis och han tyckte att jag mutat honom med för lite. Jag satt i baksätet och hade Iggys bur (berätta inte det för Iggy) bredvid mig och det gick faktiskt över förväntan bra. Vi kunde busa lite i buren och sedan var det en hel del sovande också. I mitt knä eller så kröp han in i buren.
Väl hemma hos makens föräldrar fick han träffa Iggy. Utomhus, på neutral mark. Och även det gick bra.
Iggy tyckte Villy var riktigt trevlig faktiskt. Tills vi tog honom med hem. Det tyckte han var att ta i lite grand. Men han kommer att vänja sig och redan nu har det gett honom något att tänka på så att han inte behöver vara deppig. Faktum är att det var plötsligt OK att leka igen, något som han inte riktigt velat göra sedan Gandalf försvann.
Ville (som det lutar åt) är en riktig tuffing och snabb som en iller. Gäller att kolla att staketet är rymningsfritt. Men det har gått SÅ bra. Det är fascinerande med valpar. Att de liksom direkt accepterar att de ska vara i en ny flock.
Det finns mycket bus i killen.
I sån fart att det inte går att få fokus på kameran.
Och direkt efter så blir man trött.
Och sover som en stock och är jättesöt.
För att vara tillsammans tog vi en långpromenad alla fyra. Så liten som han är får han inte gå så långt så han fick åka hop-on hop-off vagn. Den som vi använde till Iggy när han blev opererad för patellaluxation.
Vagnen var INTE populär. Det peps mycket. Det är ju mycket roligare att springa och inte begriper han att han inte kan springa hela vägen. Vi får se om han lyckas att vänja sig vid den.
Han fick gå lite då och då. Bland annat fick han springa runt i skogen och fick lära sig att gå över en spång över bäcken. Det var lite läskigt, men när det väl var gjort var det inga problem att göra om det.
Han har börjat lära sig att sitta och vänta på sin mat. Det går väl si så där vissa gånger, men det är inte meningen att det ska sätta sig direkt när man inte är mycket mer än åtta veckor.
Välkommen till vår flock!
Drama med andra ord. 
