Skogen är ett trevligt ställe. Det vill vi lära Ville också. Plus att det är bra för allas våra ben och leder att trava runt i skogen. Vädret var väl inte det bästa, men om vi bara skulle åka till skogen när det är fint väder så vore vi dåliga naturmänniskor. Som jag skrivit om förut så gillar jag ofta att gå ut när det är dåligt väder, för då är det lite folk ute och vi får vara för oss själva. Något som en sådan, lite osocial person, som jag gillar.

I skogen fick hundarna springa runt, Iggy dock med löplina, för får han upp ett spår så blir han totalt döv och då kan det behövas något som går att hugga tag i. Iggy är fortfarande idolen, Ville följer honom hela tiden. 

Och så lekte vi ”idioten” som vi brukar kalla det. Vi står ganska långt ifrån varandra och så turas vi om att ropa på hundarna och så springer de emellan oss fram och tillbaka. Då konstaterade jag att jag hade fel. Iggy är inte långsammare än Ville ännu. När han vill så är han betydligt snabbare. Och Ville blev skitsur. Han till och med bet Iggy i baken för han blev så sur för att Iggy var snabbare. Snacka om dålig förlorare!

Och ändå blev det lite bus också.

Iggy var verkligen  inte glad när vi tog Ville med oss hem. Samtidigt vaknade han upp från den likgiltiga slummer han befunnit sig i sedan Gandalf gick bort. Han fick ju bevaka sin plats,  hålla koll på vad skitungen gjorde. Kontrollera att inte Ville fick mer klapp eller mer godis. Och tjura till om skitungen kom för nära. OK han gör fortfarande allt det där,  men faktum är att nu händer det emellanåt att surgubben faktiskt leker.

Att han tillåter Ville att komma nära utan att bli sur. 

Och som sagt faktiskt till och med leker lite.

Hade det varit för ett par år sedan hade Ville inte haft en chans. Iggy hade sprungit om honom som ingenting, men Iggy har blivit äldre och har dessutom opererat ett ben så det är Iggy som jagar nu för tiden. Men han jagar! Så roligt.

Så Ville har inte bara livat upp oss. Han börjar även väcka Iggy till liv igen.

Igår hade vi alltså vinter. Det är fortfarande vinter, men det är plusgrader ute så den är på väg bort. Iggy och jag var ute på vinterpromenad på lunchen.

Sedan på vägen hem mötte vi maken som gick en liten tur med Ville. Ville tycker det var jätteroligt för än så länge är Iggy lite av en idol. Iggy var inte lika glad. Men! Vi gick hemåt tillsammans och på ett ställe (mitt på vägen så klart), började Iggy leka med Ville. Ville blev lite förskräckt, men samtidigt lite förtjust. Jätteroligt tyckte vi. Kanske Iggy öppnar upp sig flera gånger framöver. Vi får ta dem till ställen där Iggy och Gandalf brukade leka. Idag var det nämligen ett sådant ställe. Jag vet inte varför, men de skulle alltid sätta igång att leka mitt på gatan på några ställen.

Ville håller på att lära sig att springa efter snöbollar. Ibland hinner han inte se dem, men när han hinner så tycker han att det är roligt. Han är riktigt snabb på att lära sig saker, behövs inte många försök innan börjar fatta vad det är han ska göra. 

Gräva med näsan i snön leder till.

Snö på näsan!

Det är tydligt det där att valpar gillar att kissa på samma ställe. Ville springer alltid upp på ett visst ställe på gräsmattan när det är dags. Till och med om vi går en promenad så kan han vänta med att kissa tills vi kommer hem så att det blir gjort på rätt ställe. Men den där gräsplätten kan användas till annat också. Till att springa runt på.

Men det finns också mycket att undersöka där. Även om det bara är en liten del av trädgården. Under blobben  t.ex. (dvs våran jättethuja) ligger där både en fotboll och dessutom finns Iggys gömställe där. 

Han har vuxit så dant också på bara den här korta tiden. Huvudet börjar mer och mer likna ett colliehuvud.

Igår var vi hos frissan maken och jag. Vi brukar ha familjebesök som vi kallar det. Vi har en väldigt trevlig frisör och det är in liten salong så många gånger är det bara vi där just då. Framförallt som hon gillar att jobba på söndagar och istället tar ledigt på fredagarna. Eftersom Ville inte går att lämna ensam ännu och vi inte vill åka iväg med Ville utan Iggy så åkte vi alla fyra till frissan. Så den här gången var det verkligen ett familjebesök. Liten socialisering blev det så klart också. Och vi hade fått godkänt i förväg.

Så det var bilåkning (Ville har fått en jättestor bur ser ganska kul ut, men den ska passa så småningom), hissåkning, stadspromenad och frisörbesök. 

Det blir mycket valp just nu är jag rädd. Jobba heltid och ta hand om valp, det hinns inte med så mycket annat i livet då. Fyra gånger mat om dagen, ett otal besök ut i trädgården, promenader, vilda lekar. Det tar sin tid. Men när lillen somnar med huvudet i knät på en då smälter allt hjärtat lite.

Han verkar vara en kvällspigg kille den här. Jag har kvällskiftet för det mesta och då är det full rulle. Till sist blir det någon slags överstress och då gäller det att lugna ner honom lite. Precis som barn innan de ska sova. Vill inte, vill inte sova jag ska springa, springa, bita, hoppa etc istället. Även igår hade han ett sådant spel. Detta trots att vi tog båda hundarna till skogen och gick runt i mörkret. Iggy är van, men Ville verkade stortrivas. Så vid tolvtiden i natt var Ville och jag ute i trädgården så att han fick springa slut på sig själv lite grand.

Det är nästan som att vara en småbarnsförälder det här. Tack och lov är småbarnstiden inte så lång. Det finns mycket att älska med valpperioden, men jobbig är den.