Att anpassa sig

Jag ska visserligen snart gå i pension, men innan dess behöver jag anpassa mig till att ha semester. Både maken och jag har lite problem med det. Det är huvudvärk, annan värk och allmän ”oro”. Vet inte hur det är för andra, men för egen del tar det lite tid innan jag fattar att jag verkligen har semester. Och börjar bli sugen på att göra saker. Hur lång den tiden är beror på hur stressad jag var innan jag gick på semester. Det här året har jag kört järnet hela våren, det var endast sista veckan det lugnade ner sig, så jag gick in i ledigheten ganska trött. Jag ville få mycket fixat på jobbet innan jag gick i pension så att det inte skulle kännas som att jag liksom slutade jobba och bara gick och väntade. Det kan dock inte någon beskylla mig för utan jag slutade verkligen på topp.

Vädret är verkligen bra just nu. Precis lagom varmt de flesta dagarna. Kommer en del regnskurar så jag hoppas det ska räcka för naturen. Lustigt nog så har vi haft flera tillfällen där det regnat på natten och sedan varit fint väder på dagen. Så där som vi brukar skämta om att vi vill ha det.

Tyvärr fick vi lämna in bilen på reparation dagen innan semestern började. Något som visade sig vara en rejäl maskinskada. Som tack och lov täcks av försäkringen. Plus ett annat fel som vi får betala själva. Vi får förmodligen börja fundera på en ny bil snart. Den här har vi haft i snart tio år nu. Det innebär att vi inte haft någon bil denna veckan och troligen inte heller nästa vecka. Förhoppningsvis ska vi få tillbaka den då kanske. Vi kan naturligtvis hyra bil, vilket vi kommer att göra om vi verkligen behöver en bil, men för det mesta kan vi fixa våra ärenden på andra sätt. Med cykel eller som idag, hemkörning av matleverans från ICA. Kostar 99 kr, men det är mindre än en taxi eller en hyrbil så vi kör på det.

Mina zucchinis har börjat ge frukt (eller vad det nu en zucchini är) och igår gjorde jag en pasta med bl.a. zucchini och valnötter. Riktigt god och kan rekommenderas. Förutom det som var i receptet så slängde jag i lite hackad röd chili. Jag menar, chili gör det mesta lite bättre.

Både maken och jag har varit – och är – lite hängiga. Igår när jag gick en promenad med Ville så var det som att jag inte hade någon ork över huvudtaget. Jag gick ändå, men det var oerhört jobbigt. En snygg bild på vovven lyckades jag ändå få. Ni ser hur stor han är. Snart åtta månader och fortfarande väldigt tramsig emellanåt. Precis som han ska vara. Stor hund, men ändå liten. Om ni fattar.

Känner mig fortfarande ganska kass och har liksom ont i alla muskler. Undrar om det också är semestersjuka? Eller om vi dragit på oss någon bacill.

På tal om snygg vovve så kan vovven också vara lite goofy. Som på den här bilden.

Skönt att sova i soffan.

Grekisk gurksallad

Det här är en sallad jag gör då och då och kommer varje gång på hur god den är. Den kommer från en kokbok jag haft i över 30 år, men receptet håller fortfarande.

Det är väl som en variant av Tzatziki, men inte riktigt.

Ingredienser

1 gurka
1 msk grovt salt

Salladssås:
2 dl typ grekisk yoghurt
1 msk citronsaft
1 liten riven lök
1-2 pressade vitlöksklyftor
1-2 kryddmått nymald svartpeppar
1/2 dl finklippt gräslök

Gör så här

  1. Skölj grukan och skär den i tärningar. Varva gurktärningarna med saltet i ett durkslag. Låt gurktärningarna dra i ca 15 minuter.
  2. Rör samman salladssåsen.
  3. Lägg gurktärningarna på ett hushållspapper och tryck lite lätt med mer hushållspapper för att få bort överflödig vätska, blanda sedan ner dem i salladssåsen.
  4. Låt gurksalladen stå kallt och dra i minst 15 minuter så att smakerna blandas.

Grekisk gurksallad

Siffror

Sitter och håller på med siffror. Dels eftersom min inkomst blir lägre när jag går i pension, men också därför att allting blir dyrare just nu och det känns som att vi behöver få lite koll. Vi har ett räkningskonto till vilket vi lägger en bestämd summa pengar varje månad så därför är det ganska viktigt att ha ett hum om vad varje månad kan tänkas komma att kosta under kommande år. Vilket är jättesvårt att beräkna, men vi får kika på vad vi betalar idag och lägga till ett antal procent på det. Förslagsvis 20 % enligt vissa källor.

Nåja, även om det innebar att jag lärde mig en ny formel i excel (vilket jag – sjukt nog – älskar, inte just att lära mig formler i excel, men att lära mig något nytt överhuvudtaget), så är det inte speciellt roligt.

Idag är det rejält varmt igen, eller ja det är ungefär 25 grader, vilket maken och jag och hundarna tycker är för varmt. Dock inte långvarigt om vi ska tro väderprognosen. Just den här dagen har jag alltså valt att sätta mig inomhus och kolla på siffror. Tja – varför inte.

Bakade ett gäng kanelbullar häromdagen. Var ett tag sedan sist.

Skippade det där med pärlsocker ovanpå, känns som att det är helt onödigt socker egentligen, och åtminstone jag tyckte att bullarna var lika goda ändå.

Iggy har tagit över Gandalfs önskan att stanna och sitta på bänkar. Ja, inte att han ska sitta på en bänk, men han vet att människan han går med vill ha en bänk så han tar sig till bänkar och lägger sig vid eller under dem (beroende på var skuggan är). Så får människan sätta sig på bänken.

Vet inte om det beror på värmen, på hans ålder eller på att han alltid gillat att stanna och vila en stund vid olika bänkar, men aldrig behövt tala om det eftersom Gandalf fixade det. Det går ju inte att fråga. För min del har jag inte något emot det heller, jag gillar att sitta på bänkar och filosofera lite. Har inte så mycket att göra med att vila, utan faktiskt för att filosofera lite.

Ville, å andra sidan, har kommit in i slyngelåldern. Som på engelska kallas för teenagephase. Det innebär att han plötsligt har förlorat både hörseln och minnet. Han kommer alltså inte ihåg det han lärt sig och han hör inte vad du säger. På promenaden går han med näsan i marken hela tiden.

Och när näsan är i marken fungerar inte hörseln. Nästan totalt omöjligt att få kontakt. Inte roligt, men vi får helt enkelt jobba oss igenom den här fasen. Maken ska gå en slyngelkurs med honom i höst. Det kommer oftast en sådan period till innan han är vuxen så en kurs är inte fel.

Igår fixade jag till mat med saker från mina odlingar, en provencalsk tomatlåda med massor av örter från trädgården och så stekte jag upp lite mangold. Känns alltid så präktigt att använda saker från egen odling. Har varit lite dålig på att använda all sallad jag odlat, men i övrigt försöker jag.

Jag har zucchini på gång, kommer att få broccoli så småningom. Köpte en grönkålsplanta som verkar trivas riktigt bra och har mangold, sallad, spenat, persilja, gräslök och dill. Även om dillen inte växer superbra där. Sedan har jag testat att så pak choi, vi får se hur det går.

Plus att jag då har mitt kryddland på framsidan. Där dragon och citronmeliss just nu håller på att ta över hela stället. Får ta och dela dem någon dag, vilken som helst.

Nej, tillbaka till mina sifffror.

En djup utandning

Och nu är det klart. Idag lämnade jag in min dator och alla andra prylar på jobbet. Jag gick därifrån och när jag kom utanför dörren så andades jag ut. Det kändes så bra. En kollega som ännu inte gått på semester bjöd på lunch. Det var väldigt trevligt. Sedan gick jag en sväng på stan och köpte min flaska champagne. Jag går ju inte i pension än, nästan två månader dit, men både maken och jag går på semester idag så vi firar det plus det faktum att jag lämnat mitt jobb. For ever.

Och i trädgården blommar min blomsterkaktus i äppelträdet. Också trevligt.

 

Inte mycket kvar nu

Sitter på verandan och tar det lugnt. Min arbetsdag slutade vid två idag. Jag har ju bara den här veckan kvar att jobba och jag har delat upp så jag ska ha gjort färdigt en viss sak per dag och sedan loggar jag ut. I måndags slutade jag vid lunch, igår jobbade jag till nästan sex och idag till två. Men nu är jag i princip klar. Om inget dyker upp så kommer jag imorgon att rensa min dator, skriva lite mail och sedan logga ut vid lunch. För att aldrig logga in igen. På fredag ska jag inte sätta någon klocka. Jag ska gå till kontoret och lämna in min dator, mitt säkerhetskort och min tag (den som gör att jag kan gå in och ut på kontoret). Sedan går jag ut och kommer inte in igen. Och det känns helt rätt. Visst, det känns lite konstigt också, men bara på ett bra sätt. Måste säga att kunna ta semester som vanligt mitt i sommaren och sedan gå i pension känns som en ganska bra deal.

Efter jobbet idag har jag varit och inhandlat tuggben. Ville har ett stort behov av att tugga och vi ser hellre att han tuggar på ben än på våra möbler. Här syns nästan hur han njuter av att tugga ben.

Det är lite mer ostadigt ute. Lite svalare temperaturer. Lite mörka moln emellanåt.

Inget jag har det minsta emot. Jag kan gå långa promenader utan bli helt genomsvettig och det går att sova på natten och andas frisk härlig luft. Och så länge det inte regnar hela tiden,  varenda dag får det gärna regna för min del. Det behövs.

Knäckig rabarber och jordgubbspaj

Vi har för flera år sedan planterat rabarber i vår trädgård. Först stod de på en lite för skuggig plats och jag flyttade dem. Det var någon sort med lite syrlighet i. De växte aldrig. Sedan köpte jag en annan sort, en vanlig, typ. Men inte heller den växer speciellt mycket. Jag brukar få några ynkliga små rabarber per år. Till två-tre pajer. Och då blir de inte speciellt fulla med rabarber. Därför fyller jag ofta på med färska eller frysta jordgubbar. Kombinationen rabarber-jordgubbar är aldrig fel.

I år har jag helt tagit bort rabarbern med liten syrlighet och planterat ytterligare en planta med en sort som påstås ska kunna växa kraftigt. Beror säkert på trädgårdsmästaren också.

Ingredienser

Fyllning
4-5 ynkliga rabarberstjälkar
1 paket frysta jordgubbstärningar (250 gr)
2 msk farinsocker (är frukten söt behövs inte det här sockret)
2 msk potatismjöl
2 tsk kardemumma (valfritt, men gott)

Smuldeg
150 g smör
1 dl strösocker (är frukten söt räcker det med 0,5dl eller inget alls, du har ju sirap i också)
0,5 dl ljus sirap

2 krm salt
3 dl havregryn
1,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker

Gör så här

  1. Sätt ugnen på 175 grader
  2. Blanda ihop ingredienserna till fyllningen och sprid ut dem i pajformen
  3. I en bunka blanda ihop salt, havregryn, vetemjöl, vaniljsocker och bakpulver.
  4. Smält smöret i en kastrull. När smöret smält häll i sockret och rör tills det smält in i smöret. Häll i sirapen och rör om.
  5. Häll blandningen i bunken med de torra ingredienserna och blanda ihop det till en jämn smet.
  6. Klicka blandningen över fyllningen och platta till den med en sked eller något annat så att den täcker hela fyllningen.
  7. Grädda pajen i mitten av ugnen i ca 30-40 minuter. Håll koll, den ska vara gyllenbrun, men inte bränd.

Servera med vaniljglass eller vispgrädde med en smula vaniljsocker i. Går bra att spara i kylen.

 

Nytt försök

Jag hade fel. Värmen hade inte alls försvunnit. Igår slog den till igen och då det dessutom var åska i luften var den dubbelt värre. Trots öppen verandadörr ville ingen av hundarna vara ute. Inte matte heller. Även om jag satt på verandan, som ligger i norrläge och jobbade. Relativt svalt där om jag inte rörde mig för mycket. Och så igår kväll kom åskan. Inte så mycket smällar, men så är det också så att åska ofta går runt oss på grund av topografin här. Sedan regnade det ordentligt, måste ha kommit en hel del inatt för det är fortfarande blött ute. Och NU ska det bli mer mänskliga temperaturer. Fattar inte hur media jämnt beskriver temperaturer över 30 som fantastiskt sommarväder.

Idag är det i alla fall skönt. Iggy är ute. Ligger på sin favoritplats på framsidan. Under bordet.

Ibland sätter han sig upp och skäller lite grand på någonting som bara han själv hör.

Äntligen tog det slut

Mitt i natten började Ville skälla och eftersom Ville skällde så gjorde Iggy det också. Och vi blev så klart väckta. Det visade sig att det åskade där ute. Något som Ville aldrig varit med om. Med den åskan så försvann den läskiga värmen. Den som här blev över 30 grader. Som vi inte tyckte om. Iggy gömde sig under hammocken.

Det är ett svalt ställe. Ville har inte lika ont av värmen så han kan springa runt och leka, eller tugga  på pinnar.

Men ingen av dem sa nej tack till hundglassen jag köpte till dem hos Hemglass.

Själv håller jag mig inne så mycket det går. Och vattnar mina pallkragar och hyresgästernas tomater eftersom de är bortresta.

Men nu har det börjat bli normalt igen. Även om det vid lunchtid fortfarande var för varmt för Iggy i solen.   Värmen verkar ha satt enorm fart på rosorna i alla fall. Det är så fint därute!

Idag hade Ville en lekträff och då passade Iggy och jag på att ta en promenad i ett av motionsspåren i närheten av Villes lekträff. Så vi gick 4,7 km så där i kvällningen. Varmt, men ändå skönt eftersom det var i skogen. Och Iggy, som bara velat gå korta, korta rundor i värmen var nöjd och glad och travade på hela rundan.

Och nu har jag bara en vecka kvar att jobba. Nästa fredag lämnar jag in min dator och sedan är jag fri!!!!!!!!