December

Det blev december. Tiden går. Saker och ting händer hela tiden. Kylan har kommit och nu har vi minusgrader dygnet om.

Vilket innebär att vi har kallt inomhus också. Med priser på 4 kr/kwh gäller det att dra ner på elförbrukningen. För vår del drar vi ner på värmen. Och går väl påklädda inomhus. Vi har ingen värme igång under natten och när vi går upp på morgonen har vi cirkus 12 grader inomhus nu för tiden. Det är kallt. Något vi har lärt oss är att när temperaturen går ner under 15 så börjar det kännas riktigt kallt och det är det garanterat här på morgonen. Vi eldar mycket nu i både kakelugnarna och vedspisen. Ångrar nu att vi bara fixade till kakelugnarna på nedervåningen. Men å andra sidan så stiger ju värmen uppåt. Luftvärmepumparna går sällan över 17 grader. Elementet i mitt badrum sätter jag igång en liten stund innan jag ska gå upp och tvätta mig och stänger av det när jag är klar. Så håller vi på. Som så många andra. Eftersom jag simmar en gång i veckan så sparar jag en dusch i veckan också :).

Jag har stickat en hel del. Stickade en barntröja till en på min keramikkurs. För ja, jag går en keramikkurs också. Jätteroligt. Åter till tröjan. Vi pratade om stickning på kursen och jag sa att om de vill så stickar jag gärna något till dem. Jag gillar att sticka, men det är inte så rolig att hålla på att sticka till mig själv hela tiden. Maken vill inte ha stickade tröjor så det blir bara jag kvar. En av dem högg på erbjudandet och frågade om jag kunde sticka en tröja till hennes barnbarn. Vilket jag kunde. Och gjorde.

Går väldigt fort att sticka till en fyraåring. Men det var roligt, fick lära mig flera nya saker. Och det var ett nytt sätt att sticka en tröja, inte en enda söm. För min egen del håller jag på att sticka en mönsterstickad kofta.

Den tar lite längre tid. Betydligt större och i tunnare garn. Men det närmar sig nu, nu är den faktiskt redan 60 cm lång. Jag är lite nervös för den här koftan. Du stickar allt utom ärmarna i ett stycke. Sedan ska du sy med symaskinen där du vill ha ärmarna och klippa upp stickningen. Inte konstigt att jag känner mig nervös eller hur! Men, men, när jag väl stickat färdigt delarna så blir jag så illa tvungen att klippa. Eller hur?

Maken har rivit ut den gamla dörren till förstugan och börjat förbereda att sätta i den nya.

I och med det var han tvungen att fixa en del av väggen till vänster om dörren och var tvungen att riva upp den lite. Då hittade han den gamla väggen därunder.

Jag måste erkänna att jag inte är superförjust i kulörerna, men tänk så mycket jobb de lagt ner. Svampmålning, ådringsmålning och schablonmålning. Vi kommer att gömma den under lite isolering och en spånskiva igen. Så får någon annan hitta den igen senare.

Köpte nya koppel till hundarna. Brukar ha långlina när vi går promenader som inte är i stan, men jag tycker långlinorna är lite jobbiga när vi är på såna ställen så att jag måste hålla i dem. Därför köpte jag femmeterskoppel och jag är väldigt nöjd än så länge.

Nej, det får räcka tills vidare.

Varmt igen

Och idag är snön borta igen. Hundarna och jag tog en långpromenad. Så skönt att inte behöva fundera på om det är halt eller inte.

Var en sådan promenad där Iggy fick gå lös. Vilket han gillar väldigt mycket.

Och jag konstaterade att lupiner är ganska fina så här års också.

Det tänker man inte alltid på, eller hur?

Och hemma var jag duktig och hängde upp alla julstjärnor och ställde fram alla adventsljusstakar. Tänkte det kunde vara skönt att få det gjort innan helgen. Inte för jag jobbar längre, men maken gör det och då kan det vara skönt att slippa det arbetet på lördagen. Det enda som är kvar är att fästa upp belysningen på balkongen på baksidan. Nästa år får vi kanske köpa belysning så att det räcker till både balkongen och verandan. Det hade vi förut, tills den började gå sönder. Förra året köpte vi ny, men då var verandaräcket så dåligt att vi inte hade någon lust att hänga någon belysning på den och då blev det bara på balkongen.

Sedan blev det, trots det höga elpriset, ett långt varmt bad och nu sitter jag här i badkappan ren och fin.

Det var den dagen det!

En lång paus

Det blev en längre paus än jag hade tänkt det här. Jag hade bara ingen lust att skriva och bestämde mig för en paus. Inte för att det inte finns något att skriva om, utan därför att jag helt enkelt inte någon lust att skriva. Vet inte om lusten kommit tillbaka ännu, men ville skriva lite om hösten och om vintern som kom, och som är på väg bort igen, för vi brukar gå in på bloggen och kolla sådana  saker.

Vi har haft en ovanligt varm höst här. Till i lördags så har vi haft bara en enda frostig morgon. I övrigt har det bara varit plusgrader.

Faktum är att mina luktärtor har blommat fram till nu, och jag såg i grannens trädgård att deras dahlior fortfarande blommade. Min begonia åkte ner i källaren i fredags, men har klarat sig utmärkt fram tills nu och begonior är definitivt känsliga för frost.

Hundarna och jag har tagit höstpromenader utan att behöva bry oss om halka. Eller jag, hundarna bryr sig ändå inte om halka.

Men så i helgen kom det vinter. Massor av snö bara så där.

Och med snön kom det minusgrader. Inte många, men våra första. De varade över helgen och lite igår. Men nu regnar det så smått igen och vi ska ha plusgrader så långt som vi kan se i prognosen just nu. Det är ett konstigt väder helt klart. Inte för att vi brukar ha snö här så här års, men vi brukar ha betydligt kallare. Å andra sidan så gör det att vi inte behöver värma huset speciellt mycket. Vilket innebär att vi har mer eller mindre svinkallt inomhus. Klär på oss i stället. Allt för att spara el.

Vi eldar i våra kakelugnar och i vedspisen, men vi är inte konsekventa. För att få ut full effekt ska du ju elda i dem varje dag så att de aldrig kallnar, men där är vi inte. Och jag tror ärligt inte att den ved vi har skulle räcka till en hel vinter med sådan eldning heller, men vem vet, när det blir kallare ute sätter vi kanske fart. Kakelugnarna är ju inte så jobbiga att sätta eld i, vedspisen är lite jobbigare, den behöver ju fyllas på hela tiden.

För övrigt håller jag fortfarande på med att räkna ut vem jag är som pensionär. Det är fascinerande faktiskt att det krävs så mycket funderande för det. Mycket har det säkert att göra med att jag är som jag är. Jag behöver alltid analysera saker och ting och komma fram till lösningar. Det är sådan jag är och just nu försöker jag lösa gåtan med att vara pensionär. Men en sak är säker. Även om världen slog till med inflation och höjda räntor och höga elavgifter så ångrar jag inte en sekund att jag valde att bli pensionär i förtid. Jag mår så mycket bättre än när jag jobbade. Jag har till exempel aldrig ont i nacken längre. När jag jobbade spände jag mig mycket i nacken, stress förmodar jag. Jag kommer i håg att jag gick till en naprapat med min nacke en gång. Han undersökte mig och min nacke och sa ”Satan, vad spänd du är.” Men inte längre.  Så uppenbarligen en lugnande inverkan. Men mitt problem är fortfarande att få in någon slags struktur. Eftersom jag behöver en struktur. Men jag vet ännu inte vad min struktur behöver innehålla. Vissa saker har jag kommit fram till, men det är fortfarande en bra bit kvar. Att bli pensionär är att som att börja på ett nytt jobb. Jag har en ny uppgift, men jag har inte riktigt koll på vad som behövs och vem jag är i den här uppgiften ännu.

Lite så.

Men jag lever i alla fall.

Uppdaterad rabatt

Jag älskar blommor. Jag älskar en trädgård också. Helst med mycket blommor. Och bär. På framsidan har vi en lång rabatt. Där har vi stora rosenbuskar. Ghislaine de Feligonde. Och de är underbara. Men de är klätterrosor och rabatten under är bar. I den rabatten har jag försökt plantera perenner. I olika omgångar. Det blir inget av dem. Förmodligen är det för mörkt. Även om själva rabatten är i söderläge så är den i skugga. På grund av en mur och ett staket. Och rosor. Nu blev jag trött på alla mina försök till blommor och har köpt en massa små rosbuskar. På ena änden rosbuskar som fixar halvskugga för den delen av rabatten får en del ljus.

I den andra delen av rabatten har jag köpt rosor som sägs tåla skugga.

Båda de här sorterna är små rosor. Den första ska vara ungefär 50 cm bred och lika hög och den andra 70 cm bred och hög, så jag har fått plantera ganska många buskar. Och det ska bli mycket spännande att se först om de överlever vintern och om de gör det hur det blir. Om de överlever så blir det i alla fall enkelt att rensa. Sedan får jag jobba på att gödsla lite bättre. När vi rensad bort allting från rabatten så grävde vi samtidigt upp alla lökar. Och de lökarna verkar inte ha fått mycket gödsel 🙂 – väldigt små.

När rabatten ändå var rensad på allt och jag planterade nytt så passade jag också på att plantera ett gäng nya tulpanlökar. Det är av den anledningen som jag kunde konstatera att mina gamla lökar inte fått mycket näring. De nya var SÅ fina. Men nu ser jag i alla fall väldigt mycket fram mot en vårrabatt.

Som förhoppningsvis ser lite bättre ut än vad de gör just nu.

 

En dörr i vardagsrummet

I många år nu (Vi flyttade in 2008) har vi haft en dörr i förstugan som vi pratat om att fixa till.

Alltså dörren har inte sett riktigt så här illa ut hela tiden. Där var lister på den, som tyvärr inte såg likadana ut. Någon var ursprunglig, ett par var läkt från utsidan av huset. Så fick vi för oss att vi skulle renovera den. Vi plockade bort de gamla listerna och köpte nya från ett hyvleri i närheten. Men så var det den där sprickan i den nedre spegeln till vänster. Ingen idé att sätta på nya lister förrän vi fixat till den. Och så blev det vinter innan vi kom så långt. Dörrarna, som vi då hade i källaren, fick komma upp igen. I ett gammalt hus är det bra att ha zoner som det går att stänga om. Förstugan är dåligt isolerad så det är väldigt bra att kunna stänga till den när det är riktigt kallt ute.

Sedan har dörrarna stannat där. Jag hade en tanke att jag skulle testa att fixa den där sprickan i spegeln i somras, men så lyckades vi spräcka ett av glasen med en bräda. Syns där i vänstra fönstret där jag tejpat ihop det med silvertejp. Plötsligt kändes det som ett väldigt stort arbete att fixa dörrarna. Åtminstone för en amatör som en annan.

Dessutom behöver dörrkarmen flyttas. Som det är nu är gångjärnen någonstans mitt inne i öppningen och det går inte att fullt öppna dörrarna. Gångjärnen skulle sitta som de tecknade nedan. Så det är alltså inte bara att fixa till dörren utan karmen behöver också flyttas.

Vi har snackat en del om det här dörrarna. Det är kanske inte så kul att se de där trasiga dörrarna hela tiden. Å andra sidan vänjer man sig. Till sist ser man dem knappt. Men de stör ändå någonstans i sinnet. Till sist bestämde vi oss för att vi ska skita i att renovera de gamla dörrarna och faktiskt köpa ett par nya. Så det har vi gjort. Och nu ligger det en pardörr i vardagsrummet.

Vi vill ha den inne så den vänjer sig vid att vara där den ska vara. Så snart har vi nya fina dörrar. Kommer att bli så tjusigt att det kommer att kännas nästan konstigt. Men bra!

Ett år

Idag för ett år sedan hade vi en ledig eftermiddag. Vi var ute med Gandalf och Iggy hela den eftermiddagen. Vi promenerade, satt på bänkar och åt goda saker. Samma kväll somnade Gandalf in för att aldrig vakna igen.

Jag saknar dig än älskade hund.

 

En grå söndag

Idag har vi det grått här. Det regnar för fullt, och vi har haft åska. Finns risk för mer åska och för vindbyar upp till 25 sekundmeter.

Men inomhus är det torrt och vindstilla.

Idag åkte vi iväg till ett ställe och käkade oss en brunch. Väldigt trevligt. God mat, men mycket folk. Ångrade att jag käkade av efterrättsbordet dock. Det var väldigt, väldigt sött och tog bort lite av den goda eftersmaken från maten. Jag sätter ju mindre och mindre socker i allting jag bakar eller lagar och jag tror att jag har börjat vänja mig vid det, så när jag äter en riktigt söt kaka så smakar det ibland nästan äckligt. Det blir bara för mycket. Ungefär som mat som saltats för mycket.

Väl hemma har jag satt fyr i kakelugnen. De som vi har på nedre våningen är ju omsatta och går att använda. Hade man haft en aning om att vi skulle få skyhöga energipriser hade vi kanske satt om dem på övervåningen också, men nu är det som det är. De båda på undervåningen går att elda i och som vi vet så stiger ju värme  uppåt.

Vi har förberett oss för att det kommer att bli en hel eldning i vinter. Maken har ju gjort om vedskjulet och sorterat veden så att det blivit lättare att komma åt den. Vi har köpt en askhink till så vi har en vid varje kakelugn och vi har köpt brasredskap till båda ugnarna. Inga fancy, utan det är Jula och Clas Ohlson.

Allt för att göra det lite enklare. Vi har funderingar på vedspisen också naturligtvis. En vedspis ger inte värme på samma sätt som en kakelugn, jag brukar säga att den framförallt värmer upp sig själv. Men nu har vi köpt en fläkt på Jula som sägs sprida värmen i rummet.

Den drivs av värmen från vedspisen och behöver varken batteri eller el. Idag var maken tvungen att sätta lite fyr i vedspisen för att se om fläkten fungerade. Och det gjorde den! Nu är det inte superkallt ute, men verkar som att fläkten kan värma upp köket lite.

Funderar på att köpa en stor kastrull också. Om du ändå värmer upp i vedspisen så kan du ju passa på att värma upp en kastrull med vatten. Kastrullen blir då en kakelugn i miniatyr och sprider värme den också. Allt för att spara el och pengar. Dessutom kan du ju passa på att använda varmvattnet till olika saker när det ändå är varmt.

Såna tankar sitter jag med en söndageftermiddag. Vad tänker ni på?

Gandalfs bänk

Det här är Gandalfs bänk.

Det är ingen som vet om det, förutom maken, Iggy och jag. Men vi vet. Gandalf, framför allt på äldre dagar, skulle alltid stanna vid den här bänken. Här skulle vi sitta en stund innan vi gick hem. Det är inte långt hem från den här bänken, men det hade inte någon betydelse, här skulle vi sitta. Jag tror att en av anledningarna till att den här bänken var så poppis är att det finns mycket att titta på när du sitter där. Det finns gångväg, cykelväg, en vägkorsning och en del hus. Här går det ofta någon förbi, eller cyklar. Det kommer bilar hela tiden och har du tur händer det något i en trädgård. Jag tänker att det gör det intressant för en hund att stanna där och hålla lite koll.

Jag vet inte varför, men Iggy har börjat gå till den här bänken nu när inte Gandalf finns längre. Förmodligen tyckte Iggy också om den här bänken, men eftersom Gandalf alltid gick dit så behövde Iggy bara följa med. Men nu för tiden så styr Iggy oss till bänken. Och så ska vi sitta där en stund.

Iggy är van så han lägger sig tillrätta nästan med en gång.

Efter att han har fått lite klapp först dock.

Ville har fortfarande lite svårt att slappna av när vi sätter oss ner. Vilket gör att det är extra viktigt att vi faktiskt sätter oss ner emellanåt. Eftersom Ville behöver lära sig att slappna av.

Ofta så låter han lite först. Hans vanliga otålighetstjut. När ingen bryr sig brukar han kolla på saker och ting runtomkring. Om det skulle finnas något att äta kanske? I det där letande kan det hända att han hamnar under bordet. Bara så där.

Det var kanske inte direkt någon plan att hamna där, men det var något där som såg konstigt ut. Eller lockande. Och plötsligt så är han där under bordet.

Då kan ju vän av ordning undra hur han ska komma ut? Det är ju ett picknickbord. Och han är en stor hund. Ska han försöka kliva över bänken?

Nope, så klart vet han att han måste krypa under.

Det visste du väl Matte att jag är så smart att jag faktiskt hade koll på det.

Så än är den i bruk.

Gandalfs bänk.