Sambon och jag har alltså varit på vår första bilsemester nere i Europa. OK – vi har varit på helgvisiter i norra Tyskland och så, men inte på riktig bilsemester där man kör typ hundra mil neråt. Men nu har vi alltså det och det har varit en lärdom.
Något som man förstår när man kör runt där nere är hur litet Sverige är. Inte ytmässigt, men befolkningsmässigt. Åtminstone i Tyskland och Östterike är det bilar överallt. Runt ett mindre samhälle så är det som runt en av våra ”storstäder”. Bilköer hamnar man i titt som tätt. Oftast fattar man inte varför. Det är inte som hemma där man tänker att si och så många mil tar si och så lång tid att köra. Den algoritmen fungerar INTE här. Si och så lång sträcka tar oftast betydligt längre tid än i Sverige.
På bilden är motorvägen mot München. Stau! Bilkö på tyska. Det är ett ord vi lärde oss på hemvägen. Då var det extra mycket Stau.
Så något att tänka på när man kör nere på kontinenten är att lägga till lite extra tid i sina planeringar. Något man förmodligen bara behöver bry sig om ifall man har någon tid att passa. Annars är man väl på semester och har lite tid att stå i kö, även om man så klart hellre ägnar sig åt något roligare. Ett tips är också att ha maten tillgänglig från passagerarsätet. Så kan man passa på att käka när man ändå står i kö. Så spar man lite tid. Då räcker det med att stanna för en bensträckare då och då, vilket går fortare än om man samtidigt skall äta.
Men det lär bli fler bilsemestrar på kontinenten för vår del. Nu har vi lärt oss lite. OK – de där långa transportsträckorna är inte kul. Men de kommer i början och i slutet. Dessemellan har man fördelen med att ha bilen på plats. För att göra små utflykter, för att åka och handla och för att använda när man handlar med sig billig alkohol från Tyskland och Österrike. Utan bilen hade vi t.ex. inte kommit till Uttendorf och tagit liften till Weiβsee, som var väldigt vacker!
Och det hade väl varit synd!
Eller hur?
Tillbaka efter semesterresan
Igår kom vi tillbaka efter semestern. Tänkte mig att skriva ett riktigt långt inlägg här, men jag känner att tankarna inte riktigt samlat sig efter semestern ännu så det blir nog inte så långt. Det var väldigt vackert i Alperna och man får så mycket intryck så det är inte klokt.
Vi har ägnat mycket tid åt att vandra. Upp och ner är det hela tiden. Förutom vandringar har vi varit på besök i Innsbruck, Rattenberg och Salzburg. Ett par av stadsbesöken passade vi på att ta när det ändå var lite sämre väder. I huvudsak har vi annars haft väldigt tur med vädret. Vi har varit iväg i nästan tre veckor och vi har haft få regndagar och mycket sol. Något som vi dock lärt oss är att det är fullkomligt omöjligt att lita på Österrikiska väderprognoser. Framförallt flerdygnsprognoser. De kan ändra sig fullkomligt. Från ösregn till solsken. Det var det vi råkade ut för. När vi kom fram och tittade på väderprognosen för veckan framåt så såg det inte roligt ut. Dock ändrade det sig helt och hållet och plötsligt hade vi massor med bra vandringsväder.
Jag har tagit massor med bilder, har inte riktigt sorterat dem ännu och inte heller bestämt mig för vilka som är bäst. Det är så otroligt vackert när man är där. Men bilderna blir inte alls som verkligheten. Det blir mycket berg och grönt och ser kanske lite likadant ut om man inte vet vad som är på dem. Och så får man inte alls fram samma djup och samma känsla som när man ser det i verkligeheten. Ett par bilder jag tog för att visa hur brant det var ser på fotot ut mer som en liten kulle. Tji fick vi.
Första veckan var vi i Alpbachtal och andra veckan i Gasteinertal. Kanske Alpbachtal är lite snällare att vandra i. Bergen i Gasteinertal är lite mer svåråtkomliga. Men båda ställena kan rekommenderas. Båda ställena är SÅ fina.
Vi hade bokat lägenheter via Novasol, men kunde konstatera när vi kom ner att det är inte den minsta risk om man bestämmer sig för att inte boka i förväg. Det finns lediga rum och lägenheter överallt. Sånt är dock inte så lätt att veta förrän man varit där en gång först. Nästa gång (om det blir någon nästa gång) åker vi nog ner på vinst och förlust. På så vis kan man ju pruta lite också.
Jag är trött i baken och trött i mina ben, så vi måste ha rört oss mycket. Och idag har jag en vilodag. Imorgon får man väl röra på sig lite igen. Utnyttja att benmusklerna har stärkts.
Det lär komma mer om Österrike framöver när intrycken börjar sätta sig.
Nu är det semester på riktigt
Imorgon bär det av på våran semesterresa. Den som skall vara i tre veckor. Har knappt varit borta så länge i sträck någon gång. Två veckor är det längsta. Skall bli spännande det här.
Har råkat ut för en förkylning som vill vara lite envis verkar det som. Inte bra. Men det är bara att åka ändå. Förkylningar går förhoppningsvis över. Det gäller väl att försöka låta bli att låtsas om den.
Har inhandlat ett rejält tyskt lexikon också nu. Behövs för det dåliga ordförrådet. Har också letat upp en gammal tysk pocketbok jag har. Skall försöka ta mig igenom den med hjälp av lexikonet. Har alltid tyckt att det är det bästa sättet att fräscha upp ett språk och bättra på ordförrådet. Genom böcker alltså. Går i och för sig med tidningar också, men det känns inte som en lika stor utmaning.
I övrigt skall packning ske idag. Gäller att stoppa ner mycket tunna toppar och t-shirts. Skall bli väldigt varmt där nere i Österrike och man vill inte hålla på med att tvätta hela tiden. Vandringskängorna skall fettas in också så att de är förberedda och klara. Oavsett hur varmt det är är det vandringskängorna som är bäst att ha på fötterna när man är ute i naturen och vandrar. Sockarna är ju gjorda för att leda bort den värsta värmen också.
Återkommer med hur det var om några veckor. Tills vidare är det semester.
Det där med livet
Satt och snurrade på det där med livet. Att det händer så många olika saker samtidigt. Både bra och dåliga. Och ändå så går livet på som vanligt och man är både glad och ledsen.
Ta mitt liv just nu t.ex. Jag har en nära kollega som just genomgått en väldigt farlig operation för att få ut en tumör som annars kan förstöra hela hans liv. Något som operationen också kan göra, inga garantier har lämnats. Jag vet inte hur det har gått för min kollega, jag förstår att hans familj inte tänker på att ringa till jobbet i första hand och själv lär han inte vara ringbar vare sig om operationen gått bra eller inte. Tumören sitter på en sådan plats att han inte lär kunna göra så mycket saker på ett tag efter operationen.
Samtidigt sitter sambon och jag och planerar semester och känner oss nöjda och belåtna med det. Det blev inte Heidelberg utan ett annat ställe. Hotellet i Heidelberg var fullt och vi hittade ett annat som såg så trevligt ut att vi tog det istället. Plus att jag kom på att vi måste ha ett grönt kort till bilen. Och så kom vi på att en sån där Assistservice till bilen vore ganska bra att ha så det har vi också fixat. För att inte tala om … Ja det är en del att fixa helt enkelt.
Och i den ännu mindre världen funderar jag på min träning. Var uppe på löpbandet igår igen. Benen höll bra, vilket var väldigt positivt med tanke på alla mina problem med benhinnorna, men orken var sämre. Jag har dock varit borta och säkert inte sovit lika bra som hemma (man gör ju nästan aldrig det) så kanske det är en förklaring.
Idag skall jag tappas på blod igen. För hemokromatosen. Min hemokromatos som är en struntsak i sammanhanget. Grattis till syrran förresten som hade blodbrist i måndags, något som betyder att hennes järn börjar sjunka. Äntligen!! Tänka sig att det finns anledningar att vara glad över blodbrist.
Som sagt. Det händer saker hela tiden runt omkring en. Och man lever vidare ungefär likadant hela tiden. Man gör sina vanliga saker, man tänker sina vanliga tankar och ändå är det drama runt omkring en hela tiden. Det är väl det som är livet.
Eller för att tjata:
”Mma Ramotswe hejdade sig. Det var dags att plocka upp pumpan ur grytan och äta den. I slutändan var det vad som löste dessa livets stora problem. Man kunde tänka och tänka och inte komma någon vart, men man måste fortfarande äta sin pumpa. Den fick ner en på jorden igen. Den gav en en anledning att fortsätta. Pumpa.”
Ur Damernas Detektivbyrå
Så det kanske är det som är livet egentligen. Pumpa…
Skånebesök med orkidéer
Har varit nere en sväng i Skåne och hälsat på min mamma. I fönstret hade hon en orkide med två stänglar. Hon är en hejare på orkidéer min mamma. Lyckas få dem att blomma om och om igen.
Och nu när jag var där fick jag för mig att leka lite med digitalkameran. Det är väldigt vackra former på de där orkidéerna. Framförallt när man kommer riktigt nära.
Semester
Idag börjar semestern. Och nu är jag ledig till den 22 augusti. Men det har inte infallit någon semesterkänsla. Har nog två orsaker. Dels att sambon jobbar en vecka till och dels beroende på ett väldigt tråkigt besked jag fick i onsdags. Men det skall väl ordna sig ändå. Jag behöver i alla fall inte jobba på ett tag.
Vi har bestämt oss för att åka till Österrike i två veckor på semestern. Vi åker över med nattfärjan till Travemünde, åker ner till Heidelberg där vi tillbringar två nätter. Sedan bär det av till Tyrolen där vi skall hyra en stuga i en vecka.
Veckan därpå åker vi till Salzburgerland där vi hyr en annan stuga. Sedan två övernattningar till i Tyskland på vägen hem och så nattfärjan över igen.
Vi har tänkt oss att vandra lite i Alperna och så besöka Innsbruck och Salzburg. Kanske lite annat om vi kommer på det. Det skall bli roligt.
Vi har köpt ett jätteminne till kameran 512 MB för vi räknar med att det kan bli en del bilder. Tänka sig så lustigt det där är. Förut tog vi inga bilder, nu tar vi (mest jag dock) ganska många bilder. Men det är det där med omedelbarheten. Förut när man var tvungen att framkalla bilder så var det så mycket jobbigare. Ibland orkade man helt enkelt inte skicka iväg filmen och ibland när man faktiskt orkat skicka iväg filmen så kom det tillbaka 36 bilder varav två var något man ville ha. Med digitalkameran vet jag direkt om det är skitbilder eller inte. Och har jag väl köpt minnet behöver jag inte betala för att framkalla. Vi är inga sådana som vill ha en massa foton så det passar oss utmärkt att ha det så här. Skulle de försvinna är det heller inte så himla farligt. Sökte på nätet och hittade minne för 580 kr (inkl frakt) istället för 750 kr (utan frakt). Det var väl inte så illa!
Idag är det mulet. Tillåt mig säga: Härligt! Kanske gräsmattorna kan få lite vatten nu. De har börjat bli alldeles bruna!
”Man skall inte klaga”
Av någon anledning så är det helt OK i Sverige att klaga på vädret. Det är liksom till och med ett väldigt vanligt samtalsämne. Men detta gäller INTE när det är soligt och varmt. Då heter det ”Usch vad jag är varm, men man skall inte klaga.”. Nåja, nu gör i alla fall jag det. Jag klagar. Jag tycker att det är för varmt. Och jag tycker det är för kvavt. Jag trivs INTE med vädret som det är just nu. På vårat jobb är det som i en bakugn och någon gång efter lunch tar dessutom allt syret slut.
Så hör ni:
”JAG ÄR TRÖTT PÅ DET HÄR VARMA VÄDRET.”
Jag orkar ju ingenting…
En dag på stranden
Igår sken solen så härligt och himlen var så blå, så vi beslutade oss för att kasta oss in i bilen och ta en tripp till havet.
När vi kom dit var det så härligt. Vi hittade en bra plats och ägnade oss åt sol och bad. Och vattnet var så otroligt VARMT. Det var nästan som att vara vid Medelhavet. Alldeles ljummet. Gissa om jag tillbringade mycket tid i vattnet?
Plötsligt börjar det se ut så här och vi ser blixtar på håll. Tänker att det är nog bäst att ta sig upp till bilen. Det verkar som att alla andra tänker samma sak och stranden töms snabbt.
Vi tar oss upp till bilen och funderar på vad vi skall göra nu. Hur som helst börjar vi köra från stranden. Sedan startar regnet. Det första är en droppe som säger PLAFF på rutan. Känns som om den droppen innehöll uppemot en deciliter vatten.
Och sedan öppnar himlen sig. Världens regnskur kommer. Vi ser stackarna som cyklar från stranden bli dyngsura när vi kör förbi dem. Vi kör vidare mot en godisbutik som inte ligger så långt därifrån. Bara för att ha någonstans att ta vägen.
Plötsligt händer nästa fenomen. Det börjar hagla! Stora hagel. Duns säger det på biltaket och vi börjar bli rädda för bucklor. Kör som galningar och ställer oss i kanten av en träddunge för att få lite skydd. Tog en bild av hagel på marken, men dels blev den lite suddig (svårt att öppna rutan och ta en bild när regnet vräkte ner) och dels hade haglet börjat smälta.
Satt och spekulerade i hur det gått för dem som vi tidigare såg cykla. OK – det var inga hagel som slår ihjäl någon, men om man cyklar i baddräkt eller med bar överkropp så var de tillräckligt stora för att göra rejält ont. Men, det lär vi aldrig få veta. Spekulerade också om vi skulle få skador i lacken av det här vädret.
När det verkade avta körde vi iväg. Då kom en skur hagel till! Vi hittade en ny träddunge och kom fram till att var lika bra att vi stannade en stund så vi hade picknick i bilen och käkade mackor.
Plötsligt ljusnade det lite igen och regnet avtog. Då tog vi oss till den där godisbutiken, och dit verkade alla andra också ha åkt! Men vi köpte i alla fall oss lite helt onödigt godis. För min del blev det hockeysnus. En favvis! 🙂
Efter att regnet upphörde så funderade vi på vad vi skulle hitta på. Skulle vi köra längre söderut för att se om stränderna där var i solsken. Men till slut beslutade vi oss för att ta oss tillbaka till stranden vi var på från början.
Där var inte sol, men ett härligt sken och det visade sig att vattnet var fortfarande härligt varmt. Så vi tog oss ett par rejäla dopp. Framförallt jag.
Satt sedan i våra brassestolar och njöt av stillheten (gissa om vi var ganska ensamma på stranden) och vågornas svall ganska länge faktiskt.
Så hur som helst var det här en härlig dag.