Igår var vi på bio och där tittade vi på Harry Potter och den flammande bägaren. Jag tyckte nog att det var den bästa Harry Potter filmen hitintills, åtminstone specialeffektmässigt.
Filmen var två och en halv timme lång, men med tanke på hur tjock boken var så var det ändå inte långt. Mycket var borta från boken och om man inte läst boken så inbillar jag mig att filmen kan ha känts lite ”hackig”. Som det var nu så fyllde min hjärna på det som saknades.
När jag läste den här boken så tänkte jag att ”Den här boken är inte för barn”. Och det märktes bland publiken. Barn som var kanske åtta-tio år var riktigt skakade när de gick ut ur biosalongen. Den som tror att Harry Potter är framförallt för barn har inte läst böckerna. Från och med den här boken så är den definitivt inte för barn. Femton år och uppåt skulle jag tänka mig.
Man brukar alltid säga att film är bäst på bio. Igår konstaterade jag att jag inte tycker det längre. Filmen skulle börja halvåtta. Ungefär fem i halv började man med lokal reklam. Därefter kom det ”vanlig” reklam. Därefter så kom det trailers på tre olika filmer. När det var klart var klockan närmare kvart i åtta. Hemma sätter jag igång filmen och slipper all reklam. Plus att jag slipper äckliga typer som spottar använt snus i sin mugg så att det bara stinker snus tills man nästan mår illa. Så från mig kommer ni troligen aldrig att höra att film är bäst på bio. Film är bäst hemma.
Har ni förresten tänkt på att när de kör trailers för andra filmer på bio så kör de nästan hela filmen?!?! I alla fall kör de alla de bra scenerna. Sambon och jag brukar blunda när de kör en trailer på någon film som vi vi tänkt se. Tittar man på trailern har man ju ofta fått sig hela handlingen till livs på en tre-fyra minuter. Bläh!
Sedan har jag ett par reklamsnuttar som jag verkligen HATAR.
Den första är den där snubben som käkar Aladdinpraliner. Jag bara avskyr den filmen. Killen är vedervärdig, men tjejen som skall föreställas ha dragit hem killen är ännu mera vedervärdig. Ett riktigt jäkla våp. Jag trodde den filmen skulle vara borta i och med att förra julen tog slut. Men icke! Jag går stora varv runt Aladdinaskarna i affären. Jag är rädd att jag skulle sparka sönder dem eller kasta dem i väggen eller något sådan om jag kommer för nära. Visst, de får mig att minnas Aladdinpraliner med den reklamen, men de får mig INTE att vilja köpa dem. Tvärtom!
En annan reklam som jag tycker väldigt illa om är Cocacolareklamen. Den där de gör om Cocacola till Jesus eller i alla fall gör om Cocacola till julens budskap. En morfar/farfar läser sagor för sitt barnbarn och så blir sagoboken plötsligt levande och det kommer lysande Cocacolalastbilar som åker genom ett vackert paradisiskt Cocacolalandskap. Dubbelörk! Och sån skit går vi på!
Lämna ett svar