Lördag igen


Idag är det lördag och jag har sovit till klockan elva!! Skönt, men inte riktigt vanligt. Men å andra sidan var jag på afterwork igår kväll och vi var några som satt och gaggade hemma hos oss efteråt till klockan ett. OK – ett är inte så himla sent, men efter lite för många öl och efter en lång arbetsvecka så är man ändå ganska trött klockan ett. Det var i vart fall inga problem att sova.

Ovan ser ni min orkidé förresten. Fick den förra året och min normala hantering av orkidéer är att jag vattnar ihjäl dem. Den här gången sa min lilla mamma till mig att de behöver väldigt lite vatten så den har fått åka med i den vanliga vattningstrallen. Den som innebär att blommorna får vatten när någon av oss kommer ihåg det och om de inte klarar det så dör de och byts ut. Det innebär att vi har bara blommor som kan klara sig utan vatten i upp till fjorton dagar. Resten försvinner genom naturligt bortfall.

Jag gillar blommor i fönstret, det skall jag ärligen medge, jag tycker det gör det hela lite levande. Och sambon verkar också vilja ha lite grönt i fönstret. Åtminstone var det han som föreslog att vi skulle köpa en ny blomma när ett par av våra gamla förpassades till de eviga jaktmarkerna, dvs soppåsen. Jag är till och med intresserad av växter, så till vida att jag har ganska bra koll på vad det är för sort etc. Men jag är det minsta intresserad av att ta hand om dem. De blir inte klippta och omplanterade en gång om året. Kanske en gång vart femte eller något sådant. Eller när jag råkar få dåligt samvete av att se att hela krukan består av rötter. En blomma jag har är dock ytterst tacksam.

Nämligen min fuskros.
Den är av tyg och plast och jag tycker att den är jättefin. Och det är mer än en person som har lurats av den kan jag säga. En som hjälpte oss med att vattna satte igång att vattna den av misstag en gång till och med. Hade jag hittat fler sådana naturtrogna växter hade de förmodligen hamnat i vårat fönster. Här behöver man inte fundera över vatten etc, det enda man behöver se efter är att den inte har blekts för mycket i solen, vilket är tecknet på att även fuskrosor kan ”vissna”.

Nyklippt

Idag har jag varit hos frissan. Jag har gått hos samma frissa i flera år. Mest av bekvämlighet tror jag. Jag vet inte om hon är extra bra eller ens om hon är bra. Jag är nöjd, hon klipper mig så att det duger och jag kommer bra överens med henne. Hon har minne som en häst och kommer alltid ihåg vad vi pratade om sist jag var där. Fantastiskt. Det gör nämligen sällan jag – jag brukar komma på det när hon nämner det.
Hon pratar otroligt mycket min frissa, om allt. Jag vet det mesta om hennes privatliv. Frisörer behöver troligen sällan samtalsterapi. Vi – deras kunder – tar nog hand om de delarna. Samtidigt så måste de vara medvetna om att vi är ganska många som vet hur de lever. Åtminstone de som pratar så mycket. Jag vet att hennes man varit med om en olycka. Jag vet att hon inte känner sig så intresserad av att skaffa barn. Jag vet när de gifte sig. Jag har till och med sett bröllopsfotona. Jag vet var hon handlar kläder. Jag vet att de inte har någon lägenhet längre utan bor i sin sommarstuga och sparar pengar istället. Vet dock inte vad de har tänkt spara till. Hm – där har jag faktiskt missat något.
Jag får nästan alltid vänta på min tur. Fast å andra sidan gör det mig inte så mycket. Jag får alltid rabatt. Idag skulle klippningen kostat 380 kr, men jag behövde bara betala 300 kr. Kanske är det för att jag är stammis som jag får rabatt, jag vet inte, men jag får det i alla fall alltid. Och jag klagar inte. Det är lite lustigt egentligen. Jag är väldigt noga med tider, och kan bli sur om folk inte håller tiden, men när jag kommer in där på salongen så blir jag också lite låt-gåig. Jag tar lite blanka magasin, de brukar ha Elle och Damernas och Residens, och bläddrar lite. Och så brukar jag kolla i hårtidningarna och se en massa frisyrer jag skulle velat ha om jag hade haft lite annorlunda hår  (dvs. inte hår med självfall som faller åt alla håll utom dit jag vill). Och vänta den där kvarten eller de där tjugo minuterna som jag alltid får vänta. Och sedan när det blir min tur så ber hon alltid om ursäkt och jag säger alltid att det inte gör något. Det lustiga är att jag faktiskt menar det! Undrar vad de har i luften där på salongen egentligen.
Den här gången så har jag låtit luggen vara lite längre, skall se om jag orkar låta den växa lite längre. Så lång att den kanske går att fästa bakom örat. Vi får se.
Men nu är jag i alla fall nyklippt. Och vet allt om frissans makes födelsedag som inträder i oktober. Och att hon köpt en resa som hon skall överraska honom med. Så det så.

Manickdag och födelsedag

Idag har jag fyllt år. Ja – det är väl inte så märkvärdigt, men av någon orsak så kändes det lite speciellt i år. Kanske är det efter allt jag gått igenom eller så var det bara så ändå. I alla fall hade jag tagit ledigt idag. Så även sambon.Vädret har  varit helt fantastiskt! Så vi gjorde en utflykt. Körde till Gränna och åkte över till Visingsö. Vi var inte där mer än drygt två timmar, men det var jätteskönt. Vi hyrde varsin cykel och tog oss till sydspetsen där det ligger en ruin. Näs, Sveriges äldsta kungaborg, byggd av Magnus Ladulås. Ruinen var kanske inte så mycket att hurra för, men där var så vackert. Solen sken och det glittrade så fint i vattnet.


Det blir i alla fall ganska fina kontraster med ruin kontra vatten.

Tistlarna var också så vackra. Lite på väg utför, men ändå!

Och det var fler än vi som njöt av det fina vädret. Kolla kossorna som ligger här mitt ibland alla kamomillblommorna.

Dagen avslutades med middag på restaurang. Här är förrätten. Härliga musslor – inte sant?
Och varför är det då en manickdag? Jo – idag har vi fått våran nya diskmaskin – inmonterad och klar. Jippi! Och så har vi fått vår nya dammsugare. Inte för att vi testat den mycket, men det gick snabbt att konstatera att där var betydligt bättre sug i den. Och så går det att reglera suget, t.ex. skall styrkan vara mindre när man dammsuger möbler.

Roliga program

 

Idag har jag inte mycket att säga. Ville emellertid testa ett program, Picasa, som jag laddade ner. Som det går att skapa sådana här små collage i. Var tvungen att ta några bilder på gladiolusarna jag har i en vas. Måste ju ha något att testa på.

Egentligen är jag lustig. På massor av år har jag inte varit ett dugg intresserad av bilder. Men nu fotograferar jag hela tiden. Så fort vi går ut och går eller går ut i skogen så skall kameran med. Ser plötsligt bilder överallt. Det beror på två saker har jag också konstaterat. Dels att jag gillar att leka med datorn så det blir väldigt kul att lägga in bilderna på datorn och fixa ihop bildspel m.m. Dels är det att jag har den här sidan. Jag vill ha bilder att lägga ut på hemsidan, bilder som illustrerar mina texter. Det här är min lilla tidning och jag gillar tidningar med bilder. Glansiga magasin med glansiga onödiga bilder.

Så Asta på vift är egentligen Astas Magasin.

 

Vilket härligt väder!

Här har varit ljuvligt väder idag. Och som så ofta i det här hushållet så här års så betyder det att vi åker till skogen. Idag tänkte vi oss att åka runt på lite ställen vi inte varit förut för att se om vi kanske kunde hitta några nya svampställen. Vi har bra trattkantarellställen, men det skulle vara kul att hitta ett ställe med massor av Karl Johansvamp t.ex. Men det hittade vi inte idag i alla fall. Vi hittade lite blandsvamp, men väldigt lite. Det får bli en middag av det imorgon. Idag har jag lagat auberginepasta som jag hittat på Aglio e olio, en trevlig blog skriven av en svenska som bor i Toscana och gillar att laga mat. Kan rekommendera både bloggen och auberginepastan. Snabbt, enkelt och gott.

Fortfarande vimlar det av blåbär i skogen. Det suger så in i bombens i samlaren i en. Idag var vi tvungna att plocka lite i alla fall. Plockade lagom mycket till en paj. Som står i ugnen just nu. Det skall bli gott!

Så här ser det ut på massor av ställen i skogen.

Blåbär, blåbär, blåbär.

Mera Manicker

Hepp. Nu har vi beställt oss en ny  manick. Och som jag skrev igår så tycker jag att manicker är roligt. Men INTE den här. Vad vi har beställt är alltså en ny dammsugare. Sååå trist. Det är ju inte precis sådana saker man vill lägga pengar på.
Eftersom jag är som jag är så måste jag genomsöka marknaden för att hitta, om inte den bästa, så i alla fall en maskin som är väldans bra. Allra helst skall det vara en maskin som kan skryta med att ha varit ”bäst i test” någonstans. I detta sökande så har jag upptäckt att en dammsugare är inte längre bara en dammsugare. De har en massa saker som låter som rena grekiskan en del av dem. Den vi har köpt nu har:
–  Active Air Clean-filter
–  IntensiveClean Plus-dammpåse
–  Omkopplingsbart golvmunstycke SBD 285-2
–   handturboborste STB 101
–  aktionsradie 11,2 m (det ni!)
–  parkeringssystem med automatisk avstängning
–  integrerad rörhållare
etc, etc.
Men det är bara den här dammsugaren. Andra dammsugare har massor av konstiga funktioner och tillbehör med namn som mera låter som delar till ett rymdskepp, eller vad sägs om
–  Dammpåse MegaFilt Super Tex
–   Ultra-Air II-hygienfiltersystem
–  3-skikts MEGAfilt®SuperTex
–  Microsan-filter
–  Polymatic golvmunstycke
–  Ergoplus
–  HEPA(H12)-filter och Aktivt kolfilter

med mera, med mera, med mera.
Visste ni det här? Visste ni att en dammsugare inte längre bara är en dammsugare utan de är elektroniska vidunder. Det hade jag ingen aning om. Snart kommer de väl med dataspel uppe vid handtaget så att man kan köra lite tetris när man städar.

Dammsugare tillhör kategorin ”saker man måste ha som är så tråkiga att köpa”. Ok, man kan klara sig utan en dammsugare. Men hur roligt är det att sopa?

Andra sådana saker är underkläder och sockar. Jag köper oftast underkläder och sockar i sjok när jag handlar. Så att jag inte skall behöva gå och köpa sådant alltför ofta eftersom jag alltid blir på lite dåligt humör. Jag gillar att shoppa, men där går liksom gränsen.

Men nu har vi i alla fall beställt en dammsugare. Och den kommer inom fem dagar tydligen. Oj – vad roligt :/

Vikten av finesser

Vi skall få nya telefoner på jobbet. Mobiltelefoner alltså. Ja, faktum är att vi skall få nya fasta telefoner också, men det är inte lika intressant.I alla fall. Idag har jag en gammal Nokia 8210 som jag är väldigt förtjust i. Jag brydde mig inte om att ta någon ny telefon sist vi bytte på jobbet utan jag behöll min gamla Nokia. Den är liten, nätt och charmig. Och kan det jag vill att en telefon skall kunna. Jag kan ha en telefonbok i den, jag kan sms:a och jag kan fantastiskt nog ringa. Men nu börjar min lilla raring bli lite gammal och har börjat trilla sönder på sina ställen. Dessutom har jag kommit fram till ytterligare en funktion som jag skulle vilja ha som inte Nokian har. Jag skulle vilja kunna lägga in adresser. På så vis behöver jag inte min adressbok alls när jag är ute och reser.Så när jag fick veta att vi skulle få nya telefoner frågade jag ansvarig vad det skulle bli för telefon. Ville se om det skulle gå att lägga in adresser på den eller om jag skulle kika efter en att köpa själv.

Ansvarig sa då att det bli SonyEricsson K700.

Bra, sa jag, då skall jag kolla upp om den har vad jag vill ha.

Ansvarig: Det tror jag nog, den har nästan alla finesser.

Varvid jag fick förklara att det kanske inte var så mycket finesser jag var ute efter utan möjligheten att lägga in adresser.

Då fick han medge att det hade han ingen aning om ifall man kunde göra eller inte göra.OK, nästa steg var att när jag kom hem satte jag mig och kollade SonyEricssons sida och läste om K700. Låt mig säga att det där med att ringa och använda mobilen som en telefon verkar vara ytterst underordnat. Jag hittade massor om kameror och spel och mp3 och radio och minne och Java, men nästan ingenting om telefonbokens innehåll. Så jag laddade ner manualen och tittade lite på den. Men nej, där stod i princip bara att man kunde lägga in kontakter i telefonen. Något som jag redan hade räknat ut. ATT det fanns en telefonbok i telefon hade nämligen nämnts kort bland kameror och annat som jag struntar i, men det hade inte nämnts exakt vilka uppgifter som kunde läggas i den.

Sista försöket blev då att se i den där Try It rutan de har. Där man får upp telefonen i någon flashpresentation och så får man klicka på den ”nästan som på riktigt”. Och där, långt om länge, hittade jag att man faktiskt kan lägga in adresser i telefonen! Nu återstår det bara att se om den riktiga telefonen stämmer med flashpresentationen. Gör den det så kanske den kan få äran att efterträda min lilla Nokia.

Men är det inte fantastiskt att alla funktioner på telefonen är viktigare än själva telefonen? Det skulle inte förvåna mig om det snart kommer en mobil med så mycket funktioner att de glömt bort själv ringfunktionen.  Och jag fattar ingenting! Jag är ändå ganska förtjust i manicker, det skall jag ärligen erkänna, men jag är inte förtjust i manicken för manickens egen skull. När jag köper en manick så använder jag den. Men jag köper gärna manicker och jag älskar att läsa om nya manicker. Men ändå – hela tiden – vill jag ha nytta av den. Så jag har lite svårt för de här mobiltelefonmanickerna. Istället för att vara en manick som är väldigt bra på en sak är det en manick som är halvkass på en massa saker. Som är en manick-wanna-be. Och den har inte ens valt vilken manick den vill vara utan den försöker vara alla.

Var hittar man en mobil som är en suverän telefon? Och inget annat?