Hösten är kommen


Ja nu får  man väl ändå erkänna att hösten har kommit. Inte för det gör mig så mycket. Jag tycker faktiskt att hösten är ganska trevlig. Dels så är himlen så härligt blå när det är sol. Och så finns det bär och svamp i skogarna. För att inte tala om att skogarna finns. Jag vet inte varför, men skogen är så härlig på hösten. Om man inte gillar att plocka saker så är det ganska härligt att bara ta på sig ett par stövlar och gå runt i skogen.

Och så gillar jag november. Det är liksom mysigt med november. Man tänder ljus överallt och myser. Rusket utanför gör bara att det är än trevligare inomhus. Och december är mysig på ett annat sätt, då har alla hängt ut julstjärnor och ställt fram adventsljusstakar. Det är också mysigt.

Sedan kommer januari, februari och mars. Mina riktiga hatmånader. De känns bara meningslösa och är en lång väntan på våren. Jag tycker de där tre månaderna är hemska. Och det oavsett om det finns snö eller inte. Eller jag tycker nog förresten det är värre om det finns snö. Jag tycker när man bor i en stad så blir det bara slask av snön ändå. Och halt på trottoarerna. Bläh!

I år har vi bestämt oss för att om det blir snö skall vi köpa längdåkningsskidor. För att komma ut lite. Så får man se om det hjälper mot jan-marsdeppigheten.

Men nu är det höst!! Och den tänker jag njuta av. Januari-mars är långt borta än och dem tar vi hand om när de dyker upp!

Rejält Hb

Jaha – idag har jag varit och blivit tappad på blod. De känner igen mig på blodcentralen. Eller i vart fall känner de igen mitt namn. Varje gång får jag höra: ”Vill du ha järntabletter…nej förresten det är du som inte skall ha det.”. Idag fick jag veta att mitt hb-värde var 149. Vilket är ganska högt för en kvinna. Det ligger i och för sig innanför skalan men har också höjts något under tiden som jag lämnat blod.

Normalt Hb-värde för kvinnor är mellan 116-149 g/l (medelvärde=133 g/l)

Skall bli intressant vad höstens tester (troligen i november någon gång) kommer att säga.

Hemakromatosrubrik

Tror att det här är första gången jag sett ordet hemokromatos i tidningen. Tydligen har Mikael Rickfors hemokromatos! Det är bra att det kommer i tidningen någon gång också. På så vis kanske någon läkare lägger märke till det och lär sig något.

Jag har börjat förstå att mitt ”i väggen gående” hade mycket med min hemokromatos att göra. Jag hade inte så höga värden, men jag hade börjat samla på mig och det är ingen som riktigt vet hur mycket som krävs för att man skall börja få symptomen. Och det är tydligen också så att olika personer får symptomen olika.

I alla fall är det bra att det finns en artikel om det, även om jag naturligtvis inte tycker att det är bra att Mikael Rickfors har det.

Det bidde inge skog i helgen

Nej – som rubriken säger så blev det inget skogsbesök i helgen. Känns lite trist. Men det var ett medvetet val.  Tanken var att vi skulle ge oss ut i skogen idag. Min förkylning nådde förmodligen någon slags kulmen igår, för då mådde jag rejält dåligt. Idag känner jag mig däremot SÅ mycket bättre. Just nu är jag livrädd för att om jag ger mig ut i skogen med vad det innebär av att växelvis svettas och frysa så är jag skraj att förbättringen stoppas upp. Och att förkylningen kommer tillbaka. Och det vill jag INTE. Är så himla glad att det verkar gå åt rätt håll att jag inte vill riskera något.

Hoppas det går att plocka lingon nästa helg också! Vill plocka lingon och vill plocka trattkantareller. Så det så!
Istället sitter jag och ordnar upp min musiksamling som jag har på datorn så att den skall bli bättre att ha på min mp3-spelare. Verkligt nyttig sysselsättning således.

Vardag igen


För bara några veckor sedan så var det så här det var. Nu är allting i vardagen igen. Tänk om man hade massor av pengar så skulle man kunna vara ute och resa stor del av tiden. Jag skulle vilja ägna så mycket mera tid åt att besöka olika platser i världen. Men det är så dyrt. Det går inte att göra det mer än en eller två gånger per år. Sedan vill jag vara hemma också. Jag skulle inte vilja resa jämt. Det är ändå som så att det är tröttande också. Inte bara det att man reser och sover i olika sängar utan alla intrycken får en också trött.

Det är så många ställen man skulle vilja se. Och det är hur svårt som helst att bestämma sig vart man skall åka när man väl har råd och tid att åka någonstans. Det är inte heller alltid så att man vill åka till nya platser. Ett ställe man varit på kanske man bara hunnit börja nosa på. Vilket gör att man är väldigt sugen på att få åka tillbaka och få nosa lite till. Samtidigt som det finns massor av ställen som man ännu inte varit på och som man OCKSÅ vill se. Det är inte lätt det där.
Samtidigt är det ju ett kärt besvär. Vi har råd att resa och vi har möjlighet till det. Något som inte är alla förunnat. Men ändå så vill jag MER. Och inte bara utomlands. Det är jättekul att åka till olika delar av Sverige också. Eller bara LITE utomlands, dvs till någon av våra nordiska grannar. Köpenhamn, Oslo, Åbo, Helsingfors. Och så skulle jag vilja åka jättelångt någon gång. Till USA, Australien, vissa delar av Asien. Jag har varit i Singapore en gång, med jobbet, det är det längsta jag åkt. Och även om statsskick m.m. var väldigt fascinerande var staden ganska tråkig. Jag var där med jobbet så fick väldigt mycket information om landet och hur det fungerade och gjorde många väldigt intressanta studiebesök. Sådant som man aldrig får se som turist. Så även om jag tyckte Singapore var ett ganska trist ställe var resan intressant. Men jag skulle inte vilja åka dit igen. Det räckte. Hm – kanske det blir ett inlägg om Singapore någon gång, vi får se.Är det någon som har ett antal miljoner kronor att skänka bort så tar jag alltså gärna emot lite. Det är helt OK att få allt i form av presentkort på resebyråer.

Jag blev blodgivare istället för blodtappare

Jag fick gå till provcentralen och tappas på blod. Eftersom jag är en före detta blodgivare började jag fundera på om jag inte kunde tappas på blodcentralen istället eftersom det blod de tar på provcentralen kastas. Känns lite onödigt. Jag har dessutom en väldigt poppis blodgrupp 0 Rh-. Så jag travade in på blodcentralen och frågade. Fick även prata lite med en läkare som satt där och de kom fram till att det var helt OK. Problemet var att kalla mig. Deras datorsystem är bara inställt på blodgivare, med intervall på tre-fyra månader. Inte på två månader som gäller för mig. Så i nuläget skall jag själv hålla koll. Ny provtagning i november.

För min systers del så gick hennes Hb-värde ner till 109 i somras. Då gjorde de uppehåll i tappningarna. Bör tyda på att järnet håller på att sjunka. Nu är hon uppe i 149 igen. Skall bli intressant att se efter nästa provtagning om järnet verkligen börjat sjunka. Enligt vad de sagt till henne så börjar det inte sjunka förrän Hb-värdet gör det.

Snacka om manickdag!!!

Alltså igår var det nästan för mycket till och med för manickgalna Asta. Först fick jag den där nya mobiltelefonen på jobbet. Kunde konstatera att det går att lägga in adresser i den. Kunde också konstatera att den är ganska ful och plastig. Men OK jag kan väl gå med på att man på jobbet kanske inte MÅSTE köpa telefoner som jag tycker är snygga, men det hade ändå varit trevligt om de gjort det. Drömma får väl en flicka göra.I alla fall kunde jag konstatera en sak som jag inte funderat på tidigare, men som var ett plus. Jag kan lägga in egen ringsignal! Så jag kunde återigen ha introt till Smoke on the Water som ringsignal!! Något som jag saknat sedan min första telefon, då jag emellertid fick lägga in signalen med hjälp av knapparna. Liksom ”komponera”. Nu laddar man bara över en mp3-fil och vips har man en signal. Bara och bara förresten. Först fick jag se till att Bluetoothen på datorn funkade, vilket inte var så där nedrans geschwint, och sedan fick jag ”klippa” mp3-filen rätt, vilket inte heller var så där nedrans gescwint. Men SEN! Sen har jag en signal som kommer att få folk att hoppa till. Sambon sa något om att den var ”kanske inte så där snäll i början”. Men den vill jag ha, just nu i alla fall.

Och när jag satt där med min nya manick så kom sambon med min försenade födelsedagspresent. Och gissa vad jag fick då?? En mp3-spelare!! Han är ju bara inte klok!!

En Sony NW-HD5, precis en sådan som jag hade tänkt köpa. Jag har vägrat Ipod för det har ALLA och jag vill aldrig ha sånt som ALLA har (jag vet att det är tramsigt men jag tillåter mig själv att vara tramsig då och då, jag tror att det är bra för själen). Och den är mycket finare än den ser ut här på bilden, men jag orkade inte hålla på att försöka få till en snygg bild.

På den här lilla kan jag få in ALL vår musik plus hur många talböcker jag vill!! Nu skall jag bara uppfinna något bra sätt att ha den på när jag springer. Något sätt som inte innebär att jag svettas ner den och kortsluter den.

Jippi! Och i kväll blir det till att flytta in låtar och böcker etc på den. Fick den så sent igår att det som hanns med var att ladda batteriet.

Nu har jag så mycket manicker att det inte är klokt!!

 

Ingen sinnesbild idag Suzzie! Men ett glatt sinne, om än fortfarande rejält förkylt. Atjooo!

Visset

Ja, idag känns det lite visset. Igår så kände jag att jag började få munsår så jag sa till sambon att jag förmodligen hade c-vitaminbrist. ”Ja, eller så håller du på att bli förkyld” säger han. Och han hade rätt. Under dagens lopp igår blev det allt tjockare och tjockare i halsen.

När jag gick upp idag så kändes det inget vidare men jag gick till jobbet i alla fall. Men var så trött så det var inte klokt. När jag gick hem på lunchen tog jag tempen och hade närmare 38 graders feber. Så jag stannade hemma. Hoppas bara att jag är bättre till imorgon. Men just nu känns det inte alls bra. Bara känner mig
vissen.