Abstinens och lite annat

Abstinens och lite annatSilverkursen slutade 14 december och nu börjar jag få lite abstinens. Det är väldigt roligt och dessutom är det trevligt att gå dit och gagga lite med ”gänget”. Men oavsett hur roligt det är så har jag kommit fram till att det egentligen är för lite tid. Jag vill jobba mera med silver. Så jag har bestämt mig för att skaffa mig mera verktyg m.m. för att kunna jobba lite hemma.

Det första jag skall göra är att fixa lite mera arbetsyta. Jag har köpt ett par gamla bord på jobbet. Dessa skall in i hobbyrummet och gästsängen som står där just nu åker ut. Det gör inte så mycket för vi har ett gästrum också. Sängen i hobbyrummet fick stå där bara för att vi hade plats. Men det har vi snart inte längre. Det ena bordet skall ersätta ett skrivbord jag har där idag. Ett ganska litet skrivbord som också skall åka ut. Nästa vecka skall jag vara ledig och göra denna ommöblering. Skall också ta mig till IKEA och leta lite förvaring.

Nästa vecka skall jag också kolla upp vad en löd kan kosta. Har hittat en affär som säljer både gasol och lödutrustning. Jag tror inte jag har råd att handla just nu, men jag kan i alla få fram vad det kostar så att jag vet när jag har råd. Det är ju inte som så att det räcker med att köpa en löd. Det krävs en hel del kringmaterial också. Något ställning med värmetåligt material att ha under. Lod att fästa ihop med. Syra att lägga silvret i efter lödning och lite annat smått och gott. Men vi får se, kanske köper jag det bit för bit.

Har också ett par idéer på smycken som jag också skall försöka hinna med nästa vecka . Framförallt skall jag försöka få ihop ett halsband till min Silverboll.

Vi får se vad som händer.

För den som inte redan fattat det så är jag ledig nästa vecka:).

Trött, trött

Jag har börjat lära känna min sjukdom tror jag. Under en period nu har jag känt mig väldigt trött. En trötthet jag känner igen sedan tiden innan jag gick in i väggen. Jag har därför misstänkt att mitt järn stigit. I november var jag och tog nya prover. Och mycket riktigt, min järnmättnad har stigit och även ferritin(järn)halten. Så nu skall vi minska tiden mellan mina tappningar från åtta till sex veckor. Jag borde få något fint pris från blodcentralen. De får massor av blod 0 Rh- mer än dubbelt så ofta som från en vanlig blodgivare. Även om det inte är bra att halterna stigit så tycker jag ändå att det känns bra att min misstanke stämde. Jag är trött på grund av höga järnhalter och hög järnmättnad.

Min syster har diabetes. Och som många diabetiker har hon ingen känsel i sina fötter. Och då menar jag verkligen ingen känsel. Man kan sticka en kniv i foten på henne och hon skulle inte känna det. Hon har hela tiden fått veta att det här beror på hennes diabetes. Nu har läkarna börjat skämmas för att de missade hennes hemokromatos och sände henne på en undersökning avseende fötterna. Och då visar det sig att det inte alls beror på diabetesen utan på hemokromatosen! En effekt som jag inte hade en aning om. Men tydligen kan hemokromatosen göra att signalerna från fötterna inte går fram ordentligt till hjärnan. Fråga mig inte hur det går till. Nu skall de se om de kan hitta en medicin som gör att signalerna kan komma fram. Om min syster har ”tur” så kan hon kanske få känna sina fötter igen. Den där hemokromatosen har verkligen många sideffekter!

Vem av oss är felfri?

Jag känner all omtanke jag är kapabel till för de som drabbades av tsunamin. Men jag måste ändå säga att jag hade helt missat att tsunamin var Laila Freiwalds fel. Jag trodde i min enfald att det var en naturkatastrof. Men nu har jag ju förstått efter all uppmärksamhet i massmedia att det tydligen var Freiwald som fixade tsunamin. Inte visste jag att hon hade sådan makt. Men det hade hon tydligen! Och att det är hennes fel har jag förstått på att det skall utkrävas hämnd på henne för anhörigas död etc. Från att ha tyckt att hon hanterade situationen fel och efter att till och med ha varit inne på att hon kanske behövde avgå har jag övergått till att tycka synd om Laila Freiwalds.

Vad är det för otäck häxjakt som man ägnar sig åt? Är vi inte kloka?? Vart har det sunda förnuftet tagit vägen? Är vi själva så himla mycket bättre?? Jag såg att vi i år här i Sverige har skänkt mer pengar än någonsin till hjälporganisationer. Och vad fick oss att göra det? Jo, det dog svenskar. När massor av afrikaner svälter ihjäl så skänker vi inte speciellt mycket pengar. Men när svenskar är involverade då jäklar öppnar vi plånboken. Då SER vi plötsligt att det händer något hemskt. Jag är inte religiös men jag håller nog med om att enbart den som är helt oskyldig, eller helt ren, eller vad det nu står, skall kasta stenar på andra. Och själv gör jag fel ibland. Faktiskt! Till och med på jobbet, och jag hoppas ändå att jag inte skall bli utslängd för det faktum att jag inte är helt felfri. Ibland uttrycker jag mig dumt, och ibland när jag är upprörd säger jag korkade saker som jag absolut inte menar. Och tack och lov är jag för det mesta omgiven av människor som vet att det är möjligt att göra dumma saker utan att mena så mycket med det. Och som inte begär min avgång.

Just avgång har det ju begärts till höger och vänster senaste tiden. Jag förstår mig inte riktigt på det heller? Det måste väl ändå finnas någon rim och reson? Är det inte bättre att folk lär sig av fel som begåtts än att de hela tiden skall slängas ut? Sedan finns det såklart så allvarliga situationer att en avgång kan vara det enda möjliga, men som det är just nu verkar allting som är fel kräva en persons avgång. Vart har medmänskligheten tagit vägen? Vi börjar likna en lynchmobb ur en amerikansk film! Jag gick nyss ur svenska kyrkan och en av orsakerna var att jag skämdes att tillhöra en organisation som företräddes av så många inskränkta personer (syftar på alla präster som skrev på protestlistor mot välsignelse för homosexuella), det är ju lite svårare att gå ur mänskligheten bara för att skäms över hur vi behandlar våra medmänniskor. Men ibland har jag lust att göra det. I alla fall just nu. Och just nu är det väl också tur att min blogg inte är så himla välbesökt, för annars skulle väl JAG åka på en lynchmobb just nu.

Julgranen är på plats


Nu är julgranen klädd. Jag gillar julgranar. Framförallt när den står hemma hos mig själv. I år har vi en julgran med två toppar! Så det blev både en stjärna och en spira längst upp. Riktigt häftigt tycker jag.
Förra året hade vi en helt enorm gran. Den gran vi har i år är ungefär lika hög, men är inte alls lika stor och vid. Förra året hade vi ett träd, i år har vi en buske. Men den är fin i alla fall och den luktar jättegott. Och med att den är hög menar jag verkligen att den är hög. Vi har 3,20 i takhöjd och som syns på bilden är det inte många centimetrar mellan stjärnan och taket. Om där ens är någon centimeter alls. Visst är det härligt!
Jag är inget julfan och jag skulle inte ha så mycket emot att åka bort över julen och låtsas att den inte fanns. Men när jag får en julgran att klä så blir jag en riktig julgransfantast i alla fall. Och nästan varje år köper jag några nya kulor. Utan att kasta några gamla. Jag har tittat på alla möjliga nya sätt att klä granen. Med bara guld, eller med bara blått, eller med bara silver etc. Men jag vill ha en gran med många kulor, mest i rött, men bara för att jag konstaterat att de syns bäst. Och glitter i silver. Och sedan änglahår eller vad det heter, tunt glitter som man lägger över grenarna och så hänger det ner som hår. Och glänser så fint. De där modetrenderna får de ha för sig själva. Jag är inte så trendig av mig. Utom det här att jag håller på med smycken och pärlor då, för det är ju jättetrendigt. Men till mitt försvar vill jag säga att jag började med det INNAN det blev så populärt. Och jag kommer förmodligen att fortsätta efter det att upphört att vara trendigt.
Jag jobbar på en IT-avdelning. Där får vi en massa godis varje år från leverantörer. Vi har avsagt oss alla enskilda presenter, men sagt att om de absolut vill skänka något så får de skänka godis eller frukt till fikabordet. Det innebär att det finns så mycket godis där innan jul att man nästan mår illa. Många sorter är det, men ingen lakrits. OK lakritsbåtar fick vi, men det är inte riktigt lakrits. Däremot ser man vad som är inne. Mörk choklad med hög kakaohalt. Något som jag tycker är superäckligt. Jag VET att det är fruktansvärt inne, och att man nästan är att betrakta som illiterat och allmänt obegåvad om man inte nästan får orgasm vid tanken på choklad med över 70 % kakao. Men mina smaklökar har alltid varit lite egensinniga, ungefär som sin ägarinna. De har aldrig varit påverkade av vad man BÖR gilla utan har envist fortsatt att tycka om sånt som de rent faktiskt gillar. Och de gillar INTE mörk choklad. Själv lyder jag mina smaklökar och struntar totalt i mörk choklad.
Jag hörde en av konsulterna prata om mörk choklad idag. Han berättade för sina konsultkompisar att det var så himla bra med mörk choklad för att om man blev godissugen så räckte det att ta två bitar och så var godissuget över. Eftersom jag inte var involverad i samtalet utan bara gick förbi utanför dörren så underlät jag att fråga hur man kunde bli av med godissug genom att äta något riktigt äckligt. Men det som, förutom finkänsligheten, stoppade mig var att jag kom på att det kanske är jättebra. Har du godissug så tänk ut det äckligaste du kan komma på och ät sedan det. Det stämmer nog faktiskt att godissuget går över då.
Fast vi fick en massa kola också. Och kola gillar jag. Framförallt smörkola, typ Rollo. Och så gillar jag hallon- och lakritsbåtarna vi fick. Och clementinerna. Och SÅ många som älskar den där mörka chokladen var det nog inte heller för de låg oöppnade tills dess att alla annan choklad var slut. Inklusive de chokladdoppade krusbären.

Best boy

Har ni också lagt märke till begreppet Best boy? Om man sitter och läser filmtexterna när filmen är slut dyker det alltid upp förr eller senare. Första gången jag såg det undrade jag vad tusan det var? Var det kanske felstavat så att det egentligen skulle stå Beast boy och var någon som tog hand om djur. Men nästa gång jag såg det så stod det Best boy igen. Och inte tusan skulle de ha stavat fel på det i två olika filmer. Så det var bara att undra igen – vad tusan gör en Best boy? Framförallt som det finns en sådan i varenda film. Funderade på om det var ett sätt att ära någon som får springa en massa ärenden, att man ville inte skriva Messenger boy eller något sådant utan att killen istället fick heta Best boy. Sedan hade jag en del lite halvsnuskiga funderingar också, men de får liksom ligga vid sidan av. Jag har funderat på det i flera år, jag har även sökt på begreppet ett par gånger utan att hitta något svar. Fast häromdagen så löstes det. Jag sökte på Best boy och movie. Första träffen var så klart en porrfilm. Men andra träffen gav mig faktiskt följande svar:

 

Best boy

AKA: Assistant Chief Lighting Technician, Best Boy Grip, Best Boy Electric
The chief assistant, usually of the gaffer or key grip. In charge of the men and equipment, scheduling the required quantities for each day’s work. The term originates from promoting the crew’s ’best boy’ to supervising, allowing the gaffer and key grip to stay on set and carry out the cameraman’s lighting needs. The origin of the term is from ”pre-union” filming days when the line between Grip and Electric departments was less rigid. When the head of either department needed another body temporarily, he’d go the the head of the other department and ask him to ”lend me your BEST boy”. By default the 2nd in charge of either department came to be known as best-boy. This term may also have been borrowed from early sailing and whaling crews, as sailors were often employed to set up and work rigging in theatres. There are no ”best girls” per se; female chief assistants are also called ”Best Boys”.

Källa: http://www.imdb.com/Glossary/B

Så där är förklaringen. Mysteriet är löst. Jag behöver inte undra längre när jag ser eftertexterna till en film.

Men plötsligt blev också livet lite, lite tråkigare.

Citronkola

Citronkola. Tina på TV gjorde de här kolorna en jul. Jag tyckte de lät spännande och testade dem som julgodis. Och det är bara att konstatera, de är fullkomligt livsfarliga.
De är ju inte precis magra, och just bara för att jag inte kan låta bli dem så undviker jag emellanåt att göra dem. Men om man inte behöver bry sig om sånt så rekommenderas de enormt mycket. Blir sugen på dem bara av att skriva om dem.

Bild från Tinas egen sida där receptet numera finns. Det brukade finnas på svt, men var borttaget därifrån.

Ingredienser


5,75 dl  socker
3 st  citroner, rivet skal och saft från
125 g  smör
350 g  vit choklad
225 g  kokosfett

Gör så här


Börja med att mäta upp alla ingredienser och hacka chokladen. När det väl börjar koka så går det fort och bra om allt är förberett.

Koka upp sockret med saften och skalet från citronerna. Sila ner sockerlagen i en tjockbottnad vid kastrull och låt det koka till dess att temperaturen uppgår till 114 grader.

Pensla samtidigt kastrullens kanter med vatten för att förhindra kristallisering av sockret (så gjorde i vart fall Tina på TV, vet inte hur stor skillnad det gör om man låter bli, penslingen ska göras precis ovanför där det kokar, finns en tendens att det fastnar där).

Tillsätt smöret och låt det koka vidare till dess att temperaturen uppgår till 119 grader.
Ta bort kastrullen från spisen. Rör ner den vita chokladen och rör om ordentligt till dess att chokladen smält. Rör därefter ner kokosfettet lite i taget så att det blandar sig ordentligt med smeten.(Skulle smeten bli lite för kall för att smälta kokosfettet, värm den igen lite grand på spisen)

Häll smeten i t.ex två ca 25 cm långa brödformar och låt dem stå i kylen i ca ett dygn (det är bra att lägga plastfolie eller bakplåtspapper i formen först för att lättare få upp det). Skär sedan upp den.

Förvara kolan inplastad när den är färdig.

Julkort

Nu har jag ägnat mig åt mitt lilla årliga julpyssel. Julkorten. Av någon orsak så gör jag varje år mina egna julkort. Och jag har väldigt roligt varje år. Ibland är det klipp och klistra. I år är det lite klistra och i övrigt måla med akvarellfärger. Ovan ser ni några av årets kort. Inte så lätt att ta bra bilder, men de får duga. Man får roa sig med det man kan. Och det här kommer dessutom till nytta!

Nu har sambon och jag officiellt blivit färdiga att begära vårt utträde ur svenska kyrkan. OK vi får väl betala skatt ett år till, men vi har i alla fall klivit ur. Med beviset om utträde som kyrkan skickade följde en liten enkät där kyrkoherden ville veta varför man begär utträde. Eftersom de flesta valen avsåg kyrkoskatten så förstår jag vad de flesta svaren avser. Fast för min del var kyrkoskatten en bisak. Jag har gått ur kyrkan därför att jag kommit fram till att jag faktiskt inte tror. Och för att jag verkligen ogillar vissa saker som kyrkan gör. T.ex. störde det mig mycket när en massa pastorer skrev under någon protestlista när kyrkomötet beslutat att de skulle välsigna homosexuella äktenskap. Det fick mig på något sätt att faktiskt genomföra det vi pratat om i evigheter. Jag vill inte tillhöra en organisation med medeltida åsikter. Och inte något som jag inte tror på. Så nu är den eran slut.