Okidoki – med de tappningar jag gjort så har mina värden gått ner på en bra nivå. Jag ligger nu under 50 (48) i ferritinvärde och under 50% (47%) i järnmättnad. Så nu skall vi köra blodtappning varannan månad och så blir det nya prover i november.
Min syster tappar fortfarande en gång i veckan, enligt hennes läkare har hon bytt blod i kroppen tre gånger sedan december. Tyvärr har hennes järnvärden inte börjat sjunka ännu.
Blommor i fönstret
Både sambon och jag gillar faktiskt blommor i fönstret. Problemet är att både sambon och jag är fullkomligt usla på att komma ihåg att vattna de där blommorna. Så i förlängningen har vi bara kvar blommor som nöjer sig med vatten cirkus en gång var fjortonde dag. Resten dör. Å andra sidan blir de här blommorna som överlever väldigt överlevnadskraftiga. De får inte mycket näring heller och planteras om, om de har tur, endast vart fjärde – femte år. Ändå så blommar de! Gick en liten sväng i lägenheten idag och konstaterade att det faktiskt inte är bara utomhus det blommar. Så här får ni en liten presentation av mina blommande blommor.
| Blomsterkaktusen
Den här har jag visserligen ägnat ett helt dagboksinlägg till förut, men så vackert som den blommar är den värd ett till. Som jag skrivit tidigare är den här en blomma som följt mig ganska länge. När jag jobbade på ett ställe där jag veckopendlade bodde jag under veckorna hos ett äldre par. Som dessutom vägrade ta betalt för att jag bodde där. Fick betala med presenter och annat för betala något ville jag ju. Det här paret var två underbara människor. Vi brukade spela TP och dricka whisky långt in på kvällen ibland. Och ändå fick jag alltid var ifred när det var det jag ville. |
| Skrynkelblomman
Ja nu heter den här inte skrynkelblomma utan är en Hoya av något slag. Alltså en porslinsblomma. Men den här fick jag av min mamma en gång i tiden. Hon hade satt ett skott till mig. Och hon kallar den för skrynkelblomma och jag har bara fortsatt med det. Bladen är tjocka och liksom hoprullade så att de ser skrynkliga ut. Därav namnet skrynkelblomma. |
Eldblomma Nu tror jag inte att den här heter eldblomma, men jag vet att den heter någonting med eld så därför får den heta eldblomma.Den här har jag faktiskt köpt fix och färdig en gång i tiden. Bara för att ha en blomma som passade i färg till krukan som skymtar fram till vänster. Räknade faktiskt inte med att den skulle leva så länge, men konstigt nog har blomman överlevt vår hantering och den blommar faktiskt nästan jämt. Den kan inte ha stora fordringar i livet den här lille rackaren.Hjärtan på tråd |
Den här blomman har följt mig genom i princip hela mitt vuxna liv. OK den har blivit omplanterad genom skott och ibland har jag köpt en ny och fyllt på i samma kruka som den gamla. Den här är verkligen inte märkvärdig och blommorna är inte mycket att skryta med. Men visst är de lite gulliga?? |
| OK – det var allt från blommornas värld idag. Återkommer kanske med nya rön en annan dag. |
Containerdag
Idag är det containerdag. Vad i fridens namn är det? Bäst att jag tar det från början.
På våran innergård finns det ett dagis. Detta dagis har, också på våran innergår, en container som de kastar saker i. En gång i veckan töms denna container. Eller möjligen byts ut – jag vet inte riktigt vilket. Förut brukade detta göras på tisdagar, numera verkar det vara på måndagar. Hur kan jag veta det? Jo, för att det är ett jädrans väsen varenda gång. Containerbilen kommer vid sjutiden (vilket är trist för jag har klockan ställd på halv åtta). Därefter hör man. Motorljud – motorljud – KRASCH – KRASCH – SMÄLL – BANG, motorljud – motorljud – BOM – KRASCH etc i uppemot en kvart. Första gången jag hörde det så trodde jag att en jätte kommit in på gården, tagit en lastbil i händerna och höll nu på med att slå sönder den mot marken.
Det är i vart fall omöjligt att sova när de byter den där containern. Och de håller på precis så länge att det skall vara helt hopplöst att somna om när de är klara. Då har man nämligen vaknat till så mycket att det är nästan omöjligt att somna om. SKULLE man otroligt nog vara nära att somna om när de är klara så fixar nästa lastbil det problemet. Eftersom containerbilen numera kommer på måndagarna så är det efter containerbilen dags för LEVERANS. Dvs en lastbil skall backa in på gården till dagiset. Ni vet ”pip-pip-pip” tills den hamnar rätt. Sedan skall luckan öppnas, ”gnäll- bang-klonk” och därefter skall leveransen ut, ”skrap – skrap”, luckan ner ”klonk – klonk”. Ja ni börjar väl fatta bilden. Jag hör inte slutet för vid det här laget har jag insett att det är inte någon idé att ligga kvar utan det är lika bra att ta sig upp ur sängen istället för att ligga och försöka hålla sig i halvdvala för att kunna somna om igen om en stund.
Fy för containerdagen!
Tur till Sofiero
Igår åkte vi ner till Skåne på studenthippa. Sov över hos mamma och idag passade vi på att åka till Sofiero i Helsingborg och titta på slottsträdgården.
I trädgården finns massor med Rhododendron i olika utföranden och i en mängd olika färger. Det är visst grundat vid sekelskiftet någon gång och från den tiden är en del av blommorna också. Vilket inte är så svårt att tro när man ser storleken på en del av buskarna. Helt enorma!
Är en ravin med vatten längst ner. Längs med båda kanterna står massor med rhododendronbuskar.
Mamma bor i norra Skåne. När vi åkte därifrån var det ganska regnigt och mulet, men eftersom vi såg att det var lite ljust i kanterna så gav vi oss av i alla fall. Och tur var det. I Helsingborg var det hur fint väder som helst. Vi hade en riktigt fin sommardag där i trädgården. Och mycket blommor var där. Vi var där nog i ganska bra tid tror jag. Några Rhodondendron hade väl blommmat klart men de flesta var fortfarande i full blom. Och det var väldigt vackert!
På baksidan av själva slottet var ett fik och när vi travat runt i två timmar bland alla blommor så satte vi oss i fiket. Mamma käkade en räkmacka, jag en laxmacka och sambon en dagens sallad. Väldigt goda mackor var det och enligt sambon var även salladen god. Och de hade en mängd bakverk som såg helt otroligt goda ut, men där stoppade vi oss. Dock inte på grund av att vi var duktiga utan beroende på att när vi ätit upp mackorna så var det så himla lång kö att vi orkade inte ställa oss i den igen. Men kan verkligen rekommendera fiket. Ibland när man är någonstans där det bara finns ett ställe att välja på så är det ganska trist att äta där, men så inte här. Havsutsikt hade vi också.
När vi gick på en av stigarna så lät det i snåret. Och där satt en kråkunge. OK, i princip vuxen, men ändå fortfarande en unge. Inte smart nog att flytta på sig när det gick fullt med folk förbi. Den flyttade sig inte ens när jag riktade kameran mot den och blixtrade mot den. Den bara satt där och ropade lite ynkligt: ”mamma, mamma”.
Men det fanns lite andra blommor också. Till exempel stora, stora vallmo i olika rosa färger. 
Där fanns också en blå blomma som jag undrar om det också kan ha varit en vallmo?
Någon blomsterkunnig person som kan upplysa om det kanske?
Efter en dryga tre timmar i blomsterprakt började vi bli ganska trötta och fick faktiskt ge oss av hemåt.
Mamma var så trött att hon knappt orkade gå. Och när vi kom tillbaka mot Norra Skåne så vräkte regnet ner. Så det verkade som att vi varit på precis rätt ställe.
En härligt skön dag således i en vacker miljö.
Nu ska vi bli Combo.
Nu skall som rubriken säger, sambon och jag bli Combos. Vad i hundan är det? Det är ett erbjudande från Comhem som säger att om man har bredband, digital-tv och telefon hos dem får man det billigaste abonemanget gratis. Och eftersom vi har både bredband och digital-tv redan så är det ganska lätt att tacka ja till mer eller mindre gratis telefoni.
Vi ringer väldigt lite så våra telefonräkningar består mest av abonemangsavgift när telefonräkningen kommer, men eftersom den är på ett antal kronor och nummerupplysningen på ett annat antal kronor så blir det pengar av det. Om allting fungerar som Comhem lovar så kommer det bara att vara själva ringandet som kostar numera. Spännande. Under en period, innan vi ”nixade” oss så brukade det ringa olika telefonbolag till oss och erbjuda sina tjänster. Innan de började gå in på sina låga samtalskostnader brukade samtalet bli så här:
Jag: ”Har ni lägre abonnemangsavgifter?”
Försäljaren: ”Nej, men vi har…..”
Jag: ”Återkom när ni har det!”
Om man ringer väldigt lite, som vi gör, är det inte mycket lönt att ta sig besväret med att byta telefonleverantör bara för att samtalskostnaden är lite lägre. Men nu kan det således löna sig. Vi får se.
I helgen blir det Skånebesök. Hade tänkt eventuellt ta oss till Sofiero och titta på trädgården imorgon, men det får väl bli lite beroende på väderleken. Det skall ju bli tråkigt väder i helgen såvitt jag förstår. Men är det bara inte hällregn så kan man ju alltid ge sig av. Vi får väl se vad som händer.
Att vara mätt
Det är lustigt det där med att vara mätt. Att vara lagom mätt är en skön känsla som liksom känns i hela kroppen. Att ha ätit för mycket gör en stinn och även om man är mätt så känns det INTE skönt ett dugg.
Normalt sett brukar vi gå hem och äta på lunchen. Det brukar bli något ganska lätt. Igår var det så himla fint väder så vi tog en promenad på lunchen och gick till en fiskrestaurang som har uteservering. Där tog jag smörfisk med kokt potatis. Och fick in en JÄTTESTOR bit fisk. Men fisk är nyttigt och jag tänkte att ”fisk det blir man inte så däst av” och tryckte in hela den där biten fisk. Sedan gick hela eftermiddagen i en dimma. Jag var så mätt att jag gick rakt in i matkoma. Dvs kroppen fick så mycket att jobba med att blodsockret gick rakt ner i tårna på skorna. Och där var det hela eftermiddagen och hela kvällen. Trots att vi var och storhandlade (dvs ägnade oss åt LITE fysiskt ansträngande arbete) så var jag inte hungrig på kvällen heller. Åt lite fil och musli innan vi stack till affären, men fixade inte att äta något efteråt. Så sambon fick äta själv.
Varför lär man sig inte att äta lagom mycket!!! Eller att vänta lite under tiden som man äter så att man känner att NU är jag minsann mätt, lika bra att sluta.
Dagens varningstext är således: Se upp för matkoma!!
Jag älskar grönsaker!
Det låter knäppt men jag gör faktiskt det. Älskar grönsaker alltså. Och frukt! Det är ganska farligt att släppa lös mig i en affär med riktigt fin grönsaksavdelning. Kan bara inte låta bli.
Måste ha den där röda fina stora paprikan som är bara så vacker. För att inte tala om de där jättelika purjolökarna. Visst måste man ha en sån!
Och nu kommer färsk lök! Köper hem ett knippe nästan varje gång jag ser ett. Trots att vi har två hemma redan. De är ju så fina! Och jag VET ju att de är så goda. Och idag! Hur fina rabarber som helst. Så jag var ju tvungen att köpa ett rejält knippe. För att frysa in. Och sen kommer de förmodligen att ligga i frysen till nästa sommar eftersom vi nästan aldrig äter efterrätter eller kakor. Men jag bara MÅSTE när de är så fina.
Aubergine! En stor lila blank aubergine. Vem kan motstå det?!?!
Eller superfin squash?
Knallröda tomater som är hur dekorativa som helst. Vill ha! Eller cocktailtomater! Eller små gula tomater. Gula tomater! Det måste jag ju bara ha! Och ett gäng citroner. Älskar citroner hur mycket som helst. Är det inte den vackraste frukt som finns? Och så användbar.
Om man nu inte tänker på små, kärnfria vindruvor förstås. De är ju också väldigt vackra. Och goda!
Eller en knallgrön vattenmelon. Som är så härligt röda när man skär upp dem. Och som ofta är så stora att bara en bråkdel hinner gå åt innan den blir för gammal. Bara för att jag vill ha den där jättestora melonen som är så fin.
Och färska morötter! Och snart kommer det rödbetor! För att inte prata om färskpotatis!!
Vi är två personer i vårt hushåll. Ibland handlar jag hem så mycket grönsaker att det inte finns en chans för oss att äta upp dem. Men jag har så svårt att låta bli när det finns så många fina!!
Chilifrukter! Glömde chilifrukter!! De är ju supervackra. Hur dekorativa som helst.
Precis som ingefära. En stor knölig ingefära, de är ju som ett konstverk i sig. På samma sätt som vitlökar, också så vackra i formen.
Och örtkryddorna som finns nu. De måste jag ju också ha så klart.
 |
Därför ser det ut så här i köksfönstret. Och värre kommer det att bli! Jag lovar. Men de är fina att ha. Att göra marinader på. Att smaksätta såserna med, eller grytorna. Att lägga färsk timjan på den ugnsstekta potatisen. Eller rosmarin på kycklingen. Eller göra kålsallad med mynta.
Sitter ju nästan och blir hungrig här. Sitter här och försöker febrilt avsluta ämnet på något vettigt sätt. Att liksom kunna runda av det här med grönsaker. Problemet är att jag hela tiden kommer på nya godsaker!! Färsk vitkål, ruccolasallad, cantaloupemeloner, sura goda höstäpplen, augustipäron, victoriaplommon, blåbär, kantareller, kålrötter, jordärtskocka, rotselleri, fänkål med små späda skott… |
Star Wars – Episode III
Star Wars: Episode III – Revenge of the Sith
Så nu har man sett den sista Star Warsfilmen. Den där Anakin Skywalker omvänds till Darth Vader och där Luke och Leia föds.
Den här filmen bjuder på väldigt häftiga miljöer och häftiga laserstrider. Den har fått väldigt bra betyg i princip överallt. Själv är jag inte lika nöjd. Det känns tycker jag att man fått anstränga sig för att få ihop handlingen till episod 4-6. Och jag tycker det går alldeles för lätt att omvända Anakin till Darth Vader. Men det ÄR häftiga miljöer och de HAR verkligen tänkt. De ser till att blivande Kejsaren verkligen får rätt utseende och de har sett till att Obi Wan Kenobi har brittisk accent (vilket han har i episod 4-6) m.m. Så betyget blir ändå ganska bra.
Sedan har vi passat på att titta på alla filmerna i en följd nu. Tittade på ettan och tvåan innan vi gick och såg trean och därefter har vi tittat på fyran till sexan. Sammanfattningen av hela serien är nog att de äldre filmerna är fortfarande bäst. De nyare filmerna har klart häftigare effekter, men de står sig inte lika bra handlingsmässigt. Men visst har det blivit en häftig serie av det. Men nu går det väl ändå inte att mjölka mer pengar ur det här??
Och jag tror INTE på att de här nyare filmerna fanns med i planeringen från början. Något som jag läst någonstans. I så fall borde de varit MYCKET bättre. Och när man ser på äldre intervjuer med George Lucas pratar han inte ett dugg om några fler filmer. Utan episod ett (som numera är episod fyra) kallar han den första filmen.
Men visst har man ändå längtat efter de här sista filmerna 🙂