Det är inte alltid det rätta att använda sig av en ”fackman”

Igår hade vi en jättefin hägg. Den började bli lite stor bara. För ett par år sedan hade vi en firma här som började klippa ner den lite försiktigt. De pratade om hur vi skulle göra för att fortsätta göra den fin, och mindre, om vi tog lite varje år. Det var en bra firma.

I år hade vi bokat en annan firma. Maken förklarade vad vi var ute efter. Trodde han i alla fall. Nu har vi ingen fin hägg längre. Nu har vi ett stympat åbäke. Det var INTE någon bra firma.

Jag ska inte ljuga, jag har gråtit över detta idag. Verkligen gråtit, den här häggen plus körsbärsträdet var mina absoluta favoriter i trädgården. Inte längre. Just nu vill jag bara såga ner hela eländet. De har ju bara kapat det, mer än under halva höjden. Ingen beskärning, bara kapning. Det ser inte klokt ut och jag försöker undvika att titta på det för att inte börja gråta igen.

Använd en arborist om du inte vet hur du ska göra säger de. Det har vi gjort. Det var inte rätt.

Tiden går

Idag har jag varit på en lite längre promenad, den första på ett tag. Jag har lyckats med att få riktigt ont i höger ben och även tidvis i höger knä. Har inte kunnat gå några längre sträckor så idag var det riktigt härligt. Lite känningar i benet, men inte på långa vägar i närheten av hur det var. Så nu äntligen är väl benet på rätt väg. Äntligen. Höst var det idag, träden börjar verkligen bli tomma på löv nu. Istället ligger löven på marken.

Där de än så länge är ganska vackra.

Har fortsatt mina experiment med hemmalt fullkornsmjöl. Försökte mig på att baka dem med surdeg, men jag lät dem jäsa för lite. De blev lite platta.

Helt OK smak och helt OK inuti, men skulle behövt jäst en stund till i första omgången.

Så nu får vi äta lite mindre smörgåsar ett tag. Den som är hungrig får ta två istället. Vi får se hur det går med nästa försök. Det ska gå till slut.

Häromdagen hade vi fint besök i trädgården. Domherrar! Blev så glad när jag såg dem. De är verkligen vackra. Och förresten så har min ”duvbur” fungerat alldeles utmärkt än så länge. Ser väldigt få duvor och kajor. Kommer någon då och då för att kolla läget lite, men än så länge har de uppenbarligen inte hittat så många frön att det är lönt att komma tillbaka. Känner mig väldigt nöjd!

Satt och läste en artikel på SVT Nyheter om hur klimatet har förändrats i Sverige. Sedan 70-talet har det blivit 1,2 grader varmare och hela landet har 15-30 fler dagar som räknas som sommar. Visst är det lite läskigt. Så länge sedan är inte 70-talet. Trädgränsen har flyttats upp 235 meter och Stockholm har numera samma klimat som Lund hade för 50 år sedan och Luleå har Sundsvalls gamla klimat.

Och nu får tiden gå lite till.

Håll en tumme!

Jag tycker väldigt mycket om att mata småfåglarna. Dels behöver de lite hjälp och dels är det roligt att titta på dem. Jag brukar sätta fågelmatarna utanför vardagsrumsfönstret så att jag kan kika på dem när jag så vill. Jag lär mig hur de beter sig och jag får se lite olika arter. Inte så många, mest är det pilfinkar och blåmesar, men emellanåt kommer det några andra. Ganska vanliga besökare är också rödhake och nötväcka. Emellanåt, när det är riktigt kallt har det kommit domherrar, men det är inte ofta. Bergfinkar kommer vissa år. Gulsparv, grönfink, bofink, koltrast och så vidare. Blir några stycken sorter ändå när jag tänker efter.

Tyvärr kommer det ofta också ovälkomna besökare. Och med ovälkomna besökare menar jag duvor och kajor. Det är inte det att jag missunnar dem mat, men de kommer alltid så många. Så många att det inte känns trevligt. Mitt första grepp mot dem var att jag köpte matare med en ”bur” runt som bara småfåglar kommer igenom. Inga roliga, fina fågelhus här inte. Fågelmatare med bur. Det är det som gäller när du matar fåglar i stan.

Det här med bur runt maten räcker en liten bit. En mycket liten bit. Det visar sig nämligen att småfåglar är riktiga skräpmonster. De skvätter ut frön utan att äta dem. Alltså ligger det massor med frön på marken under matarna. Hit hittar duvorna. Och kajorna. De felsta år brukar inte duvorna dyka upp förrän senare under vintern, i år kom de dagen efter jag hängt ut matarna. Inte roligt. Det börjar för det mesta med 4-5 stycken och sedan blir det bara fler och fler. Så jag har tagit nästa steg. Jag har byggt en bur över maten på marken. Började med det redan förra året, men gjorde den inte tillräckligt stor så även om det blev färre duvor så blev det ändå duvor. Småfåglarna sprätte utanför buren. Därför har jag gjort den lite större i år. Vi får se hur det går. Jag har använt mig av kompostgaller, som vi använder till massor av saker. Dock aldrig till kompost. Och i år blev buren så här.

Detta är första dagen. Jag lät fåglarna tömma matarna, byggde sedan buren och satte inte dit mat förrän buren var klar. Och här var den det. Som ni ser går det några kajor och duvor där och kollar in läget.

Duvorna och Kajorna var väldigt besvikna kan jag garantera. Och lite förvirrade. Försökte sätta sig ovanpå buren, men det verkar som det var lite läskigt. Försökte sträcka på halsen för att komma åt maten, men räckte inte. Kanske det blir så mycket skräp så att de till sist når maten, men jag gör som så att jag låter småfåglarna tömma matarna och sedan väntar jag lite med att fylla på dem. Då käkar småfåglarna maten på marken. Och ja, jag vet att du ska hålla rent under matarna eftersom det inte är bra om fåglarna äter maten där. Ifall någon skulle vara sjuk, men när jag gör så här så hinner det som är på marken inte bli gammalt. Så jag hoppas det fungerar och att inte någon fågel blir sjuk på grund av det.

Nu gäller det att hålla koll och se om min bur räcker till. Idag har jag inte sett några duvor, men de kan komma tillbaka. De har bra koll på sin omgivning.

Det var ändå ganska kul att kolla deras lite förvirrade beteende där första dagen. Och det kändes ärligt talat ganska bra.

Håll en tumme för att det fortsätter så här. Kommer det mycket snö blir det så klart en annan sak, men det är sällan vi har mycket snö här. Fast å andra sidan, så mycket nederbörd som vi har haft hitintills i år, så lär det väl bli mycket snö också. Men jag hoppas inte.

Den som lever får se.

Eld

Nu börjar det bli kallare ute igen och då har vi börjat elda i våra kakelugnar. Vi har fyra kakelugnar i huset, men bara de på undervåningen går att använda. De fick vi omsatta för ett antal år sedan. Vi lär nog aldrig sätta om dem på övervåningen, men  vi tänker inte ta bort dem heller. Kanske någon framtida ägare till huset vill sätta om dem. Dessutom pryder de sin plats även om de inte går att använda.

Kakelugnen är ju sådan att den värmer inte supermycket när du eldar i den, men när du har eldat klart så är hela kakelugnen som ett stort jätteelement som håller sig varm i ett antal timmar. På så vis är vi ganska väl förberedda om det skulle bli kris. Vi har vedspis i köket vi kan laga mat på (förutom att vi har ett stormkök) och vi har kakelugn som kan hålla värmen.

Varje gång jag ska sätta fyr i spisen så tänker jag dock på de där filmerna jag sett. De som visar hur snabbt en eld tar sig i ett hus. Ett litet ljus står där och brinner och rätt vad det är så brinner hela huset upp. Alltså jag VET att det är så det är, filmerna visar saker och ting precis som det är. Samtidigt har jag svårt att tro på dem just i de ögonblick jag försöker få det att brinna i kakelugnen. När det slocknar för andra eller tredje gången trots att draget är jättebra.

Dagens undran

Ni vet de där rutorna som finns på varenda webshop? De där som du antingen ska bocka ur eller bocka i om du vill ha/inte vill ha reklam skickad till dig via mail.

Varför har shoparna de där rutorna? De skickar alltid reklan oavsett om du har bockat i de där rutorna eller inte.

Tur att i alla fall undubscribe fungerar.

 

Palak Paneer

Jag gillar indisk mat. Eller rättare sagt jag gillar indisk mat väldigt mycket. Lagar ofta curry av olika slag och daal. Och lite annat. Ibland är vi lite lata och beställer mat för avhämtning på den indiska restaurang i stan som åtminstone vi tycker är bäst. Ofta beställer jag Palak Paneer vid de tillfällena. Det är nämligen en av mina favoriträtter bland indisk mat. Och då står Paneer för ost och Palak för spenat. Alltså ost i spenat. Vilket det också är, men det är så klart mycket annat i också. Som gör det så himla gott.

I söndags hade vi en sådan lat dag och vi beställde mat. Jag beställde Palak paneer och såg mycket fram emot det. Det som kom var visserligen någonting med paneer i, men grönt var det inte. Och även om det var gott så var det inte alls så gott som det brukar vara. Så jag var lite besviken.

Bestämde mig för att testa att laga det själv och se hur pass gott det skulle bli. Nästa gång jag var i affären så tänkte jag därför köpa paneer, men det visade sig att det hade de inte i affären. Tänkte då att jag istället skulle testa ett recept där de istället för ost använt tofu. Paneer smakar ändå inte så mycket så jag tänkte att det kan nog gå lika bra med tofu. Dessutom hade jag en paket tofu i frysen som jag kunde använda. Vilket var bra även då den legat där ett tag.

Receptet, som jag hittat på Youtube, visade sig ge ett väldigt smakligt resultat och var faktiskt godare än den rätt jag fick hem i söndags. Ganska mycket godare till och med. Då är det dags att skriva ner den. Så att jag har receptet kvar till nästa gång. Och dessutom var det alldeles utmärkt gott med tofu i, så det kommer jag att använda nästa gång ocksǻ. Förutom att det är lättare att få tag i  än paneer så innehåller det också mycket mindre kalorier.

Det blev kanske inte så skarpt grönt som det skulle kunna vara, kokte det kanske för länge, men det gör ingen skillnad när det gäller smaken. Att det är så mörkt just nu att bilden inte ger rättvisa till det gröna som faktiskt fanns gör inte heller att det smakar sämre.

Ingredienser

1 paket fast tofu, behöver inte pressa bort vattnet, men torka biten lite innan du skär upp den. Skär sedan upp den i munsbitstora fyrkanter.

Spenatsås

  • 1 stor påse färsk spenat (200-250 g)
  • 70 gram cashewnötter
  • 3 dl vatten
  • 2 vitlöksklyftor, skalade
  • ca 3,5 centimeter färsk ingefära, skalad och skuren i grova bitar
  • 1 grön chili, enligt receptet serrano, men jag körde med vanlig grön chili och det blev gott. Ta bort stjälken och skär i grova bitar
  • 2 tomater skurna i små bitar
  • 1/2 tsk salt

Masala (det heter så!)

  • 1 msk olja
  • 1 tsk hel spiskummin
  • 1 finhackad gul lök
  • 4 finhackade vitlöksklyftor
  • 1/2 tsk gurkmeja
  • 1 tsk mald koriander
  • 3/4 tsk salt
  • lite svartpeppar
  • 1 lagerblad
  • 1 tsk garam masala
  • 1/2 tsk bockhornsklöver- blad (hade jag inga, men det blev bra ändå

Till servering

  • Hackad färsk koriander
  • Citronsaft
  • Ris

Gör så här

  1. Börja med att lägga cashewnötterna i blöt. Gärna dagen innan, men i vart fall minst en timme. Lägg dem i blöt genom att hälla kokhett vatten över dem och sedan låt dem bara stå.
  2. Förbered isvatten som ska användas för att snabbkyla spenaten så att den inte tappar färgen.
  3. Koka upp vatten, lägg ner spenaten och koka den i två minuter. Lyft upp spenaten med en hålslev och lägg den direkt i isvattnet. Rör om lite så att det blir kallt överallt. Häll INTE ut vattnet.
  4. Låt vattnet koka upp igen. Lägg ner tofun och låt även den koka i två minuter. Häll sedan över tofun i en sil och låt den rinna av.
  5. Häll cashewnötterna i en sil och låt dem rinna av lite.
  6. Plocka fram en mixer och häll i 3 dl vatten. Lägg sedan i tomaterna, de två vitlöksklyftorna, grön chili, ingefära, cashewnötterna och salt.
  7. Pressa ur vattnet från spenaten med händerna och lägg sedan spenaten i mixern.
  8. Kör tills du har konsistens sås. Då är spenatsåsen klar. Låt den stå och vänta på sin tur.
  9. Häll en matsked olja i en traktörpanna (jag använde samma panna till att koka spenat och tofu). När oljan är varm häll i hel spiskummin och låt den värmas under omrörning tills den blir lite mörkare och det luktar gott. Cirka en minut
  10. Häll i löken och låt den steka tills den blir transparent, rör under tiden. Tar kanske 4-5 minuter.
  11. Häll i vitlöken och fortsätt steka under omrörning ett par minuter till.
  12. Häll i alla kryddor UTOM garam masala och rör runt i cirkus en minut.
  13. Sätt värmen på mellan-låg och häll i spenatsåsen. Låt det stå i cirka fem minuter, såsen ska då bli lite tjockare. Skulle den bli för tjock häll i lite vatten.
  14. Lägg i tofu, garam masala och eventuellt blad från bockhornsklöver. Rör om och låt det stå på plattan tills allt är genomvarmt.
  15. Ta grytan från plattan och smaka av med citronsaft samt häll i hackad färsk koriander.
  16. Servera med ris.

Mitt lilla hus

Ungefär samtidigt som jag gick i pension så började jag gå på en keramikkurs. Den har vi kört i tre terminer nu. Vi har träffats fredag förmiddag och ägnat oss åt lera. Ett gäng tanter och en keramiker. Det har varit jättetrevligt. Nu har vi tyvärr haft våran sista fredag, keramikern ska själv gå en kurs som gör att hon är upptagen. Tråkigt men sant. Själv har jag förhoppningsvis skaffat mig en plats på keramikverkstaden som finns här i vårt kulturhus så jag kan fortsätta lite på egen hand så länge jag tycker det är roligt.

På min keramikkurs har vi så klart drejat, men vi har också ägnat oss åt andra sätt att skapa med keramik. T.ex. att kavla leran och bygga med plana bitar, eller att göra långa ”korvar” som sedan ringlas till olika former och så jobbar du med att få det slätt. Jag har konstaterat att dreja är väl kul, men jag tycker nästan de andra sätten är roligare. När du drejar så blir det liksom bara ”runt”, när du bygger på andra sätt så sätter egentligen bara fantasin gränserna. Sedan ska jag ärligen säga att jag är inge vidare på att dreja så det påverkar säkert det hela, men jag har inte heller jobbat på att bli så mycket bättre under de här tre ”terminerna”. Jag har jobbat på att bli bättre på det andra. Sedan har jag också hela tiden funderat på saker som jag behöver, eller kanske mer saker som jag verkligen kommer att använda, så att jag inte gör saker som bara står i skåpet. Därför har jag tänkt mycket och gjort ritningar och tagit fram ganska precisa mått när jag byggt saker.

Det senaste jag gjorde var en lampa. Vi har länge pratat om att skaffa en ny lampa till ett bord i vardagsrummet, på ett ställe där det är lite mörkt. Där det verkligen skulle behövas en punktbelysning. Så jag kom på att jag skulle göra ett litet hus. Ett runt sådant. Jag hittade en sorts lampfot och så skapade jag en lampa som skulle gå runt den foten. Tiden på kursen är begränsad så detaljerna blev kanske inte så bra som jag skulle velat, men i huvudsak är jag riktigt nöjd med mitt lilla hus.

Jag tog hem det efter första bränningen för keramikern har inte så många olika glasyrer och jag ville att mitt hus skulle ha lite olika färger, och då det inte ska användas till att ätas på så gick det ju bra att måla med akrylfärg på det. Så mitt lilla hus fick komma hem.

Och jag målade det med akrylfärg. Blev riktigt nöjd om jag får säga det själv.

Tyvärr är det nästan omöjligt att ta en bra bild just nu, det är helt enkelt för mörkt, men ovanstående blid visar ändå ganska bra hur det ser ut. Den fick spetsgardin på insidan för att göra ljuset från lampan lite mjukare.

Jag åkte till IKEA och köpte en Trådfri lampa som kan byta färg. Tänkte det kunde vara lite roligt. Och nu så lyser den där på kvällen. Eftersom det är en Trådfrilampa så kan också dimmas till olika styrka. Och byta färg. Kanske grönt till jul? Finns naturligtvis rött också, men det kanske blir mer bordell än jul av det då?

Får kanske ta några bilder på några andra saker jag har  gjort. Bara för att.

Det finns krafter kvar i gubben

Här är det vacker höst nu. Färgerna glöder när vi är ute och går. Vi har haft dagar med nordliga vindar när det varit riktigt kallt och vi har mulet den mesta tiden. Men ändå är det skönt ute och jag gillar att vara ute. Härligt är också att jag kan ta en långpromenad mitt på dagen och då är det ljust. Så än så länge har jag inte kännt av mörkret så mycket. Ganska bra. Och en annan som gillar att det blivit höst är Iggy. I somras var han väldigt trög och jag var hela tiden orolig med tanke på hans hjärta. Han gick väldigt långsam i uppförsbackarna och gick nästan alltid bakom mig på promenaderna. Jag tänkte att hjärtat tog ut sin rätt. Samtidigt så verkade det bra med andningen. Vi räknar hans andning flera gånger i veckan. Och genom att räkna hans andning får vi en indikation på hjärtat. Vi har en app där man klickar varje gång han andas och så räknar den ut hur många andetag det blir på en minut. Detta ska göras när han är i viloläge. När andningen hamnar på 30 plus så är det dags att ta kontakt med veterinären. Än så länge har hans andning varit väldigt bra. Den har legat mellan 12 och 22 och absolut oftast under 20. Något som ändå har känts bra.

Så kom hösten. Och plötsligt är Iggy tillbaka igen. Han trivs när det inte är varmt. Backarna är ingenting att gå i, han vill  gå långpromenader igen och jag är så glad. Återigen går han först! (ursäkta suddigheten, men vi rörde oss)

Till och med i uppförsbackarna går han först. Förra veckan gick vi fem kilometer och han gick först hela tiden. Det känns så bra. Hans hjärta är fortfarande vad det är, och hjärtsvikten kommer att komma, men förhoppningsvis har vi lite tid kvar tillsammans innan det händer. Gäller att ta tillvara den.