Väderbyte?

Vi har haft en ovanligt blåsig period ett tag nu. Väldigt mycket blås. Nu har det lugnat ner sig. En blåsig period brukar ofta innebära att det blir ett väderbyte. Nu har det slutat blåsa, och jag hade någon förhoppning om att det skulle leda till lite varmare väder. Det gjorde det inte. Istället blev det en kallare period. Och jag är både positiv och negativ till detta. Negativ därför att det behövs lite värme för att få igång växandet där ute. Positiv därför att det är skönt att promenera i det här vädret.  Inte ens om solen skiner blir det för varmt för vare sig mig eller Iggy.

Men jag längtar efter att få se våra syrener blomma. Jag längtar inte längre efter häggens blommor eftersom den firma som beskar vår fina hägg fullkomligt förstörde den. Mest är jag inne på att hugga ner den helt och hållet. Det är makalöst hur man kan älska ett träd. Maken förstår det inte, men den där häggen betydde otroligt mycket för mig. Lika mycket som en av våra hundar på ett sätt. Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag tittar på den. Försöker att inte titta åt det hållet. Som tur är står den i kanten av trädgården så det går relativt bra än så länge. Sedan jag var liten och har häggen varit en viktig växt för mig. Vår skola låg nära en hembygspark, i den parken fanns en väldigt vacker hägg och varje vår var jag min bästis och jag alltid i parken och beundrade häggen. När jag växte upp och gick ut med vår schäfer fanns det en jättelik hägg bredvid ån där vi gick ibland. Och på våren gick vi definitivt där. När jag bodde i Lund bodde jag på ett stundentboende som då låg i utkanten och jag hade landet bara några  minuter bort. Även där växte hägg. Osv, osv. Jag blev så glad när jag upptäckte att det stod en hägg i trädgården på det hus vi hade köpt. Den har glatt mig så otroligt varje vår och väckt, kanske löjliga sådana, men dock, minnen. Och nu blir jag bara ledsen när jag tänker på att den ska blomma. Det får vara hur löjligt det vill, men så är det i alla fall.

Förresten, på tal om blåsten. I söndags var maken och jag på familjeklippning. Vi kallar det så eftersom vi båda går till frissan samtidigt och när hon satt färg i mitt hår så klipper hon maken. Hon gillar att jobba söndagar och tar hellre ledigt någon dag i veckan, vilket passar oss väldigt bra. I alla fall, jag cyklade till frissan och fick färg och blev klippt. Maken cyklade hem, men jag hade bestämt mig för att åka iväg till ICA Maxi för att köpa den müsli jag gillar som bara finns där och på Stora Coop. Hade ingen aning om vad jag gav mig in på.

Tog cykeln och cyklade iväg mot Ica. Höll på att blåsa omkull mer än en gång. Och inte bara så som du brukar säga, utan verkligen höll på att blåsa omkull. Cykeln flyttade sig sidledes mer än en gång. Men jag tog mig till affären, köpte vad jag skulle ha och köpte också något tungt för att hålla påsarna nere. Utanför åkte folks vagnar lite hit och dit. Jag lyckades även ta mig hem, men jag ska ärligen säga att bitvis var jag rädd. Och när jag kollade i SMHI:s app så såg jag att det var upp emot 21 m/s i byvindarna. Usch säger jag bara. Om jag hade vetat att det blåste SÅ mycket så hade jag inte gett mig iväg. Men jag klarade det och jag överlevde. Vid ett tillfälle fick jag medvind i en uppförsbacke. Jag behövde inte ens trampa. Bara åkte upp för backen….

En del saker som jag klagade på i det här inlägget har börjat lösa sig vilket känns verkligt skönt.

Luftvärmepumpen till Lilla huset är fortfarande inte installerad. Det börjar nästan bli skrattretande snart med den firman. Men maken vill fortfarande att de ska göra det så han får väl hantera det.

När det gäller pelletskaminen så slutade det med att vi installerade den själva. Eller ja, maken gjorde jobbet, jag hjälpte mest till med att läsa hur allting skulle vara. Sotarn har varit här och godkänt installationen. Nu väntar vi bara på hans papper som ska skickas in till kommunen. Därefter hoppas vi att allt är OK med kommunen.

Solcellsinstallatörerna kom hit och kikade på taket till Lilla huset. De gjorde en del justeringar och fixade något på taket och just nu – ta i trä – verkar det som att taket inte läcker in längre. Vi hoppas att det fortsätter så, för annars är alternativet att byta taket.

Bilen är lagad efter en dryg månads stillestånd och nu hoppas vi på att den håller ett tag nu. Ett längre tag.

Jag skaffade mig en ny telefon. Det kostade pengar, men nu har jag en telefon som fungerar.

Trappan är fortfarande kvar, men det är egentligen en rolig sak även om det inte blivit något gjort eftersom vi fixat annat. Som ny vägg i köket, installation av pelletskamin m.m.

Och solen skiner. Just nu i alla fall.

En lite kylig vår

Vi har ordentlig vår här, det är inte någon tvekan om det. Men vi har också ordentligt aprilväder, det går lite fram och tillbaka. Häromdagen jade vi 17 plusgrader, det var ganska härligt. Nu har vi kallare, sju till nio grader. Vilket låter varmare än det faktiskt är, för det blåser ordentligt. Har gjort det några dagar nu, och det är inga trevliga vindar.  Superkyliga. Inte sköna. Promenader blir det oavsett och idag sken solen en stund just när vi var ute. Det vill säga, kallt men fint.

Det är fortfarande ordentligt blött här och mina skor ser inte speciellt tjusiga ut. Fulla med lera. Och vi har gott om vatten i alla bäckar (förutom överallt bredvid bäckarna). Å andra sidan så forsar bäckarna så härligt när det är mycket vatten.

De ger även vatten till alla vitsippor som börjar slå ut överallt. Lite tid till och kanske lite mer värme så kommer det snart att vara vita mattor överallt.

Ville tyckte att om jag var så intresserad av bäcken så måste den förmodligen vara väldigt intressant, så han var tvungen att gå lite närmare han också. Fast han tog det ett steg längre än vad jag gjorde.

Vi fick en liten överraskning igår också. Vår bil blev färdig! Den har varit okörbar sedan den 26 februari så det har varit en väntan. Vi har haft en hyrbil del av tiden och lämnade tillbaka den i tisdags. Och det datum de hade sagt bilen skulle vara klar var tidigast den 17 april så att den var klar igår var en trevlig överraskning. Skönt att ha sin egen bil igen. Sedan hoppas vi att vi har tur och att den håller ett tag nu. Våran bil börjar bli till åren och då kan lite allt möjligt hända. Det har redan hänt lite allt möjligt om jag ska var ärlig så kanske vi kan anse att det räcker för en period åtminstone. Vi kommer att vara tvungna att köpa en ny bil inom en inte allt för lång framtid, men det får gärna dröja lite till.

Och våren får också komma lite längre i sin framfart än vad den har gjort.

Vår igen

OK, i måndags kom vintern tillbaka med stormsteg och har stannat ett par dagar. Igår började det regna och vara plusgrader igen och idag har det varit supervarmt. Har inte kollat så jag kan inte säga exakt hur varmt, men jag hade ingen extra jacka på mig på promenaden idag utan bara T-shirt och fleecejacka. Och jag blev inte kall.

Vi har otroligt mycket vatten överallt just nu. Alla bäckar flödar. Sjöar och dammar har högt vatten och det finns vatten lite överallt där det egentligen inte borde finnas.

Vårblommorna börjar dyka upp. Scilla, vitsippor, tussilago och även blåsippor. Krokusen blommar i trädgården och snödropparna har blommat över för länge sedan.

Jag har upptäckt att mina älskade friluftsbyxor som jag använt så mycket börjar bli för varma. Det är mest polyester så när det börjar bli lite varmare blir de mycket varmare. Polyester funkar så, åtminstone på mig. Skaljackor t.ex. funkar bara för mig när det är  ordentligt kallt, inte när det börjar bli lite varmare, jag börjar svettas direkt. En klänning i polyester skulle jag aldrig få för mig att köpa, skulle inte kunna ha den på mig mer än fem minuter. Fattar inte att till och med dyra klädmärken börjat göra kläder i polyester. Är väl billigare förmodar jag, de kan få lägre tillverkningskostnad och ändå ta massor betalt för dem. Funktionskläder är en sak, men vanliga kläder är en helt annan. Oavsett så försökte jag hitta några friluftsbyxor i bomull, men lyckades inte hitta några. Sedan började jag fundera på om jag behöver några, rätt vad det är så har det blivit så varmt att jag inte vill ha några långa byxor överhuvudtaget. Får fundera på det.

Avslutar med en liten bild av Iggy. När vi kom hem från promenaden idag så stannade vi lite på framsidan. Jag satt på trappan och Ville gick och la sig i skuggen, men Iggy tyckte det var skönt i solen han. Han tycker om att ligga i vårsolen, så längre den inte är för varm.

Lite för mycket drama

Den här veckan har hitintills innehållit lite mer drama än vad jag egentligen orkar med. Jag hoppas verkligen det är över nu. För det räcker faktiskt. Ska vi ta det dag för dag?

Tisdag: OK – kanske inte superdrama, men i alla fall, snöoväder! Massor av snö på en gång och dessutom minusgrader. Och vi som satt sommardäck på våra cyklar redan. Snön är fortfarande kvar till stor del och det känns inte alls som vår. Men det kommer.

Onsdag: Jag har fått tillgång till att vara i en keramikverkstad som ägs av kulturföreningen och som jag stod i kö till nästan ett år. Men jag kom med till sist och tillbringar en del tid där. Så länge jag tycker det är roligt. Igår skulle jag ta mig dig. Jag gick eftersom cykeln inte var användbar i snön. Kom fram och tog mig in i huset med en tagg som jag fått för ändamålet. Direkt jag kom dit behövde jag gå på toa så det gjorde jag. Och sedan skulle jag ta mig in i själva verkstaden och konstaterade att hela min nyckelknippa var borta. Den där jag hade husnyckel, cykelnyckel och tagg till verkstaden. Jag letade överallt. Maken var snäll och kom dit och hjälpte mig att leta en gång till, men ingen av oss hittade nyckelknippan. Jag började bli övertygad om att jag på något sätt lyckats spola ner dem i toaletten. Fanns liksom inget ställe i övrigt som nyckelknippan bara kunde försvinna på. Inte heller någon människa som skulle kunna ha tagit den.

Bara att åka hem igen. Väl hemma tog jag kontakt med rätt personer som skulle se till att andra hade ögonen öppna efter mina nycklar och att få tag i en ny tagg. Värst var att bli av med min cykelnyckel för jag hade bara två och nu hade jag bara en. Beställde en samsung-tagg för att i alla fall hitta den kvarvarande nyckeln om den skulle försvinna. När jag hållit på med allt det där hemma så tänkte jag fixa en kopp te till mig. Då känner jag hur något rör sig vid ena foten och plötsligt trillar nyckelknippan ut ur mitt byxben! Jag kände sådan lättnad. Men samtidigt så hade allt drama tagit ganska hårt på mig. Bara att meddela alla jag meddelat  innan att det hade löst sig. Bara undrar hur fasiken nycklarna kunde legat där i byxbenet utan att jag märkt dem ens!

Idag – torsdag: Idag hade jag tid hos tandhygienisten klockan 13.00.  Promenixade ner till stan och besökte tandhygienisten. Allt gick bra, hon gick igenom mina tänder, rensade lite tandsten och skickade iväg mig med lite förhållningsordrar. Blev OK pris också 450 kr cirkus eftersom jag hade två års tandvårdsbidrag att använda. Gick till apoteket som ligger precis bredvid och köpte de tandvårdsprodukter hon förordat. Sedan tänkte jag att jag skulle ta mig en lunch på stan. Det ligger en restaurang väldigt nära Folktandvården och jag gick dit och beställde spätta. Inte var det speciellt gott inte, men jag åt upp det. När jag var klar tyckte jag en tand kändes konstig så jag trodde att något fastnat på den. Icke. Istället hade tanden gått sönder. En bit av den hade ramlat av!!! Jag tog mig tillbaka till Folktandvården och de fixade en tid till mig femtio minuter senare. Vilket jag tyckte var superbra, vete tusan om jag hade fixat att vänta till imorgon (vilket jag så klart om jag hade varit tvungen till det). Så jag satte mig i väntrummet och kollade in Fader Brown  på SVT. Jag kom in så småningom och då var det en gammal amalgamplomp som hade expanderat och gjort att en flisa av tanden åkt av. Kanske hade den blivit lite hjälpt av tandhygiensiten när hon rensade tandsten? (Min egen teori). Tandläkaren tog bort den gamla plomben och satte i nytt grejsimojs i tanden och allting blev fixat där och då. Till en kostnad av 1800 spänn. Så även om det inte var roligt så blev det löst. Tog större delen av dagen, men det kommer ju en dag i morgon också förhoppningsvis.

Jag bara konstaterar att imorgon vill jag ha en lugn och fin dag. Inget drama. Bara lugn och skönt. Vid det här laget tycker jag att jag är värd det.

Snacka om aprilväder

Igår var det den 2 april. Det var min systers födelsedag. En gång när hon fyllde jämnt så gömde hon sig hos oss för att slippa uppvaktning. Det året var det 25 grader varmt den 2 april. Vi var ute och gick och blev alldeles för varma. Folk gick omkring i t-shirt och shorts.

Igår snöade det. Och snöade. Och snöade. Och var minusgrader. Så här såg det ut i morse.

Kolla den skottade gången. Ganska mycket snö på en dag.

På E4:an blev det stopp, lastbilarna stoppade upp för resten av bilarna. Vi var  på bio igår, gick på en tidig föreställning som började 14.40. När vi gick därifrån var vädret OK, men det började snöa ordentligt innan vi kom hem och sedan bara fortsatte det. Snöade så tjockt att det inte att ge se grannarnas hus. Ingen gick i t-shirt och shorts.

Visst är det lite fascinerande. Ett år kan det vara 25 grader varmt en dag och ett annat år kan det vara minusgrader samma datum.

Vilken vårdag

Idag har det varit  sol och blå himmel och en helt underbart vacker vårdag. Hundarna och jag gick till vårt nya naturreservat vi har här i närheten. Det är härligt att bo relativt centralt i en stad, men ändå ha flera så bra promenader i närheten som vi har. Även om jag hade tänkt gå åt ett annat håll idag, något som Iggy inte var överens med mig om. Så jag fick ge mig, men även om vi gick lite annorlunda än jag hade planerat så hamnade vi på det ställe jag hade tänkt hamna på ändå. Och där gick vi runt lite. Vi kom till pölen där paddorna brukar träffas och para sig på våren. Konstaterade att där var vatten i den. För ett par år sedan var den helt torr redan på våren och jag vet inte var paddorna tog vägen.

Någonstans måste de i alla fall ha tagit vägen, för när vi stod och tittade där en stund så såg jag något som rörde sig. Fick titta lite närmare och såg då att där redan fanns en massa paddor på plats. Alltså har de lyckats överleva även om de missade ett års parning på sitt favoritställe.

Bilden är inte så tydlig, det är trots allt en bild med mobilkameran, men visst syns paddorna där. Sitter och sticker huvudet över vattnet. En del av dem kommer nog att låta lite.

Andra hade redan kommit igång med det de kommit dit för.

Så det var roligt. Jag gick förbi den större dammen utan att kolla så jag vet inte om grodorna är på plats ännu, de håller nämligen till där. Får gå tillbaka och kolla imorgon eller i övermorgon. Det är lätt att missa, de är inte där så länge.

Alltså, en vacker lyckad vårdag.

Att fylla elva år

Det är sant, idag fyller Iggy elva år. Inte för han bryr sig så mycket. Visst han fick massor med tonfisk i maten och lite vid sidan av (han älskar tonfisk) och en massa grattisar. Fast jag tror inte han förstår att vi säger grattis, bara att vi är glada. Plus att maten var alldeles otroligt god idag.

Jag såg till att ta en elvaårsbild i alla fall. Och en skogspromenad har vi fixat, det är ju aldrig fel.

Jag har skrivit tidigare om hans hjärta, som är för stort. Inte bara känslomässigt utan även fysiskt. Förra våren när vi gjorde hans årliga ultraljud så visade det sig att det blivit sämre och att han kunde få hjärtsvikt när som helst. Vi fick tabletter som vi skulle använda om detta hände.

Tack och lov har det inte hänt ännu och jag är så glad för det. Hoppas att det dröjer länge än. Och för både Iggys och min egen skull så hoppas jag att det inte blir en för varm sommar för det är ansträngande för oss båda. Men idag har det oavsett varit födelsedag och jag hoppas innerligt att det blir några till.

Vi tog oss till mossen

Det börjar verkligen kännas som vår ute. Inte för att det är jättevarmt eller så, men luften är annorlunda, det går inte att förklara på något annat sätt. I skogen känns det grönare och blåbärsrisen börjar bli lite tjockare, så det finns blad på gång där.

I trädgården har det börjat komma små blad på en del växter och tulpanerna är också ordentligt på väg upp. Även om det känts som en relativt tidig vår så tror jag inte påskliljorna kommer att blomma till påsk.

Hundarna är roliga när de är ute. De är inte några blodsbröder eller så och inomhus kan åtminstone Iggy tjura lite om han tycker att Ville tar sig in på hans personliga sfär. Men ute är de polare, där stöttar de varandra och kan till och med gå nära varandra. Riktigt nära varandra. Jag tycker själv det är lite svårt att förstå sig på deras relation, men på något sätt är de lite beroende av varandra. Ofta är det så att hittar man en hund så finns den andra någonstans i närheten.

Det var riktigt skönt därute idag. Och jag såg bara en enda annan människa. Det är bäst att gå där nu innan det blir riktigt varmt ute, för sedan dyker det upp massor med folk. Någon gång skulle jag kanske ta mig i kragen och gå den ännu längre turen där på mossen. Men då måste jag ha med mig något till mig själv att äta och dricka tror jag.

Vi såg också sångsvanar. De brukar hålla till där på mossen. De flyttar över vintern så de har i alla fall bestämt sig för att det var dags att komma tillbaka.

En talgoxe har visat intresse för holken i körsbärsträdet. Det gör mig alltid lite orolig för det brukar bo en flugsnappare där och de är kända för att slänga ut talgoxar. Har vi tur så blir talgoxungarna flygga innan flugsnapparen kommer. Jag får hoppas på det, om nu talgoxen flyttar in.

Själv sitter jag och är lite sugen på att köpa något enkelt växthus i plast. Kräver inte så mycket arbete att sätta upp. Men jag har inte bestämt mig ännu, måste mäta lite i trädgården innan jag bestämmer mig. Men det skulle vara trevligt med lite tomater t.ex. Har haft tomater utomhus, men det blir inte riktigt den mängden. Eller så är det fel på trädgårdsmästaren. Vilket jag inte skulle räkna som omöjligt.

Men oavsett så kommer våren nu.